Vad skall vi göra med alla flöjtare?

Skribenten Olof Mann i Affärsvärlden höjer idag ett varningens finger för det det fortsatta flöjtandet i det svenska samhället. Med flöjtandet menas här inte den mellansvenska tut i luren blåsande kulureliten utan vad man skulle kunna kategorisera som medelsvensson. Huruvida denna Medel Medelsson är några rackare på att blåsa lilla fågel blå på flöjt framkommer inte men däremot är medelsvenssn idag överlag låntagare av allt större mått, låntagare med rörlig ränta i högre grad än normalt och dessutom så har en hel del dessutom lagt av att amortera då några tusenlappar i månaden varje gör till eller från på miljonlånet, desto roligare med annat att göra för dessa slantar.

Först och främst bör jag nog säg att jag inte tillhör kategorin lånetalibaner utan kan nog tycka att ta lån ibland kan vara en helt okej affär för att exempelvis skaffa en egen bostad, men givetvis så skall vi amortera våra löpande hela tiden. Det finns inget egenvärde i att ha lån utan det är att ses som en (i alla fall privatekonomiskt) som en temporär finansieringslösning, vilket skall ställas mot att hyra sin bostad. Jag skall villigt erkänna att jag både har bolån och rölig ränta, däremot så amorteras vi ganska hyfsat.

Men faktum kvarstår att det är många flöjtspelare i Sverige som är högt skuldsatta, har rörliga räntor och amorterar väldigt sparsamt. Bli nästa kris en inflationsbubbla så kan denna grupp få det rejält besvärligt, vid höga realräntor.

Jag tror också många idag "luras" att titta väl mycket på soliditeten när det gäller lån och allt för lite på själva de nominella beloppen. Ibland så kan man jag träffa på "stockholmare" (ja vet att jag kan uppfattas som något raljant här) som tycker det är fullkomligt lungt att låna 3 miljoner för att lilla Täbyvillan råkar värderas till 4,5Mkr då lånar man ju bara 67% av värdet. Få reflekterar nog över att 3 Mkr i lån kan i framtiden bli väldigt dyrt. Många tycker säkert då att det värre att 20 åringar lånar 95% till första bostadsrätten för 120 000kr. Jag vill nog påstå att den lägre belåande Täbyviillan kan smärta betydligt mer.

Bara amortering blir dyra exempelvis 3Mkr amorterade på 40år blir en månatlig amortering på 6250kr, inte billigt. Många tycker det säkerligen är "onödigt" att amortera sin bostad på ex. 30-40 år dvs oftast fram till dess att man inte längre har någon löneinkomst. Samtidgt kan man ju också vända på det, hur många 70-80 talister vet sin inkomst som pensionärer? Ingen...cch till den dagen kan det nog vara skönt att så gott som möjligt vara skuldfri kan jag tycka.

Borde banker och kreditgivare ha som policys att lån skall amorteras?