I Sverige dör det varje åren hel del individer i plötsliga kärl-kärlproblem, många omkommer i trafikolyckor, våldsbrott eller som min barndomskamrat som gick bort allt för tidigt i livet. I alla fall är det stora tragedier för anhöriga och vänner. Inte helt otroligt är det säkerligen så att ekonomin rasar samman för många familjer i samband med plötsliga dödsfall.
Och även om det låter fullkomligt absurdt så är det min uppfattning att man bör fundera över döden ur en ekonomisk synvinkel i alla fall man lever i ett parförhållande och särkilt om man har barn. Om ekonomin hamnar på ruinens brant är detta något som inte direkt gör dödsfallet behagligare för de inblandade. Och framförallt så bör man se till att man inte behöver tänka allt för mycket på ekonomin.
Så hur gör man då sin ekonomi ”death-proof”?
I första hand skulle jag vilja slå ett slag för livförsäkringen (dock ej efterlevandeskyddet) där de efterlevande erhåller en ekonomisk kompensation, i den händelse man har stora lån definitivt viktigt. Man bör nog eftersträva att livförsäkringen minst ger efterlevande ett belopp som är hälften av bostadslånen och minst en årslön eller två. Pengar som kan komma synnerligen väl till passa för efterlevande skall hinna ev. ställa om boendesituation och ta hand om vardagen under en tid.
Vidare så bör man nog eftersträva en enkel ekonomisk ställning. I alla fall jag skulle inte vilja ha en situation där man ha svårt att överblicka ekonomin där tillgångar och ev. skulder ligger utspridda på mängder av banker och andra finansiella företag. Så mitt råd är att samla era engagemang till ett fåtal banker och att båda i ett parförhållande vet om vilka man har ett kundförhållande med, gärna uppställda i en snygg pärm dessutom och helst inte innehållande allt för våghalsiga råvaruterminer (där man får leverans) eller optionsaffärer.
En annan sak som är viktig att tänka på i ett parförhållande är att båda två givetvis bör kunna hantera det vardagliga handhavandet när det gäller ekonomi och allmänna bestyr. Säkerligen är det i många parförhållanden så att det är en av de två som ”sköter det ekonomiska” med betalningar av räkningar, sparande och kontoöverföringar. Givetvis så får varje familj bestämma hur man själv vill ha det i sin familj, men hos oss så delar vi lika även på vem som knappar i internetbanken. Jag skulle verkligen inte känna mig bekväm om bara en visste om hur man betalar räkningar. En sådan synnerligen enkel situation kan utlösa en mardröm i händelse av allvarlig sjukdom eller i värsta fall dödsfall.
Huruvida det är ett tips eller inte så har jag och min fru medvetet har haft målsättningen att ordna våra räkningar på så sätt att vi aldrig (eller närmare bestämt så gott som aldrig ) erhåller en pappersfaktura i posten utan i detta hem så betalas räkningarna antingen per automatik (autogiro) eller i alla fall bara med en knapptryckning (e-faktura). Betydligt enklare att sköta detta trista göromål med räkningar på detta sätt kan jag tycka.
Sedan vill jag avslutningsvis slå ett slag för en god relation till en personlig bankman/kvinna på ett fysiskt bankkontor. I en händelse av det värsta så vore det skönt att sitta mitt emot en människa och prata än att sitta i någon telefonkö till SBAB eller skandiabanken. Men även detta är ju personligt som sagt.
bra förnuftiga kommentarer. Min egen syn på en dödssäker ekonomi är kanske mer extrem. Det finns två stora hinder som gör att få når
SvaraRadera"dödsäker läge". Det första är målet att ha ett välbetalt jobb som anställd, det andra är din skuldsättning. Ett högavlönad anställning är i dagens klimat allt annat än säkert och de flesta gör sig helt beroende av sin lön. Detta i kombination med dagens målsättning som de flesta verkar ha att skuldsätta sig till gränsen (eller över gränsen..) gör att få når dödssäkert läge. Detta läge skall ju klara av alla tänkbara smällar - tappade jobb, snabba ränteuppgångar, ohälsa, kraschade förhållanden, etc etc.
Dödssäkert läge når man genom långsiktigt arbete med att bygga upp kassaflöde som inte är relaterat till sin anställning. Det kan vara direktavkastningar från stabila aktier, fastigheter, etc. Kommentarerna på detta brukar vara att man ska ha en jäkla tur om man når en sådan situation. Jag menar att det är snack - många av oss kan faktiskt nå dit, men det tar tid. Inget för spekulativt lagda eller otåliga. Redan under sin utbildning måste man se igenom de gängse sanningarna och råden och börja gå sin egen väg mot målet att bli oberoende. Börja tänk när du är ca 20 och du har nått dit då du är 40. Då har du dödssäkert läge eller är ialla fall en bra bit på väg mot läget.
Livförsäkring är naturligtvis en bra idé när man har stora lån och/eller om inkomsten i ett parförhållande är snedvriden av en eller annan anledning, men om man har väldigt svårt att klara sig under en period till dess att man hittat ett nytt boende så verkar det i mitt tycke som att man har för liten buffert.
SvaraRaderaEn annan sak (som är min egentliga anledning till kommentaren) är att man även sjuksäkrad eller invalidsäker. En ung människa som blir invalidiserad får det många gånger tufft ekonomiskt, med lite ekonomisk planering och långsiktighet kan en sådan tillvaro bli något mindre jobbig.
Så länge man är ung kan man teckna individuella livförsäkringar för en femma och en fimp. Jag betalar ca 30 kr per månad, om jag avlider får min sambo 1 miljon, då kan hon lösa lånet och ha 400' kvar. Har inte pantföreskrivet försäkringen till lånet så jag hoppas att hon inte köper gucciväskor för dom.
SvaraRaderaTrams att båda två ska sitta i nåt fluffigt 2000 tals genus "Vi ska betala räkningarna tillsammans". Det räcker väl om en tar hand om räkningarna, det minsta jag kan begära efter min död är väl att hon åtminstone sköter betalningarna.. Hon städar, jag sköter ekonomin. Jag viker aldrig ner mig gällande dessa sunda värderingar jag har..
Min systers sambo dog för snart ett år sedan och därigenom har jag fått en viss insyn i problematiken som uppstod i hennes fall och vill gärna påpeka några saker jag tycker du utelämnat alternativt var otydlig med.
SvaraRaderaFör det första så är det där med försäkringar till efterlevande lite kinkigt om man inte är gift. Vid ett samboförhållande med gemensamma barn är det kanske rentav skadligt eftersom barnen då får pengarna, inte sambon. Det leder i värsta fall till att partnern står med oförsäkrade lån den inte kan betala. Dessutom tvingas barnens pengar in under överförmyndares beskydd och det är inget eftersträvansvärt. Hyr man bostad eller kommer att tvingas hyra så kan det bli problem med bostadsbidrag då det finns pengar i familjen. Att det är barnens och att man inte kan komma åt dem kvittar.
Försäkra era bostadslån, lånar ni till en köksrenovering eller en utbyggnad, ni kanske ska skaffa fler barn, försäkra även dem, vänta inte tills andra lån ska läggas om. De där sista oförsäkrade hundratusen kan mycket väl vara skillnaden mellan att kunna bo kvar och att inte kunna det.
Dessutom, har ni mer än en bil i familjen så skriv inte dem på en person, dör denne så...
Egentligen kan det väl sammanfattas kort, ska ni köpa dyra saker tillsammans eller skaffa barn, _gift er_. Visst, man kan ordna det mesta med försäkringar och testamenten men saker och förutsättningar förändras och tveksamheter kan uppstå.
OT:
SvaraRaderaFin artikel på placera.nu!
Till anonym som betalar 30 kr i månaden för livförsäkring om 1 miljoner kr:
SvaraRaderaVilket försäkringsbolag har du?
Jag har en livförsäkring om 2 mkr men betalar hela 96 kronor i månaden för denna via IF. Blir alltså 60 % högre premie än dig. Är bara 25 år.
Var kan jag alltså pressa ned priset med den summan?
Annan anonym:
SvaraRaderaHar fått den förmedlad via Swedbank, försäkringsbolaget heter Cardif.
Har betalt en årspremie på IF och är försäkrad till slutet av 2010.
SvaraRaderaFunderar på att byta till Cardif om det nu är såpass mycket billigare. Är det någon som vet om man kan ha 2 livförsäkringar samtidigt under en period eller får en person ha max en livförsäkring? Dvs kan jag ha en Livförsäkring hos Cardif och en hos IF?