tisdag 8 december 2009

Har du råd att vara illlikvid?

Fundamentalanalysbloggen skrev häromdagen ett intressant inlägg under rubriken "dyrt att inte ha råd" som jag instämmer i helt klart, vikten av att vara likvid. Jag vill minnas att jag skrivit om det tidigare men det tål att upprepas även om jag inte orkar söka upp inlägget, att vara likvid är helt klart trevligt. Inte minst att vara likvid under ett börsras och kunna ”fyndköpa”.

Jag tror som jag skrivit tidigare om att jag tror ett vanligt misstag många privatpersoner gör är att man har dåligt med likvida medel (om man räknar bort fonder/aktier etc). En vanlig situation är säkerligen att man har ett regelbundet sparande och att man äger fonder/aktier, man har en ganska så minimal hushållsbuffert, man har bostadslån genom att antingen själv stå för lånen eller betala sin hyresvärds lån. Behöver man konsumera i något större skala så måste av avyttra finansiella tillgångar (eller belåna dem) och vill man investera i . te.x aktier så handlar det kanske om att sälja några fonder eller liknande möjligheterna att dra nytta av ett börsfall ligger för de flesta i att fortsätta ett regelbundet på några tusenlappar i bästa fall. Portföljen i sig följer allt som oftast utvecklingen på börsen, man åker ner när det går ned, och upp när det går upp med få möjligheter att investera när det är billigt.

Personligen så tycker jag man skall vara likvid, jag tycker inte man skall aktiespara eller köpa guldtackor till varje pris även om det teoretiskt sett är så ju mer aktier man äger desto större chanser till god avkastning. I själva verket kan det nog just vara så att det är "dyrt" att bara ha aktier även ur avkastningshänseende (skulle kanske slagit ett slag för obligationer här men det får bli någon annan gång).

I prioriteringsordning så tycker jag man först och främst skal prioritera en hushållsbuffert, sedan regelbundna insättningar på konton som täcker din konsumtion eller det som banker bukar kalla kortsiktigt målsparande eller liknande, sedan bör man amortera sina bostadslån rekorderligt om man har några sådana och först där efter bör man fundera på långsiktigt sparande och ev. pensionssparande. Att lägga varenda slant man har över på ett långsiktigt sparande kanske man kan göra om man är 20 år, bor i hyresrätt och singel.

Men den dagen man köper eget boende, bildar familj, kanske skaffar en bil för att kunna pendla till ett jobb etc. Ja då slås man av att en hel del i livet kostar pengar, pengar som man lämpligtvis har ganska så lätt tillgängliga, Inte helt ovanligt är det också så att det är kanske bra tillfällen att både konsumera och investera på samma gång och då behövs det än mer pengar och det finns också en risk att turen (et aktuella börsläget) spelar in om man har råd eller inte.

Först buffert, sedan regelbundet ”sparande” till konsumtion, amortering och på först fjärde plats t.ex. aktier… ofta har man då kanske lite extra medel över för att investera sig ur krisande aktiemarknad, eller som jänkarna säger when in trouble, just double…

3 kommentarer:

  1. Tja , Kan jag väll hålla med om. :-)

    Angående det här att amortera på bostadslån så var det ju lite debatt om det på Flutetankar.blogspot.com för några dagar sedan, och jag kan nog som många andra också känna att om man inte lånar upp mer till renoveringar och Thailandsresor under amorteringstiden och man kan erhålla bättre avkasting än boåneräntan så är ju större amorteringar varje månad något man helt klart kan fundera kring om det är lönsamt.

    Förutsatt att inflationen tuggar på och tillväxten ger lite högre lön varje år.

    Och hur värderar man känslan av att vara skuldfri och att betala sin semesterresa kontant ? det blir ju väldigt individuellt.

    SvaraRadera
  2. Hej Stockman,
    Håller absolut med. Och helst skall bufferten vara i linje med Ann Wibble...

    SvaraRadera
  3. Visst finns det anledningar att vara likvid för att kunna hantera oförutsedda utgifter, men lagom är bäst. Framförallt tycker jag ditt resonemang med att man skall ha pengar lättillgängligt talar för att man skall spara mer i egen regi och mindre i statligt välsignad pensionssparregi. Naturligtvis finns det skattemässiga fördelar för att låsa in sina pengar fram till 55-årsdagen, men sett ur ett likviditetsperspektiv är det mindre bra. Jag är förvånad över att svensken i genomsnitt inte har någon buffert att tala om samtidigt som svensken i genomsnitt är ganska positiv till att låsa in sparpengar.

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel