Den säljande banken

För någon vecka sedan så läste jag en intressant tråd på ett internetforum om en kvinna som hade fått ett arv på 700 000kr. För kvinnan var detta väldigt mycket pengar och hon kände sig säkerligen lite osäker hur dessa pengar skulle hanteras när dom nu kom i en stor klump. Kvinnan gjorde säkerligen precis som många andra i den situationen gick helt sonika till sin bank och bad om att får råd hur hon skulle lösa denna situation.

I detta fallet så gick kvinnan till den gröna banken men det kunde lika gärna ha varit en blå en orange variant och jag tror egentligen inte att råden skulle ha skiljt sig speciellt mycket. På banken så hade kvinnan ett rådgivningsmöte med någon form av placeringsspecielist kan man tänka sig och utifrån mötet där man diskuterade risker, avkastning och allt annat som finansinspektionen kräver att sådana möten skall innehålla så hade man övergripande kommit fram till att 30% av kapitalet skulle fördelas på räntebärande tillgångar och 70% skulle placeras i aktiemarknaden. Jag förmodar i detta exempel att individen idag var obelånad eller inte kände behov att amortera sina eventuella lån.
Utifrån denna allokering hade sedan banken rekommenderat ett antal placering som följder enligt nedan (kanske skulle inte allt placeras på samma gång utan månadssparas in i allokeringen men detta bortser jag från nu)
Räntebärande placeringar
70 000kr SEB Räntehedge Alpha
70 000kr SEB Obligationsfond flexibel
70 000kr Aktieindexobligation Råvarubolag

Aktiebaserade placeringar(i en kapitalförsäkring)
122 500kr SEB Globalfond
122 500kr SEB Nordenfond
122 500kr SEB Latinamerika
122 500kr SEB Emerging markets

I kommentarerna till tråden så var det några som hade kommenterade att det nog inte var bra med just enbart denna banks placeringar och några kommenterade att den ena fonden borde bytas ut mot någon annan osv. För egen del så kan jag tycka att dessa råd som individen fått av banken är uppåt väggarna. Det är också råd som är synnerligen dyra vilket jag snart skall visa.

Min personliga åsikt är att när det ges råd så diskuteras alldeles för lite om målsättningarna som individerna har med sina surt förvärvade pengar om det skall gå till en sommarstuga, ett renoverat kök, ålderdomen eller om man helt enkelt vill leva på pengarna eller några andra drömmar att uppfylla. Alldeles för kraft läggs på att rekommendera det ena eller andra om det är rätt fond eller fel fond osv. Grunden borde utgå mer från att uppfylla målet, är målet en lägenhet på södermalm så kanske inte fonder i lång-bort-istan är den allra mest överensstämmande placeringen.

Nu till det aktuella rådet. Det första jag vänder mig mot är att banken i detta fall har likställt en hedgefond och aktieindexobligation till ränteärande placeringar. Det tycker jag i högsta grad är märkligt. Detta är två placeringar där det i högsta grad kan uppkomma problem med likviditeten (dvs förmågan att sälja dessa mot pengar i handen) och det är också placeringar som inte det minst ger säkert kassaflöde vilket också kännetecknar räntebärande placeringar. Hedgefonden är också en produkt som nog varken banken eller individen kan klassificera som säker eller riskfylld. Allt för många hedgefonder har ofta gått från säker och trygg till osäker och otrygg när strategin inte längre fungerar. I mina ögon är detta INGA ränteplaceringar.

När det gäller aktier så är det mycket riktigt vanliga aktiefonder som är rekommenderade. Det som först slår mig med det aktuella fonderna är att det verkar som om individen skall flytta utomlands eller inte direkt har något förtroende för svenska kronan då placeringarna inte direkt korrelerar till köpkraften i Sverige. Men vem vet det kanske är en sommarstuga i Brasilien som är målet med pengarna.

Så då detta med kostnader. Alla fonderna tar ut en årsavgift som förvaltningsarvode som faktureras fonderna varje dag och inte direkt märks hos kunderna. På årsbasis så blir kostnaderna enligt följande: obligationsfonden 490kr, Hedgefonden 1050kr, Globallfonden 1837kr, Nordenfonden 1592kr, Emergingfonden 2143kr och slutligen Latinamerikafonden 2143kr. Fondavgifterna uppgår alltså till dagens läge till sammanlagt 9255kr om året som går direkt ned i bankens ficka, varje år och går placeringarna upp i värde så ökar kostnaderna… till detta kommer sedan courtaget för aktieindexobligationen om 2% av 70 000kr=1400kr plus det faktum att denna AIO sedan enbart har en deltagande grad på 55% och har en maximerad avkastning på 60% (dock är man garanterad pengarna tillbaka så länge SEB inte går i konkurs.

Sedan tillkommer kostnaden för för att ha kapitalförsäkringen i storbanken kanske kostar detta 0,5% per år dvs 2450kr. Dvs banken rekomederar i detta fall att kunden gladeligen betalar 10-12 tusen per år tillbaken enbart för att titta i internetbanken och fonderna har gått upp eller ned…

Man kan ju fråga sig varför kunden inte fick rådet t.ex. att köpa två olika statsobligationer (görs utan avgifter på www.rgk.se) plus någon företagsobligation med ett courtage på kanske en hundring eller två. Och sedan tre olika aktier för att göra det enkelt exempelvis investmentbolagen Investor, Industrivärden och Kinnevik (så vi får lite tillväxtmarknader) för ca. 160 000kr styck och en total courtagekostnad en enda gång på 3x 160kr plus en hundring om året för återinvesteringen av utdelningar. Med tiden så kommer säkerligen avkastningen bli rätt så lika varandra med den skillnaden att avkastningen blir 1000 spänn sämre i månaden i kanske 10 år med fonderna.

Men om börsen går upp så blir väl kunden nöjd hur än råden har varit, eller? Och om börsen gud förbjude går ned så är det väl bankens fel som inte gav vältajmade råd? När det gäller pengar så skall du först och främst lita på dig själv