Generationsväxlingarnas tid

Fredrik Lundberg är troligtvis den mest inflytelserika ägarpersonligheten i det svenska näringslivet just nu. Han står just nu på toppen av en, får man säga synnerligen framgångsrik karriär.

Fredrik Lundberg är idag först av allt VD och störste ägare i Lundbergföretagen med ett börsvärde på 73Mdr. Kompletterat till detta har han bisysslor i form av styrelseordförande i Industrivärden, Styrelseordförande i Holmen, Huvudstaden och Indutrade och kompletterar sedan med Styrelseuppdrag i Handelsbanken och Skanska. Digra arbetsveckor kan man nog tro.

Lundberg blir i år 66 år gammal och även om detta inte är en ålder i stil med Warren Buffett eller Ingvar Kamprad så är det nog dags att successivt börja tänka på refrängen då vår stund här på jorden är tidsbegränsad. Detta även om han har många år kvar och ge.

En av Sveriges största investerare de senaste 30 åren lämnar i år scenen från allt för aktiva uppdrag i form av Melker Schörling som är 4 år äldre än herr Lundberg. Här sker nu generationsskiftet ganska så hastigt pga hälsoproblem hos Melker Schörling.

Bakom båda dessa två herrar finns på vardera sidan två döttrar om nu skall vidareförädla respektive familjs förmögenhet på bästa sätt. Både systrarna Schörling och Lindh/Martinsson har idag en del styrelseuppdrag men har nog en ganska så undanskymd roll mot den uppgiften att man inom några år kommer sitta på några av Sveriges största förmögenheter och vara med och utse ledningar och styrelser i en stor mängd bolag.

Mycket av "Lundbergsfären" kretsar just kring Fredrik Lundberg på gott och ont.
Det finns givetvis kontakter och nätverk men inga i mitt tycke ledande lojala tjänstemän som familjen Wallenberg har varit så duktiga på att alltid omge sig med i samband med generationsskiften. Claes Dahlbäck är ju ett lysande exempel.

Med tanke på Lundbergs ålder måste nu i mitt tycke generationsskiftet säkras och Lousie Lindh och Katarina Martinsson måste få tydligare ansvarsförhållanden och ledande tjänstemän behöver knytas till "sfären". Kanske inte minst mot den bakgrunden att själva orsaken till att Lundbergföretag finns på börsen idag är att föregående generationsskifte ledde till att en av syskonen tog över makten....

Så skulle Handelsbankssfären kunna börja stöpas om

En del tidningsnotiser, intervjuer och analyser med anledning av turbulensen i Industrivärden berör att flera minoritetsägare i form av institutionella investerare ser framför sig att korsägandet inom Industrivärden sfären avvecklas och Handelsbanken och SCA görs självständiga till Industrivärden.

Historiskt sett har jämförbara Wallenbergsfären också haft inslag av korsägande men detta idag är avvecklat då Wallenbergs ägande nu skulle kunna sägas vara en pyramid eller Ask-i-ask med stiftelserna i botten som är största ägare i Investor + kärninnehav som Investor inte äger aktier i (ex. SKF och SAS), Investor äger sedan kärninnehaven. Stiftelserna utöver ägarmakt i Innestår och Innestår i exempelvis SEB och Atlas Copco, rent och tydligt.

Men att återgå till Industrivärden. Som sagt så består Industrivärdensfären av ett mycket invecklat korsägande mellan tre olika bolag i sfären, Industrivärden, Handelsbanken och SCA, samt tillhörande stiftelser knutna till dessa bolag samt även Handelsbankens fondbolag som äger aktier i alla bolagen. För att reda ut turerna så får vi lov att ta bolag var för sig med utgångspunkten i ägarförhållandet i Industrivärden, där nu korsägandets knutpunkt finns.

Låt oss börja med banken, Svenska Handelsbanken.

Under det senaste året har Handelsbanken gjort en del intressanta interna affärer med sina stiftelser vilket kan läsas i en undernot till en not på sidan 139 i SHB årsredovisning, tydligt och fint eller något sådant J  Dessa affärer går kort och gott ut på att Handelsbanken har sålt egna ägda aktieinnehav till stiftelserna i banken och som köpelikvid bytt till sig aktier i Industrivärden och SCA. Själva banken som du kan köpa aktier i på börsen äger idag mao om mina siffror är korrekt 29 445 526st aktier i Industrivärden, ingen dålig post och idag värda ca. 5,2mdr som ligger i SHB balansräkning.

För att trygga de anställdas pensioner på SHB så har banken bildat en pensionsstiftelse och en pensionskassa. Skall villigt erkänna att jag inte har koll på vad skillnaden mellan dessa är. Dessa stiftelserna har också stora ägarposter i Industrivärden 32 047 097 st och 17 526 642st aktier. Pensionstiftelserna är inte tillgängliga för banken utan är just fristående stiftelser med passusen att Handelsbanken är skyldig att knuffa till pengar om de inte skulle räcka för att täcka pensionsskulder.

Utöver detta har banken en personalstiftelse som får pengar av aktieägarna om räntabiliteten är högre än jämförbara konkurrenter. Denna heter Oktogonen och ägs då av de anställda och fd anställda i Handelsbanken, således inte aktieägarna i Handelsbanken heller. Oktogonen var tidigare stor ägare i Industrivärden men verkar de senaste åren ha sålt av lite aktier i specifikt Industrivärden. 

Utöver detta finns det även i banken ett antal forskningsstiftelser som skänker pengar till universitet och högskolor och är en stor finansiär av ekonomisk forskning. Även dessa äger stor poster Industrivärden aktier och är fristående från banken ägarmässigt men om jag förstår rätt företräds av en gemensam styrelse bestående av nestorerna de gamla SHB ordföranden Tom Hedelius och Tore Browald, samt nuvarande Pär Boman. Tom Hedelius är Industrivärdens tidigare styrelseordförande, har idag avgått ur styrelsen men i praktiken utövar han en stor ägarmakt genom stiftelserna i banken.

Det andra bolaget att titta vidare på är då SCA. 

Om jag förstår saken rätt har SCA aktieposter i Industrivärden i dels moderbolaget i form av 12108 723  A-aktier och dels har man även aktier i ett tyskt dotterbolag i form av 9 514 630 A-aktier. Summa 21 623 353 aktier. 

Utöver detta har SCA precis som SHB pensionsstiftelser och dessa äger knappt 24,5 miljon aktier även här rejält stora poster. Om jag förstår saken är styrelseordförande i SCA den som utövar ägarmakten för SCA innehav i Industrivärden. Dvs Sverker Martin-Löf fram till mitt av april i år och därefter Pär Boman som nyligen tillträtt. 

Så hur skulle nu ett första steg i ett avvecklade av korsägandet kunna se ut i denna "röra" för att få en ren och tydlig ägarstruktur och dessutom renodla Industrivärden till kapitalförvaltning.

Ett logiskt första steg, som jag ser det är att Handelsbanken och SCA helt sonika till sina aktieägare delar ut sina respektive direktägda innehav i Industrivärden. 

Om jag överslagsräknat rätt så innebär det faktiskt att formeln blir den samma för både SCA och Handelsbanksaktier. För varje 21 ägda aktier i SHB eller SCA så får man en aktie utdelad i Industrivärden. Då Industrivärden är största ägare i SHB och SCA innebär detta att Industrivärden får aktier i sig själv och dessa aktier då kan makuleras precis som aktieåterköp över börsen genom stämmobeslut vilket ökar substansvärdet per aktie i Industrivärden då substansen skall fördelas på färre totala utestående aktier. En intressant aspekt är sedan att Handelsbanken skulle få aktier i Industrivärden genom att man också äger aktier i SCA. Så det är ju lämpligt att ett sådant beslut först klubbas på SCA och sedan på banken så ägarposter inte ligger kvar på banken.

Då jag inte ställt upp kalkylen i excel så uppskattar jag att huvudräknat ca. 6 500 000 av antalet aktier i Industrivärden kommer makuleras det innebär ca. 1,5% av totala antalet aktier i Industrivärden.

Transaktionen ovan innebär då att aktieägarna i Handelsbanken och SCA får ett större inflytande över Industrivärden och det råder heller inte en korskoppling där innehavsbolag i sfären äger. Stiftelserna i SCA och Handelsbanken skulle då få större men tydligare ägarmakt i Industrivärden. och det borde ju vara fullt möjligt att bilda ett förvaltningsbolag ihop typ FAM som förvaltar Wallenbergsstiftelserna.

En annan stor vinnare på en sådan transaktion skulle vara Lundbergs. Dels är han indag en av Industrivärdens största ägare men då han också är en av de större ägarna i Handelsbanken skulle han genom denna aktiepost få än mer aktier i Industrivärden samtidigt som antalet aktier minskade totalt sett i Industrivärden och varje aktie han har idag skulle bli mer värd i morgon. 

Lite för komplicerat för ett kort blogginlägg och det kräver en del utredningsarbete med att beskriva ägarbilden före och efter en sådan transaktion men jag skulle tippa att den skulle bli så att Lundberg hamnar på ca. 25% i ägarandel och SCA och SHB stiftelser skulle hamna på cirkus 40-45%, gemensamt tillsammans men mindre än Lundberg var för sig.  

Förändringens tider i Industrivärden

Måndagen 27 april 2015 blir en dag Industrivärdens aktieägare sent ska glömma och mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Industrivärdens valberedning har ändrat sitt förslag till styrelse för Industrivärden. Fd vd Anders Nyrén som tidigare föreslagits som ny styrelseordförande petas bort och ersätts av Fredrik Lundberg himself. Valberedningens deltagare i form av Industrivärdens nuvarande styrelseordförande Sverker Martin-Löf protesterar offentligt genom att avge en avvikande uppfattning och dessutom avgår de två oberoende styrelsemedlemmarna Boel Flodgren och Stuart Graham med omedelbar verkan, vilka båda var tilltänkta som styrelsemedlemmar även nästa år och ersätts med Sandviks förre VD Lars Pettersson (som fick sparken av Nyrén och nu sitter i Lundbergs styrelse) och den tillförordnande VDn Bengt Kjell.

Fredrik Lundberg gör intervju i Dagens Industri om att Nyrén var olämplig som ny VD och nuvarande Styrelseordföranden Martin-Löf intervjuas av SvD om att det har föreslagits ett kuppartat övertagande av Industrivärden av Lundberg och balansen i bolagets styrelse mellan de olika huvudägarna radikalt förändras.

---

Jag har ju skrivit en hel del om Industrivärden och sfären som omges detta bolag så jag skall nedan försöka ge min syn på vad som hänt/händer.

---

Först av allt måste man förstå Industrivärdens korslika ägarförhållande. Industrivärden har på pappret tre huvudägare, Handelsbanken (med dess olika former av stiftelser), SCA (med dess olika former av stiftelser) och Investeringsbolag Lundbergföretagen med dessutom betydande personliga innehav av Fredrik Lundberg och familj. SCA ägs (aka huvudägare) i sin tur av  Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbanken ägs av Industrivärden och olika ”stiftelser” inom banken och SCA.  I Handelsbankens bolagsordning finns sedan en unik klausul som innebär att ingen enskild aktieägare får rösta för mer än 10%. Vilket innebär ett mycket starkt skydd mot ”obehöriga”. 

Både Handelsbanken och SCA har historiskt sett tillämpat ”farfarsprincipen” dvs att VD blir Styrelseordförande och en av de viktigaste uppgifterna för styrelseordförande är att utöva ägarmakt för bolagets stiftelser som VD inte haft tillträde till. De senaste årens har det rått en ”himla röra” inom sfären genom 1. Handelsbankens styrelseordförande Arne Mårtensson säger upp sig och blir heltidsseglare i söderhavet. 2. Handelsbankens VD Grönstedt blir Styrelseordförande utan mandat att företräda stiftelserna som istället företräds som jag förstår det av nestorn och förre VD och Styrelseordförande Tom Hedelius för att sedan själv få sparken och ersättas av en mer ”oberoende” person i form av Hans Larsson.  SCA sparkade sin VD Åström och rekryterade Jan Johansson istället och Sverker Martin-Löf fick sitta kvar på övertid.

Turbulensen med vidlyftig representation i SCA innebär sedan att både VD och Styrelseordförande avgår.  SCA huvudägare i form av Handelsbanken och Industrivärden enas i denna situation om att Handelsbankens avgående VD Pär Boman som också blir ny styrelseordförande i Handelsbanken väljs till ny Styrelseordförande i SCA, vilket skedde 15 april. Helt unikt rubbas nu för första gången på mycket länge maktbalansen i hela sfären när i praktiken Handelsbankens man Pär Boman tar över hela SCA ägande i Industrivärden.

Industrivärden går den 15 april i år från tre till i praktiken två huvudägare, Handelsbanken och Lundbergs.  Personifierade av Pär Boman och Fredrik Lundberg.

Det är nog ingen vågad gissning att Pär Boman och Lundberg kommit väl överens de senaste åren och det är mellan dessa båda herrar som beslutet att sparka Nyrén som VD för Industrivärden tas. Han kommer troligtvis också att bli av med samtliga sina andra styrelseuppdrag (räkna med att Volvo och Ericsson lär kalla till extra bolagstämma i närtid).  Boman har de första 10 dagarna på nya jobbet minsann inte vilat på hanen då Nyrén nu lyfts bort.

Med avgångarna av Boel Flodgren och Stuart Graham kan man lugnt dra slutsatsen att besluten kring VD, ordförande i Industrivärden har tagits helt utan inverkan av Industrivärdens styrelse(!) utan ”i lugn och ro” kunnat tas på tu man hand med Boman och Lundberg.

Vad kommer nu att ske? 

Ja säg den som vet men det är en rejäl omstöpningstid som Industrivärden går igenom och det är väl ingen vågad gissning att det kan komma att ske förändringar på många håll och kanter. Sverker-Martin Löf har givetvis rätt i att Lundberg har ”kuppat” Industrivärden men kuppen har inte skett idag utan den skedde den 15 april på SCA bolagsstämma. Handelsbanken har idag mer än 50% ägande av Industrivärden, Lundberg omkring 20-25%. För att tydliggöra detta vore det nästan rimligt enligt mig att Handelsbanken köpte SCA direktägda aktier i Industrivärden så slipper denna post tynga SCA balansräkning och SCA på så sätt blir ett ”vanligt” kärninnehav i Industrivärden precis som exempelvis Sandvik, Ericsson och Volvo.

Både Lundberg och Boman upplever jag som två personer som vill hålla sig till tydliga affärsideér och med ett begränsat risktagande så det är troligt att Industrivärdens nya, ännu okända VD få ett tydligt förvaltande uppdrag att utföra. Jag tror inte det är helt orimligt att anta att Boman och Lundberg vill driva Industrivärden med konservativa innehav, förhållandevis låg skuldsättning och det kan nog komma att ske strukturaffärer, antingen i form av interna strukturaffärer där innehavsbolag säljer av delar eller att Industrivärden väljer att avyttra hela innehav.

Det finns helt klart problematik med Lundberg som styrelseordförande det ska man inte sticka under stolen med. Holmen och SCA har vissa konkurrerande verksamheter och till viss del sitter Lundberg här på dubbla roller, både Lundberg och Industrivärden bedriver mer kortsiktig kapitalförvaltning.

Men långsiktigt då?

Det finns säkert de som tror att Industrivärden i sin helhet löses upp med tiden men dit är det ännu mycket långt kvar. Nu blir det upp till bevis för Lundberg att axla sin nya roll i Industrivärden, rekrytera en VD och ha en tydligt strategi för bolaget.

En av de största frågorna han har att lösa är sin egen succession och det är mycket klokt enligt mig att han lagt över en hel del aktieposter på sina båda döttrar och vill dom axla sin fars roll måste dom nu ta större roller själva eller rekrytera externa personer in på ledande positioner inom Lundbergs med omnejd.

Mer lär följa i denna historia.

För övrigt befinner jag mig just nu några tusen meter över Pyrenéerna, solen på väg ned, fantastiskt med detta med flyg och internet. 

Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Industrivärden lånar till 0%

Mycket skall man ju läsa innan öronen trillar av. Industrivärden offentliggjorde igår att man placerar ett 5 årigt obligationslån i marknaden för att refinansiera delar av sina skulder.

Lånet/obligationen är på 4,4mdr och löper med den fantastiska räntan 0%. Ja du läste rätt, man betalar ingen ränta alls. Istället så har man ett litet erbjudande till obligationsägarna. Industrivärden kopplar sitt innehav i ICA gruppen till obligationerna genom att obligationsägarna ges rätt att erhålla ett belopp alt. aktier (industrivärden väljer själva) i ICA gruppen om denna uppgår till minst 130% av den dagens kurs på ICA med slutdatum 2019.

Vad innebär då detta i praktiken för Industrivärden?
Så länge ICA gruppens aktier håller sig under den ungefärliga kursen 282kr så lånar Industrivärden pengar gratis (och gör därigenom en säker vinst på ca. 3-4% per år på utebliven ränta). Om däremot ICA gruppens aktier fortsatt skulle utvecklas bra, så kommer Industrivärdens skulder att öka och Industrivärden kommer inte få ta del av fortsatt värdeökning över 280kr/ aktie (om detta sker innan år 2019). Bolagets likviditet ökar betydligt med placeringen och ICAs aktier kan tom sjunka någon procent om året och Industrivärden göra ändå en total vinst på affären. Finns säkert olika derivataffärer bakom som Industrivärden säkerligen också kan göra.

Till saken skall väl också nämnas att ICA aktie givit en avkastning till Industrivärden på knappa +100% det dryga år Industrivärden ägt aktien. Hittills, en riktigt kanonaffär.

Industrivärden kan nu, från dagens kurs på ICA fortsatt få en avkastning på max ca. 5% per år på ICA aktiens utveckling + 3-4% i utebliven räntebetalning (säkrad vinst så fort lånet är placerat). Det är i mina ögonen bra affär med tanke på ICAs starka kursutveckling senaste året. och det är också en mycket klok affär att nu se över sin sin situation vad när börsen rusat på en del sista tiden och öka sin "krisberedskap" med förbättrad likviditet och lägre finansiella kostnader.

Uppenbarligen är vi på väg till baka till en tid med allt mer komplicerade form av räntebärande produkter som ges ut av företagen själva som ett alternativ till banken.

Vill bla. minnas att undertecknad en gång i tiden (vi pratar ca. 10 år bort i tiden) hade företagsobligationer i i bolaget Vostok Nafta med ett liknande upplägg. Tror jag fick 6% i årlig ränta plus att jag fick en bonusränta om bolagets substansvärde ökade med mer än 10% per år.

Handelsbankens interntransaktioner

I dagens mediarapportering kan vi läsa att Handelsbankens banken gjort en interntransaktion som består av att man köpt innehav av sina pensionsstiftelser vilket innebär att SHB blir ägare av mer än 10% av rösterna i både SCA och Industrivärden och därigenom inte blir en renodlad bank längre och kan undkomma vissa delar av påtvingade regelverk från EU.

I exempelvis Dagens industri och organisationen Aktiespararna verkar det enligt mig råda viss okunskap kring hur SHB-sfären är uppbyggd, historiken och strukturen och vilka tillgångar som idag finns i SHB.

Först kommer här en mycket förkortad historielektion som är helt nödvändig för att förstå nuvarande situation.

I begynnelsen fanns Handelsbanken. En privatbank startad på 1800-talet, precis som exempelvis Stockholms enskilda Bank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Banken. Grundarna var avhoppare från SEB. Privat bank som tjänar pengar till sina aktieägare, tillskillnad mot exempelvis sparbanker.

Handelsbanken tjänade pengar och expanderade, man förvärvade och växte organiskt. Handelsbanken var en bank för näringslivet och lånade därigenom ut pengar till företag. Efter förvärvet av Norrlandsbanken 1917 blev SHB det i särklass dominerande kreditgivaren till svensk skogsindustri. Under 1920-talets första del stora ekonomiska kris genomförde SHB (som kreditgivare) tillsammans med dåtidens stora industrialist Kruger och en annan stor kreditgivare, Skandinaviska banken stora rationaliseringar i Norrlands skogsindustri och dessa mängder av småbolag samlades i ett nystartat bolag vid namn Svensk cellulosa Aktiebolag (SCA) och skogsföretagens krafttillgångar samlades i bla AB Hammarforsen (som sedan blev uppköpt av SCA och sedan sålt från SCA till Syndkraft/EON).

Under 30-talskrisen gick Krugerkoncernen i konkurs. Vilket drabbade stora delar av svenskt näringsliv i allmänhet och även SHB led tungt i denna kris dock hade man en stor och rejäl krigskassa. Handelsbankens satt helt plötsligt med stora mängder nödlidande krediter i företag man lånat ut pengar till. Ett antal av dessa krediter resulterade i att SHB tog över ägandet av en mängd bolag genom dotterbolaget AB Handel och Industri som förvaltades i SHB. Bland ägarandelar som hamnade i detta bolag kan nämnas Ericsson, bergvik, Fagersta, SCA, Amledahl, Munktell mfl.

Under slutet av 30-talet och början av 40-talet förändrades lagstiftningen i den mån att man förbjöd banker att långsiktigt äga industriföretag vilket SHB då gjorde gjorde. Övertagandet av ägarandelar under 30-talet hade då skapat stora värden för ett antal banker som behövde förvaltas på annat sätt för aktieägarnas bästa. För att komma runt regelverket bildade SHB bolaget Industrivärden, Stockholms Enskilda Bank bildade bolaget Providentia och Skandinaviska banken bildade AB Custos. Dessa bolag delades sedan ut till bankernas respektive aktieägare och bankens ledning var också med i styrelsen i Industrivärden. I Handelsbanken så var många stora ägare av Banken just anställda vilket innebär att det genom Industrivärden uppstod redan från början ett korsägande mellan Industrivärden och SHB, till i motsats på Providentia där familjen Wallenberg ägde större delen av kapitalet och Providentia delades ut till familjen Wallenberg i stor omfatttning. (Providentia och det äldre Investor AB kom sedan att fusioneras)

Då bankerna genom förpliktelser gentemot sina anställda hade pensionsskulder så skapade SHB också en intern ”pensionskassa” (OBS ej Oktogonen den tillkom betydligt senare) istället för att teckna försäkringar hos förförsäkringsbolag som skulle säkra dessa pensioner. Initialt så lades innehavet i SCA (som ansåg särskilt långsiktigt och strategiskt) i pensionsstiftelser. För att säkerställa SCAs pensionsskulder så skapades här också pensionsstiftelser där tillgångar av aktier i bla SHB och Industrivärden inköptes. Respektive bolag utser sedan respektive stiftelses styrelse. Utöver pensionsstiftelserna har SHB sedan 1970-talet också satt upp forskningsstiftelser som årligen donerar pengar till vetenskaplig forskning i vad man skulle säga är inom bankens intresseområden. 

Även dessa stiftelser förvaltar SHB, Industrivärden och SCA aktier. Sedan har också SHB satt upp en vinstandelsstiftelse  vid namn Oktogonen som är en form av bonussystem för bankens anställda där insättningar sker från banken om lönsamheten är högre än jämförbara banker och att bankens aktieutdelning bibehålls eller ökar. 

Andelarna i denna stiftelse är lika för samtliga bankens anställda oavsett befattning. Även här har tillgångar i form av SHB, SCA och Industrivärden aktier.

Sammantaget har korsägandet bestått och de olika företagen äger i stora delar varandra med en förvisso också stor mängd fria aktier som du och jag kan köpa på börsen inom SHB sfären.

För att skydda denna konstruktion med banken med stort B i så finns en röstbegränsning på max 10% för varje aktieägare i SHB. Så genom pensionsstiftelser i både SCA och SHB och genom Industrivärden så innehar ”Sfären” mer eller mindre fullständig  kontroll över SHB, SCA och Industrivärden uppdelat på flera olika juridiska ägare. Konstruktionen gynnar mao att dela upp aktieinnehav på flera händer likt man gjort i SHB. (Familjen Wallenbergs ägande är konstruerat i annan form genom sk. ”ask-i-ask ägande” vilket är helt annorlunda i sin uppbyggd.

Reglering mellan dess tre bolag SHB, SCA och Industrivärden är med största sannolikhet omhuldade av en mängd olika aktieägaravtal sedan urminnes tider. 

Media lyfter ofta fram ”herrklubben” som sitter i varandras styrelser och det är såklart en bedrövlighet i detta men det är också ett resultat av att ”banken”/”sfären” utöver ett betydande inflytande över varandra. 

Det finns också historiska orsaker till varför ledningar och styrelser är en blandning mellan ”bankens folk” och ”industrins folk”. (t.ex. ex. på Industrivärden som haft en styrelseordförande varannan gång från ”banken” och varannan gång från ”industrin” ända tillbaka till 1944.

Nu till problemet här och nu. Den mängd av nya regelverk som sköljer över bankerna från EU och Sveriges riksdag (precis som regelförändringarna efter 30-talet där banker förbjöds långsiktigt äga rörelsedrivande bolag.) innebär en mängd olika restriktioner som gör det svårt för SHB att bedriva verksamhet på det sätt man gör idag. Ang SHB ägarinflytande i SCA och Industrivärden så verkar en del journalister idag har missat det faktum att banken redan idag har ett betydande ägande i just dessa bolag (hittills ”dolt” genom korsägande stiftelse, ett ägande som man måste förvalta att då VD eller Styrelseordförande i banken medverkar i dessa styrelser. Något som med kommande regelverk mer eller mindre blir förbjudet.

Gårdagens affär mellan stiftelserna och banken kan på lång sikt faktiskt göra SHB sfären mer transparent kan jag tro och det är i grunden bra.

 

Finsk-svenska stål aktiebolag

 

Även om året bara nått till början av februari så kan man så smått anta att en av årets riktigt stora affärer i svenskt näringsliv redan är offentliggjorda i form av "samgåendet" mellan SSAB och Rautarukki som nyligen annonserades. Så mycket till samgående vette tusan om jag skulle vilja kalla det för utan jag ser det mer  som ett förvärv där SSAB köper Rautarukki men betalningen sker med egna nytryckta aktier.

Att det nu är en part (SSAB) som nu troligtvis går in ganska bryskt och styr över "fusionen" tror jag kan smärta mycket i de finska hjärtanen när nationalklenoden nu ska heta Svenskt stål men å andra sidan ger detta bättre förutsättningar än någon jämkningsförfarande där man delar och turas om i ledningen. Det är nog så svårt och komplext med förvärv har ju historien visat...ingen nämnd eller glömd.

Affären kan diskuteras utifrån många synvinklar och när det gäller de finansiella bitarna i "fusionen" kan jag t.ex. hänvisa till Lundaluppens blogg. Finns inte så mycket att tillägga när det gäller dessa bitar. Dock tycker jag det är glädjande att betalningen sker i aktier maa SSAB svaga finansiella ställning vilket annars hade krävt en rejält stor nyemission och troligen än mer svagare finansiär med ökad upplåning som följd. Finansierna är anstränga så gott dom än är redan

Sedan då den industriella logiken här finns desto mer att prata om när det gäller affären tycker jag. Stålverk är även om det kan verka som så en basic och enkel verksamhet så är den synnerligen industriellt komplex. Varför? Jo maa storskaligheten och de små möjligheterna till anpassningar i produktion efter efterfrågan. Det är synnerligen komplext att "slå av en stund" eller "gå på halvfart" osv. likt man kan göra enklare i tillverkningsindustrin. Kort och gott det går nästan inte i stålverket, utan lönsamheten på verksamheten är beroende på en jämn avsättning av slutprodukten till ett bra pris i relation på inköpspriset på kol och järnmalm/skrot. Något som bekant går upp och ner i konjunkturens nycker, och därav stålindustrin stora konjunkturkänslighet mellan bra och dåliga år.

SSAB av idag (innan förvärvet) har produktion i Sverige och USA. Dessa verksamheter på olika sidan Atlanten är tillverkningsmässigt skilda från varandra. Verksamheten i USA är skrotbaserad som sedan bearbetas färdigt i USA dvs återvinning av metall medan verksamheten i Sverige är baserad på ett flöde av järnmalm från norra Sverige till masugnar i Luleå och Oxelösund. Råstålen från Luleå används sedan i tunnplåtsproduktion i Borlänge medan verksamheten i Oxelösund är integrerad där man producerar kylda stål.

Raturukki har en förhållandevis likartad verksamhet med masugnar och vidareföräldling från råstål till slutprodukter i totalt till antalet några få anläggningar då detta är karaktären av idag. Rukki och SSAB har givetvis lite olika strategier och nischer på sitt stål och lite olika marknader men jag kan nog tycka att dom kompletterar varandra med lite överlappande verksamhet.

 

I vad uppstår då logiken för affären, industriellt?

Jag tror att en viktig aspekt är att ett sammanslaget Rukki och SSAB kan få en betydligt större flexibilitet än de båda bolagen var för sig. Det finns upparbetade transportvägar över bottenviken mellan de båda företagens anläggningar i Finland och Sverige vilket kan klart förbättra möjligheterna till produktionsanpassningar beroende på marknadens efterfrågan. Inte minst får man fler masugnar och kan planera underhållsstopp, produktionsneddragningar och uppgångar på ett flexiblare sätt än idag. Säkerligen kan man också genomföra besparingar på administration och inte minst inköp då man med affären öppnar för att till viss del handla ifrån andra än LKAB. Valuta aspekterna att både ha viktig produktion och marknad i SEK och Euro skall inte underskattas.

Å andra sidan. Det är ett rejält mörker i stålbranschen idag och man skulle mycket väl kunna se affären mellan SSAB och Rukki som att en blind leder en halt eller något. Branschen präglas av stor överkapacitet sedan stora investeringar runt om i värden genomfördes 2003-2008 detta har sedan finanskrisen rejält dämpat priset på slutprodukten och det hör inte till vanligheten att stålverk tjänar så bra med pengar. Ur denna negativa aspekt kan man ställa sig frågan om SSAB mäktar med att behålla nuvarande produktionsanlägngingar eller om bolaget kommer rationalisera och avveckla någon/några orter vilket troligtvis kan inveera negativt på de förmodade vinsterna.

Skall bli spännande att se utvecklingen. Förhopppningsvis har intregrationen kommit en bit på vägen innan det börjar vända upp lite för stålindustrin i nästa sväng. Dit har vi än en lång väg att gå...

Fråga om Industrivärdens kommande utdelning

Häromdagen fick jag en fråga i kommentatorsfältet på denna blogg om jag inte kunde göra en uppställning över förväntad aktieutdelning från Industrivärden.

Industrivärden har idag ungefär 48 000 aktieägare där merparten är småsparare med några hundra aktier så det torde finnas ett visst intresse för denna beräkning.

Industrivärden har en utdelningspolicy som säger att ”Ge en aktieutdelning som är högre än genomsnittet för svenska börsnoterade aktier” vilket i praktiken är ganska lätt att nå så länge bolaget handlas med rabatt mot substansvärdet vilket jag skall förklara nedan. Industrivärden är som sagt ett börsnoterat investmentbolag vilket lyder under särskilda skatteregler som kortfattat syftar att indirekt och direkt ägande skall beskattas lika. Dvs du skall ha en ungefärlig skattesituation om du som privatperson äger aktier i Industrivärden eller aktier i alla de bolag som Industrivärden innehar.

Beskattningen av investmentbolag innebär att man i praktiken är skattebefriade så länge man själva har en frikostig utdelning. Bolaget kan göra skattefria omplaceringar av aktieinnehav (t.ex. sälja Indutrade) men man kan inte behålla och ackumulera kapital från mottagna aktieutdelningar. 

En liten skatt är att det finns en liten skatt som handlar om förmånen att genomföra skattefria aktieaffärer. Det är en skattekostnad på 1,5% av marknadsvärdet på aktieportföljen vid årets ingång. Denna kostnad gäller enbart om man äger mindre än 10% av bolaget. I fallet Industrivärden kan vi för 2013 bortse från detta då m                            an i stort sett enbart ägde bolag med minst 10% ägarandel vid årets ingång.

Kalkylen för denna ynnest till skattefrihet för investmentbolagen ser ut på följande sätt:

Skattepliktiga intäkter:

Mottagna utdelningar, vilket för Industrivärden år 2013 är 2487Mkr

Avdragsgilla kostnader:

Finansiella kostnader (dvs låneräntor) vilket för de första 9 månaderna var 439Mkr så helårsprognosen kan vi väl anta är 585Mkr.

Förvaltningskostnader (dvs lön till bolagets anställda, olika former  av courtage mm) vilket för de första 9 månader var 99Mkr vilket för helåret innebär 132Mkr om kostnaderna utfaller jämt under året.

Summa summarum: 2487-585-132=1770Mkr

För att nu ”kvitta ut” denna skattekostnad måste man teoretiskt sett dela ut 1770Mkr i aktieutdelning. Bolaget har idag 391769963 st aktier. Detta innebär att bolaget ur skattesynpunkt bör dela ut 4kr och 52 öre per aktie för året.

Nu vill jag här sätta upp en liten passus. Bolaget har möjlighet att skjuta olika former av ”förlustavdrag” (dvs att man delar ut mer än man är skattskyldig till) vilket man gjort de senaste åren. Vilket innebär att man har viss frihet att gör ett litet ”stopp” om man så önskar och något år minska utdelningen rejält.

Vilka överväganden står nu styrelsen inför när det gäller utdelning?

Förra året delade bolaget ut 5kr per aktie vilket är en större summa än skattskyldigheten (kraftigt större än fjolårets utdelningskrav).  Styrelsen bör titta på vilka ”gissningar” man har kring innehavsbolagens utdelningar. Stiger dessa rejält är det inga problem att dela ut mycket men skulle vi se sjunkande utdelningar  skulle en hög utdelning leda till ökad upplåning allt annat lika.

Jag gissar att vi får se utdelningshöjningar från minst Handelsbanken och SCA. Resten skall man troligtvis se som status quo i försiktighetskalkylen. SSAB är som alltid ett frågetecken då detta bolag enligt mig har en svag finansiell situation.

2013 var också ett år där ett stort innehav (ICA) inte gav några utdelningar alls till följd köpen av Ahold aktier i ICA och hög finansiell belåning i samband med denna affär. ICA har under året genomfört nyemission på 5Mdr (vilket Industrivärden var en stor del i), sålt fastigheter, tagit upp långsiktiga obligationslån och givit ut preferensaktier mot säkerhet i fastighetsbolaget. Så här kan jag tro att vi till våren återigen kan se utdelningsintäkter för nya storägaren Industrivärden.

Så ska man sammanfattningsvis gissa att Industrivärden delar ut 5,25-5,50 kr per aktie?

Strömmen av nyintroduktioner

Den senaste tiden har det varit ett gryende och åter uppvaknande intresse för börsnoteringar igen. I och för sig inget konstigt utan det är tvärt om vanligt att efter en periods längre uppgång på börsen så brukar det bli fler börsintroduktioner. De två årens senaste starka börs börjar nu logiskt sett följas av nyintroduktioner. Jag vill inte sia om framtiden men är det inte lite ett tecken på att börsen börjar bli lite dyrare när det blir mycket introduktioner?

Det finns alltid olika skäl att ett bolag introduceras på börsen. Det första tänkbara skälet att en ägare vill sälja bolaget, ett exempel på en sådan introduktion är företaget Nibe. Sedan har vi ägarbråken där någon part inte har råd att lösa ut den andre och dennes akter sätts på börsen. Här hittar vi t.ex. Orsaken till att Lundbergföretagen finns på börsen och att inte Fredrik Lundbergs syster äger aktier i företaget (det var hennes aktiers som såldes ut på börsen).

sedan har vi ett bolag som introduceras på börsen för att det är i behov av pengar. Då gör man oftast nyemission där extra pengar plockas in i bolaget. Ofta skälet när mindre teknikföretag introduceras där pengar behövs för att företaget skall gå från ide till lönsam verksamhet.

Andra orsaker är avknoppningar där aktier delas i två bolag. Tex. Securitas som delade ut AssaAbloy eller där dotterbolag säljs ut på börsen för pengar t.ex när Industrivärden introducerade Indutrade. Ett skäl kan också vara att man som börsnoterat bolag får ett större medieutrymme och som bolag kan man i vissa fall just av marknadskäl nå en större kundgrupp genom börsnoteringen och på så sätt öka sina intäkter. 

Sedan skall väl heller inte underskattas att det också förekommer börsintroduktioner med starkt dunkla intressen där det för placerare att göra ett ekonomiskt klipp på småsparares bekostnad.. Oftast mycket snåriga upplägg där ibland rena skalbolag är de som sätts på börsen.

Om man vill teckna aktier i nyintroduktioner är det alltid av vikt att läsa på ordentligt. Och jag skulle nog vilja säga att det är viktigare att läsa på just varför ett bolag börsnoteras före man dyker ner i affärsidéer och siffror. 

I sammanhanget måste man ju nämna gårdagens lilla komik där ett börsbolag (candyking) under pågående teckningsprocess för en nyintroduktion går ut och vinstvarnar. Något liknande har jag aldrig hört talas om, dessutom är själva vinstvarningen i mitt tycke förhållandevis liten. Troligtvis görs denna varning av juridiska skäl för att undvika framtida stämningar.

Bankkundernas avkastning på sparande

Häromveckan så skrev bloggen Lundaluppen ett intressant inlägg om avkastningen som banken Avanzas kunder haft på sitt sparande. Avanza av det skälet att denna bank har en trevlig öppenhet kring kundernas avkastning i sina rapporter men det torde även gälla andra konkurrenter (typ den som börjar på N och slutar på ordnet). Ett inlägg och ämne som är väl värt att lyfta fram och diskutera mer kring.

Först lite förutfattade meningar om nätmäklarkunden. Jag tror det är en mer intresserade och aktiv sparare än genomsnittet. Kanske något mer placeringsbara tillgångar än genomsnittet justerat för ålder och troligtvis någon som skummar igenom bloggar med ekonomisk inriktning, som typ den här. Hen sparar regelbundet pengar från sin inkomst, som är något högre än genomsnittet då hen i genomsnitt är något mer akademiskt utbildad än genomsnittet. Hen hoppas på det stora aktieklippet och vill kanske gå i pension tidigare än 67 år ålder (grattis Kungen på 67 års dagen förresten) Oklart är dock om hen bär hängslen mer än genomsnittet i samhället.

Så här ser avkastningen ut för Avanzas kunder i relation till Six return index

År	Avanzas kunder	SIXRX
2008	-36 %	-39 %
2009	43 %	53 %
2010	16 %	27 %
2011	-16 %	-14 %
2012	8 %	16 %
Ack	-4 %	19 %
Snitt	-1 %	3 %

Summa summarum så brukar Avanzas kunder få sämre avkastning än index varje år med något undantag. Det finns heller ingen direkt trend i ovanstående siffror att kunderna skulle ha generellt lägre eller högre risk. Utan risknivån i kundernas sparande verkar svänga lite i takt med börsens utveckling. Om jag får ge en egen syn på orsaken till den sämre avkastningen än index så tror jag det beror på "taskig tajming" dvs man blir mer benägen att köpa aktier när börsen (har) gått upp och man säljer efter börsen har börjat gått ned. Med en generellt sett förhållandevis aktiv kund då den genomsnittlige Avanzakunden i genomsnitt per konto gör 1,5 värdepapper per månad och i genomsnitt betalar 1314kr per år i courtage till Avanza.

Många brukar jämföra och lyfta fram storbankernas Sverigefonder som ett dåligt sparande. Det är fonder som "skuggar" index och avviker någon procent hit och dit i relation till index men som ofta har avgifter upp mot någon procent. Med dessa förutsättningar så får du med största sannolikhet en avkastning som någon eller två procent sämre än index över tid. Inte ett så bra sparande men ännu mer trist att detta verkar ge bättre avkastning än egna aktieaffärer...

Hur ska man då som kund hantera detta? Jo givetvis kan man göra massa bra vältajmade aktieaffärer och säkerligen så är det mer än hälften av bankens kunder som gör det om man skulle fråga dem i en enkät. Eller så får man skaffa sig någon annan edge.

Ett intressant jämförelsematerial när det gäller avkastning är att passivt köpa investmentbolagsaktier. Den mest klassiska kombinationen av detta är kanske 50% Investor och 50% Industrivärden som också är ungefär vad Spiltan Investmentbolagsfond har med lite tillägg av andra bolag. Detta är en kombination med dessa två tråkiga bolag har de senaste 5 åren enligt deras årsredovsiningar gett i genomsnitt +5,85% i årlig avkastning (2008-2012) mot SIXRX +3% och Avanzakunderna -1%. Detta trots Industrivärdens maktambitioner i Volvo och Wallenbergarnas excesser vad gäller ersättning till befattningshavare i bolaget.

Trevlig Valborg!

Kommentarer kring affärer mellan ICA och Industrivärden

PÅ bild ICA Maxi Kumla, 5 min promenad från undertecknad.

Idag offentliggjordes en ”redigt stor affär” på börsen för att vara lite bonnig när Ahold avyttrar 60% av ICA till Hakon Invest som avvecklas och på sikt blir ”nya-ICA”. Affären finansieras genom att Industrivärden kliver upp som ägare i Hakon och är med och garanterar en nyemission som genomförs i Hakon plus en stor nettoskuldsättning som initialt tillhandahålls av Handelsbanken och Nordea.



Jag kan ju först och främst inte låta bli att delge vad jag tänkte när jag häromdagen när jag läste industrivärdens bokslut. För första gången sedan 2006 så hade det ju i rapporten dykt upp en post ”övrigt” i börsportföljen på 305mkr, brukar ju lite smått när det gäller Industrivärden signalera att något nytt innehav är på gång in. Idag fick posten sig en förklaring.



I affären så finns det som sagt två parter som möjliggör affären. Hakon genom deras huvudägare ICA-handlarnas förening vilket består av mängder med icahandlare runt om i landet samt Industrivärden som är ett klassiskt investmentbolag. Låt oss titta på de olika parternas utgångsläge, vi börjar med Industrivärden.


Industrivärden är ett klassiskt investmentbolag intimt sammankopplat med Handelsbanken. Sedan Industrivärdens avyttringar av bolag såsom exempelvis Fundament, PLM och AGA så har bolagets tidigare stabila kärnverksamhet blivit allt mer konjunkturkänsligt. Inte minst sedan intåget i Volvo. Min uppfattning är att bolaget de senaste åren aktivt letat möjligheter som dämpar konjunktursvängningarna i verksamheten. SCA har genomfört en stor omställningsprocess där huvuddelen idag består av mjukpapper och hygien i kombination med en krympande skogsindustriell verksamhet som dämpar sig själv med stort skogsinnehav och allt mer egen energiförsörjning sammantaget har SCA blivit ett mycket konjunkturstabilt bolag. Skanska har blivit mer aktiv på OPS projekt och även här kan vi ana en mer stabil verksamhet. 

Eventuell nya konjunkturstabila verksamheter att investera i, skall ju också uppfylla Industrivärdens krav att vara stora börsnoterade bolag. Sådana lyser med sin frånvaro, Industrivärden har ju historiskt bränt sig på medicin så den branschen går bort. Konjunkturstabilt tilldrar sig också intresse från riskkapitalbolagen vilket gör att flera av dessa typer av bolag r onoterade. En annan hypotetisk tänkbar affär kanske skulle varit att Industrivärden löste ut svenska statens ägande i telia men nya ICA uppfyller som få bolag dessa ägarkriterier. Nya ICA löser således ett problem som Industrivärden haft och en bra match.


Finansieringen löses genom att man säljer Höganäs till ett bra pris och får 1,4Mdr i kontanter och sedan tror jag också att Nyrén och Co börjar känna allt mer tillförsikt att det första konvertibellånet ligger rejält över break even och står detta sig i två år till så kommer 4mdr skulder försvinna från skuldsättningen och man har lyckats med konststycket att göra nyemission i ett investmentbolag. Industrivärdens åtagande för ICA investeringen ligger kring totalt 2,4Mdr.


Man ska nog inte heller sticka under stolen med att det även i högsta grad också finns indirekta orsaker som väger till Industrivärdens fördel. Den nya ICA-koncernen blir en riktig börsjätte på largecap men ICA går också från att vara en lilleputt till att också bli en jätte på kapitalmarknaden då den nya koncernen vill låna rejält med pengar. Och man kan ana vid utskickade pressmeddelanden att Handelsbanken blir nya ICAs husbank. Det är klart att det är en stor fjäder i hatten att kunna vara med och finansiera nya ICA med dess starka varumärke. Initialt kommer skuldsättningen ligga högt men i takt med löpande vinster, lite avyttringar av tillgångar inom ICA/Hakon så kommer nog ICA så småningom efter några växa fram som en stabil och pålitlig utdelare av pengar med en lämplig skuldsättning dessutom. Bra för både Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbankens utlåning backas till viss del upp av stora fastighetsinnehav som finns i ICA. Intressant och se vad som händer med lilla ICA-banken?


Sedan den andra parten. Hakonbolaget, eller Hakon Invest som det heter idag. Först av allt affären med fusionen mellan Hakon och ICA är också vad jag tycker ett erkännande av själva noteringen av investmentbolaget Hakon Invest. Denna udda fågel på börshimlen har haft ett 40% ägande av ICA och strött vinster och utdelningar från ICA lite hejsan svejsan i andra små bolag på ett högst tvivelaktigt sätt. Men en mycket viktig sak, genom själv börsnoteringen av Hakonbolaget har bolaget tagit höjd för att kunna vara med och påverka vid ägarförändringar i ICA. Ett icke noterat ägarbolag av ICA-handlarnas förening aktieinnehav i  ICA skulle idag haft betydligt större svårigheter att genomföra affären, möjligtvis via internationella riskkapitalfonder men frågan är om 1000-tals ICA handlare hade velat få in den typen av ägare i ICA? Troligtvis nej. Nu som börsnoterat Hakon Invest har man kunnat hållit i taktpinnen om Ahold velat sälja innehavet. Och nu med fusionen mellan ICA och Hakon så fullbordas det som alla egentligen vill dvs att ICA-handlarna äger ICA, ja vid sidan av en klassisk och stabil ägare i form av Industrivärden. Jag tror ingen misstycker till att investmentbolaget Hakon nu ”läggs ner” som huvudfokus blir ICA.


Sammantaget en ganska kul affär, oväntat men ändå på något sätt väntat. Inte minst så väcker den en del nationalistiska känslor och självklart är det kul att ett av Sveriges starkaste varumärken, återigen är i svensk ägo.

Vidareutveckling på Lundaluppens inlägg idag om Industrivärden och Volvo

Den gode bloggaren Lundaluppen har idag publicerat ett inlägg kring Industrivärden med en klok kritisk granskande lupp.

Lundaluppen skriver citat: "men för oss som hängt med ett tag har herr Nyrén förstört stora värden." Jag tänkte problematisera lite kring detta och kolla på hur stora värden som Nyrén kan tänkas ligga bakom i värdeförstörande och om det verkligen är så illa som det sägs.


Anders Nyrén tillträdde som VD för Industrivärdenden 3 maj 2001 sedan dess har Industrivärdens aktie gått plus 13 procent. Något ynka lite bättre än börsindex (OMXS30) exkluderat utdelningar någo tännu lite bättre med utdelningar inräknat. Jämför vi med antagonisten Investor så är utvecklingen i stort sett helt likvärdig. Nyréns period är inte strålande, inte heller en katastrof.

Nyrén efterträdde Claes Reutersköld som var en mycket karismatisk och frispåkig person. Dessutom mycket pedagosisk och skrev förträffligt trevliga VD ord. Jag ser vissa likheter med Investor Börje Ekholm. Herr Reutersköld gjorde under sin period ett antal lyckade affärer och några synnerligen misslyckade. Mest minnesvärd med misslyckade är väl Skandia och försäljningen av Fundament (ett stort fastighetsbolag) 1997 hade ju inte varit fel att behålla idag. Att reutersköld lät Ericsson utgöra nästa halva substansvärdet när det var som värst var ett radikalt misslyckande och dålig riskspridning. Å andra sidan var de inititala inköpen i bla. Sandvik ingen dum idé. Över till Nyrén.

Vid Nyréns första kvartalsrapport såg Industrivärdens portfölj ut enligt följande:

87% av tillgångarna var börsportföljen. 13% den onterade portföljen. På denna tid var Industrivärdet ett blandat investmentbolag.
Börsportföljens största innehav:
Ericsson 27% (hade första kvartalet 2001 gått ned 45%!), idag för övrigt 7%
Handelsbanken 11%
Skandia 11%
Sandvik 11%
SCA 10%
Läkemedelsportföljen 10% (dvs Lundbeck, Pfizer och Pharmacia)
Resterande 20% (dvs SSAB, Scania(!), Skanska, Volvo mfl)

 Onoterade dotterbolag:
Indutrade
Besam
Indutrade
mfl.

Översiktigligt, vad har Nyrén gjort? Det man först och främst kan säga är att han i högsta grad har renodlat Industrivärden. Han har avvecklat hela de onterade kapitalplaceringarna, sålt alla de helägda bolagen (Indutrade börsnoterad). Han har avvecklad Industrivärdens  komplicerade aktiestruktur och den är idag bara en A och C aktie. De olika komplicerande mellantingen är borta.

Idag (sista september) ser den reodlade börsportföljen ut enligt nedan:
Handelsbanken 25%
Sandvik 20%
Volvo 18% (större idag)
SCA 14%
Ericsson 7%
Skanska 5%
Indutrade 5%
SSAB 4%
Höganäs 2%

Nyréns affärer då? Ja ytterst så är och förblir såklart Volvo, Nyrén Nemisis. det är utifrån detta han idag bedöms i affärspressen på gott och ont. Men samtidigt icke den allenarådande affären vi bör ge honom betyg över.

Under de knappa 12 år han varit VD så har har gjort några affärer från ax till limpa dvs där man köpt och sedan sålt bolaget. Dessa bolag är Össur, Munters, Tandberg och Hemtex Resten av arbetet har varit att avyttra bolag som förvärvades före hans tillträde eller köpa på sig bolag som ännu inte är avyttrade (Volvo, Höganäs). Låt oss först dissekera de affärer som genomförs från ax till limpa.

Vi börjar med den största tråkigheten Hemtex. Här har Industrivärden förlorat rejält med pengar -90% eller något i avkastning kan jag tro. En smärre katastrof och den sista affären med försäljningarna talade man inte ens om i ett pressmeddelande. Inga superstora pengar som tur är.

Sedan så tar vi Munters. Här fick Industrivärden på en innehavstid av 5-6 år en avkastning på +50%. Förvärvades före och såldes efter finanskrisen så med det facit någorlunda godkänt skulle jag vilja säga.

Tandberg, en kalasaffär. +55% på ett års innehavstid. enbart ett par hundra miljoner i vinst dock. Värre blev det för Ericsson som köpte bolaget av Industrivärden.

Sedan den riktiga stjärnsmällen. Det isländska bolaget Össur som Industrivärden ägde under några år. Köpte mer i och stöttade i en nyemission i samband med förvärv och sedan sålde. Avkastning +90%. Knappt en halv miljard i vinst.

Utifrån dessa fyra innehav så får man väl ge Nyrén med knappt godkänt. Utöver dessa bolag så har vi de bolag som sedan Nyrén påbörjat men ej ännu avslutat. Dessa är: Volvo, ingen god affär än så länge. Ett nollresultat exklusive utdelningar. Höganäs uppskattar jag ligger plus 40-50% under innehavstiden ed frikostiga utdleningar dock. Bättre än börsindex under given period.

Några ytterligare reflektioner under Nyréns period. Industrivärden har ökat den finansiella risken i bolaget med allt mer belåning. Ur en historisk synvinkel, mycket ovanligt för att vara Industrivärden.  Jag ser detta som negativt överlag. På den positiva sidan vill jag lägga till att Nyrén medverkat i emissionen av konvertibler detta har givetit Industrivärden mycket låga räntekostnader. och här får vi kvittot om det var lyckat om några år. Idag ser jag att det är bättre att konvertiblerna blir till aktier än ersätts med lån. Köpen i Handelsbanken har hitills varit bra och "gratislunchen" när Lundbergs ville aktiebyta A och B aktier drog Industrivärden in en liten hacka på.

Sammanfattande betyg av Nyrén 3 av 5. Men mycket hänger på hur Volvo utvecklas de kommande åren.

Nyemission i SSAB nästa huvudvärk för Nyrén?

Industrivärden rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet. Först ut på hela börsen skulle jag tro. Inga större förändringar utan bolaget har fortsatt att köpa Volvo aktier och nu har man också sålt av lite aktier i SCA och Handelsbanken för att finansiera detta utöver att man sin vana trogen ökar på sina lån.

Likt en papegoja så skriver dess VD Anders Nyrén att börsen är billig, efter nedgång kommer uppgång och bra bolag alltid överpresterar med tiden.Alldeles oavsett om Nyrén tycker börsen är billig eller inte så är det ett krav att Industrivärden klarar av sina egen affärsidé att vara aktiv och långsiktig ägare i ett antal välskötta industribolagbolag, det är ju från dessa bolag vinsterna och värdet kommer, inte från Nyréns kontor.

 Att vara aktiv och långsiktig ägare handlar om att vara med i upp och nedgång och ha möjligheterna att ställa upp i snålblåsten likväl som man står vid grinden i högkonjunkturens solglas och inkasserar inkommande grindslantar.

Ett av Industrivärden allra största problembarn idag är SSAB. Det finns många frågetecken kring SSAB som även skrivits om på denna blogg. Mycket av problem härrör sig från det stora dyra köp som SSAB genomförde 2007 då man förvärvade ungefär hälften av bolaget IPSCO. Som alltid när man förvärvar i en brinnande högkonjunktur så får man lov och handla dyrt, vilket SSAB gjorde. Vilket resulterade i en stor nettoskuld, stor goodwillpost men såklart fina välinvesterade industrier i nordamerika.

Stålindustrin åkte som bekant rätt ner i avgrunden likt rutschbanan på Liseberg under finanskrisen 2008-2009 vad som värre ä,r är att stålindustrin olikt stålindustrins kunder (volvo, Scania, Atlas etc) inte fick ett lika kraftigt uppsving under 2010 och början av 2011. Detta berodde nog en stor del på att mer eller mindre vart enda stålverk i världen byggde ut under perioden 2005-2008 för att möta den ökande efterfrågan från Kina. Många nya stålverk startades också. Följden blev att det inte blev någon återhämtning då utbudet av stål vart för stort och stålpriset hölls kvar på låga nivåer medan insatsvarorna kol och järnmalm återhämtade sig i pris.

Stålföretagen klämdes mao mellan sina leverantörer och kunder som båda haft ganska så goda dagar ett tag. SSAB lönsamhet ökade förstås från brakförluster, men knappast upp till acceptabel lönsamhet.  Ett problem för SSAB idag är att konjunkturen så sakteliga börjar vika, bolag som Scania drar ner på takten och konkurrenter som Rautarukki börjar vinstvarna. Om det blir illa, så kan det verkligen bli illa för SSAB och Industrivärden kommer få ta sitt lä siktiga ansvar på allvar.

SSAB har idag en nettoskuldsättning i senaste rapporten på 18,5mdr vilket med hänsyn till dagens redovisade eget kapital är en nettskuldsättningsgrad på ca. 65%. Bolagets målsättning är att ha en skuldsättningsgrad på under 30%.”Det gamla trygga SSAB”  brukade skaffa sig en stor nettoskassa i högkonjunkturer för att dela ut och ha och ta utav i sämre tider.

Idag har vi en stor nettoskuld….och är på väg mot sämre tider. Det är ju förstås omöjligt för utomstående och gissa om vad SSAB har för avtal med sina kreditgivare. Givetvis har man trygga Handelsbanken inom sfären men även här så hamnar man någonstans i situationen att bankerna börjar bli nervösa, investerare börjar bli nervösa och så kan det lätt bli en nedåtgående  trend.

Enligt min uppfattning så bör man snart tänka över SSABs skuldsättningsgrad. Ska vi ner mot bolagets egna målsättningar (över en konjunkturcykel) så ska bolagets skulder halveras. Frågan är om bolagets egna kassaflöde räcker för detta i de sämre tider som verkar komma allt närmare? Tveksamt…

Om vi tänker oss att bolaget genomför en nyemission på 9Mdr dvs aktieägarna får lov att betala av knappa hälften av bolagets skulder med nya ägarpengar så är detta en klart stor sak att genomföra. SSAB har idag 323 934 775 aktier. Detta innebär att varje andel i SSAB kapital (aktie kallas dessa) ska in med cirkus 27-28kr. Industrivärden har knappt 57M aktier i SSAB. En kalkyl som ovan kräver mao att herr Nyrén slantar upp med 1,6mdr plus då att man kanske ska stå som garant för en större del av en tänkbar nyemission då man är huvudägare och långsiktig ägare. Då ökar Industrivärdens skulder med ytterligare en tiondel . Hoppas herr Nyrén och Lundberg sover gott om natten…

Om man själv tänker sig köpa SSABs aktie  idag då man kanske anser den vara ett klipp så kan det nog vara en god idé att just stoppa undan 28kr per inköpt aktie på ett bankonto, just in case.

Utdelningshöjning och All-time-high från Industrivärden

För investmentbolag  där avlämnande rapporter av förståliga skäl är inga direkt kioskvältare är halvårsrapporterna de mest intressanta. Orsaken till att dessa rapporter tilldrar intresse är att investmentbolagets innehavsbolag då har avgivit sina aktieutdelningar och man kan då ge en prognos på vad nästa års aktieutdelningar från investmentbolaget blir mellan tummen och pekfingret. 

 

Idag den 5 juli avlämnade Industrivärden sin rapport. I media skrivs om antingen värdeförändringarna av innehavsbolagen (dvs bolagets resultatutveckling) eller bolagets substansvärde. Den förstnämnda är i dagens läge totalt ointressant då det är historia och inte har någonting med bolagets bakomliggande finansiella ställning att göra överhuvudtaget. Substansvärdet är förstås intressant då det talar om tillgångar-skulder per aktie. 

Media har hilltills dock missat något ganska så intressant. I rapporten redovisar nämligen Industrivärden all-time-high. vafalls har inte substansvärdet gått ned? Jodå, men all-time high i skulder. Bolaget har nu en nettoskuld på 15,9Mdr(!) aldrig har Industrivärden någonsin haft så stor nettoskuld som idag. Nettoskuldnivå är förvisso konvertibelfinansierad i stor grad (vilket innebär att skulder kan komma att försvinna (i utbyte mot fler aktier) om börsen utvecklas positivt i några år. Men likväl har Industrivärden en ganska så påtaglig finansiell risk i sig idag. Skuldsättningsgraden är några procent över 20% och ett rejält börsfall kommer gröpa ur substansvärdet.

I Industrivärdens fall redovisar man idag ett substansvärde på 135kr per aktie. Under första halvåret har Industrivärden fortsatt nettoköpt aktier i Volvo, Handelsbanken och Sandvik. Man har också genomfört en bytesaffär med Lundbergs där den gode Lundberg har fått köpa onoterade A-aktier i Skanska och betalat med lika många B-aktier+10%. En affär som Industrivärden tjänade 70mkr. Värt att notera att Industrivärden, Lundbergs och diverse närstående stiftelser inom Handelsbankssfären nu är största ägare i Volvo. Ett av Sveriges allra största företag har återigen fått en svensk huvudägare efter att detta har innehafts av franska Renault under många år. 

  

Mest intressant är dock att beräkna prognosen på nästkommande års aktieutdelning. Formel för att beräkna denna finns i följande blogginlägg. Industrivärden har numera hela sin portfölj näringsbetingade aktier dvs en ägarandel i innehavsbolagen på mer än 10%. Detta gör att hela portföljen blir ”skattefri” från schablonbeskattning. 

 

I år har man erhållit utdelningsintäkter på 2,403 Mdr jämfört med fjolårets 1,379Mdr, en saftig höjning av inkommande utdelningar mao. Hitills i år har man betalat 0,287Mdr i räntor och dubblar vi denna summa så kommer man i år betala ca. 574mkr. Lånen är mestadels finansierade genom utgivna fleråriga konvertibler till fast låg ränta. Räknar lite slarvigt med att bolaget har avdragsgilla förvaltningskostnader om 50mkr på helåret. Totalt för att Industrivärden då ska få en neutral skatteposition för året 2011 så bör man teoretiskt föreslå en utdelning om 1,779 Mdr till aktieägarna. 

Sedan har investmentbolaget viss möjlighet att fördela mellan olika år så denna utdelning är ju inte huggen i sten. I den bästa av världar så delar man ut lite för mycket när vinsterna och utdelningarna ökar i innehavsbolagen så att man på så sätt snabbt kan dra ner på den egna utdelningen när vinster och utdelningar sjunker i innehavsbolagen.  1,779mdr innebär en utdelning om ca. 4,6kr per aktie till våren, mot 4kr som man delade ut i våras, vilket var betydligt mer än ”neutral utdelning”. 

Generellt så ser det förhållandevis bra ut första kvartalet med innehavsbolagens vinster (vilka är grunden för Industrivärdens utdelning på sikt) Bland de större innehavsbolagen stiger Sandvik och Volvos vinster rejält i fortsatt återhämtning från krisen,  och såväl Ericsson, handelsbanken och SCA har idag svagt stabilt stigande vinster. Balansräkningarna är klart bättre generellt i bolagen än för några års sedan då det fanns klar svaghet i de flesta bolag utom Ericsson.

Är man optimistiskt lagd så tror man på 5kr per aktie i utdelning från Industrivärden medan den pessimistiske som tror det blir en konjunkturavmattning och nedgång under hösten så kan man nog räkna med att Industrivärden sparar lite krut och delar ut som i år, 4kr per aktie. Mest troligt är det nog en utdelning omkring 4,5-4,75kr per aktie.