Greed is good?

I går kväll så var jag på en kulturbegivenhet dock varken konstutställning eller violinkoncert, utan jag och min fru blev helt sonika bjudna på en biovisning av filmen Money never Sleeps (Wallstreet II) av vår bankkontakt

Film är som den gamle Churchill sa bäst när det är kall, torr och gratis, eller om det nu var champagnen.

I vart fall för att få lov att se på filmen så hade man denna gång skippat alla reklam om coca-cola, non-smoking generation, kavli räkost eller senaste wolkswagenbilen. Utan denna gång så var det ta ersatt av ett föredrag till fondsparande som då min bank ville informera oss kunder om. Vi fick lära oss om vikten med regelbundet sparande, bestämma sin riskbenägehet och hur förträffligt fina fonder som banken kan erbjuda sina kunder. Specialnumret var Sveriges första rena råvarufond till privatmarknaden. Alltså inte en råvarufond som investerar i aktier i t.ex. Brittish Petroleum eller Lundin Mining utan här förvaltas fondens innehav i terminsmarknaden rakt i råvaror. olja, guld, griskött och vete. Inga bolagsrisker utan fonden utvecklas som råvarumarknaden. Förtjänar nog ett blogginlägg i sig, inte minst det komiska i att vara bull i griskött...

Sedan då popcorn och filmvisning. Jag måste medge att jag faktiskt tyckte filmen var lite småtrevlig med gamle Michael Douglas i huvudrollen. Givetvis överfull med massa finansfloskler, hemliga möten mellan bankchefer och unga stressade aktiemäklare men bakom fasaden doldes sig en hel del djuphet kring fenomenet tid och relationer. Och inte minst en hel del skepticism kring hur det står till i det finansiella systemet idag. Producenten var nog lite Bearish kan jag tro

Eller som min fru sa. Jag tycker inte den var jättebra direkt men samtidigt så var den lite småtrevlig. 3,5 solar av 5 skulle jag säga.