tisdag 9 februari 2010

Flyg AB krasch line?

Ja mycket skall man höra innan öronen trillar av heter ju ett gammalt svenskt ordspråk. Detta ordspråk passar ju utmärkt att prata om när det gäller Scandinavian Airlines Systems alias SAS. Efter närmast dramatiska förluster och kapital som saknas återigen för att ens kunna förnya flygplansflottan så är det återigen dags för nyemission och ägarna säger återigen att detta är sista gången man ställer upp med kapital. Har du hört den förut?

Nyemission denna gång i SAS innehåller inslag som jag nog aldrig tidigare sett i nyemission. För att svenska staten och Wallenbergarnas förvaltningsbolag Foundation Asset manegment (FAM) skall garantera sin del av nyemission så ställer man ett antal ultimatum, dels så skall SAS kreditgivande banker förlänga sina krediter och dels så skall personalen i SAS gå med på kostnadsminskningar (vilket mao betyder lönesänkningar, ändrade arbetstider, färre semesterdagar osv vad man nu kan hitta på) om en halv miljard. Först om dessa villkor uppfylls ja då ställer staten och FAM upp med pengarna som behövs fram till nästa kommande nyemission. Förhandlingar på hög nivå mellan intressenterna Ägarna, de anställda och kreditgivarna i ett bolag.

Personligen så anser jag att svenska staten (och för den delen danska och Norska dessutom) inte bör vara delägare i SAS. Det bör givetvis vara en statlig angelägenhet att sörja för en god inhemskt infrastruktur men inhemskt flyg, nej tack det finns egentligen inget behov av och flygresor till Mallis och ”möta våren i paris” kan jag inte heller tycka är en statlig angelägenhet. Ett väl utbyggt tågnät torde kunna svara mot det behov av statlig infrastuktur som behövs. Möjligtvis att det ligger ett statligt intresse i drift av flygplatser såsom Landvetter och Arlanda kan jag övertygas till. Men att agera som flygoperatör på en konkurrensutsatt marknad, nej och återigen nej.. Ett annat problem är helt klart att flygtrasporter av dagens variant inte är en långsiktigt hållbar aktivitet i spåren av peak-oil.

Samtidigt så bör man nyktert inse att svenska staten sitter i en rejäl rävsax när det gäller SAS vare sig man vill det eller inte. Det är inte så enkelt som att ta sin mats ur skolan. Dels så måste man ställa upp med kapital för att någorlunda bevara värdet i SAS och dels så är det för svenska staten mer eller mindre omöjligt att idag sälja SAS då det troligen inte finns någon köpare. Det är ju en sak att som småsparare köpa och säja några hundra eller tusen aktier över börsen det går ju utan problem. Att sälja halva bolag över börsen är i det närmaste omöjligt. Till detta kommer problemet att SAS mer eller mindre ständigt och jämt behöver mer pengar likt en fågelmamma matar sina ungar. Mao man kan inte lägga ned och man kan knappt fortsätta heller… jämmer och elände för ministrar oavsett partifärg.

Man kan inte annat än att hoppas på att denna ”sista” nyemission leder till att man klär bruden för bröllop och att staten på något mirakulöst sätt lyckas ta sig ur bolaget. Skulle man till övers få lite pengar ur en sådan affär så kan jag nog tycka dessa pengar mycket väl kan överföras till Banverket och SJ. Nu är jag ju i och för sig på detta område som inbiten tågpendlare gravt partisk.

2 kommentarer:

  1. Det bästa är nog att alla som flyger ser till att välja andra bolag än SAS. Det är det enda sättet att få staten att inse att vi inte ska äga och driva flygbolag.

    SvaraRadera
  2. Dålig kommentar härovan!
    Vad hjälper det?
    Här i Malmö bygger vi broar, tunnlar & tågräls, men behöver vårat Kastrup aswell.

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel