En pizza blir inte godare för att man skär den i fyra delar

Cornucopia skriver idag ett blogginlägg om att han anser att svenska aktiebolag bör dela upp aktieutdelningen ifrån en stora pizza till fyra stycken lagom anpassade pizzaportioner jämt utspridda över månaderna som passerar från jultomten till jultomtens återkomst.

Det kan förstås tänkas vara mer attraktivt att få sin utdelning utspridd via fyra tillfällen mot att få den i klump på våren, det håller jag med om. Helst lite varje dag hade väl varit ännu mer trevligt? Vi lever ju på 10-talet och då borde man väl kunna skicka pengar elektroniskt till aktieägarna varje dag, när bolaget ändå gör vinster, eller? Få dagens lunch betalad av lite pengar som kommer in på kontot?

Det finns dock en mycket stor skillnad i varför exempelvis amerikanska bolag har aktieutdelning fyra gånger per år och svenska bolag enbart vid ett tillfälle per år. Skillnaden är vem som beslutar om aktieutdelning. I Sverige är det bolagets aktieägarna som fattar beslut om utdelning, icke så i USA utan här är det istället bolagets styrelse som fattar beslutet om utdelning.  Detta får stora konsekvenser för hur utdelningar betalas ut. I USA så kan styrelsen fatta lite beslut hipp som happ om hur man vill att utdelningen ska delas ut, i vissa bolag så delas det ut utdelningar varje månad till och med, man får lov att betala utdelning så länge det finns utdelningsbara medel och bolagets överlevnad inte äventyras (då stäms den stackars styrelsen inför det härliga amerikanska rättssystemet).  

I Sverige sker det som sagt en gång om året, en stor fet pizza i april-maj oftast och i sann byråkratisk anda får utdelning enbart betalas ut efter beslut av aktieägarna, dvs årsstämman. Och på årsstämman ska det läggas fram bokslut, aktieägarna ska dyka ner i siffrorna, skärskåda styrelsens förslag och slutligen med hjärtat i halsgropen fatta beslut att dela ut kontanter till sig själva.

Skulle man då inte kunna fatta beslut i Sverige att dessa pengar skulle betalas ut vid exempelvis fyra tillfällen? Jodå självklart. Men om du får välja mellan at få 10kr i näven  idag, mot 2,50kr nu, 2,50kr om 3 mån, 2,50kr om 6 mån och 2,50kr om 9 månader? Skulle du vilja att de grånande herrarna på podiet där framme tog räntan från dina pengar? Nej så klart inte, det är ju bättre du tar hand om pengarna själv och spenderar eller sparar eller vad sjutton du nu önskar göra med din utdelning. Därför kommer som sagt den svenska utdelningen i klump.

Men som sagt, en pizza är en pizza även om man skär den i fyra aptitliga delar eller tuggar i den i klump.

Mogen nog att prata pension?

Jag har en årlig tradition att jag brukar försöka göra något kul att mitt orangea kuvert. I år så fick det bli en giraff.

Pensionsmyndigheten talar också om för mig att jag i genomsnitt förvaltat min premiepension med 7% i årlig avkastning, ganska så i mitten på normalfördelningskurvan kan jag anta?

 Nu handlar det ju vid min ålder (knappt 32) knappast om några direkt stora summor utan premiepensionen ligger några kronor under 90 000kr så det dröjer nog ett bra tag tills man kan bli pensionär vid 75 års ålder. Ang placeringsinriktning så göra jag mycket likartat som Lundaluppen där man blandar aktiefonder och räntefonder i lämplig mix.

Min dyra dator

Idag så håller Apple en av sina smått upphaussade event där man nu kommer presentera nya produkter. Ryktena denna gång handlar om att den kommer en ny iPad och en ny AppleTV. Tidningarna kommer väl köra livebevakning och många intresserade kommer dregla över läckerheterna som numera verkar ta världens med storm.

Själv så gick jag över till appledator år 2006, en vit 17” iMac. Detta sedan en god vän till mig ringt och sagt att NU, skulle man köpa en apple dator för man hade gått över till Interprocessorer och ett då nytt operativsystem (OS X Tiger) som enkelt kunde köra Windowsprogram på dessa datorer också. En revolution låg i fatet enligt min Applefrälste vän. Sagt och gjort då vågade jag ta steget över till ”den andra sidan”. Mycket vatten har runnit under bron sedan dess där Apple har gått från en mindre aktörer till att bli världens största tillverkare av persondatorer, ha lanserat mobiltelefon och surfplattor. Men min gamla dator från 2006 puttrar och går lika bra idag som då. Fast jag använder den mera sällan då mitt surfande mer och mer övergått till en vit iPad som löser de mesta av de banala problem jag har.

Det var förstås en mycket dum sak att köpa denna dator 2006. Jag skulle givetvis ha avstått och istället köpt aktier i Apple i stället för en dator vid detta tillfälle. Hade jag avstått från datorn och satsat på aktierna så hade jag kunna sälja dessa aktier idag och köpa flera iMac, iPhone, iPad och apple TV… Aktierna har sedan dessa gett en sisådär 6-7 ggr pengarna. Nog för att det är okej andrahandsvärden på produkter från Apple men så bra är det inte.

Från det kommunala bostadsbolaget till Japanska obligationsinvesterare

 Du som läser detta blogginlägg är delägare i en mängd olika företagsverksamhet. Statliga bolag, olika bolag som bedrivs på regions och landstingsnivå och såklart kommunala bolag som kanske ligger lite närmare och konkretare den egna intressesfären. En kommun har som bekant oftast ett par kommunala bolag. Kommunala bolag är i normal fallet fristående från den kommunala balansräkningen och finansierar sig själva. Dvs kommunen behöver i sin balansräkning inte redovisa den nettoskuld som ett kommunalt bolag har utan man kan enbart redovisa en tillgång i form av att man äger aktier i ett bolag med ett visst hypotetiskt värde, i normalfallet värdet på det egna kapitalet i bolaget.
Oftast är de största kommunala bolagen de kommunala bostadsbolagen som i många fall är en stor och omfattande verksamhet. Kommunala bostadsbolag finns i stort sett varenda kommun och försörjer kommuner med hyresrätter. Detta göra man utifrån dubbla perspektiv, dels givetvis i form av ekonomiska principer där verksamheten ska gå med vinst (om än mycket låg) med också  i form av ett socialt perspektiv  där exempelvis en nyskild småbarnsmamma går före i kön och i den bästa av världar snabbt får en ny bostad istället för att hamna på gatan eller inneboende hos vänner. 

Bostadspolitik vara namnet och en viktig kommunal verksamhet. Ett privat fastighetsbolag där man kan ju hyra ut vakanta lägenheter till mer elle rmindre vem man vill (observera besittningsskyddet när man väl hyr bostaden) och dessutom så kan man göra detta enbart i syfte att tjäna en massa pengar. Någon social omtanke behöver inte en privat hyresvärd visa.
Själv så växte jag upp i den lilla kommunen Mark i södra Västergötland så vi kan ta detta kommunala bostadsbolag som heter Marks bsotads AB som exempel. Marks bostads AB verkar som sagt i Marks kommun, en kommun med ca. 35 000 invånare om jag minns det rätt. Markbostads AB ska då enligt gällande regelverk bedriva en bostadsfastighetsrörelse som vilar både på företagsekonomiska principer och social omtanke om invånarna i Mark.
Marks bostad har enligt deras hemsida ett eget kapital på 146 mkr och en balansomslutning på 772mkr, En soliditet på lite lägre än 20% mao. Nettoskulden i bolaget är lite drygt en halv miljard för att höfta, en nettoskuld på omkring 16 000kr per kommuninvånare för enbart detta kommunala bostadsbolag. Barnfamiljen med mamma, pappa och två knoddar i Hyssna, Sätila eller Horred står indirekt i borgen för ett lån på 68000kr, ganska mycket pengar.

Nu äger ju detta kommunla bostadsbolag först och främst bostadsfastigheter som har en låg vakansgrad och därigenom en låg oprationell risk i verksamheten. Men jämför man siffrorna med de fastighetsbolag som finns på börsen så är den finansiella risken i bolaget hög och den kan vara detta pga att det konkret eller indirekt finns en kommunalt borgensåtagande. Om det kommunala bostadsbolaget får problem så kommer kommunen mao gå in som en räddande ängel och det är då sett ur utlånarens sida en lite lägre risk att låna ut pengar till detta kommunala bostadsbolag än till ett börsnoterat bolag som lättare går i konkurs för det här inte finns några aktieägare som med garanti ställer upp med pengar. 

20% i eget kapital och 80% lån är ingalunda några exceptionellt svaga siffror när det gäller kommunala bostadsbolag, det finns kommunala bostadsbolag som bedrivs med mindre än 10% i soliditet. Dvs dom lånar mer pengar i % av tillgångarnas värde än vad en privatperson rekommenderas göra i lånetaket på 85% av bostadens värde.
Ett kommunalt bolag kan låna pengar på både banken och kapitalmarknaden i övrigt. För att enklare komma åt den sk. kapitalmarknaden så har landets kommuner och landsting bildat bolaget Kommuninvest, som för övrigt har sitt ursprung från den landsända som jag själv bor idag (Närke) där länets kommuner gick ihop för att få bättre lånevillkor. Det Kommuninvest gör idag är att sälja obligationer till investerare som används för att försörja landets kommuner, landsting och därtill hörande kommunala bolag med billiga krediter. 

Genom att bunta ihop alla behov av krediter som finns inom hela denna sektorn i så kan man sälja obligationer med hög kreditvärdigheter till exempelvis pensionsfonder, försäkringsbolag och andra investerare som vill ha denna typ av investeringar. Nu har jag ingen aning om Marks Bostads AB är ansluten till  Kommuninvest eller om man lånat upp alla sina pengar på exempelvis Sjuhärads sparbank men i teorin så skulle man kunnat låna pengar på kommuninvest som ett alternativ till banken.
Hur har då i sin tur Kommuninvest finansierat sig? Ja för det första så bedrivs själv kommuninvest med ett minimalt eget kapital, omkring 0,5% av balansomslutning! Men kan bedriva verksamheten med så lite eget kapital genom att det finns ett solidariskt borgens åtagande mellan de kommuner som är medlemmar i kommuninvest. Dvs skulle Kommuninvest få ekonomiska problem så måste de kommuner som är anslutna skjuta till mer pengar enligt deras andelstal i den ekonomiska föreningen som Kommuninvest är. 

Sedan då den andra delen av Kommuninvest finansiering det som inte är eget kapital utan skulder. Kommuninvest har ju som bekant ingen inlåning som banker (tänk bankonton som man kan sätta in pengar på) utan man har endast upplåning genom att man löpande ger ut obligationer. I högsta grad är Kommuninvest en internationell verksamhet. För visso säljer man sina obligationer till svenska banker, försäkringsbolag och pensionsfonder men upplåningen i SEK är faktiskt så låg som 32% av totalen av upplåningen. Nästan 70% går till den internationella kapitalmarknaden som det så vackert heter. I första hand sker upplåning i amerikanska dollar och japanska Yen och utöver detta mindre upplåning i CHF,  NOK, Euro, AUD osv.  Denna upplåning i internationell valuta swappas sedan om så att det i normalfallet inte skall finnas någon valutarisk i kommuninvests verksamhet så att man på förhand vet vilken kostnad bolag har för utgivna obligationer mätt i svenska kronor .
Så det där nya kommunala bostadsprojektet i din hemkommun kan det mycket väl vara japanska pensionärer som är med och finansierar...