Bolagsstyrning är en mycket viktig fråga när det gäller publikt noterade
bolag. I ett börsnoterat bolag finns som sagt allt som oftast någon,
några huvudaktieägare och en mängd mindre minoritetsaktieägare. Dessa
mindre aktieägare har en mycket begränsad insyn i de bolag som man äger
aktier i. Man har en insyn genom den publika informationen som bolagen
presenterar och den ev. medieuppmärksamhet som bolag drar på sig. Sedan
är det mer eller mindre stopp. En majoritetsaktieägare har däremot en
helt annan insyn, man tillsätter styrelse, är med i diskussioner kring
strategier och övrig affärsverksamhet. En helt annan inblick kort och
gott än vad mindre aktieägare har.
Genom att det finns detta förhållande mellan majoritets och
minoritetsaktieägare i noterade bolag är det viktigt att det finns
spelregler för hur ett noterat bolag skall sköta sin bolagsstyrande
verksamhet om inte detta skulle finnas är risken att mindre aktieägares
kapital skulle kunna utnyttjas av majoritetsaktieägare. Vilket helt
klart skett i ett flertal olyckliga fall där mindre aktieägare mer eller mindre blivit lurade. I Sverige har vi hanterat detta genom
aktiebolagsslagen samt "svensk kod för bolagsstyrning". Koden för
bolagsstyrning är något som starkt påverkar redovisning och
styrelsearbete i börsnoterade bolag och det blir en mer "krånglig
administration" helt naturligt i ett börsnoterat bolag jämfört med ett
icke noterat bolag.
I närtid har det varit två intressanta händelser kring
bolagsstyrning. Det ena är att styrelseproffset Peggy Bruzelius har
rutit till i media om att kod för bolagsstyrning och regelverk kring
noterade bolag börjar bli allt för komplicerat och det har nått en gräns
där allt för mycket av bolagsstyrelsen arbete handlar om formaliafrågor
och mycket fokus tappas från bolagets affärsverksamhet. Vällovligt
förstås och det får givetvis inte vara på det sättet att ett bolag
ekonomiskt förlorar på att vara börsnoterat, detta kan då bli en
förklaring till varför bolag inte väljer att bli börsnoterade utan
istället säljas till riskkapitalbolag exempelvis.
Den andra intressanta frågan med anknytning till bolagsstyrning är
turerna som hänt kring Lundin Petroleum. I LUPE har det från media och
mindre aktieägare rests frågetecknen kring bolagets affärsetik i
verksamhet som bedrivs i Afrika. Frågan har kommit till den nivån att
många aktieägare önskat att det genomförs en större oberoende granskning
av bolaget affärer inom denna affärsverksamhet. Frågan restes på
bolagets årsstämma där det uppkom en tydlig konflikt och huvudägare
körde över minoritet (22% av aktiekapitalet röstade för den oberoende
granskningen) varpå nu flera större institutionella aktörer med
minoritetsposter sr väljer att sälja sina aktier då dom känner att dom
inte alls kan påverka bolagets verksamhet.
Jag tycker det är viktigt att det fortsatt förs en diskussion kring
bolagsstyrning och det är inte en lätt uppgift att detta hålls på en
nivå där regelverk inte blir för krånglig och heller inte så till den
graden att minoritetsaktieägares intressen glöms bort.
En svår fråga
med svåra avvägningar.
Är det inte så att den lille alltid riskeras att glömmas bort. Man skulle väl kunna samla en representant för alla minoritetsägare också, så känner dom att dom får nått att säga till om, och majoritets ägarna har fortfarande majoriteten att säga till om.
SvaraRadera