De bakomliggande orsakerna till livbolagskrisen

Krisen för landets livbolag fortsätter med oförminskad styrka även om det inte skrivs mycket i media om det, idag tar t.ex. till och med mainstreammedia, eller etablerade författaren eller vad tusan-man-nu-ska-kalla honom Cornucopia upp att Swedbank är nästa aktör att få problem med sitt livbolag och tradförsäkringar. 

Värst drabbat verkar dock i mina ögon Länsförsäkringar vara, observera, ur min högt subjektiva synvinkel och inte speciellt vetenskapligt undersökt då jag som humorfylld bloggskribent i kommentarer blivit beskylld för att lida av hybris så ta mig inte på för stort allvar.

Länsförsäkringar har nu genomfört följande åtgärder för att undgå tvångsförvaltning av finansinspektionen. Man har satt enåterbäringsränta till 0%, helt stoppat nyteckning avtradförsäkringar, man har sålt ägandet av fonder från Livbolagettill sakförsäkringsbolaget och man har också gjort den drastiska åtgärden att sälja hela(!!) börsportföljen av aktier och livbolagets aktier består nu enbart av illlikvida aktier i företrädesvis onoterade bolag såsom t.ex. Bergvik Skog och Hemfosa mm. 

Priset på Länsförsäkringar fonder verkar vara sålt till ett hyfsat överpris så med andra ord så känns det som Länsförsäkringar Sak har dränerats på pengar. Kanske blir det dyrare bilförsäkring nu? Länsförsäkringars livbolag är också farligt nära gränsen när man kommer få mer frekventa besök från finansinspektionen.

Det är lite lätt att förstå sig på varifrån krisen för livbolagen kommer. Att börsen gått ned är förstås en delförklaring men det är endast en liten del. Den största delen är att de svenska statspappersräntorna har sjunkit ner till nivåer som inte setts sedan gamla kungars tider, då investerare springer som galningar till att köpa svenska statsobligationer. Sjunkande statslåneräntor medför också förstås att livbolagens tillgångar ökar i värde, men det medför också att livbolagens skulder(pensioner som ska betalas ut i framtiden) ökar.

Så vi tar ett litet räkneexempel, för att exemplifiera detta på ett mycket förenklat sätt. Jag bortser i detta exempel helt och hållet från avgifter för sparandet.

Jag har i detta exempel valt personen fröken Söt som socker som både är blond och blåögd men det går precis lika bra att ta undertecknad (han med bybris i sina blogginlägg), som istället är tunnhårig och 31 år (suck börjar tom få vissa gråa hår..). Undertecknad har också en tradförsäkring på tvång genom en kollektivavtalad tjänstepension utan valmöjlighet.

Fröken Söt som socker är 30 år gammal (om du nu inte valt undertecknad som exempel) och sätter in en pigg och fräsch hundralapp hos Livbolaget Risky Business i en tradförsäkring. Fröken söt som socker har valt just en tradförsäkring för att hon själv inte vill förvalta sina pengar och hon vill ha ett tryggt och säkert sparande med låga avgifter. Livbolaget Risky business har en garanterad ränta på 2% per år. Utöver denna ränta så kan bolaget såklart ge återbäring om man lyckas väl med sin förvaltning. 

Fröken söt som socker har då fått ett löfte/garanti om att sin enda hundralapp när hon är 65år gammal och går i ålderspension ska vara värd minst 200kr (minimum 2% ränta i 35år). Om hon sedan tar ut sin pensionsförsäkring på 10års tid till hon fyller 75år så kommer då denna enda hundralapp ge henne minst en månadsutbetalning på ca. 1kr och 60öre varje månad mellan 65 och 75 år. Väldigt överslagsmässigt beräknat.

Gott så för fröken Söt som socker, hon kan nu planera sin pension och en insatt 100lapp blir inflationssäkrad om riksbanken de kommande 35 åren når sitt inflationsmål på 2% per år.

Ur livbolaget Riskybusiness sida så ser det ju ut på följande sätt: 

Dom har fått en ny pigg och fräsch hundralapp bland sina förvaltningstillgångar, kravet och garantin som dom ställt ut är att om 35 år ha 200kr tillgängliga att betala ut till unga fröken söt som socker. Dessa 200kr blir såklart en skuld för livbolaget, tillgången är hundralappen man har att förvalta. 

Skulden (200kr) ska dock inte betalas ut nu, utan om 35 år detta medför att man i försäkringsteknisk synvinkel ska diskontera denna summa. Hundralappen bland tillgångarna kommer ju som sagt att generera avkastning de kommande 35 åren (ränta-på-ränta). Diskonteringsräntan som livbolagen använder brukar vara räntan på lite längre statsobligationer som också brukar vara de allra vanligaste placeringstillgångarna i livbolaget.

Här inträder de kusliga effekterna. 

Även om jag i detta exempel använder lite väl förenklade räknemetoder. Om vi diskonterar 200kr på 35 år med räntan 3% som kanske är ett lågt normalläge så har livbolaget idag en skuld på ca. 69kr och en nyinsatt tillgång på 100kr. Det känns ganska så bra, då kan livbolaget mycket kortfattat ha en bra buffert (gentemot tillgången man fått på 100kr) och kan placera i en del aktier utöver statspapperstillgångarna som ligger i botten och täcker upp för garantin.

MEN, om diskonteringsräntan blir 1,5% som är räntan på svenska statsobligationer idag (ja jag höftar), så blir de 200kr diskonterade till 117kr i skuld för risky business (matteformel X=200*0,985^35, rätta mig gärna om jag har fel, jag gör ofta fort och fel). Här inträder då de stora problemen, tillgångarna ökar med en hundring genom insättningen och skulderna med 117kr(!) för livbolaget. Livbolaget hamnar mao för just denna nya insättning i ett underskott och måste i bokföringsteknisk synvinkel ta från reserverna/överskottet eller vad man nu kallar det för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Resultatet blir en försämrad solvens (förhållandet mellan tillgångar och skulder i livbolaget) innebär att bolaget måste sänka sina risker så man inte äventyrar pensionsspararnas pengar så att det verkligen finns pensioner att betalas ut. Sälj aktier och köp statsobligationer per automatik alldeles oavsett vad förvaltaren tror om framtiden, såsom Länsförsäkringar gjort.

En viss hjälp på traven får förstås livbolagen att räntenedgångar ökar bolagets placeringstillgångar (i alla fall de tillgångar som är svenska statsobligationer), men det stora dilemman som kan uppstå blir sedan när räntan börjar stiga lite svagt, då skulderna minskar men placeringstillgångarna (obligationer) också minskar. Har man då ont om andra tillgångar som stiger i värde så blir det knapert.