Generationsskiften i många styrelser

I boksluten som nu presenteras så presenteras det som sig bör oftast valberedningarnas förslag till styrelseledamöter i företagen om man inte väntar till kallelsen till årsstämman i många fall. Någon slutar, någon annan kommer in osv.

I torsdags skrev det om två intressanta personer inom skogsindustrin. Dels så slutar Clas Dahlbäck som styrelseordförande i Stora Enso efter att ha ägnat ett halvt yrkesliv (i styrelsen sedan 1990) mer eller mindre åt att mer eller mindre förstöra sveriges äldsta företag Stora Kopparbergs Bergslag, grundat 1288 om jag minns mina historiekunskaper rätt. Clas Dahlbäcks facit som den drivande i Stora (och sedermera Stora Enso) måste nog anses kvala in på Hall of fame när det gäller misslyckade strategiska beslut. Ett blogginlägg av den längre skolan skulle inte kunna förklara alla turer, men jag hoppas verkligen att det ges ut en minnesskrift över Storas senaste 20 år, huruvida den skulle klassificeras som en komedi eller skräcklitteratur på biblioteket återstår att se. Nu skall vi inte döma Dahlbäcks livsärning över Stora enso, han har gjort mycket bra arbete på andra håll inom Wallenbergs.

En annan intressant och aktuell styrelsemedlem är att det i Holmen väljs in en 30 årig civilekonom utan några direkt industriella erfarenheter, kan tyckas märkligt. Den gamla förgubbade kulturen att man först skall ha ett gäng gråa hår och varit mångårig VD och druckit några pilser ihop med andra gråhåriga äldre herrar som också varit VDar innan man väljs in i ett större börsbolagsstyrelse verkar mao ha brutits av Holmen. Nu är det ju i och för sig inte vilken 30 åring som helst utan fru Louise Lindh. Louise Lindh är en aktiesparare av högsta rang vars portfölj nog skulle göra varenda aktiebloggar egrön av avund. Lindh har bla. ett personligt ägande av 7,5% av kapitalet i LE Lundbergföretagen, lite drygt 2 miljoner aktier i Industrivärden och ett respektabelt antal i hufvudstaden också. Säkerligen också lite Holmen, Husqvarna och Sandvik. Hon sover nog gott om natten.

Personligen tycker jag det är mycket positivt och kul att Louise Lindh väljs in i styrelsen för Holmen (och tidigare Hufvudstaden) för till syvende och sist är det mer eller mindre hennes (och hennes systers) pengar som driver runt Holmen om vi räknar lite förskott på arv från pappa Fredrik Lundberg. Sverige behöver ägare och styrelseledamöter av kött och blod. Det behövs nog också lite yngre röster i Holmen som kanske vågar ställa obekväma frågor och sanningar till de övriga gråhåriga herrarna i styrelsen om hur klokt det är att vara hårt slagsida mot tidningspapper.