är för mycket värdepapper den stora risken i pensionssystemet?

De kritiskt granskande jorunalisterna på E24.se/svenska dagbladet har senaste månaderna skrivit mycket om tveksamheter inom AP fonderna i allmänhet och 6:e AP fonden i synnerhet. 6:e AP fonden vars affärer inom onoterade företag allt mer framstår finansiell kräftgång i jämförelse med att köpa aktier i noterade företag. Härom veckan var det någon artikel om 7:e AP fonden nu ges fritt spelrum att börja spekulera i derivataffärer för att uppnå ”korrekt” aktieexponering i den nya generationspensionssparfonden eller vad sjutton nu soffliggarfonden skulle döpas om till. Ja dessa AP fonder som förvaltar vår pension.

Bloggaren Diversifierad ger betyget icke godkänt efter att han fått sin framtida inkomstpension sänkt, den som han skall börja plocka ut om en herrans massa år kan jag förmoda. Hur sjutton kan pensionen (den framtida alltså) och dess kapital minska när världens börser under fjolåret gick upp av sällan skådat slag?

Kort sagt det finns mycket att klaga på hos AP-fonderna men fonderna till trots och deras ”spekulerande” och felaktiga placeringar så ligger den stora spekulationen vill jag påstå i det faktum som 2:a AP-fonden förtjänstfullt förklarar på följande pedagogiska sätt ”…Cirka 90% av pensionssystemets tillgångar saknar således exponering mot de finansiella marknaderna”. För varje 100 000kr som du har i inkomstpensionskapital förvaltar således AP fonderna tillsammans 10 000kr

Visst låter det betryggande att så lite av ”kapitalet” som 10% har en exponering mot spekulationen i aktier, obligationer, derviat, bankonton, förlagslån, investmentbanker och annat trams som jag kan tänka mig Lars Ohly skulle kalla det.

Eller förresten vad ligger då 90% av exponeringen i? Något som sett dom under huvudkudden?

Ja 90% av kapitalet är investerat i framtida arbetskraft och deras skatter. (vi har en bred politisk enighet om att använda 16% av svenskarnas taxerade inkomst av tjänst och näringsverksamhet till att betala pension till dagens pensionärer. Som 80-talist får man lov att hoppas att skattvilligheten är lika stark bland de individer som föds idag som de som idag är i arbetsmarknaden.