onsdag 1 februari 2012

Är vi mindre likvida idag?

På nationalekonomibloggen Ekonomistasskrevs häromdagen ett synnerligen intressant blogginlägg som förtjänar att kommenteras. I inlägget beskrivs den svenska hushållsutlåningen i relation till BNP (tänk inflationskorrigerad ung.) och hur denna har stigit sedan i mitten av 90-talet.  Föga överraskande har ju hushållens skulder ökat betänkligt de senaste åren. Till att idag vara ungefär 1,6ggr BNP. I förhållande till hur mycket ekonomiskt mervärde i ekonomin som vi vanliga dödliga bidrar så har vi alltså idag lite drygt 3 ggr så mycket lån som i mitten av 90-talet, räntan är väl en tredjedel mot då så det går väl jämt ut i räntekostnader kan jag tro.
Inget revolutionerande, för våra bostadspriser har ju gått upp sedan dess vet vi ju alla och då är det ju lätt hänt att man ökar på sina lån vid bostadsbyten eller när man köper den där fina svarta BMWn som står på garageuppfarten.

Men i inlägget på ekonomistas finns det också vackra diagram för den svenska förmögenhetsutvecklingen med vackra bostäder, aktier, pensionsförsäkringar mm. också detta relaterat till  BNP och här börjar det bli riktigt intressant. 

Några intressanta reflektioner kan man göra utifrån diagrammet. För det första så har vi såklart tagit allt mer lån, i relation till våra inkomster för att köpa bostäder och i viss mån ett ökat pensionssparande som våra kära banker och försäkringsbolag har sålt på oss i form av en salladsdressingsblandning med en del skräckpropaganda och två delar "sätt guldkant på ålderdomen". Att vi tar lån för att pensionsspara kan man ju tycka är en synnerligen "intressant" reflektion...

Detta medför att den genomsnittlige svensken har fått ett större bundet kapital i relation till mer lättillgängliga tillgångar. Vad som också är intressant är att den genomsnittlige svensken sedan i mitten av 90-talet blivit fattigare, om man bortser från feta pensionsförsäkringar och fantastiskt ljusa och fräscha bostäder. Mindre pengar i plånboken och på aktiedepån, men snyggare kök så att säga. Toppnoteringen 1999 hade vi en finansiell förmögenhet på 0,75 av BNP till idag 0,2. BNP justerat så har vi alltså "tappat" 2/3 delar av våra lätt realiserbara tillgångar. (fast vi har ju blivit så rika så det gör ju inget....)

Om vi översätter situationen till att vara ett företag så är det min uppfattning att vi privatpersoner har fått en sämre likviditetssitatuation även om vi skaffat oss större tillgångar. Den genomsnittligare svensken sitter i dagens situation mao lite trängre till om man hamnar i trångmål, får man ett ”kassaflödesbortfall” i form av arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa så är det betydligt fler idag som måste realisera fasta tillgångar (dvs sälja drömkåken med det fina köket eller BMWn) i en sådan situation mot att det . pensionsförsäkringen kan nog bli synnerligen svår att realisera På samhällsnivå innebär detta såklart systemrisker enligt mig då den genomsnittlige svenskens förmåga att hantera inkomstbortfall har blivit ”trögare”, visst man är rikare idag, men knappast mer flexibel med pengar på kontot eller aktier idag än i mitten av 90-talet. 

5 kommentarer:

  1. I och med bostadsprisutvecklingen drivit belåningen är det kanske lite orättvis att jämföra exklusive borätt (om du inte spekulerar i en bopriskrasch). Intressant inlägg!

    Sedan har jag en (väldigt oinitierad och lekmannamässig) reflektion: det långa utdragna lågränteläget hänger ihop med riksbankskonstruktionen, och är ett självvässande vapen. Samhället är idag så räntekänsligt att små höjningar påverkar inflationen så snabbt att man måste gå neråt igen.

    Detta sänker risken för varaktiga räntehöjningar, vilket bör vara den utlösande faktorn för en bopriskrasch.

    Men självklart kan politiska åtgärder påverka den nuvarande ordningen, vilket skulle kunna ändra saker över en natt, men det är svårt att se några tecken på det idag. Riksbankens mål och oberoende känns ohotade så länge V inte har makten.

    SvaraRadera
  2. Om arbetslösheten ökar så kommer vi nog att få se ganska ordentliga effekter på bopriserna även om räntan fortsätter att vara låg.

    Det som skulle kunna hålla bopriserna uppe är att politikerna slänger ut ännu fler köttben till bostadsägare i landet, tex mer ränteavdrag.

    SvaraRadera
  3. Det finns bara en lösning som jag ser det vad gäller för höga lån, krav på amortering. Säg att alla bostadslån måste amorteras inom max 50 år.
    Tyvärr kommer ett sånt krav att ytterligare pressa ner priserna i dagsläget.
    /S

    SvaraRadera
  4. Intressant inlägg. Man kan väl sammanfatta läget som så att om vi mot förmodan får en krasch på bostadsmarknaden med 50% ner så kommer vi svenskar vara fattiga som backstugesittare. Jag har inga tal, men det är min uppfattning att medelklassen i Tyskland, USA, Japan och Frankrike i gemen har rätt stora besparingar i räntefonder och aktier - miljonbelopp skulle jag gissa. I Sverige finns ju en hel del i pensionsbolagen, men jag personligen tror inte man kommer får se alla de pengarna utbetalade. Staten kommer knycka av dom rejält via skatter m.m. Lägg till det ohemula avgifter och dålig förvaltning. Ser inget vidare ut om du frågar mig. Sveriges tillväxt har eldats på av utlåningen till privatpersoner. Tur att vi har välskötta statsfinanser!

    Hälsningar Whimsical

    SvaraRadera
  5. Bopriserna skulle nog få ordentliga effekter trots låg ränta.

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel