måndag 8 oktober 2012

Lärdomar från Panaxiaaffären

En affär som varit mycket omskriven i svensk media sista tiden är konkursen för det svenska värdetransportbolaget Panaxia. nu senast idag då konkursförvaltaren konstaterar att det saknas 646mkr.  En konkurs som påverkat många affärsidkare och banker i form av uttagsautomater där Panaxia servade de flesta. Alla kort ligger inte på bordet men affären ser ut att innehålla mängder med intressanta företeelser och ingredienser. ekonomisk brottslighet och en hel del skumraskaffärer verkar finnas i historien som det säkert kommer skrivas böcker om i framtiden.

Jag har tidigare inte varit direkt inläst på värdetransportbranschen men har i och med Panaxia funnit visst intresse av att läsa på lite. i min enfald trodde jag att värdetransport handlade om att transportera kontanter från exempelvis en seven-elevenbutik till deras bank. En säker transport från affären till banken och pengar i kundens kassa till kundens bankonto. I själva verket verkar verksamheten som sig vara mycket mer komplex. Bankerna har de senaste åren allt mer slutat att ta emot kontanter på bankontoren och växla in ev. överskott av sedlar hos riksbanken. Detta gäller inte enbart för privatkunder utan även affärsidkare. För affärsidkare som innebär detta att man mer eller mindre blir tvingade till att nyttja värdetransportbolag och kontanterna går inte till respektive banker utan till centrala depåer av kontantlager som har avtal och står under tillsyn av riksbanken. Depåerna verkar fungera som riksbankernas förlängda arm och enligt lagstiftning från 2005 är också tillgångarna i depåerna räntebärande så att inte riksbanken varje dag ska behöva ta emot enorma mängder sedlar. Depåerna fungerar sedan som omfördelare. Vissa företag behöver varje dag lösa in sedlar (t.ex. seven eleven) och vissa företag behöver varje dag få tag i sedlar (t.ex. banker genom att deras kunder tar ut pengar i bankomater). Denna uppgift löser värdetransportbolagen.

I dessa depåer råder en oerhörd noggrannhet. Den exakta mängden kronor skall varje dag raporteras till riksbanken. kontroller och revisioner görs, för att ingenting skall kunna hanteras felaktigt då tillgångarna här bir räntebärande enligt riksbankens föreskrifter (pengadepån är ju en form filial för riksbanken). Vad är då problemet? Jag problemet som jag förstått saken är att det inte är seven eleven, pressbyrån och Lindas kaffe och kanelbullesfik som är kunder i dessa depå utan värdetraportbolagen. Kanske plockar värdetransportbolaget ut pengar på morgonen och sätter in på eftermiddagen mm. Dessa pengar bokförs då i värdetransportbolagets namn fast det är en fråga om värdetransportbolagets kunders pengar. Vilka pengar som tillhör respektive kund hanteras med hjälp av kvitton och värdetransportbolagets bokföring. Här finner man källan till den eventuella ekonomiska brottslighet som kan tänkas vara genomförd i fallet Panaxia.

För det blir en intressant aspekt. Värdetransportbolaget gör mao mer än att transporterar pengar, dom omvandlar för sina kunder räkning sedlar till pengar (dvs sådana på pengar på dataskärmar) . Någon som i högsta grad är en finansiell verksamhet som tidigare bankerna sysslade med. Det blir också ett slack i tid mellan det att kunden till värdetransportbolaget lämnar över sina kontanter till värdetransportbolaget fram till dess att man får sina  pengar insatta på sitt egna bankonto. Under mellantiden är de ekonomiska medlen i värdetransportbolagets förvar och ingår således även i värdetransportbolagets balansräkning!

Tittar man i gamla årsredovsningar i Panaxia så kan man se att dessa "kunder pengar i förvarar" dvs en skuld i panaxia så är dessa pengar i en större summa än värdetransportbolagets egna kapital. Genom att "slira" någon/några dagar med dessa transporter så finns det riktigt stora ekonomiska medel i verksamheten i relation till verksamhetens egna ekonomiska resurser. Som en upplagd grogrun för en ekonomisk brottslighet. 646mkr han alltså försvinna bara de sista dagarna innan konkurs, mer pengar än vad som redovisades som eget kapital när bolaget var "friskt".


Låt oss jämföra med en fondförvaltningsverksamhet. I en fond förvaltar ett fondbolag dina pengar i olika tillgångar och mot denna tjänst tar man ut en avgift men själva värdet på fonden tillhör dig som kund. Skulle du som kund sätta in pengar i ett fondbolag som inte står under  tillsyn av finansinspektionen? Skulle svårligen tro det. Men i fallet värdetransportbolag så gör du affärer med ett finansiellt bolag som hanterar dina pengar men verksamheten står inte under tillsyn på annat sätt än vilket aktiebolag som helst.

Det är inte en optimal situation enligt mig. Denna verksamheten bör enligt mig regleras då den faller inom ramen för finansiell verksamhet och bör innefattas av FIs tillsyn. punkt.

1 kommentar:

Gadgeten innehöll ett fel