tisdag 9 april 2013

Tankar om pensionsåldern


Idag så presenterades en av årets mest intressanta statliga utredningen dvs den om vår pensionsålder. 

Jag har ett förhållandevis stort intresse för pensionsfrågor så jag har läst igenom utredningens pressmeddelande om förslagen i korthet. 

Så vad innebär utredningens förslag och vilka förändringar är det som sker?
Det första man behöver ha koll på är syftet med själva åldersförändringarna som sker i systemet och det är dels att öka arbetsutbudet i samhället (dvs fler som arbetar) och dels se till att pensionerna blir högre mot idag. Det är således ett samhällsperspektiv på utredningen, inte individfokus. och grundproblemet är att vi startar yrkeslivet senare och lever allt längre eller för att citera:

""Det är inte uthålligt. När vi lever längre måste vi arbeta längre, annars blir pensionsnivåerna för låga, försörjningsbördan orimlig för dem som arbetar och välfärdens finansiering hotas.""

Det mest revolutionerade som jag ser det är att utredningen föreslår att besluten för åldersgränserna i pensionssystemet flyttas från att regleras i lag (riksdagsbeslut) till att beslutats på underlag från Statistiska centralbyrån i form av en koefficient på medellivslängden i landet. Dvs det är hur länge vi defacto lever som ska avgöra förhållandet mellan yrkesliv och pensionärsliv, inte beslut i Sveriges riksdag. Kan känna sympati för denna automatik.

Med hur situationen ser ut idag med en ökande medelivslängd i samhället så innebär detta att pensionsåldern enligt prognos kommer höjas, om nuvarande prognoser är korrekta förstås. Pensionsåldern kommer höjas vilket många säkerligen kan uppfatta som arbetsamt för många. Samtidigt så kommer gränserna för hela socialförsäkringsskyddet att justeras uppåt (t.ex. sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring etc) och en särskild satsning gör på att äldre ska kunna omskola sig och erhålla studiemedel betydligt högre upp i åldrarna än idag. Detta är framgångsfaktorn. Om vi ska vara kvar allt längre i yrkeslivet krävs ett mer dynamiskt yrkesliv, med mer levande kompetensutveckling och karriärbyten. Bra fokus enligt mig.

De flesta som kommenterar utredningen förslag gör detta utifrån individers situation (hjälp jag måste jobba till 68 hur ska jag orka det!) och utifrån detta perspektiv så vill man givetvis ha så låg pensionsålder som möjligt och gärna i kombination med så hög pensionsutbetalning som möjligt. Det bästa av alla världar. Det är förståeligt att tänka så men ser man andra sidan av myntet att det är skatteintäkter som finansierar de offentliga utgifterna så måste givetvis pensionen även finansieras på ett hållbart sätt. Det finns som sagt inga gratis luncher även om många pensionsorganisationer och ”30-åringar som vill jobba till 47” verkar tro det.

Åldersgränserna i pensionssystemet föreslås nu bli enligt följande (baserat på utredningens prognoser):

62 år lägsta ålder för uttag av tjänstepensioner och privat avdragsgillt pensionssparande
63 år lägsta gräns för start uttag av allmän pension
69 år högsta gräns för start av pensionsuttag (om man är överens med arbetsgivaren kan man givetvis arbeta längre men då och utan LAS-skydd)
66år riktlinje för ”normalt” uttag av pension, den. Utifrån denna gräns räknas också alla system som är kopplade till pensionen.

Med andra ord. Genomsnittsåldern för att ta ut pensionen skulle öka något år. Detta innebär att vårt yrkesliv blir längre, samhället får högre skatteinkomster och våra pensioner blir högre. Mer om hur stor pensionshöjningen blir senare i inlägget.

En grupp får ur individperspektiv se ganska så dramatiska förändringar och det är gruppen tjänstemän och egna företagare med mycket hög inkomst och som idag löneväxlar och pensionssparar i syfte att enbart åka segelbåt och knalla omkring på fjälltoppar från 55 års ålder. Detta då gränsen för uttag av pensionsförsäkringar är denna idag. Och sedan kan man leva på detta pensionssparande fram till 61 år då man kan börja ta ut allmän pension. Detta kommer inte gå att göra om utredningen får sin vilja igenom då åldern för att först börja ta ut egna försäkringar höjs till 62 år, en ganska saftig höjning på 7år.
Samhällsekonomiskt finns dock stora vinster med att låta denna grupp vara kvar i yrkeslivet längre än idag. Det är i grunden en grupp som är högproduktiv, stor kunskap och oftast mycket välbetald. Att denna gruppen jobbar några år till innebär högre skatteinkomster och förhoppningsvis också fördelar för de verksamheter de arbetare för.

En annan intressant reflektion jag gör att en stor vinnare på förslagen kan vara landets kommuner. Att de kommuninvånare som idag har högst inkomst stannar något/några år längre i yrkeslivet innebär rejält med extra pengar till kommunen. Enbart kommunalskatten för en person som tjänar 50 000kr/mån är ca. 180 000kr per år mot 108 000kr per år för en som tjänar 30 000kr i månaden. 10 personer i en kommun som stannar kvar i yrkeslivet med hög inkomst några år till innebär extra miljoninkomster till kommunen, att använda i vård, skola och omsorg.

Jag roade mig med att göra en pensionsprognos på mig själv på www.minpension.se för att se utredningens effekter. Ingångsvärdet var att jag utifrån dagens lön skulle få en real löneutveckling på 0% (dvs löneökning i takt med inflationen) och en avkastning på fonderat pensionskapital på realt 3,5%.  Vid en ålderspension på 68 år som blir min prognos enligt utredningen skulle jag i såfall få ut 101% av min lön i pension exkluderat privat pensionssparande. Vid ålder 65år som idag är normen så är prognosen med samma ingångsvärden 86%. Ganska så rejält höjd pension. Tre år extra yrkesliv innebär ju också att man spara ihop lite ytterligare eget kapital.

Överlag så måste jag säga att jag gillar de mesta av utredningens förslag. Jag tror också att man genomförslagen kan lyckas med konststycket att öka arbetskraftens antal och dessutom öka storleken på folks pensioner. Jag saknar dock i utredningen kreativa förslag för att stimulera att succesivt trappa ner från 100% yrkesliv till 100% pension i flera steg genom deltidspension detta då jag tror det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra på detta. Inte minst om vi ska orka jobba längre upp i åren.
 

14 kommentarer:

  1. Sen tror jag det finns fler än jag, som detta vart droppen för. Är 56, har jobbat heltid i 42 år. Varit med om att dom tidigare förskingrat våra pensionspengar vi betalat in. Vad livet lärt mig är att inte slänga bra pengar efter dåliga. Nu lägger jag av i höst, när jag blir 57. Inte ett öre till i skattepengar från min lön ska dom få. Du glömmer nog bort i din ekvation hur länge dom tror att du ska leva. Några 101% kan du glömma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har full förståelse för att du känner dig sviken och troligtvis tillhör den grupp där förändringarna (som utredningen föreslår) slår allra mest mot hur det ser ut idag.

      Radera
  2. Har svårt att förstå hur staten kan bestämma när jag vill ta ut mina egna sparade pensionspengar. De borde rimligtvis vara mina som jag skulle kunna ta ut till beskattning när så jag önskar. Eller...?

    SvaraRadera
  3. Jag kan tycka att det finns ett mått av omoral i att höja åldern från 55 till 62 för uttag av ips. Som jag ser det har en grupp planerat sin pension utifrån den givna åldern 55 och detta rivs nu sonika upp. Lärdomen av detta är som jag ser det att inte binda pengar om det inte krävs. Jag har valt bort ips och sparat skattade pengar istället. Det känns hemskt att säga, men min misstänksamma inställning verkar ha varit rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Observera att utredningen har tagit fram förslag. Inget är ännu beslutat.

      Radera
  4. När jag började jobba fick jag rådet att stoppa in maximalt med pengar i privat pensionsförsäkring, vilket jag också gjorde under ett antal år. Efter ett tag började jag fundera på om mina föräldraår inte behövde de där pengarna bättre än mina pensionsår och jag slutade upp att spara. "När jag är 55" lät som ett mindre problem än "när jag köper hus för miljontals kronor".

    Sedan dess har alla signaler gått åt samma håll: att frivilligt stoppa in pengar i någon del av pensionssystemet är att avsäga sig kontroll på besparingarna, och tack och lov har jag nu direktaccess till ett eget kapital. Jag tror att fler kommer att förstå det som jag förstod då: den politiska risken i pensionssparandet är långt högre än eventuella besparade skattekronor.

    Den enda giltiga anledningen att låsa inne pengar i pensionssparande är om man vet att man inte kan hålla i pengar. Den personlighetstypen är dock inte så benägen att börja pensionsspara till att börja med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant så. Instämmer till fullo i vad du skriver. Dock är det ju så att de allra flesta blir låsta i pensionsförsäkringar i form av tjänstepension vare sig man vill eller inte vill det.

      Jag tror det kan bli en hel del nya kreativa pensionslösningar på arbetsmarknaden om förslagen blir verklighet. Lösingar som kanske innnebär mindre avsättningar i tjänstepension men där avsättningen inte är avdragsgill men i gengäld disponibel. tror många hellre hade velat ha det så.

      Radera
  5. Jag har dragit samma slutsats som Lundaluppen.

    Dessutom har jag dragit samma slutsas som Philip A. Fisher om att pension är en expressväg till döden.

    Just nu är min största risk att drabbas av musarm. Men om min karriär går som planerat hoppas jag att fysiken inte ska vara gränssättande för hur länge jag kan jobba. Så även om jag är oerhört skeptisk mot pensionssystemet så känner jag mig inte extremt oroad.

    SvaraRadera
  6. En sak som däremot stör mig är den akademiska sjuka som vi lider av i Sverige.

    Vi utbildar helt enkelt människor alldeles för länge. Om vi tittar på till exempel Astra Zeneca så utgör gymnasieingenjörer fortfarande ryggraden i deras produktion. Tyvärr tog man bort gymnasieingenjörerna och inom läkemedelsindustrin är man numera tvungen att rekrytera civilingenjörer för att utföra samma arbete.

    Inom humaniora är det ännu värre där CSN i princip används som ett sexårigt moratorium på att göra någonting vettigt. Istället för att jobba mer när vi mår som sämst borde vi satsa på att få ut ungdomar i arbetslivet tidigt. Men sedan erbjuda riktigt bra vidareutbildningar till folk som blivit lite äldre.

    På sikt tror jag även att det här skulle kunna öka produktiviteten i Sverige då andelen chefer med praktisk arbetserfarenhet skulle öka vilket börjar bli en akut brist på många arbetsplatser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett stort och viktigt problem med arbetsutbudet som du skriver.

      Radera
  7. Om ungdomar kom i arbete snabbare skulle äldre inte behöva jobba längre, allt annat lika. Värt att tänka på...

    Mvh
    Mattia

    SvaraRadera
  8. I USA er det främst dom med inkomst högre än medianen som har fått förväntad ökad livslängd, och min gissning er att i Sverige er det snarlikt.

    En ökad pensionsålder vill då slå hårt mot många.

    SvaraRadera
  9. Målet för livet är enorm konsumtion och inget 2tvingat" arbete. Vi ska leva som Dandys allihopa. Vilket parti siktar ens mot det?
    Och när vi börjar nå små delmål, ja då krossas de av 1800-talsmaffian.

    Och jag har, eller hade iaf, en hel del recept, när jag talade med duktiga akadmiker om dessa tankar så fick de en spya i halsen, så skulle vi inte ha det, det vara bara DE som skulle ha det bra!
    Sen så är frågan, finns det ett folk eller bara en stor mänsklighet? Är det no2, då är det bara att skita i allt och vara ego! Om man nu inte väntar på frälsningen av Herren, förståss...

    SvaraRadera
  10. Det är så lätt att säga; lever vi längre måste vi arbeta längre. Men HUR arbetade man förr? Oftast var frun hemma och skötte markservicen och mannen jobbade. När han kom hem från jobbet, som oftast var mindre stressande än dagens, så var han ledig och hade middagen på bordet. Inte heller frun behövde ta ut sig; göra middag, passa barn och lite allmän städning är inte betungande. Idag arbetar båda nästintill ihjäl sig, kommer hem sönderstressade. Ett evigt jagande efter minuter och sekunder för att pussla ihop dagen. Ingen har tid till ngt längre. Till och med sex får stryka på foten, enligt Aftonbladet. Och så skall man arbeta ett par år till.... Framtidens Sverige kommer att fyllas av fattiga "förtids"-pensionärer som inte kommer att orka till 67 och som därmed kommer att få försämrad pension. Politikeradeln och andra med lättjefulla arbeten kommer att lalla sig fram till samma ålder och få full pension, delvis sanktionerade av de som inte orkar. Men vi har det styre som vi väljer att ha......

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel