Ägarbolag del 2

Detta inlägg som är en fortsättning på föregående inlägg om ägarbolag kommer ta upp lite för och nackdelar med förvaltningsbolag respektive investmentbolag.

Förvaltningsbolagets nackdel är givetvis att man får betala skatt direkt på vinster som uppkommer. Särskilt problematiskt blir detta för förvaltningsbolaget som inte har några kvalificerade innehav dvs där man äger mer än 10% av företaget. I de fallen så måste förvaltningsbolagen betala skatt på inkomsterna, och sedan när man delar ut inkomsterna i form av egna utdelningar så blir det skatt på dessa utdelningar. Detta gör att det i stort se aldrig som privatperson lönar sig att starta ett aktiebolag och ha aktieportföljen i detta bolag. Det blir bara dyrt. Däremot så kan man t.ex. om man har en framgångsrik rörelse förvalta ”expansionskapital” i aktier inom bolaget. T.ex. du äger ett hyreshus inom ett AB och då expansion (dvs köp av nästa fastighet) kräver många års vinster så kanske det kan vara bra att spara vinsterna i form av aktier i något välskött fastighetsbolag. Hypotetiskt resonemang då man slipper skatta av pengar genom att ta ut utdelningar ur bolaget.

För ett investmentbolag är stor nettokassa inget vidare att föredra. Bolaget tvingas då betala 1,5% i skatt på pengar som man har på banken vilket då gör att man förlorar pengar på att ha ”reserver”. Istället så gynnas investmentbolaget av att vara lite skuldsatt då utgifterna för räntan är avdragsgill mot inkomsterna som man får i form av utdelningar. Särskilt attraktivt uppstår då en situation där man kan låna pengar till lägre ränta än direktavkastningen på aktieportföljen, då gör man en form av arbitrageaffär (i alla fall så länge utdelningarna hålls uppe). Attraktivt javisst, men som de flesta förstår också synnerligen riskfyllt Industrivärden och deras stora intåg i Volvo kan ju tjäna som exempel. När börserna är på topp så vill man ju vara ganska så likvid och stadd i kassan för att ”ha och ta av ” när goda köplägen uppstår. Investor t.ex. lyckades sälja av Scania för 200kr per aktie och sedan genomlevde man man börsraset med pengar på banken till 10% och nu har man investerat i nyemissioner i Husqvarna och SEB samt köpt ex. t.ex. Lindorff. Det har kostat lite skatteeffektivtet men givetvis varit lysande för Investor. Investor hade varit riktigt illa ute idag om man hade haft Scania kvar och rejäla skulder...

För ett förvaltningsbolag så spelar den finansiella situationen ingen större roll även om man i teorin givetvis förlorar ränta på ränta att inte vara investerad. Å andra sidan så behöver man inte betala någon direkt stor skatt.

Att vara aktieägare i ett investmentbolag har historiskt sett varit ett ganska så angenäm tillvaro sett på längre sikt. Bolaget handlas med rabatt, har allt som oftast en hyfsad portfölj och är oftast någorlunda välskött och ger allt som oftast högre utdelning/direktavkastning än börsen pga av rabatten. Återinvesterade utdelningar leder då i stort sett per automatik till bättre totalavkastning än börsindex (man får 100% av utdelning men betalar 80% för aktien). Såväl Kinnevik, Ratos, Investor, Industrivärden, Latour har på 20 år sikt t.ex. utvecklas klart bättre än börsen alla fem i totalavkastning. För ”köp och behåll invider” är rådet investmentbolag ett klokt råd skulle jag vilja säga. Köper man sedan aktier vid mer rätt än fel tillfällen så blir det en mycket god placering med tiden på lång sikt. Framförallt så ger det troligtvis bra utdelningar.

Mindre investmentbolag som ex. Svolder bör man dock vara lite uppmärksam på att dom inte alltid har en lätt tillvaro. Vadan nu detta? Beskattning är som sagt 1,5% i schblonskatt av icke näringsbetinge aktier (vilket det lilla investmentbolaget sällan har) +/- finansnettot och man blir ”skattefri” om man delar ut denna summa till de egna aktieägarna. Problemet uppkommer i att utdelningen allt som oftast blir större än ”inflödet” av aktieutdelningar in i bolaget och det lilla investmentbolaget blir då väldigt beroende av att göra bra aktieaffärer (som t.ex. Öresund gjort de senaste 15 åren) alternativt att börskurserna alltid går upp, eller i alla fall aktieutdelningarna ökar år från år. Ett litet investmentbolag hamnar ofta i krisartade situationer när börskurser rasar, aktieutdelningar sänks medan bolaget själva måste dela ut ganska så mycket pga schablonskatten. Och det är historiskt sett inte helt ovanligt att investmentbolag helt sonika blir uppköpta i dess lägen. Bacho, Atle, Custos mm. Svolder dör nog sotdöden med tiden också. Även bolagets interna kostnader tenderar att bli lite dyrare i relation till substansvärdet än storasyskon. För de större investmentbolagen så blir bolag med stora ägarpositioner i stort sett gratis från schblonskatt utan det blir istället finansnettot som delas ut dvs året efter . Industrivärden har allt som oftast t.ex. varit i stort sett helt befriat från schblonskatt då man enbart varit huvudägare iohaft en tillvaro där man delat ut i portföljens utdelningar minus då att man betalar ledningens löner och förmåner också.

Intressanta lägen i investmentbolag uppkommer när det just är så att aktieutdelningarna ökar år från år, detta medför då att investmentbolaget får ett ”gratis kreditkort” att öka sina investeringar år från år med köp av mer aktier ”på skattekrita” som i sin tur ökar utdelningarna nästa år och gör nästa år ”skattekrita” större osv. Mao vid en långsiktig börsbotten och vinster börjar öka i börsbolagen så kan aktier i ett investmentbolag vara en mycket god placering. Faran är som sagt omvänd dvs ingen bra investering i situation där vinsterna de kommande åren rasar ihop och det blir en omvänd ”masugn”. Nästa vårs utdelning från t.ex. Industrivärden kommer bli rejält lägre än årets 4,50kr, men säkerligen okej sett till kursen 40spänn som den var nere i höstas.

Förvaltningsbolag har däremot som sagt en större flexibilitet i sina utdelningar. Då ett investmentbolag i stort sett om man är någorlunda rationell är tvingade till en viss utdelning så har ett förvaltningsbolag en flexibilitet att bestämma sina egna utdelningar (såvida man har utdelningsmöjliga pengar!) Ett typexempel är vårens utdelning från Lundbergs. I stort sett alla investmentbolag hamnade i år i situationen att fjolårets utdelningar (som var stora) i våras skulle delas ut medan inkomsterna (portföljens utdelningar) var mindre än det som var tvunget att delas ut. Man fick helt enkelt nagga på kapitalet (eller ta lån) Investor och Industrivärden var i denna situation, för Investor försvann en del av kassan medan Industrivärden fick ta lite lån (samt att man sålde lite aktier i Handelsbanken). Lundbergs som däremot är ett förvaltningsbolag behövde däremot inte dela ut så mycket pengar att man hade fått ett negativt kassaflöde som industrivärden och investor istället så kunde man sänka sin egen utdelning ganska så kraftigt och trots att många innehavsbolag också sänkte sina utdelningar så innebar utdelningssäsongen att Lundbergs istället fick mer pengar i plånboken (å andra sidan så fick aktieägarna i Lundbergs mindre). Man gjorde denna rockad då företaget gjorde bedömningen att intressanta köplägen kunde uppstå under 2009. I själva verket så köpte man i våras aktier men behöll balansräkningen konstant (värdeförändringar oräknat) genom denna prioritering att behålla pengar inom bolaget.

Ett annat intressant läge som kan uppkomma är just situationen där ett förvaltningsbolag köper in sig stort i ett investmentbolag. Förvaltningsbolaget kommer då över hela sin andel av investmentbolagets börsportfölj precis som om ett investmentbolag köper ett investmentbolag men förvaltningsbolaget kan ta del av investmentbolagets utdelningar och använda dessa utdelningar för att med tiden öka aktieandelen i investmentbolaget utan att vara tvingad att dela ut pengar.

En annan och mycket trevlig kombination är när ett investmentbolag förutom att vara ett investmentbolag också är rörelsedrivande. Detta är t.ex. Kinnevik genom helägda skogsbolaget Korsnäs och Latour genom några ett gäng mindre företag. Industrivärden har historiskt sett också varit rörelsedrivande genom fastighetsbolaget fundament, och Industrtrade mm. Tanken är här att den rörelsedrivande verksamheten skall skapa ett kassaflöde (som man i och för sig måste skatta för) som blir betydligt mer stabilt än börsbolags utdelningar och dessa stabila kassaflöden kan användas för kapitalkrävande tillväxtinvesteringar eller helt sonika vara en stabil stöttepelare att betala lån med. Spontant skulle jag vilja säga att denna kombination är mycket smakfull om verksamheten sköts duktigt. Kinneviks långsiktiga facit sedan man köpte Korsnäs helt och hållet är ju ganska så imponerande, utan Korsnäs hade inte Kinnevik kunna bygga så många tillväxtbolag helt klart. Kanske är det dags att Öresund blir rörelsedrivande i större utsträckning eller varför inte en återkomst av detta i Industrivärden?

Jag hoppas att ni har överseende med om att jag kanske skriver krångligt och långt känner jag…