När sandpappra du jackan senast?

I dagens upplaga av gratistidningen City så intervjuas författaren Bengt Ericsson av tidningen. Bengt han har nämligen skrivet boken Den nya överklassen som handlar om hur en mängd rika individer tuppfäktas om hur vackert liv man har. Tuppfäktingen handlar förstås om klassiska snoppmätartävlingar där man skall ha större gård, vackrare sommarstuga, snyggare fru (man?), ståndsaktigare övernattningslägenhet, blankare älgbössa, bättre fernissad träskuta. Boys with toys, vi grabbar byter som bekant bara leksaker beroende på hur mycket som finns i plånboken.


Som ofta är så är det mycket yta förstås. Många är hårt arbetande män (och kvinnor) och kanske då inte kommer ut på speciellt många båtturer och jakt blir det kanske bara tillfälle för någon gång per år.

Då uppkommer då problemet som tidningen City idag vill tipsa om. Man hamnar helt enkelt mitt i älgjakt med splittrans nya jaktkängor, en helt ny fanellskjorta och ve och fasa en helt ny Barbourjacka. Dina jaktkompisar (i lika nya jaktkläder) kommer givetvis flina lite försynt då du ommedelbart skvallrar om att du har mer pengar än jaktkunskaper och indirekt så har du mao inte så mycket tid att du kan gå runt och jaga älgar och fasaner hela dagen utan måste lönearbeta hela dagarna åt någon tråkig hedgefondförvaltare och helt plösligt så är din snopp mindre än din kompis vilket inte känns så kul för man vill ju vara en i gänget.

Så hur gör man då med Barbourjackan som du nyss köpte på Widforss jakt & natur mitt inne i kungliga huvudstaden? City ger några råd:

Lägg den på gräsmattan och hoppa och stampa på jackan för att få de rätta gräsfläckarna. Spänn sedan fast jackan i ett rep och dra jacken efter statsjeepen några hundra meter på din egna grusväg och slutligen för att få till finpustnigen så plockar du fram ett sandpapper och går loss på armbågar och ärmslut så at jackan ser riktigt använd och vackert sliten ut. Din snopp har då mao lagom till älgjakten blivit ett riktigt muskelpaket och alla kommer tro du är riktigt ekonomiskt oberoende. Enligt Bengt Ericsson är detta händelser som sker på vart och varannan god bland våra mijardärer.

Detta fick mig att få en liten flashback. I min ungdom (dvs för 7 år sedan) så var jag på en resa med min fru i Alperna. Vi skulle helt sonika klättra i berg. Innan du nu läser vidare så vill jag påminna dig läsare om att undertecknad minsann har klättrat replängder upp till en topp på 4063möh i dåligt väder. Huruvida detta säger något om min snoppstorlek låter jag dig som läsare avgöra .

Under vår resa så var vi bla. i den pittoreska staden Chamonix i Frankrike, staden där hälften av kommersiella affärer utgjordes av sportaffärer och resten hälften var kaféer, mataffärer syntes inte till. På denna plats så såldes det speciella Chamonix-collections dvs svindyra friluftskläder till hutlösa överpriser. Dessa kläder hade då extra stora märken på kläderna (t.ex. dåtidens poppismärke The North Face) och såldes också om man så ville stentvättade(!!) och passade man på att köpa en överprissatt TNF-jacka i senaste membranet så fick man faktiskt med lite sadpapper att fixa till looken med. Man fick också med ett litet rakblad och en liten rulle silvertejp så man kunde snitta byxorna på rätt ställen så att det såg ut så man hade kört in stegjärnen genom byxorna mer ä en gång.

Vackert…..I morgon börjar älgjakten! Lycka till!