onsdag 6 maj 2009

Vad skall vi göra med alla flöjtare?

Skribenten Olof Mann i Affärsvärlden höjer idag ett varningens finger för det det fortsatta flöjtandet i det svenska samhället. Med flöjtandet menas här inte den mellansvenska tut i luren blåsande kulureliten utan vad man skulle kunna kategorisera som medelsvensson. Huruvida denna Medel Medelsson är några rackare på att blåsa lilla fågel blå på flöjt framkommer inte men däremot är medelsvenssn idag överlag låntagare av allt större mått, låntagare med rörlig ränta i högre grad än normalt och dessutom så har en hel del dessutom lagt av att amortera då några tusenlappar i månaden varje gör till eller från på miljonlånet, desto roligare med annat att göra för dessa slantar.

Först och främst bör jag nog säg att jag inte tillhör kategorin lånetalibaner utan kan nog tycka att ta lån ibland kan vara en helt okej affär för att exempelvis skaffa en egen bostad, men givetvis så skall vi amortera våra löpande hela tiden. Det finns inget egenvärde i att ha lån utan det är att ses som en (i alla fall privatekonomiskt) som en temporär finansieringslösning, vilket skall ställas mot att hyra sin bostad. Jag skall villigt erkänna att jag både har bolån och rölig ränta, däremot så amorteras vi ganska hyfsat.

Men faktum kvarstår att det är många flöjtspelare i Sverige som är högt skuldsatta, har rörliga räntor och amorterar väldigt sparsamt. Bli nästa kris en inflationsbubbla så kan denna grupp få det rejält besvärligt, vid höga realräntor.

Jag tror också många idag "luras" att titta väl mycket på soliditeten när det gäller lån och allt för lite på själva de nominella beloppen. Ibland så kan man jag träffa på "stockholmare" (ja vet att jag kan uppfattas som något raljant här) som tycker det är fullkomligt lungt att låna 3 miljoner för att lilla Täbyvillan råkar värderas till 4,5Mkr då lånar man ju bara 67% av värdet. Få reflekterar nog över att 3 Mkr i lån kan i framtiden bli väldigt dyrt. Många tycker säkert då att det värre att 20 åringar lånar 95% till första bostadsrätten för 120 000kr. Jag vill nog påstå att den lägre belåande Täbyviillan kan smärta betydligt mer.

Bara amortering blir dyra exempelvis 3Mkr amorterade på 40år blir en månatlig amortering på 6250kr, inte billigt. Många tycker det säkerligen är "onödigt" att amortera sin bostad på ex. 30-40 år dvs oftast fram till dess att man inte längre har någon löneinkomst. Samtidgt kan man ju också vända på det, hur många 70-80 talister vet sin inkomst som pensionärer? Ingen...cch till den dagen kan det nog vara skönt att så gott som möjligt vara skuldfri kan jag tycka.

Borde banker och kreditgivare ha som policys att lån skall amorteras?

8 kommentarer:

  1. Jag har hört att allt fler sparar i aktier och fonder. Det har nog killen med hängslen på Avanza sagt om jag minns rätt.

    Rimligtvis har en del av dessa personer även bostadslån.

    Alltså borde en hel del personer med bostadslån idag resonerat att det är värt risken att satsa i aktier istället för att amortera på bostadslån.

    Jag hade mycket väl kunnat resonera på ett liknande sätt. Om det visar sig att räntan sticker upp kan man då sälja aktierna för att istället amortera på sina bostadslån.

    Om man belånar bostaden för att köpa aktier eller om man köper aktier istället för att lägga pengar på onödig konsumtion är mer av hårklyverikaraktär, men jag tror att det finns ett samband mellan de stora lånen och det ökande intresset för börsen. En del sätter hellre pengar på börsen istället än amorterar.

    Charlie

    SvaraRadera
  2. Jo givetvis är det nog så att många prioriterar ett finansiellt sparande framföramortering. Rejäla bufferter är givetvis bra att ha och vilket också minskar nettoskuldsättningen.

    Uppenbarligen är det så att sparkvoten här i landet har gått upp ganska så kraftigt sista tiden. Se exempelvis Handelsbankens senaste kvartalsrapport där inlåning procentuellt sett ökar mer än utlåningen, dock inte i nominella tal.

    Men för att citera Sven Hagströmer, vi måste sluta se bostaden som en bankomat.

    SvaraRadera
  3. Själv väljer jag båda vägarna. Amorterar över 50 år för närvarande samtidigt som jag investerar 8% av min disponibla inkomst på börsen.

    Man tänker sig ändå att avkastningen på bostadsrätten den dagen den säljs kommer att vara ganska bra, och ju mindre del som är belånad ju bättre. Jag ser det som ett extra, lite säkrare, sparande.

    SvaraRadera
  4. skulle aldrig våga låna 3 miljoner och inte amortera!!Fast jag skulle aldrig köpa något som betyder att jag inte skulle ha betalt bort det lagom till pensionen heller. Never.

    SvaraRadera
  5. Så länge du kan skaffa högre riskjusterad avkastning än din räntekostnad är det rationellt att inte amortera!!! Dock är ju det smarataste att räkna med en ränta på säg cirka 5% och sen lägga dessa pengar i en trust, då man slipper betala livkdiditets premien för långa löptider, när konjunkturen sticker (och såldes din trust) så börjar räntorna stiga, då säljer du av succesivt och plockar in extra pengar till din månadsbudget.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker att det vore bra om bankerna erbjöd (och rekommenderade) en lämplig fast summa per månad eller kvartal. När räntan är låg blir amorteringen hög och vise versa. (Systemet kan ju även förfinas så att det tar hänsyn till skatteeffekten av den avdragsgilla räntan.)
    Låntagaren vet vad han har för utgifter och behöver inte fundera så mycket på om räntorna går upp eller ner. I tider med låga räntor frestas han inte att leva loppan och inget dramatiskt händer om räntorna stiger.
    Det blir också ”rätt” i den meningen att hög ränta normalt betyder hög inflation. Då behövs ingen amortering eftersom husets värde i kronor ökar. Vid låga räntor (som nu) kanske huset t.o.m. minskar i värde och då är det rätt att amortera.

    SvaraRadera
  7. Christoffer var du på Avanzadagen? :)

    SvaraRadera
  8. amorteras vi ganska hyfsat skrev du, vad är hyfsat för dig? 5 000 kr, 10 000 kr ?

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel