Kort om Tomra

Det är bokslutstider och bland ett av bolagen som idag lämnade sitt bokslut finns det norska bolaget Tomra. Tomra är ett relativt okänt företag i Sverige men deras produkter är förhållandevis kända, då deras pantautomater finns hos i stort sett hos varje dagligvaruhandel i Sverige. Tomra  har också en svensk huvudägare i form av investmentbolaget Latour.

Företaget
Tomra grundades i början av 70-talet och har sitt ursprung ur sorteringsmaskiner för flaskor. Bolaget fick sitt stora genombrott i just Sverige då Systembolaget införde Tomras system. Bolaget var bland de första i världen att kunna hantera pantflaskor och betala ut ett kvitto på panten. Tomra har vuxit med tiden men ändå med bibehållen grundidé. Sedan några år tillbaka är Tomras huvudägare det svenska Investmentbolaget Latour. Tomra har maa samma huvudägare som exempelvis AssaAbloy, Securitas, Nobia Nederman, Fagerhult.

Tomra delar idag in sin verksamhet i två divisioner, Collection och Sorting. Dessa två divisionerna hanterar båda optiska sensorbaserade system. Dvs system som med laser undersöker vad det är för produkt och vidtar åtgärder utifrån denna information.

Den första (collection) handlar helt sonika om retursystem för förpackningar. Dvs maskinen som gör att du får pengar tillbaka i pant på din Coca-colaburk. och burken går tillbaka till återvinning och blir en ny burk.

Sorting innefattar sorteringsystem. Exempel på applikationer för detta är sortering av grönsaker och metaller. Syftet med denna typ av maskiner är exempelvis att man via sorterar ut en potatis storlek till vad som skall bli bakpotatis och vad som skall bli potatischips exempelvis.

Inom Collection är Tomra störst i världen. Vilket kanske inte är så konstigt då det inte är speciellt många länder som idag har pantsystem  vilket är en förutsättning för att även ha pantmaskiner och Tomra var först på dessa system. Verksamheten växer dock då fler länder runt om i världen inför pantsystem. Tomra har vad jag bedömer ett rejält försteg mot andra företag med en verksamhet med lagom grad av teknikinnehåll som är fokuserade på denna idé och inte en tilläggsprodukt hos andra större företag. Jag skulle kunna tänka mig att det kräver rejält stort utvecklingskostnader att börja konkurrera med Tomra och osäker försäljning.

De senaste åren har Sorting växt som andel av företaget. Delvis genom förvärv men främst genom att man har sålt kloka produkter. Produkter som ökar kundernas produktivitet och som minskar spill och förbättrad hushållning av råvaruresurser.

Finansiellt
Under 2014 omsatte Tomra ca 4.7 mdr NOK. Det var den största omsättningen i företagets historia. Bolaget redovisar en svagt växande orderstock idag. Lönsamheten är för att vara ett industriföretag förhållandevis god, 10-15% brukar det vara på nedersta raden innan skatt. Bolaget delar ut ungefär hälften av nettovinsten i utdelning sedan flera år tillbaka.

Det finns mycket att tycka om hos Tomra tycker jag. Gedigna produkter med visst mått av hi-tech, någorlunda tillväxt, stark marknadsposition där man är världsledande (7ggr större än närmsta konkurrent) men bolagets marknad finns idag bara i några få länder men där allt fler länder inför pantsystem, stark huvudägare som är van att lotsa mindre företag ut i världen och bolaget bygger på en affärsidé kring hållbarhet.

Värderingen av företagets aktie få väl dock knappast ses som billig idag, p/e talet ligger upp mot 20-25, inget direkt substansklipp och direktavkastningen ligger runt 2%, det kommer ta några år innan bolaget hinner växa in i dagens kostym. Säkerligen finns det ordentlig fallhöjd i aktien om det blir grus i maskineriet.

Men det är en spännande resa att följa. För bolaget växer, verkar i en god global trend där allt mer återvinns. Man har goda vallgravar kring sin verksamhet och Huvudägaren Latour är en mycket kompetent ägare som varit med på exempelvis Assas resa ut i världen och vet vad som krävs. Man kan också konstatera att Tomra mätt i ursprungligt investerat kapital är Latour största investering någonsin. Bara det värt en notis som verkar ha gått affärspressen förbi.

Är rabatt=rea?

Jag har skrivit inlägg förhållandevis ofta kring investmentbolag. Ofta ganska så populära inlägg då investmentbolag är ganska frekvent förekommande i många privatpersoners aktieportföljer. Såväl Investor, Ratos, Kinnevik och Industrivärden etc. är att anse som riktiga folkaktier idag och tildrar sig därigenom stort intresse.

Ofta när man läser analyser och rekommendationer kring investmentbolag så fokuserar dessa rekommendationer ofta kring den sk. Substansrabatten. Dvs att investmentbolagets tillgångar är mer värda än börskursen och ofta så drar man då slutsatsen att en stor rabatt mot substansvärdet är lika med rea på aktien och omvänt så skall man å sälja aktien då det inte är så stor rabatt på aktien mot substansvärdet.

Personligen så anser jag detta är bullshit mer eller mindre. Min övertygelse är att det är högst tveksamt om en hög rabatt per definition innebär ett köpeläge. Ofta är det så att en substansrabatt är och förblir. Det som spelar roll är substansvärdet utveckling dvs hur bra affärer som investmentbolaget gör. Mao så borde alla investmentbolagsanalytiker fokusera mer på innehavens värdering än på investmentbolagets värdering gentemot sin portfölj av tillgångar.

På lång sikt (mer än 10 års perspektiv) så innebär dock en ständig substansrabatt på låt säga 20% i genomsnitt en positiv ekonomisk aspekt. Ett investmentbolag vidareutdelar nämligen mottagna aktieutdelningar till sina aktieägare och genom att bolaget handlas till substansrabatt så medför detta att direktavkastningen över tiden blir något högre om man äger investmentbolag framför mot att man äger deras innehav. Denna matematiska effekt är dock mindre än vad de flesta tror

Låt mig exemplifiera detta med ett i högsta grad teoretiskt exempel där skatter och courtage är undantagna. I det första exemplet så har Adam 1Mkr investerade i en indexfond. Bertil har 1Mkr investerat i investmentbolag vars portföljer är lika med börsindex.

Vid inköpstillfället börs aktieindex direktavkastning 3%. Investmentbolaget som handlas med 20% substansrabatt har således en direktavkastning på 3,6%. De kommande 10 åren så ökar aktiekurserna i index med 5% varje år stabil (vilket isig får anses som synnerligen orimligt) och varje år så ökar bolagens aktieutdelningar med 5%. Varje år så återinvesterar Adam och Bertil sin aktieutdelning i indexfonden respektive investmentbolagen (som alltid handlas med 20% substansrabatt).

Efter 10 år så träffas Adam och Bertil och ser vad som hänt med deras miljon. Adams portfölj av indexfond är värd 2 158 925kr teoretiskt sett (skatter, courtage, ev. fondavgift oräknat). Totalavkastningen uppgår således till 8% per år. Bertils portfölj är värd 2 281 909kr (skatter, courtage oräknat). Totalavkastningen uppgår för Bertils del således till 8,6% per år. Dessa 0,6% i skillnad årligen innebär på 10 års sikt således 122 984kr eller 12,3% av den initiala inköpssumman. Större än så är inte skillnaden.

Grymt teoretiskt och utan förankring i verkligenheten förstås

För övrigt så tycker jag min ”kvartalsrapport i förväg" ang. Industrivärden stämde ganska så väl. Substansvärdet var visst rätt på kronan. Skuldsättningen var något lägre å andra sidan så verkar Industrivärden i några fall ha utställda optioner på innehav där lösenkursen ligger under dagskursen och således sänker marknadsvärdet på portföljen mo den aktuella börskursen.

Klarar grevens barn av att axla manteln?

Ett bolag som det skrivs förhållandevis lite om är Investment AB Latour. Det är egentligen mycket märkligt då Latour bevisligen är ett synnerligen framgångsrikt företag, faktiskt nästintill i klass med HM. Detta HM som skrev skriv spaltkilometer om medan Latour för en förhållandevis tynande tillvaro i media och bloggosfären, märkligt.

Innan vi dyker in i Latour så tar vi och vänder blickarna mot Latour huvudägare, Familjen Douglas. Gustaf Douglas och hans familj är en av Sveriges allra rikaste familjer och även om Latour är ett vitt och brett ägarbolag så är detta i fallet Douglas bara en del. Douglas äger dels ett stort fastighetsbestånd och genom företaget Boxholms Skogar är en av de allra största privata Skogsägarna i landet. På detta består sedan sfären av två ägarolag SäkI (Säkerhetsintressenterna) samt Investment AB Latour. SäkI är ett rent aktieförvaltande bolag. Sammantaget så kan man nog säga att Greve Douglas har sitt på det torra. Nu kan säkerligen många tro att Douglas har fötts med guldsked i mun, vilket faktiskt inte är fallet även om han säkerligen fick studierna vid Harvard betalada av någon fond från Riddarhuset. Nej, Douglas är en sann företagsbyggare även om han per definition är just adlig Greve.

Investment AB Latour som denna bloggpost skulle handla om är det lätt att fatta tycke för. Det är helt sonika ett gammalt hederligt sk. Blandat investmentbolag som dels består av ett flertal olika helägda bolag och dels en förhållandevis omfångsrik aktieportfölj. Det är också om man ser till historien lätt att fatta tycke för driften av Latour då det finns en form av skön pragmatism i bolaget. Även om bolagen förvaltas långsiktigt så finns det egentligen inga heliga kor. Det har köpts bolag, sålt bolag, styckats bolag och deltagits i strukturaffärer allt i syfte att utveckla verksamheten.

Historiskt så är det ett bolag som står för den allra mest fantastiska avkastningen, Securitas. Ett bolag som Douglas var med om att ta över i början av 80-talet efter en hård ägarstrid med finansmannen Robert Weil. Securitas har sedan dess varit en framgångssaga utan dess like. Det har knoppat av bolag såsom Assa Abloy, Securitas direct (uppköpt), Attendo (uppköpt), Niscayah, Loomis, Telelarm (uppköpt). Mm. plus då alla utdelningar under åren som delats ut.
Idag består bolagets börsportfölj av följande 10 bolag i fallande värde, Assa (41%), Securitas(20%), Sweco(16%), Fagerhult(5%) Munters(5%) , Loomis (4%), Niscayah (4%), nederman (3%), HMS (1%) och Elanders (en dryg halv procent).
De helägda bolagen är indelade i 4 ”divisioner”, Hultafors (Snickers kläder, handverktyg och Wibe stegar), latour Industrier (företagen som blev över), Specma (främst underleverantör till fordonsindustrin) samt Swegon (klimatsystem)

Om vi tittar på Latour substansvärde av idag så utgör industriföretagen (utan finansiella skulder) ett substansvärde om ca. 7,5Mdr eller 60kr per aktie (av företaget uppskattat multipelvärdering) sedan börsportöljen som idag (25/5)har ett värde på 9,2Mdr eller 71kr per aktie. Sedan tillkommer lite mer finansiella tillgångar på lite mer än en krona per aktie samt en finansiella nettoskuld på 757Mkr eller 6 kr per aktie. Så den finansiella tycker är förhållandevis god. Det totala substansvärdet är mao ca. 126kr per aktie mot dagens kurs på 85kr per aktie. Substansrabatten är mao förhållandevis höga 32% idag den 25 maj.

Sammantaget så kan man säga att man genom Latour får mycket av vad svensk Industri och tjänstesektor har ett erbjuda genom Latour. Det finns globala jätteföretag som Securitas och AssaAbloy, internationellt ”medelstora” företag såsom Munters, Loomis och Sweco mfl. och sedan ett vitt spektrum av mindre företag som är underleverantörer till den svenska fordonsindustrin, nischade handelsföretag som säljer Snickers byxor och Wibestegar eller Swegon som tillverkar klimatsystem. Kort och gott ett tvärsnitt av svenskt näringsliv med klar övervikt på just den svenska ekonomin med undantag av fastigheter, skogsindustri samt vård och läkemedel. Komplettera med Investor och Lundbergs och det blir en svårslagen bred ”indexfond” skulle man kort och gott kunna säga.

Men ett annat problem med Latour är att greven nu är en man med aktningsvärd ålder och för den långsiktige handlar det nu om att hans barn (som för övrigt sitter i flera styrelser) har förmågan att axla den föregående generationens bravader. Douglas är en nästan lika stark personlighet som Jan Stenbeck en gång i tiden var.

Vart har alla investmentbolag tagit vägen?

Investmentbolag såsom Investor och Kinnevik är populära investeringsobjekt för den som äger aktier och det med rätta då investmentbolagen som grupp på lång tid i totalavkastning oftast överträffar börsindex. Pga att den totala underliggande börsportföljen blir mycket indexlik men där portföljen kan handlas med rabatt men där utdelningar blir lika stor som de underliggande bolagen och direktavkastningen på så sätt blir bättre än börsen men kanske+ 1% per år på index, på lång sikt.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.

Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.

Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.

Midway måste lära sig förklara bättre

Midway Holding är ett gammalt klassiskt blandat konglomerat dvs ett rörelsedrivande drivande bolag med dotterbolag inom vitt skilda områden som egentligen inte har så mycket med varandra att göra mer än att kassflöden kan som koncernbidrag lämnas mellan bolagen med ett moderbolag som ”paraply”. Midway är också blandat i den omfattningen att man också har en kapitalförvaltningsverksamhet där man som ett komplement till de rörelsedrivande bolagen också har en inte oäven börsaktieverksamhet.

Midway har en mycket spartansk ekonomisk redovisning och det är inte lätt som utomstående att alla gånger förstå vad som händer och sker inom bolaget. Kortfattat så kan man säga att man delar upp sin redovisning i affärsområdena teknikföretag, handelsföretag och kapitalförvaltning och kort och gått nöjer sig med en summarisk resultat och balansräkning samt en kassaflödesredovisning. Så det är rena rama motsatsen till det uppsatsskrivande som många andra bolag numera glädjande enligt mig ägnar sig åt för att redovisa för omvärlden vad man är för typ av bolag och hur den finansiella situationen ser ut. Midways redovisning är idag ungefär lika upphetsande som att läsa Investor årsredovisningar från 1930-talet.

Hur kapitalförvaltningsverksamheten ser ut i bolaget är i mångt och mycket även den höjd i dunkel och den enda informationen man får är resultatet i respektive rapport och sedan så brukar det gömma sig en och annan not i årsredovisningen som talar om de större innehaven vid respektive årsskifte. Man brukar dock ibland även starta dotterbolag som har som uppgift att äga belånade aktier i något större börsbolag. År 2007 gjorde Midway t.ex. en rejäl vinst på TeliaSonera aktier på detta sätt. Vad som kanske är desto knepigare är att Midway i alla fall vad jag upplever det som ibland gör olika former av saminvesteringar med Sten K Johnson (huvudaktieägaren i Midway)och hans glada vänner investeringsbolaget i Telia t.ex. var enbart delägt av Midway och för vara minoritetsaktieägare i Midway så måste man ha benhård tro på Sten K Johnsson ibland har han tom gjort affärer med Midway genom att köpa loss fastigheter och hela dotterbolag ibland. Men baserat på historiska prestationer så är han bevisligen framgångsrik.

En annan sak som man bör ta sig en funderare kring är att Midway i alla fall enligt mig har en synnerligen konservativ redovisning och här redovisas minsann inga vinster i onödan och hela balansräkningen är ”hard assets” och det bolaget prioriterar är kort och gott kassaflöden. Även om kassaflödensanalysen är svår att helt vara införstådd i och hur mycket som är kapitalförvaltning respektive rörelsedrivandebolag. Även där får man nöja sig till att få reda på mer en gång om årets i årsredovisningen.

Kort och gott Midway är ett mycket välskött och konservativt skött bolag med god ordning på sina siffror men när det gäller att förklara detta för omvärlden så finns det mycket övrigt att önska. Man borde enligt mig precis som Ratos löpande redovisa resultaten för respektive dotterbolag och sedan så kanske man också borde likt Kinnevik och Latour och redovisa en uppskattning av hur bolagets substansvärde kan se ut.

Ägarbolag del 2

Detta inlägg som är en fortsättning på föregående inlägg om ägarbolag kommer ta upp lite för och nackdelar med förvaltningsbolag respektive investmentbolag.

Förvaltningsbolagets nackdel är givetvis att man får betala skatt direkt på vinster som uppkommer. Särskilt problematiskt blir detta för förvaltningsbolaget som inte har några kvalificerade innehav dvs där man äger mer än 10% av företaget. I de fallen så måste förvaltningsbolagen betala skatt på inkomsterna, och sedan när man delar ut inkomsterna i form av egna utdelningar så blir det skatt på dessa utdelningar. Detta gör att det i stort se aldrig som privatperson lönar sig att starta ett aktiebolag och ha aktieportföljen i detta bolag. Det blir bara dyrt. Däremot så kan man t.ex. om man har en framgångsrik rörelse förvalta ”expansionskapital” i aktier inom bolaget. T.ex. du äger ett hyreshus inom ett AB och då expansion (dvs köp av nästa fastighet) kräver många års vinster så kanske det kan vara bra att spara vinsterna i form av aktier i något välskött fastighetsbolag. Hypotetiskt resonemang då man slipper skatta av pengar genom att ta ut utdelningar ur bolaget.

För ett investmentbolag är stor nettokassa inget vidare att föredra. Bolaget tvingas då betala 1,5% i skatt på pengar som man har på banken vilket då gör att man förlorar pengar på att ha ”reserver”. Istället så gynnas investmentbolaget av att vara lite skuldsatt då utgifterna för räntan är avdragsgill mot inkomsterna som man får i form av utdelningar. Särskilt attraktivt uppstår då en situation där man kan låna pengar till lägre ränta än direktavkastningen på aktieportföljen, då gör man en form av arbitrageaffär (i alla fall så länge utdelningarna hålls uppe). Attraktivt javisst, men som de flesta förstår också synnerligen riskfyllt Industrivärden och deras stora intåg i Volvo kan ju tjäna som exempel. När börserna är på topp så vill man ju vara ganska så likvid och stadd i kassan för att ”ha och ta av ” när goda köplägen uppstår. Investor t.ex. lyckades sälja av Scania för 200kr per aktie och sedan genomlevde man man börsraset med pengar på banken till 10% och nu har man investerat i nyemissioner i Husqvarna och SEB samt köpt ex. t.ex. Lindorff. Det har kostat lite skatteeffektivtet men givetvis varit lysande för Investor. Investor hade varit riktigt illa ute idag om man hade haft Scania kvar och rejäla skulder...

För ett förvaltningsbolag så spelar den finansiella situationen ingen större roll även om man i teorin givetvis förlorar ränta på ränta att inte vara investerad. Å andra sidan så behöver man inte betala någon direkt stor skatt.

Att vara aktieägare i ett investmentbolag har historiskt sett varit ett ganska så angenäm tillvaro sett på längre sikt. Bolaget handlas med rabatt, har allt som oftast en hyfsad portfölj och är oftast någorlunda välskött och ger allt som oftast högre utdelning/direktavkastning än börsen pga av rabatten. Återinvesterade utdelningar leder då i stort sett per automatik till bättre totalavkastning än börsindex (man får 100% av utdelning men betalar 80% för aktien). Såväl Kinnevik, Ratos, Investor, Industrivärden, Latour har på 20 år sikt t.ex. utvecklas klart bättre än börsen alla fem i totalavkastning. För ”köp och behåll invider” är rådet investmentbolag ett klokt råd skulle jag vilja säga. Köper man sedan aktier vid mer rätt än fel tillfällen så blir det en mycket god placering med tiden på lång sikt. Framförallt så ger det troligtvis bra utdelningar.

Mindre investmentbolag som ex. Svolder bör man dock vara lite uppmärksam på att dom inte alltid har en lätt tillvaro. Vadan nu detta? Beskattning är som sagt 1,5% i schblonskatt av icke näringsbetinge aktier (vilket det lilla investmentbolaget sällan har) +/- finansnettot och man blir ”skattefri” om man delar ut denna summa till de egna aktieägarna. Problemet uppkommer i att utdelningen allt som oftast blir större än ”inflödet” av aktieutdelningar in i bolaget och det lilla investmentbolaget blir då väldigt beroende av att göra bra aktieaffärer (som t.ex. Öresund gjort de senaste 15 åren) alternativt att börskurserna alltid går upp, eller i alla fall aktieutdelningarna ökar år från år. Ett litet investmentbolag hamnar ofta i krisartade situationer när börskurser rasar, aktieutdelningar sänks medan bolaget själva måste dela ut ganska så mycket pga schablonskatten. Och det är historiskt sett inte helt ovanligt att investmentbolag helt sonika blir uppköpta i dess lägen. Bacho, Atle, Custos mm. Svolder dör nog sotdöden med tiden också. Även bolagets interna kostnader tenderar att bli lite dyrare i relation till substansvärdet än storasyskon. För de större investmentbolagen så blir bolag med stora ägarpositioner i stort sett gratis från schblonskatt utan det blir istället finansnettot som delas ut dvs året efter . Industrivärden har allt som oftast t.ex. varit i stort sett helt befriat från schblonskatt då man enbart varit huvudägare iohaft en tillvaro där man delat ut i portföljens utdelningar minus då att man betalar ledningens löner och förmåner också.

Intressanta lägen i investmentbolag uppkommer när det just är så att aktieutdelningarna ökar år från år, detta medför då att investmentbolaget får ett ”gratis kreditkort” att öka sina investeringar år från år med köp av mer aktier ”på skattekrita” som i sin tur ökar utdelningarna nästa år och gör nästa år ”skattekrita” större osv. Mao vid en långsiktig börsbotten och vinster börjar öka i börsbolagen så kan aktier i ett investmentbolag vara en mycket god placering. Faran är som sagt omvänd dvs ingen bra investering i situation där vinsterna de kommande åren rasar ihop och det blir en omvänd ”masugn”. Nästa vårs utdelning från t.ex. Industrivärden kommer bli rejält lägre än årets 4,50kr, men säkerligen okej sett till kursen 40spänn som den var nere i höstas.

Förvaltningsbolag har däremot som sagt en större flexibilitet i sina utdelningar. Då ett investmentbolag i stort sett om man är någorlunda rationell är tvingade till en viss utdelning så har ett förvaltningsbolag en flexibilitet att bestämma sina egna utdelningar (såvida man har utdelningsmöjliga pengar!) Ett typexempel är vårens utdelning från Lundbergs. I stort sett alla investmentbolag hamnade i år i situationen att fjolårets utdelningar (som var stora) i våras skulle delas ut medan inkomsterna (portföljens utdelningar) var mindre än det som var tvunget att delas ut. Man fick helt enkelt nagga på kapitalet (eller ta lån) Investor och Industrivärden var i denna situation, för Investor försvann en del av kassan medan Industrivärden fick ta lite lån (samt att man sålde lite aktier i Handelsbanken). Lundbergs som däremot är ett förvaltningsbolag behövde däremot inte dela ut så mycket pengar att man hade fått ett negativt kassaflöde som industrivärden och investor istället så kunde man sänka sin egen utdelning ganska så kraftigt och trots att många innehavsbolag också sänkte sina utdelningar så innebar utdelningssäsongen att Lundbergs istället fick mer pengar i plånboken (å andra sidan så fick aktieägarna i Lundbergs mindre). Man gjorde denna rockad då företaget gjorde bedömningen att intressanta köplägen kunde uppstå under 2009. I själva verket så köpte man i våras aktier men behöll balansräkningen konstant (värdeförändringar oräknat) genom denna prioritering att behålla pengar inom bolaget.

Ett annat intressant läge som kan uppkomma är just situationen där ett förvaltningsbolag köper in sig stort i ett investmentbolag. Förvaltningsbolaget kommer då över hela sin andel av investmentbolagets börsportfölj precis som om ett investmentbolag köper ett investmentbolag men förvaltningsbolaget kan ta del av investmentbolagets utdelningar och använda dessa utdelningar för att med tiden öka aktieandelen i investmentbolaget utan att vara tvingad att dela ut pengar.

En annan och mycket trevlig kombination är när ett investmentbolag förutom att vara ett investmentbolag också är rörelsedrivande. Detta är t.ex. Kinnevik genom helägda skogsbolaget Korsnäs och Latour genom några ett gäng mindre företag. Industrivärden har historiskt sett också varit rörelsedrivande genom fastighetsbolaget fundament, och Industrtrade mm. Tanken är här att den rörelsedrivande verksamheten skall skapa ett kassaflöde (som man i och för sig måste skatta för) som blir betydligt mer stabilt än börsbolags utdelningar och dessa stabila kassaflöden kan användas för kapitalkrävande tillväxtinvesteringar eller helt sonika vara en stabil stöttepelare att betala lån med. Spontant skulle jag vilja säga att denna kombination är mycket smakfull om verksamheten sköts duktigt. Kinneviks långsiktiga facit sedan man köpte Korsnäs helt och hållet är ju ganska så imponerande, utan Korsnäs hade inte Kinnevik kunna bygga så många tillväxtbolag helt klart. Kanske är det dags att Öresund blir rörelsedrivande i större utsträckning eller varför inte en återkomst av detta i Industrivärden?

Jag hoppas att ni har överseende med om att jag kanske skriver krångligt och långt känner jag…

Ägarbolag del 1

Jag tänkte i kommande inlägg skriva något om ägarbolag (dvs investmentbolag mfl). Det är nog förhoppningsvis ett område som torde intressera många aktieägare då många aktieägare äger just aktier i ägarbolag som Investor, Lundbergs och Industrivärden.

I detta första inlägg skall vi fokusera på de olika typer av ägarbolag som finns och vilka skillnader som finns dem i mellan.

Extremt förenklat så finns det i Sverige tre olika typer av aktiebolag. Rörelsedrivande bolag dvs bolag som driver en rörelse såsom exempelvis en sportaffär, verkstad eller en bank. Sedan så finns det förvaltningsbolag dvs bolag som förvaltar fast eller lös egendom som det brukar stå i bolagsordningen. Carl-Henrik Svanberg AB samt LE Lundbergsföretagen (Lundbergs) är två exempel på denna typ av bolag man har helt sonika ett antal tillgångar (aktier oftast) som man förvaltar. Den tredjeformen av aktiebolag är investmentbolag såsom ex. Ratos, Industrivärden och Investor. Investmentbolag gör egentligen exakt samma sak som förvaltningsbolagen men skattetekniskt så har man andra skatteregler, mer om detta senare.

Förvaltningsbolag och Investmentbolag kallas i denna bloggpost gemensamt för ägarbolag dvs dom äger andra företag.

Det råder stor förvirring om skillnaderna mellan förvaltningsbolag och investmentbolag och ibland så tror även bankernas analytiker att det är samma typ av bolag, vilket det kan se ut att vara men skenet bedrar.

Förvaltningsbolag
Ett förvaltningsbolag är ett ”vanligt” aktiebolag som äger tillgångar som sagt. Såvida man inte har näringsförbud så kan alla svenskar starta ett aktiebolag och använda detta som förvaltningsbolag. Man kan för pengarna i bolaget köpa och sälja aktier t.ex. låt säga att det finns 1 mkr i egna tillgångar i bolaget och så köper man ericssonaktier för denna miljon till anskaffningskursen 74kr per aktie t.ex. Detta blir då en tillgång i balansräkningen och eget kapital blir 1 mkr. Låt säga att bolaget sedan säljer aktierna för 80kr stycket. Detta ger så upphov till en vinst i bolaget, lika så blir en aktieutdelning en vinst då. Om aktierna faller i pris till kanske 50kr så kan bolaget kanske göra en nedskrivning och då redovisa en förlust. Vinster får man lov att antingen dela ut till aktieägarna eller spara i bolaget för expansion t.ex. Det finns en viss form av flexibilitet i redovisningen beroende på hur länge man tänkt att behålla aktierna. Är det ett börsbolag som t.ex. Melker Schörling AB så har man dock en skyldighet att redovisa sina tillgångar till marknadsvärde dvs upp och nedskrivningar i takt med att börsportföljen utvecklas.

Ett förvaltningsbolag har en skyldighet att betala skatt på vinster t.ex. uppskrivningar eller mottagna aktieutdelningar. Dock med undantaget att om man har ett kvalificerat innehav dvs mer än 10% av ägarandelen i bolaget man äger så slipper man betala skatt. För Lundbergs exempelvis så är aktieudtelningar från Handelsbanken och Sandvik såldes skattepliktiga medan utdelningar från ex. Husqvarna är skattefria då man här äger 15% av företaget. Skatten som bolaget betalar styrs ju som bekant av den totala skattebelastningen och därför är det givetvis så att ett bolag (i alla fall utanför börsen) gärna har växande tillgångar men så låga vinster som möjligt även om det vanligvis hänger ihop.

Om ett bolag är väldigt aktivt med att köpa och sälja aktier så är det givetvis så att bolaget inte är ett förvaltningsbolag utan man bedriver givetvis då en rörelse i värdepappershandel.

Investmentbolag
Ett investmentbolag är ett ägarbolag som av skatteverket har fått en skatteklassning som investmentbolag. Denna skattesits medför att försäljningar av aktier inte utlöser någon skatt dvs Investor slapp mao betala skatt vid försäljningen av Scaniaaktier även om man ägt dessa aktier väldigt länge och tjänat rejält med pengar. Aktieutdelningar från innehaven är även dom skattefria under förutsättning att man själv har så stor egen aktieutdelning som man själv fått. Istället för att betala skatt på vinster och utdelningar så betalar investmentbolaget en schblonskatt på 1,5% av tillgångarna. Även denna skatt behöver man inte betala så länge som den egna aktieutdelningen är minst lika stor som 1,5% + då aktieutdelningarna storlek. Istället så betalar ju investmentbolagets aktieägare skatt på utdelningen. Man kan därmed säga att deras skattesits är neutral medan förvaltningsbolag är dubbelbeskattade. Även för investmentbolag så gäller att 10% innehav är skattefria från 1,5% schablonskatten. Det gynnar bolag som Investor och Industrivärden medan mindre investmentbolag som ex. Svolder ständigt och jämt tvingas dela ut mer i aktieutdelningar än vad man får i utdelningar och då är ganska så beroende av att innehaven stiger i värde med tiden.

Förutsättningen för att bli investmetbolag är dels att man förvaltar portföljen långsiktigt och inte ägnar sig åt värdepappershandel. De större investmentbolagen har därför ofta ett dotterbolag där mer aktiv handel med ex. optioner på de egna innehaven genomförs så riskerar man inte bolagets skatteklassning. Vidare så måste bolaget har en diversifierad portfölj dvs man får inte enbart äga aktier i ett bolag. Man måste också ha ett välspritt ägande av investmentbolaget. Kalle och hans två polare kan mao inte starta ett investmentbolag utan det kanske krävs 200 ägare av bolaget exempelvis.
Ja detta var skillnaderna mellan de två typerna av

Exempel på förvaltningsbolag på stockholmsbörsen: Melker Schörling AB, Lundbergs och Säki

Exempel på investmentbolag på börsen: Latour, Investor, Industrivärden, Svolder, Ratos, Kinnevik och Öresund

I nästkommande inlägg berörs fördelar och nackdelar med vardera företagsform.

Vem skall äga och driva alla herrelösa företag?

Nästan dagligen numera skrivs det om en mängd riskkapitalfondsägda företag och i vilken trängd situation många av dessa företag idag befinner sig. I många fall gamla fina välskötta bolag som Munksjö, Ahlsells, Thule, ISS, Nimbus, Gambro mm.

Uppenbarligen har många av riskkapitalfonderna låtit företagens lånebörda passera alla rimliga gränser och trots att flera av företagen fortfarande har positiva rörelseresultat så klarar man inte av sina räntebetalningar. Det är nog ingen allt för vild gissning att bankerna kommer överta sina panter och riskkapitalfonderna kommer gå en osäker framtid till mötes. Hur skall man kunna fortsätta kunna bedriva sin verksamhet om företag defaultar? Då får man nog både svårt att ragga nya kunder till fonderna och man får nog också väldigt svårt att låna pengar på banken. Som man bäddar får man ligga lyder ju ett gammalt tänkvärt ordspråk.

Belåningen och den finansiella strukturen verkar ju i vissa fall vara häpnadsveckande. Ta ex. medieuppgifter om pappersföretaget Munksjö. Man har haft två huvudsakliga banker som lånat ut normala företagslån. På detta har man sedan fått en amerikansk investmentbank att låna ut pengar först ett ordinarie lån och sedan ett Mezzanine-lån (tänk topplån på ett hus). Sedan som grädde på moset eller bättre benämnt, lök på laxen så har ägaren EQT också ställt ut aktieägarlån med hög ränta.

Hur sjutton skall ett företag över konjunkturcykler kunna bära sådana skulder? Även om företaget har vinstmarginaler på 4-5% blir det nästan stört omöjligt ju? Ansvarsfullt ägande? Långsiktigt?

Är det förövrigt någon som skulle vilja ha en guidad utsikt över Munksjös viktigaste fabrik (Aspa Bruk) så ställer jag gärna upp då den fabriken ligger i ett synnerligen trevligt kajakområde, bara att skicka ett mail framåt vårkanten.

Jag kan uppleva att det idag på börsen saknas ett antal gamla hederliga konglomerat och ägarbolag. Företag som dessa var förhållandevis vanliga förr i tiden men har med tiden mer och mer blivit ersatta av just fonder som EQT, IK Investment, Altor och Nordic Capital. Idag finns endast en handfull ägarföretag med ”mindre” onoterade företag. Ratos är väl den mest lysande stjärnan men även Midway Holding, Till viss del Latour, Skanditek, ACAP mm.

Jag kan tyckas att det saknas ett alternativ till dessa riskkapitalfonder. Ta ex. ett gammalt konglomerat som Aritmos som var börsnoterat under 70-90-talet. Aritmos kanske inte säger speciellt mycket men däremot så känner nog nästan alla igen deras gamla dotterbolag som Tretorn (gummistövlar), Stiga (gräsklippare), ABU-garcia (fiskerullar), Puma (Sportskor) och Etonic (tennisracketar). Mer av sådana företag och mindre av tokbelånade fonder

Skall bli mycket intressant och se vilka de nya investorerna blir till de ”herrelösa” företagen. Bildas det nya investmentbolag i bankerna som 30-talets kris skapade ex. Industrivärden eller 90-talskrisen där bankerna övertog hela fastighetsbolag? Eller är det ”gamlingarna” som Gustaf Douglas, Söderbergare och Sten K Johnsson mfl. som rensar upp i låneträsken? Eller blir det AP fonderna som i höge grad kommer äga mindre företag?

Aktiestinsens fem kärninnehav

Den numera ganska kända aktiespararen Lennart "Aktiestinsen" Isralesson är nog för bloggens läsare förhållandevis känd och jag har även haft nöjet att personligen sitta ner och ha en pratstund med honom vilket var fantastiskt roligt och något jag kommer minnas länge.

Lennart är en sparsam man som förutom aktier tycker om aktiviteter som stavgång och gammeldans. Han började sin aktiesparkarriär med att satsa fyra månadslöner i början av 40-talet på aktier. På den tiden var fyra månadslöner för hans del 600kr. Sitt första köp gjorde han i företaget Sandvikens Järnverk (idag Sandvik). Stinsen har under hela sitt liv haft en ganska låg lön så han har enligt honom själv inte haft någon större möjlighet att stoppa undan pengar till aktieköp över tiden utan det är mestadels den ursprungliga sparsumman och aktieutdelningar från denna portfölj som skapat förmögenheten men han har varit nog med att alltid återinvestera utdelningar. Två gånger har han dessutom fått se värdet på aktieportföljen halverats, under 70-talet och i finanskrisen 1989-1992. Men det är i mångt och mycket perioderna därefter som skapat den stora ränta på ränta effekten. Genom kloka investeringar lyckades han också förhållandevis bra under perioden 00-02 då "stinsen" köpte mycket fastighetsaktier när många andra köpte IT och telekomföretag. Sedan år 1992 har avkastningen på hans portfölj varit minst sagt strålande.

Lennart har över tiden haft en mycket konsekvent köpstartegi som går ut på att man skall köpa aktier som helst har ett eget kapital understigande börskursen och ge god direktavkastning. Detta är skälet till att investmentbolag och fastighetsaktier står för den största delen av portföljen. Har han köpt andra bolag vill ha också att bolaget skall ha lågt p/e tal.

Omkring 100 miljoner som är "stinsens" aktieförmögenhet idag kanske inte låter så värst mycket idag mot siffror som man hör i affärspressen men i relation till situationen när "stinsen" började är det en ansenlig mängd pengar. För att ge lite perspektiv på Aktiestinsens prestation kan man tänka sig följande. Om du idag som 25 åring börjar sparar 4 månadslöner som stinsen gjorde, låt säga 100 000kr så skall du för att kopiera stinsens resultat som 90 åring ha aktier minst värda omkring 24 miljarder….känn på den du! och då får du inte heller spara extra varje månad.

För något år sedan så intervjuades Lennart i Dagens Industri och där redovisade han bland annat också sina innehav. Det är överlag en ganska spretig portfölj med ung. 60 olika aktieinnehav vilket främst är resultat av att många av "stinsens" företag har knoppat av dotterbolag, men också sakutdelningar från investmentbolag t.ex. och uppköp där han fått aktier i ett annat bolag. Lennart har själv sagt att aktier är som kaniner på lång sikt då dom bara blir fler och fler. Även om "stinsen" har en spretig portfölj på ung. 60 innehav så har han fem stycken kärninnehav som svarar för den allra största förmögenheten men också den allra största avkastningen. Alla dessa fem kärninnehav har det gemensamt att det är mycket välskötta bolag som gett en strålande långsiktig avkastning till aktieägarna. De har alla gemensamt att de är investmentbolag.

Här följer Aktiestinsens fem kärninnehav. Observera att uppgifterna om aktieinnehav som redovisas nedan är ganska osäkra och det finns risk att det redovisas fel. Avsikten med publicieringen är enbart att vara en inpirationskälla.

Industrivärden
Stinsen äger idag om mina uppgifter är rätt 188 000 A aktier i Industrivärden men också 80 000 C aktier mao ett sammanlagt innehav värt ung. 30Mkr. Industrivärden har övertiden inte gjort några större utdelningar av bolag osv. utan härifrån kommer avkastningen mestadels av värdestegringar och utdelningar från Industrivärden. Över tiden har Industrivärden givit en generös aktieutdelning vilket givit stinsen goda möjligheter att köpa nya aktier för dessa pengar. Innehavet i Industrivärden har "aktiestinsen" haft mycket länge och han har fått vara med om otalliga splittar sedan 40-50 talet. Idag tillhör han en av bolagets största privata ägare och han har ibland (år 2002 t.ex.) använt sin röststyrka för att sina åsikter hörda på bolagsstämman. I fallet 2002 var han kritisk mot att Industrivärden åren innan hade låtit Ericsson utgöra en mycket stor del av bolagets tillgångar vilket visade sig lite öderdigert under perioden 00-02.

Öresund
Öresund är ett innehav som också varit i Stinsens portfölj länge. Han var ägare redan innan den kända finansduon Hagströmer & Qviberg tog över makten och han har fått vara med på hela deras sagolika resa i bolaget sedan dess. Direkt äger Lennart idag 90000 aktier i Öresund vilket är ett värde på ung. 12 Mkr men detta värde är bara en del av avkastningen från detta företag då inlösenprogram, custos styckning, utdelade bolag som i sin tur delar ut bolag. Bonusavkastningen kan knytas till 18 000 HQ Bank aktier, 35250 Fabege aktier, 31250 Avanza aktier, 5000 Connecta aktier, 5000 Klövern aktier, 1000 Bilia aktier och slutligen 1000 Catena aktier. Summa summarum mycket god avkastning så att säga även vissa aktier av dessa nog är tilläggsköp

Ratos
Även Ratos är ett innehav som varit i Lennarts ägo länge och han har lyckats vara med på först den goda avkastningen bolaget hade under 80-talet då Ratos var stora inom bygg och fastigheter men också på resan sedan 1999 då Ratos blev ett renodlat private-equity företag. Det märks att Ratos varit ett bolag som givit bra avkastning till sina ägare då Lennart idag äger hela 82 000 B aktier och 8000 A aktier i Ratos. Även Ratos har varit frikostiga med främst kontantutdelningar vilket givit Aktiestinsen möjlighet att köpa fler aktier.

Latour
Det av Gustaf Douglas kontrollerade investmentbolaget Latour tillhör också ett av Aktiestinsen långsiktiga aktieinnehav som svarat för en stor del av avkastningen. I Latour äger Aktiestinsen 15 000 B aktier och 7500 A aktier. Precis som i fallet Öresund kommer mycket av avkastningen också ifrån utdelningar och uppdelningar av företag. Från Latour kommer aktier som HQ bank (redovisat under Öresund), 16 000 Securitas aktier, SäkI, 8000 AssaAbloy, 16 000 Securitas systems, 16 000 Securitas direct och 5000 Fagerhult aktier. Värt en hel del idag så att säga.

Lundbergs
Företaget Lundbergs har inte funnits på börsen speciellt länge (ung 20 år) men även här har Aktiestinsen varit men den mesta delen av denna tid men han köpte också mycket lundbergs aktier under år 1999-2000. Sammanlagt har han idag 20 000 aktier i Lundbergs vilket ger ett värde på över 7,5 Mkr och gör honom till en av de 100 största ägarna i bolaget.

Så vill du följa aktiestinsen i spåren så köper du en väldiversifierad portfölj av investmentbolag och så sitter du bara och väntar på att dom skall växa till sig och blir fler mer tiden.

PS. Aktiestinsen äger också några andra "småposter" i andra investmentbolag som, 20000 aktier i Investor, 30 000 Svolder och 20 000 Midway.