120Mdr skäl för Anders Borg att vara förbannad

Anders "nu-blir-det-hårda-tider" Borg har gått till angrepp mot Swedbanks stora återköp av aktier som är att likställa med aktieutdelningar.

Man kan självfallet ha olika uppfattningar om detta. Å ena sidan kan man prata om det moraliska att i en bank som tidigare varit på konkursens brant för bara några år sedan gör stora återköp när det blir bättre tider. Å andra sidan så är Swedbank idag efter två nyemissioner en betydligt stabilare bank än vad man var för några år sedan. En av de starkare i Europa såvida man accepterar bankens värderingar av övertagna fastigheter exempelvis så det kan man nog diskutera. Fundamentalanalysbloggen är lite förbaskad på en finansminister som pratar för mycket om historien och inte ser Swedbank av idag. Och visst kan man nicka instämmande till Fundamentalanalysbloggens åsikter, för varför ska en finansminister lägga sig i en privat banks affärer?

Men jag är nog av den anledningen att jag tycker Anders Borg har skäl att vara förbannad, i själva verket 120mdr skäl att vara förbannad. För just 120 Mdr är vad Anders Borg, Stefan Ingves, Bo "det är jag som äger Carnegie" Lundgren och indirekt du och jag har utlånande genom det statliga bankstödspaket som tog fram i samband med att det svenska banksystemet fick stora likviditetsproblem efter Lehman Brothers konkurs.

Omfånget av det bankstödet minskar ju succesivt i takt med att upptagna lån löper ut och det ser ut som om svenska staten på paketet gör en vinst på knappa 6mdr (räntenettot gentemot svenska statens upplåningskostnad), gott så men man ska nog inte heller sticka under stolen med att de svenska bankerna också tjänat pengar på stödpaketet genom lägre upplåningskostnader. Per den sista juni var det statens utestående bankstöd 136Mdr. Svenska staten specificerar inte exakt vilka banker som har exakta siffror men det räcker ju med att läsa Swedbanks senaste kvartalsrapport så är Swedbank mottagare av 120Mdr av detta stöd. Så med rätta så skulle man nog kunna byta namn från svenska bankstödet till svenska Swedbankstödet för i praktiken är det i det närmaste helt och hållet Swedbank som har lån, förutom några mindre miljarder.

Mao, indirekt lånar idag Swedbank pengar av svenska staten och köper för dessa lån tillbaka sina egna aktier...Visst Swedbank får i praktiken göra precis som dom vill. Ytterst faller det förstås tillbaka på finansministern då han kunde drivit igenom hårdare villkor för statliga krediter till de svenska bankerna. Exempelvis kunde man ju satt kravet att inga aktieutdelningar eller  aktieåterköp år lov att genomföras så länge banken har upplåning med statliga garanti

Också rent affärsmässigt så tycker jag Swedbank gör fel i återköpen.
Swedbank har förvisso en betydligt starkare balansräkning och bättre intjäning men man har fortfarande klart högre upplåningskostnader än sina svenska konkurrenter. På bostadsobligationer får Swedbank idag betala ca. 5 räntepunkter mer än Nordea, SEB och Handelsbanken. Detta innebär att Swedbank vid likvärdig utlåningsränta tjänar 500kr mindre i räntenetto på ett 1Mkr bostadslån än sina konkurrenter.

Trots Swedbanks allt bättre balansräkning så har räntemarknaden mao inte samma förtroende för Swedbank som för de tre andra svenska storbankerna. Får man större förtroende på marknaden som man minskar sitt eget kapital genom aktieåterköp? Med största sannolikhet nej...och risken finns

Först konsolidera och se till att man har likvärdiga upplåningsvillkor som konkurrenterna först sedan kanske man skulle kunna börja kolla på återköp eller andra kapitalöverföringar till aktieägarna.

Räntedramtik och riksgäldsprat

Standard&Poors sänkte som bekant kreditvärdighetsratingen på Amerikas Förenta stater (till skillnad mot Confederate States of America gick i "konkurs" och gick under redan år 1865). USA bedöms alltså av S&P inte längre vara riktigt likakreditvärdiga som tidigare. Om man är mindre kreditvärdigare än tidigare så borde detta enligt "sunt-förnuft-modellen" resultera i att det är färre som vill låna ut pengar till en och när man vill låna så borde låneräntan bli lite högre.

Har denna förändring nu skett? Inte alls...
I själva verket har amerikanska statsobligationer blivit än mer populära! Fler investerare vill köpa amerikanska statsobligationer istället för aktier exempelvis. Räntan som borde ha gått upp har i själva verket gått ned och amerikanska statsobligationer upp till 3 år ger i praktiken ingen ränta alls.  Invetserare är helt sonika beredda att låna ut pengar till USA helt gratis(!). Känns som en bra investering....eller kanske inte.
....
On the shore, dimly seen thro’ the mist of the deep,
Where the foe’s haughty host in dread silence reposes,
What is that which the breeze, o’er the towering steep,
As it fitfully blows, half conceals, half discloses?
Now it catches the gleam of the morning’s first beam,
In full glory reflected, now shines on the stream
’Tis the star-spangled banner. Oh! long may it wave
O’er the land of the free and the home of the brave!
.....

Konungariket Sverige med nationalhymnen Du gamla du fria tillhör fortfarande den allt mer exklusiva skaran av små-små batterier (AAA) och även här hemma i Sverige så verkar svenska statsobligationer nu blivit oerhört populära. Det har varit närmast dramatiska förändringar på räntemarknaden. Bara enbart idag har yielden på svenska 5åriga statsobligationer handlats ned 17 punkter, på en enda dag.

Från en ränta på 1,87% på morgonen till stängningskurs på 1,70%. En låneränta på 1,7% är inte dyrt på ett 5 årigt bundet avtal och frågan är väl om det det ens är lönt för svenska staten att amortera på statsskulden utan det istället är mer lämpligt att bygga upp valutareserven för man vet ju aldrig när nästa kris dyker upp. och då lär man väl inte få låna till 1,7%, så sent som i Januari var räntan på 5åringar nästan 3,5%.... Vi får väl se hur Stefan och polare Bosse på riksbanken och riksgälden väljer att hantera situationen. Man kanske tom väljer att öka upplåningen nu när vi befinner oss på all-time low yields, nästan.

På tal om riksgälden och räntor så börjar nu det svenska bankstödet från 2008-2009 förlåt, det svenska Swedbankstödet  att allt mer löpa ut och sista juni hade man bara 136Mdr utlånade mot toppnoteringen på över 350mdr. Alla lån förfaller helt enligt plan och prognosen är att svenska staten gör en vinst på 5,8Mdr (644kr per svensk medborgare) på detta stöd. Vinsten är bankernas (läs Swedbank, Volvo finans mfl) räntor till svenska staten minus statens upplåningskostnader. Bara att gratulera. Hade Riksgälden varit en affärsbank så hade vi väl i tidningarna fått läsa om mångmiljonbonusar till Bo Lundgren och Daniel Barr och andra chefer inom Riksgälden.

Under finanskrisen 08-09 så införde Sverige också en bankstabilitetsfond där vi ska fondera pengar att använda i kommande finanskriser. Stabilitetsfonden betalas av svenska banker. Desto mer pengar man har utlånade desto mer får man lov att betala i extra "skatt".  Exempelvis fick skötsamma Handelsbankens aktieägare betala en halv miljard till svenska staten under enbart det första halvåret (vi svenska medborgare tackar Fredrik Lundberg för pengarna..) i stabilitsfondsavgift. Totalt sett är den svenska stabilitetsfonden sista juni värd 35,2mdr.

Bankkontor eller inte?

När var du på banken senast? Jasså det kanske var ett tag sedan? Fast du var kanske där när du köpte huset eller tog hand om arvet från faster Agda?

Ja sanningen är väl att bankkontoren har fått allt mer konkurrens. Nu sköter vi våra vardagliga ärenden via internet eller kanske via någon androidapp i den ultramoderna telefonen. Smidigt, tidseffektivt oc allt mer avancerade tjänster.  Exempelvis när det gäller aktiehandel så finns det väl knappast någon som inte gör en sådan tjänst via internet eller i värsta fall telefon.

Samtidigt å andra sidan när vi väl gör de där stora affärerna där bankerna tjänar pengar under många år framöver så går vi nästan alltid till banken. Tillfällen när vi köper eller säljer ett hus, kanske tar ut en bankväxel när vi handlar en bil eller behöver lite placeringshjälp när man sålt sitt livsverk eller vunnit 2 miljoner på lotto. Eller för all del kanske bara smiter in och lägger en hårddisk med foton i bankfacket.

Det är mycket intressant att se skillnaden mellan två av våra storbanker när det gäller synen på just bankontor, Swedbank och Handelsbanken. I deras årsbokslut så kan man läsa att Swedbank under året stängt ned hela 42 bankkontor, mestadels har detta skett i Sverige. Handelsbanken har å sin sida fortsatt kvar 461 bankontor i Sverige och har istället öppnat flera nya fysiska bankontor. Mestadels i Storbritannien. För att göra det lite ironiskt så kan man säga att Swedbank har anpassat sig likt e-handelsföretag såsom CDON eller Tretti.se till en ny tid där vi gör allt mer ärenden via internet. Medan Handelsbanken har annamat HMs tillväxtkoncept i att öppna flera affärer/kontor så att man kan träffa fler kunder.

Man kan ju ha olika åsikter om vad som är bra eller mindre bra på sikt. Jag tänkte istället ta en liten ort som exempel där dessa båda banker verkar, orten Pålsboda på närkesslätten söder om Örebro. Det händer att undertecknad ibland cyklar förbi denna lilla ort på någon träningstur på sommaren och kanske stannar till och köper en kopp kaffe på det lilla cafet mitt i byn.  I Pålsboda har det fram till för några veckor sedan funnits två små pittoreska bankontor, ett Swedbankskontor (nej det är ingen fristående sparbank det är frågan om, utan just Swedbank) samt ett kontor där Handelsbanken finns. Utan att direkt kunna den lokala bankmarknaden i Pålsboda så gissar jag att knappt hälften av byns invånare är kund i den ena eller den andra banken och några individer som kanske är kund i någon bank i ”stan” (dvs Örebro) där ett flertal banker har kontor.

Nu har Swedbank just stängt ned sitt kontor i Pålsboda och alla kontorets kunder har fått något fint tackbrev för många trevliga stunder tillsammans och att man nu är välkommen på en kopp kaffe på kontoret i Hallsberg dit alla bankfack nu också blivit flyttade. Promenaden tvärs över gatan till banken har ersatts av en liten bil/buss/cykeltur på ca. 2mil till Hallsberg eller ca. 3mil till Örebro. Jag kan tänka mig att bankkunderna i Pålsboda nu blir väldigt benägna att använda internettjänster. Swedbank kan givetvis kapa några tusenlappar i månaden i kostnader medan Handelsbanken är kvar på orten sedan år 1917(!) trots att man blivit rånad ibland.

Pålsboda är förvisso knappast någon tillväxtort, snarare avfolkningsbygd där fastighetspriserna för en villa på 100kvm nog är samma som en 1:a på 13 kvm och dusch inbyggd i handfatet jämfört med Stockholm men det finns ändå en hel del livskraftiga företag på orten (bla. inom bioenergi) precis som på många andra småorter i landet samt många trevliga cykelvägar.

Det skulle vara synnerligen intressant att nu få följa den lokala bankmarknaden i just Pålsboda där nu bara Handelsbanken finns kvar på orten. Väljer den som i framtiden vill köpa hus i Pålsboda att låna pengar av Swedbank eller Handelsbanken? Hur viktigt är det med ett fysiskt bankontor? Hur viktigt är det i kundmötandet att fysiskt finnas på orten?

Psykologi

Ett område som jag måste medge intresserar mig mer och mer är investeringspsykologi. Dvs vårt eget förhållande till ekonomiska placeringar och kanske privatekonomiska kalkyler i största allmänhet. Kanske beror mitt intresse på lite akademiska studier i beteendevetenskapliga ämnen eller kanske beror det på att man som alltid märker sina egna tillkortakommanden och hur även i högsta grad rutinerade individer påverkar av omvärlden och inte minst av andra individer trots att man kanske först av allt skulle lyssna på sig själv.

Om man talar om investeringar så avgör som bekant vad och när vi köpte en tillgång vår avkastning fram till idag. Låt oss exemplifiera med dagsaktuella Swedbank.

Låt säga att du köpte Swedbankaktier för 5 år sedan, 2005 och strax innan verkstadsbolagen började prata om superkonjunktur. Sedan 2005 har Swedbank i relation till börsindex och även i absoluta termer utvecklats mediokert.

 
Banken har fram till idag inte direkt gjort några lysande affärer. Du som aktieägare fick först lite aktieutdelningar och sedan har du vackert fått lov att teckna nyemissioner. Kanske har du som min morfar varit en trogen aktieägare sedan första dagen Föreningssparbanken sattes på börsen och därmed känner en kanske än större bitterhet mot bankdirektörer Stålberg och Lindén som skickade ner gamla anrika Jordbrukskassan och Första Sparbanken mot ett finansiellt armageddon. Även om banken till viss del nu hämtat sig och fått en ny VD, så tror jag många i denna situation känner en viss bitterhet och ditt Swedbankinnehav är kanske inte något som du skryter om på din bäste väns bröllop.

 Men låt säga att du köpte Swedbank vid samma tidpunkt som Anders Sundström, Folksams VD kallade upp sparbanksstiftelsernas förvaltningsbolags VD till kontoret och meddelade honom att Folksam drar in sina krediter till SSFAB och övertar krediternas säkerhet i form av till 100% belånade aktier i Swedbank.  i mars 2009

 Tidningsrubrikerna var fetare än någonsin, landet var i kris och Swedbank undvek ett staligt övertagande nog mest pga i situationen synnerligen snäll riksbankschef.  Din investering har mångdubblats i värde, du genomförde aktieköpet med synnerligen god tajming . Säkerligen är du i denna situation synnerligen entusiastisk över Swedbanks VD som gjort ett fantastiskt jobb och bara väntar som ett förväntansfullt barn på julafton inför hur mycket pengar Swedbank återigen kommer tjäna i högkonjunkturen väntar runt hörnet.

Som sagt, vi påverkas psykologiskt vare sig vi vill det eller inte. Den som inte gör det, ljuger.

Sedan har vi alla också vårt alldeles egna temperament och lynne. Några individer är synnerligen rastlösa och triggas av att i investeringssammanhang gör affärer man lockas av att köpa det där perfekta klippet och sälja med god vinst. Några kanske snöar in fullständigt och måste bara köpa aktier bara för att man fått in lön på kontot. Andra går mest och oroar sig hela tiden och minsta lilla nedgång på några hundralappar får tårar att vattnas i ögonvrån.

Andra är synnerligen lugna individer som kan sitta med miljontalskronor i aktier utan att direkt höja på ögonbrynen eller ens titta till portföljen mer än lite då och då. Vissa är notoriskt rädda för domedagen, anda notoriska "börsen stiger alltid 7-8% om året". Det är inte alls givet att det är en ena eller andra sorten som lyckas bäst i investeringssammanhang! Inget är svart eller vitt.

Så hur lär man känna sig själv? Med de fel och brister man har?
Jag vill påstå att det har mycket stora likheter med fysisk träning. Man måste öva och träna länge först efter du har varit med om några rejäla uppgångar och nedgångar så kommer du att börja känna igen dina egna känslor (ja vissa lär sig förstås aldrig) och hur just du påverkas av att läsa vad som står på en blogg eller som rubrik på Dagens Industri.

Har Handelsbankens kunder mer över i plånboken?

Den wallenbergska stoltheten SEB presenterar löpande något som kallas sparbarometern.

Det är sammanställning över svenska folket sparande och ekonomiska ställning. Den senaste utgivna sparbarometern som kom ut nyligen visar på att vi svenskar nu är rikare än någonsin. Aldrig någonsin så har vi varit så rika som vi är idag ( i nominella termer, realt sett så kan det kanske ha kunnat varit bättre).
Visst är detta glädjande! Var sjätte svensk är nettomiljonär. Var sjätte av dina gamla klasskamrater och lumparpolare är miljonärer. Inte undra på att moderaterna fått lika mycket röster i valet som socialdemokraterna och att det shoppas som aldrig förr i gallerior och på paradgator. Nu har ju redan Cornucopia skrivit om detta idag så jag skippar att fördjupa mig

Men sparbarometern innehåller också många andra intressanta fakta än hur rika vi är. Den ger bla. en bra översikt över de olika bankernas marknadsandelar när det gäller den svenska sparmarknaden hos privatpersoner.

I den totala sparmarknaden (dvs pengar på bankkonto, fonder, pensionsförsäkringar, obligationer, PPM sparande mm. Dock ej aktier eller bostäder då banken inte tjänar några pengar på aktier eller bostäder, såvida du inte köper eller säljer dem.
På denna totala sparmarknad så är Swedbank störst med en marknadsandel på 14,7%, SEB 12,6%, Skandia 9,5%, Nordea 8,9% och Handelsbanken 8,4%. Sedan följer alla andra aktörer i en jämnström. Totalt sett ha de 5 största aktörerna 54% av marknaden. Korrigerar vi dessa aktörers andel i relation till varandra (dvs enbart ”big five”). Så har Swedbank 27,1%, SEB 23,3%, Skandia 17,6%, Nordea 16,5% och Handelsbanken 15,5%.

Fig. Marknadsandelar totalt finansiellt hushållssparande mellan "big five"


Vad som kan vara intressant att jämföra är då dessa aktörers marknadsandel i förhållande till det nysparande som sker det senaste kvartalet hos respektive aktör dvs hur mycket pengar som kunder sätter in i fonder, på bankkonton, köper aktieindexobligationer osv.

Då uppträder en intressant bild. Av det nysparande (inom ”big five”)som sker går enbart 1,4% till Skandia , 16,7% till SEB, 18,6% till Nordea, 23,2% till Swedbank men hör och häpna 40,2% till Handelsbanken.

Fig. Marknadsandelar i nysparande senaste kvartalaet mellan "big five"


Hur skall man nu tolka dessa skillander? Några tänkbara alternativ finns. Handelsbankens kunder har ett större ekonomiskt överskott varje månad i genomsnitt än andra bankerna och deras kunder, Andra bankkunder sätter in pengar hos Handelsbanken, Handelsbankens kunder amorterar sina lån i betydligt lägre utsträckning än andra bankkunder och får på så sätt mer sparpengar över. Handelsbanken får allt fler kunder på andra bankers bekostnad. Eller så kanske SEB, Nordea och Swedbanks kunder i högre grad sparar hos andra aktörer såsom Avanza eller nordnet?

Vad tror du?

Vad hände med kyrktornen?

Jag håller just nu på och läser en bok vid namn ”Det stora bankrånet” finns på ablibris för 170kr. Missförstå nu inte den handlar nu varken om svindyra fondavgifter eller är en kriminalroman med spektakulära bilfärder. Framförallt så handlar boken om Swedbanks och dess föregångar i alla deras äventyr. Det är klart fachinerande att följa alla turer om hur sparbankerernas internbank blev en internationell storbank och på vägen lyfte hela länder (samt lokala huvudkontor) till oanade höjder såsom Lettland och deras högsta byggnad som råkar vara Swedbanks HK i landet.

För lång tid sedan var det visst en bankkamrér på en Tysk sparbank som myntade begreppet Kyrktornprincipen vad det nu kan ha hetat på tyska. Denna kyrktornsprincip innebär kortfattat att en bank finns till för sin omgivande bygd, ta hand om sparkapital och arvskiften och finansiera investeringar i det lokala näringslivet och byggnationer. Vilket varit bankers uppgift sedan urminnes tider. När bankkamrén sedan på söndagsförmiddagarna efter högmässan tog en promenad upp i det lokala kyrktornet så skulle han kunna blicka ut över sina insättare och låntagare.

Om du aldrig stått i toppen av ett kyrktorn så rekommenderar jag det som gammal kyrkvaktmästarsommarjobbare skarpt, det är en vacker syn att stå vid stora klockor och blicka ut över bygden och inte minst se fram till nästa kyrktorn.

Den tyske ursprungsmyntaren av begreppet var säkerligen en klok man då det har visat sig att kyrktornprincipen oftast innebär att en bank blir välskött med små eller t.ex. som i vissa fristående sparbankers fall, inga(!) kreditförluster. När man som bank träffar sina kunder i mataffären, vid sidan av fotbollsplanen eller i järnaffären ja då får man naturligt en relation mellan sig och sina kunder och inte minst bygger man förtroende och ansvarstagande. Samtidigt innebär kyrktornprincipen stora begränsningar en lokal bank har svårt att växa med sina kunder om en näringsverksamhet li framgångsrik och expanderar. En postorderfirma i Insjön kanske var något för den lokala sparbanken, dagens ClasOhlson koncern är kanske inte något som Leksands sparbank kan agera husbank åt så att säga. Och det är här vi också måste förstå många bankers förändringar från små lokala till stora globala.

Tyvärr är det många banker som lämnat kyrktornsprincipen och samtidigt inte klarat av de små lokala affärerna som att låna pengar till ett husbygge. Idag så har kreditgivning blivit något ansöknings formulär på någon internetsida och en kredithandläggare som sitter på något SBAB kontor och i bästa fall kanske har några minuter i telefon innan man säger bu eller bä till ett kreditbeslut. Många banker har också gett sig in i verksamhet som man inte förstått sig på. Inte minst små lokala sparbanker som Tomelilla Sparbank som under 1980-talet slutskeende fick för sig att öppna stockholmskontor och börja finansiera internationella fastighetsaffärer, det gick inte så bra några år senare för den sparbanken så att säga….

För egen del så tror jag inte man bör vara allt för förvånad över om just Swedbank går tillbaka till att vara sparbankernas bank eller helt sonika delas och styckas. Lokal bankverksamhet som det lilla villalånet utgår bäst ifrån den lokala kontorsverksamheten hur omodernt det än låter och kanske i bästa fall med stöd av ett sparbankgemensamt hypoteksbolag (sparbankerna kanske helt sonika köper kontoren av Swedbank). Sedan finns det delar av Swedbank som kanske gör sig bättre i en stor internationell bankkoncern och kanske kan bankerna ge bättre råd till sina kunder om kapitalförvaltningsverksamhet som fondförvaltning faktiskt ligger utanför den egna banken.

Banking business

De svenska banker har nu alla utom Handelsbanken avlämnat sina bokslut för 2009 och som vanligt så är det ju för en lekman/kvinna inte det lättaste att förstå sig på hur alla dessa siffror hänger samman, det är räntenetton, riskjusterade resultat, kreditförluster och allt annat.

Dessutom så är det så med banker att väldigt mycket av de redovisade resultaten beror på just redovisningen. Hur stor en kreditförlust är exempelvis är inte lätt att säkerställa i kronor och ören och kreditförluster kan sedan givetvis återvinnas. Såväl Swedbank som SEB och Handelsbanken har idag startat ”panthanteringsbolag” (kan tänkas att det var ett eget uppfunnet ord) där övertagna panter drivs kvar inom bankens väggar. Swedbank har exempelvis fastighetsbolaget Ektornet som nu för att undvika allt för stora kreditförluster skall driva vidare kommersiella fastigheter i såväl Baltikum här hemma. Fastigheter som blivit överbelånade och där ägarna har sopats bort och istället för att direkt sälja så tar man själv tt ägaransvar och hoppas återvinna kreditförluster genom löpande och realisationsvinster. Handelsbanken driver exempelvis vidare fordonskomponentföretaget Plastal som ett dotterbolag efter att detta gått i KK i våras.

Vad man slås av när det gäller Swedbank och givetvis också de andra bankerna när det gäller deras kommande bokslut är hur ohyggligt stabil den inhemska svenska bankmarknaden är. Det är den svenska bankmarknaden som helt klart räddat Swedbank från ”the dark side”. Ett resultat på minus dryga 10Mdr är för Swedbanks del helt och fullt kopplad till utlandsverksamheten, här hemma gör vi fortsatt vinster, helt okej sådana.

För den svenska bankmarknaden så har denna djupa lågkonjunktur som Swedbanks VD kallar ” en av de mest turbulenta åren i Sveriges historia” gått förbi på ett stark sätt. Den kreditförlustnivå som Swedbank redovisar i Sverige var 0,14% under 2009. En siffra som givetvis är stora i absoluta tal (förluster på 1,3Mdr) men i relativa tal är en piss i missisippi och inte det värsta sedna Hedenös.

Men återigen tillbaka till redovisningen och skillnader. Hur kan det komma sig att Handelsbanken idag redovisar en kreditförlust nivå som är dubbelt så hög som Swedbank här hemma i Svea rike? Kan Swedbank ha så mycket bättre kreditkvalité här hemma? Swedbank verkar dessutom har gjort betydligt bättre köp än kollegan SEB av bank verksamhet i Baltikum. SEB har vackert fått lov att skriva av varenda goodwillkrona i dessa verksamheter vilket inte sparbanken gjort, men det är väl en stabilare verksamhet kan man tro. Redovisning var det frågan om ja.

Vad skulle den sparbanksrörelsen i Östeuropa att göra?

Dagens stora ägarrockad där sparbanksstiftelsernas gemensamma ägarbolag förlorar kontrollen över Swedbank. Orsaken är likartad till fallet Mats O Sundqvist där allt för mycket lån i förhållande till tillgångarnas och där till slut långivarna fick kalla fötter och plockade in sina panter i detta fall aktier i Swedbank som har tecknats i nyemissionen, plus extra aktier som utgjorde säkerheten för detta lån. I stort sett blir man av med i alla swedbankaktier och stiftelsernas gemensamma ägarbolag för swedbanksaktierna kommer nu att avvecklas och varje enskild stiftelse kommer ta över spillrorna av ägandet. Sparbanksstiftelserna har haft till uppdrag att förvalta ägandet i Första sparbanken sedermera Föreningssparbanken och nu på slutet Swedbank samt också givetvis också den lokala sparbanken. Kvar blir nu bara de lokala sparbankerna. Banker som Bergslagens sparbank och Varbergs sparbank t.ex. Betydligt bättre skötta företag än Swedbank…

Jag tror ett grundläggande problem är att Swedbanks ägare (sparbanker och sparbanksstiftelser) inte tillräckligt mycket har ägnat sig åt god ägarstyrning. Den stora expansionen framförallt österut är främst driven av tjänstemän inom swedbank och på detta har sedan Swedbank agerat som om banken var den som ägade sparbankerna och inte tvärt om. Hunden har helt enkelt dragit så hårt i kopplet att ägaren nu tappat greppet. Idag med facit i hand är det säkerligen många som med efterklokhet funderar på vad Tomelilla sparbank skulle göra i Ukraina…

Det finns dock ett antal mycket stora förlorare i ägarkarusellen i Swedbank. Svensk kultur och idrott samt viss forskning. Jag är själv uppvuxen i en by med en stark och välskött sparbank (Utsedd till årets bank av tidningen privata affärer mitt under den svenska finanskrisen i början av 90-talet) Det är en bank som allt som oftast tjänat ganska bra med pengar och i och med att sparbanken ägdes utav en lokal sparbanksstiftelse så slussades dessa vinster tillbaka till det omgivande samhället. En idrottsklubb fick en klubblokal renoverad, en boulebana byggdes åt pensionärer, en läktare sattes upp i idrottshallen, hembygdsföreningen fick stöd och listan kan göras väldigt lång. Jag kan medge att jag är lite svag för detta sparbanksideal där vinstpengar stannar ”i bygden” och kan känna stora frågetecken med varför dessa lokala sparbanker skall driva en internationell affärsbank. Har man då inte tappat sina rötter?

Vinnare kan man också tänka sig det fanns ju några sparbanker som vägrade teckna aktier i nyemissionen och som idag har väl utvecklade kanaler för att kanske bedriva bankverksamhet utan Swedbank. Vem vet kanske klipps banden mellan sparbanker och Swedbank allt mer? Dessutom kanske vägen nu ligger öppen för sturukturaffärer?

Glädjande tillägg. "min gamla sparbank" (som jag dock inte är kund i) och dess stiftelse verkar dock ha klarat sig hyfsat bra. Fortfarande 700Mkr i obelånade tillgångar i stiftelsen och man har idag skickat ut ett pressmeddelande om att man fortsatt kan stötta bygden i olika projekt, man skickar i samma meddelande också ut informationen att "banken" är en av sveriges mest solida banker med en soliditet på ca. 22% (Affärsbankerna ligger runt 4-7%) och 1Mdr i likviditetsreverv (vi pratar om 8 bankontor). Banken är också helt fristående från Swedbank och har i dagarna beslutat sig för att sluta sälja swedbanks försäkringar utan istället samarbeta med ett lokalt försäkringsbolag.

Nästan så man blir nostaglisk..

Preferensaktier till heders igen

Swedbank meddelade idag att banken genomför en stor nyemission där man från sina aktieägare tar in lite drygt 12 Mdr genom en nyemission av tidsbestämda referensaktier. Om jag inte minns fel så är detta den största nyemissionen sedan ABB och Ericsson gjorde sina nyemissioner under 2002 så i högsta grad är det en ganska stor händelse med dagens nyhet. Nyemissionen är också stor i det avseendet att det blir en utspädning av nuvarande ägare med 33% om man väljer att inte teckna preferensaktier fullt ut vilket inte Swedbanks huvudägare Sparbanksstiftelserna råd med pga av avsaknad av "cash" utan istället så träder nu andra storägare fram och tecknar en vissa del av sparbanksstiftelsernas andel. Bla köper AMF och Folksam in sig i högre utsträckning i Swedbank.

Även om Swedbank försökte hålla uppe skenet så var det väl ingen direkt högoddsare att Swedbank på ett eller annat sätt skulle ta in kapital med tanke på den i relation till andra konkurrenter ganska svag kapitaltäckning även om man fortsatt har en hög lönsamhet. För personlig del trodde jag det skulle vara genom att man gav ut ett förlagslån eller ett konvertibellån. I detta fall så genomför Swedbank nyemissionen genom tidsbestämda preferensaktier och det stora kapitalet som banken tar i gör nu att banken troligtvis får starkast kapitaltäckning av alla svenska storbanker. Det kan vara väldigt trevligt att ha med de utmaningar som banksystemet står inför. Den höga kapitaltäckningen kan säkerligen också göra det möjligt att ev. förvärva någon mindre bank eller kanske fondbolag.

Ang. nyemissionen bör man komma ihåg att det är inte en vanlig emission av aktier utan preferensaktier är ett "gammalt" värdepapper som inte används speciellt ofta. För egen del så tycker jag det är kul att man återigen plockar upp "gamla" finansieringskällor för verksamheten. Preferensaktier fungerar på så sätt att det finns en fastställd utdelning (som inte kommer höjas) som företaget måste betala till preferensaktierna innan man betalar någon utdelning till sina ordinarie aktier. Dvs ung. som en obligation men med det undantaget att kapitalet man får in räknas in i eget kapital till skillnad mot obligationer som är ett lån men med förebehållet att preferensaktierna inte har samma möjligheter till återbetalning vid en konkurs. I detta fall så emitteras en preferensaktie per två vanliga aktier och teckningskursen är 48 kr och den fastställda årliga utdelningen är 4,80 kr per preferensaktie dvs en årliga avkastning om 10% på investerat kapital. Det finns också en tidsgräns på aktien som gör att år 2013 så omvandlas aktien till en vanlig aktie alternativet finns också om jag förstår saken rätt att konvertera preferensaktien i förtid skälet för detta skull e väl vara att man tror på en stabil varaktig utdelning som ligger högre än 4,80kr per aktie.

Utspädningen och att viss utdelning nu blir prefererad gör att Swedbank nu inte kommer att ha samma möjligheter till aktieutdelningar per aktie. Denna årliga aktieutdelningen till preferensaktierna kommer uppgå till ca. 1,2Mdr och det är ju alltid svårt att tippa utdelningen men troligtvis så kommer utdelningen i alla fall halveras på den vanliga aktien kanske tom större sänkning om bankens styrelse vill bygga upp buffertar inför avmattningen som kommer inte minst i Baltikum där banken troligtvis kommer få betydande kreditförluster under 2009 och 2010.

Personligen tycker jag det är positivt att Swedbank genomför denna emission det visar att styrelsen proaktivt tar tag i bankens lite låga kapitaltäckning och säkerligen får vi nu se att bankens finansieringskostnader kommer gå ned och förtroendet för banken återkommer lite vilket långsiktigt gynnar banken. Å andra sida så tror jag det jäser ordentligt ute i landet och många fristående sparbanker är säkerligen minst sagt förbannade på det stora risktagande som skett i "affärsbanken" som sparbankerna äger. Sparbanksrörelsen har sin grund att man skulle hjälpa mindre bemedlade medborgare med att spara en liten slant regelbundet till en liten förmögenhet samtidigt som man kunde hjälpa till med krediter för kanske ett husbyggande för den lilla familjen.

Så här skrivs ex. på sparbankernas riksförbund på sin hemsida
Att locka människor att regelbundet spara vad de kunde avvara skulle förebygga fattigdom och lägga grunden till en ekonomisk frihet jämsides med den politiska. I all synnerhet som sparande drevs av institutioner utan enskilt vinstintresse och under spararnas insyn.
Vinsterna som sparbankerna gjorde skulle genom Sparbanksstiftelser i en cirkel tillfalla den lokala bygden och i ex. min gamla hemby har den lokala sparbanken bla. hjälpt till att bygga ut en idrottshall och anlägga en bouleplan för pensionärer, samt stöttat ortens scoutrörelse. Denna banks soliditet är dessutom bland de högsta i landet. Jag tror många idag inom sparbanksrörelsen som sagt är förbannade och frågar sig varför "sparbankernas affärsbank" skall finansiera byggprojekt i USA, låna ut Euro till privatpersoner i Baltikum eller finansiera uppbyggnaden av Ukraina? Ligger det verkligen i sparbankernas intresse?

Den som nu är "sämst i klassen" när det gäller kapitaltäckning är nu SEB och det skulle nog inte förvåna om det även i SEB blir någon form av kapitaltillskott. SEBs huvudägare Investor har i alla fall alla möjligheter att hjälpa till med kapital, preferensaktier med 10% ränta verkar ju vara melodin… Kanske var det något sådant som Börje Ekholms Vd ord handlade om i senaste rapporten som jag skrev om i ett blogginlägg för några dagar sedan

Hur är det ställt med Swedbank?

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om bostadsobligationer och ovanliga skillnader mellan de olika bankernas upplåning genom dessa säkerställda obligationer.

Riksbanken och riksgälden har idag om jag förstår saken rätt valt att försöka extra emittera statsskuldsväxlar och köpa just bostadsobligationer för att "ge en extra skjuts åt likviditeten i banksystemet" plus givetvis då att svara mot den stora önskemålet från investerare att köpa statspapper.

Lite kusligt så börjar upplåningsskillnader mellan bankerna öka än mer än för någon veckan sedan och den bank som främst är drabbad är Swedbank. På tvååriga säkerställda obligationer är nu räntan enligt följande:

Handelsbanken 5,19%
Nordea 5,24%
SEB 5,33%
Swedbank 5,4%

Mao 0,21% högre kostander för Swedbank. Det kanske inte låter så mycket men i banksammanhang är en skillnad på upplåning på 0,2% mycket stort. I normala fall så har bankerna en marginal på bolån om ca. 0,5-1%. (lägg på denna marginal på ovanstående så har man ung. kundräntor). Mao 0,21% är en femtedel av hela vinsten på bolån...Inte alls kul för Swedbank och Swedbanks kunder även om verksamheten i grunden är stabil. Antingen så kommer marginalerna och vinsten att sjunka för Swedbank, eller så får Swedbanks kunder betala mer eller så kommer man helt enkelt tappa markandsandelar då andra banker blir billigare.

Skall man se det positivt så kommer kanske Nordea och handelsbanken redovisa rekordresultat i räntenettot då deras marginaler ökar..