Återigen har vi fått sett ett mindre börsnoterat bolag med många mindre ägare vara med om en mycket kraftig och brutal nedgång i aktiekursen efter "finansieringsproblem", en ren och skär slakt. Som sig brukligt i dessa fall är det allt som oftast bolag inom råvaruindustrin eller forskningsintensiv högteknologisk verksamhet. Denna gång var det det "norska" bolaget Northland Resources vars aktiekurs nästintill kollapsat efter bolaget behöver mer pengar till att driva sin alldeles nystartade gruva.
Fallet denna gång innehåller många mycket intressanta aspekter. För
det första avhandlar det ett företag med en verksamhet som fått stort
massmedial uppmärksamhet. Ingen har nog undgått gruvruschen i Pajala
sista åren men nya järnmalmsgruvan. Vidare är det ett bolag med riktigt
många svenska småsparare i allmänhet och norrländska diton i synnerhet.
En annan intressant aspekt som berörs i just detta fall är skillnaden mellan "svenskt" och "kanadensiskt" sätt att genomföra nyemissioner, dvs få in pengar i en verksamhet i finansiella trångmål. i Sverige har vi en tradition av att bolagets huvudägare går in som garanterar för en stor del av emissionsbeloppet, varje aktieägare blir tilldelad teckningsrätter för vare innehavd aktie och ett visst antal teckningsrätter ger rätt att teckna nya aktier till en given kurs. Vidare erbjuds oftast något som heter subsidär företrädesrätt dvs aktieägare kan ansöka om att teckna extra aktier i fall emissionen inte blir fulltecknad dvs aktieägare går före ev. icke aktieägare. Det är en förhållandevis komplicerad sak att genomföra en nyemission i Sverige. Det kräver bolagsstämma, prospekt, en administrativ procedur som tar tid för att slutligen få in pengar. Långsamt och ganska dyrt men samtidigt så behandlas alla aktieägare lika och önskar man inte teckna nya aktier så kan man sälja av teckningsrätter som ger ett visst värde.
Så går det oftast inte till i "utlandet". Här ligger istället ett mycket större fokus på styrelsen. Bolaget behöver pengar. Styrelsen går ut och "raggar pengar" och säljer nyemitterade aktier i bolaget med viss rabatt till oftast bolagets huvudägare ett stora institutionella investerare. oftast i någon "book-buildingprocess" via någon investmentbank med fint namn. Sedan godkänner en bolagsstämma emissionen i efterhand. Fördelen är att processen är synnerligen snabb. I normalfallet rör det sig om enstaka dagar. Det behöver inte vara så stora rabatt till nuvarande kurs och emission blir således i idealfallet "billig" för de som äger gamla aktie i form av mindre utspädning. Det finns dock stora problem med detta sätt att genomföra emissioner.
Den första aspekten är att små aktieägare inte ges möjlighet att teckna nyemitterade aktier. Dessa får vacker köpa/sälja via börsen om man önskar öka eller minska sin insats i bolaget. En annan aspekt finns också, det är i dessa fall helt nödvändigt att emissionsprocessen går riktigt snabbt och att information inte läcker. För om styrelsens behov att dra in pengar i en emission blir allmänt känt utan att processen dras igång så finns det givetvis ett stort intresse för eventuellt nya aktieägare att aktiekursen blir så låg som möjligt på nya aktier. En allmänt vedertagen hedgemetod bland stora hedgefonder är ju att först blanka aktien och sedan hedga blankningen genom att teckna aktier i nyemissionen och ställa upp och rädda företaget. Hedgefonden gör då en kassaskåpssäker vinst om emissionskursen på nya aktier blir lägre än blankningskursen. just denna specifika tekniken funkar inte i svenska emissioner då dessa innehåller teckningsrätter.
Personligen så tror jag nog den svenska modellen för nyemissioner har klara fördelar. Inte minst fallet Northland visar detta.
En annan intressant aspekt som berörs i just detta fall är skillnaden mellan "svenskt" och "kanadensiskt" sätt att genomföra nyemissioner, dvs få in pengar i en verksamhet i finansiella trångmål. i Sverige har vi en tradition av att bolagets huvudägare går in som garanterar för en stor del av emissionsbeloppet, varje aktieägare blir tilldelad teckningsrätter för vare innehavd aktie och ett visst antal teckningsrätter ger rätt att teckna nya aktier till en given kurs. Vidare erbjuds oftast något som heter subsidär företrädesrätt dvs aktieägare kan ansöka om att teckna extra aktier i fall emissionen inte blir fulltecknad dvs aktieägare går före ev. icke aktieägare. Det är en förhållandevis komplicerad sak att genomföra en nyemission i Sverige. Det kräver bolagsstämma, prospekt, en administrativ procedur som tar tid för att slutligen få in pengar. Långsamt och ganska dyrt men samtidigt så behandlas alla aktieägare lika och önskar man inte teckna nya aktier så kan man sälja av teckningsrätter som ger ett visst värde.
Så går det oftast inte till i "utlandet". Här ligger istället ett mycket större fokus på styrelsen. Bolaget behöver pengar. Styrelsen går ut och "raggar pengar" och säljer nyemitterade aktier i bolaget med viss rabatt till oftast bolagets huvudägare ett stora institutionella investerare. oftast i någon "book-buildingprocess" via någon investmentbank med fint namn. Sedan godkänner en bolagsstämma emissionen i efterhand. Fördelen är att processen är synnerligen snabb. I normalfallet rör det sig om enstaka dagar. Det behöver inte vara så stora rabatt till nuvarande kurs och emission blir således i idealfallet "billig" för de som äger gamla aktie i form av mindre utspädning. Det finns dock stora problem med detta sätt att genomföra emissioner.
Den första aspekten är att små aktieägare inte ges möjlighet att teckna nyemitterade aktier. Dessa får vacker köpa/sälja via börsen om man önskar öka eller minska sin insats i bolaget. En annan aspekt finns också, det är i dessa fall helt nödvändigt att emissionsprocessen går riktigt snabbt och att information inte läcker. För om styrelsens behov att dra in pengar i en emission blir allmänt känt utan att processen dras igång så finns det givetvis ett stort intresse för eventuellt nya aktieägare att aktiekursen blir så låg som möjligt på nya aktier. En allmänt vedertagen hedgemetod bland stora hedgefonder är ju att först blanka aktien och sedan hedga blankningen genom att teckna aktier i nyemissionen och ställa upp och rädda företaget. Hedgefonden gör då en kassaskåpssäker vinst om emissionskursen på nya aktier blir lägre än blankningskursen. just denna specifika tekniken funkar inte i svenska emissioner då dessa innehåller teckningsrätter.
Personligen så tror jag nog den svenska modellen för nyemissioner har klara fördelar. Inte minst fallet Northland visar detta.
Aktiebolagslagen ger existerande aktieägare företrädesrätt, det är lag. Detta kan dock upphävas via bolagsstämman. Om det inte gjorts gäller lagen.
SvaraRadera