Underhåll

Efter att ha tillbringat några semesterdagar med med såg, hammare och målarpensel så måste man ju skriva något om underhåll. Fastigheter kräver underhåll vare sig man bor i en hyresrätt (där fastighetsägaren ansvarar för underhållet och man betalar genom hyresavin) eller vid egen tuva där man själv får bekosta samma sak. Men det är varken billigare eller dyrare beroende på vilken bostadsform man har utan bara olika betalningssätt. Alla som klivit in i en målaraffär eller lastat upp kortet på den lokala bygghandeln vet att det kostar en slant att byta ut lite träpanel, måla om lite eller mer traumatiska upplevelser som att plötsligt en dag när man ska avnjuta frukosten på altanen få låset till altandörren i handen (tro mig jag vet!, det kostar en slant, till glädje för företag som AssaAbloy).

När mäklare marknadsför hus och bostadsrätter brukar underhållskostnader vara någonting som inte direkt står uppstyltat i prospektet i fina kostnadskalkyler. Jag om det nu inte skulle stå något i stilen med "underbara renoveringsmöjligheter!". Det är synd tycker jag för egnahems-ägare måste verkligen ta underhållskostnader på allvar för det är ingen billig sak.

Underhållskostnader är också någonting som kommer stötvis och inte betalas månadsvis. Cornucopia har i ett blogginlägg gjort en god uppställning av underhållskostnader där bostadsrätten av ordinär sort kräver underhållskostnader om ca. 700kr per månad och villaägaren får punga ut med minst det dubbla och siffrorna stämmer väl överens vad jag själv uppskattar också. Underhållskostnader är också mycket förknippade till yta och volym. Ett stort hus kostar givetvis betydligt mycket mer att måla om eller byta tak på än en liten villa som ett exempel. För egen del bor jag i en ganska så anspråkslös liten villa men jag räknar ändå med att jag har ett fonderingsbehov av ca. 1500kr i månaden till underhåll av huset. Pengar som förvaras bäst på ett ordinärt bankonto och tas fram när behov uppkommer.

Om du bor i hus så måste du just göra detta, fondera pengar. Alternativet är att krypa till banken och låna pengar när taket behöver läggas om. Här uppkommer en av de stora dilemman med fallande fastighetspriser som nu vi har i de flesta delar av landet. Så länge som du bor kvar i bostaden och betalar din ränta till banken så är allt frid och fröjd och någon större påverkan av fallande bostadspriser finns inte och det ska nog väldigt mycket till innan banken vill förändra villkoren. Men om du vill ta tilläggslån för en renovering modell stor så kan du räkna med klart taskigare lånevillkor om du sedan tidigare har hög procentuell belåning. Det är alltså viktigt att man utöver en god amortering av eventuella bostadslån också fonderar pengar för underhåll för att just slippa krypa till skranket när man får stora utgifter för villan eller bostadsrätten. Jag är av den åsikten att man alltså både ska spara och amortera, samtidigt. Båda sparsätten fyller ett gott syfte och kompletterar varandra.

Förlåt att jag inte skrivit så mycket sista tiden och risken blir väl att det inte blir så mycket skrivit resten av veckan heller då jag ska ut på lite äventyr. Behöver väl kanske inte direkt ursäkta mig i min egna blogg men undertecknad har haft ett stort behov av att "logga ut" ett tag efter ha haft ett omtumlande sista halvår där frågan om vad verkligen är viktigt i livet ställts. Stänga av datorn och istället krypa ner i trädgårdslandet och rensa ogräs, göra saft från egna frukter, strosa omkring i skog och på myr och plocka bär. Ta en och annan paddeltur i kvällssolen i en närbelägen sjö eller baka gott nybakt bröd till frukost och bara vara så det så vackert heter gärna tillsammans med de vänner man har.

Finns det något godare än varm hjortronsylt med lite glass? Hjortron tror du säkert växer enbart i fjällen men detta är givetvis helt fel utan hjortron växer faktiskt i hela vårt land ända ner till Skåne och har nog sin peak såhär i slutet av Juli. Så ge dig ut på någon närbelägen myr och finn skogens guld. "Förr i tiden" var hjortron en viktig inkomstkälla för många familjer (inte minst i norrland) men idag är det väl mest plockning till husbehov kan jag tro. Själv har jag nu några burkar nykokt hjortronsylt i skafferiet hemma, mums

Utdelningshöjning och All-time-high från Industrivärden

För investmentbolag  där avlämnande rapporter av förståliga skäl är inga direkt kioskvältare är halvårsrapporterna de mest intressanta. Orsaken till att dessa rapporter tilldrar intresse är att investmentbolagets innehavsbolag då har avgivit sina aktieutdelningar och man kan då ge en prognos på vad nästa års aktieutdelningar från investmentbolaget blir mellan tummen och pekfingret. 

 

Idag den 5 juli avlämnade Industrivärden sin rapport. I media skrivs om antingen värdeförändringarna av innehavsbolagen (dvs bolagets resultatutveckling) eller bolagets substansvärde. Den förstnämnda är i dagens läge totalt ointressant då det är historia och inte har någonting med bolagets bakomliggande finansiella ställning att göra överhuvudtaget. Substansvärdet är förstås intressant då det talar om tillgångar-skulder per aktie. 

Media har hilltills dock missat något ganska så intressant. I rapporten redovisar nämligen Industrivärden all-time-high. vafalls har inte substansvärdet gått ned? Jodå, men all-time high i skulder. Bolaget har nu en nettoskuld på 15,9Mdr(!) aldrig har Industrivärden någonsin haft så stor nettoskuld som idag. Nettoskuldnivå är förvisso konvertibelfinansierad i stor grad (vilket innebär att skulder kan komma att försvinna (i utbyte mot fler aktier) om börsen utvecklas positivt i några år. Men likväl har Industrivärden en ganska så påtaglig finansiell risk i sig idag. Skuldsättningsgraden är några procent över 20% och ett rejält börsfall kommer gröpa ur substansvärdet.

I Industrivärdens fall redovisar man idag ett substansvärde på 135kr per aktie. Under första halvåret har Industrivärden fortsatt nettoköpt aktier i Volvo, Handelsbanken och Sandvik. Man har också genomfört en bytesaffär med Lundbergs där den gode Lundberg har fått köpa onoterade A-aktier i Skanska och betalat med lika många B-aktier+10%. En affär som Industrivärden tjänade 70mkr. Värt att notera att Industrivärden, Lundbergs och diverse närstående stiftelser inom Handelsbankssfären nu är största ägare i Volvo. Ett av Sveriges allra största företag har återigen fått en svensk huvudägare efter att detta har innehafts av franska Renault under många år. 

  

Mest intressant är dock att beräkna prognosen på nästkommande års aktieutdelning. Formel för att beräkna denna finns i följande blogginlägg. Industrivärden har numera hela sin portfölj näringsbetingade aktier dvs en ägarandel i innehavsbolagen på mer än 10%. Detta gör att hela portföljen blir ”skattefri” från schablonbeskattning. 

 

I år har man erhållit utdelningsintäkter på 2,403 Mdr jämfört med fjolårets 1,379Mdr, en saftig höjning av inkommande utdelningar mao. Hitills i år har man betalat 0,287Mdr i räntor och dubblar vi denna summa så kommer man i år betala ca. 574mkr. Lånen är mestadels finansierade genom utgivna fleråriga konvertibler till fast låg ränta. Räknar lite slarvigt med att bolaget har avdragsgilla förvaltningskostnader om 50mkr på helåret. Totalt för att Industrivärden då ska få en neutral skatteposition för året 2011 så bör man teoretiskt föreslå en utdelning om 1,779 Mdr till aktieägarna. 

Sedan har investmentbolaget viss möjlighet att fördela mellan olika år så denna utdelning är ju inte huggen i sten. I den bästa av världar så delar man ut lite för mycket när vinsterna och utdelningarna ökar i innehavsbolagen så att man på så sätt snabbt kan dra ner på den egna utdelningen när vinster och utdelningar sjunker i innehavsbolagen.  1,779mdr innebär en utdelning om ca. 4,6kr per aktie till våren, mot 4kr som man delade ut i våras, vilket var betydligt mer än ”neutral utdelning”. 

Generellt så ser det förhållandevis bra ut första kvartalet med innehavsbolagens vinster (vilka är grunden för Industrivärdens utdelning på sikt) Bland de större innehavsbolagen stiger Sandvik och Volvos vinster rejält i fortsatt återhämtning från krisen,  och såväl Ericsson, handelsbanken och SCA har idag svagt stabilt stigande vinster. Balansräkningarna är klart bättre generellt i bolagen än för några års sedan då det fanns klar svaghet i de flesta bolag utom Ericsson.

Är man optimistiskt lagd så tror man på 5kr per aktie i utdelning från Industrivärden medan den pessimistiske som tror det blir en konjunkturavmattning och nedgång under hösten så kan man nog räkna med att Industrivärden sparar lite krut och delar ut som i år, 4kr per aktie. Mest troligt är det nog en utdelning omkring 4,5-4,75kr per aktie.

Varför ska vi spara?

Just nu pågår en debatt på Newmill under temat "Spara för livet" och ett antal artiklar är författade av diverse kändisar och ickekändisar såsom svenskt näringslivs Stefan Fölster, centerpartiets Annie Johansson, Gustaf Herzhog vd för Söderberg och partners med mera. Också jag då....

Vad undertecknad skriver kan du läsa på.
http://www.newsmill.se/node/37735

Mobilanpassat

Efter att ha fått lite hjälp med instruktionerna så har jag nu "mobilanpassat" denna hemsida. Dvs om du surfar in på denna blogg från en iPhone, Symbian eller Android telefon så ska sin om jag förstår saken rätt (är så på min mobil i alla fall) se lite annorlunda ut och vara lite snabbare att ladda. Om du surfar in från dator ser sidan ut precis som vanligt.

Kommentera gärna om något inte är som det ska.

And her name is Freya

 (ja det är undertecknad på bild om du nu undrar vilken matcho grabb som poserar)
Bildkälla: Äventyrsfotografen (ja han fotar och filmar en hel del annat också) Ronnie Hammar som jag varmt rekommenderar som fotograf.

Jag utlyste ju häromdagen en sommartävling om att namnge min namnlösa kajak. Efter att analyserat inkomna förslag och funderat under en rejäl paddeltur tvärs över Norra Vättern i lördags har jag nu kommit fram till att det vinnande förslaget blir.... Freya! Taget efter en australiensk äventyrerska men som ni också vet så är ju Freja kärleksgudinnan i en fornnordiska mytologin. Dessutom har jag en tröja vid modellnamnet Frej som jag ibland paddlar i. Så Freya får det bli.

Jag tackar Christina Söderberg för det vinnande förslaget, Freya. Christina är en av Nordnets experter och hennes blogg kan du följa på http://www.takeachanceonme.se/

Allt fler läser bloggar via telefonen och paddan

Innan du börjar läsa detta inlägg vill jag först av allt informera att jag troligtvis skulle klassas som en IT-teknisk och webb-anafalbet som med nöd och näppe klarar av att skriva blogginlägg. Så då var det sagt och du kan nu läsa vidare.

 

Om man har en blogg hos google (blogger/blogspot heter deras bloggtjänst) som undertecknad har så har man tillgång till google statistikverktyg och kan då se hur ni läsare kommer in på blogg, om ni söker upp bloggen via google eller kanske länkas från någon annan sida i cyberrymden osv. Jag kan dock inte säga att jag är direkt flitig att grotta ner mig i statistikens mysterium över er läsare.

 

En av sakerna man kan se är vilket operativsystem som besökaren har på sin dator. Absolut störst är förstås Microsoft windows som lite drygt 70% av er besökare har och ca. 15% surfar in hit från en Macintosh. Går man tillbaka lite i tiden och tittar så ser man att båda dessa faktiskt minskat sin andel något och istället är det andra typer av plattformar som växer fast från en ganska så låg nivå. 

 

Idag är det hela 4% (dvs var 25.e) av besökarna som läser min blogg från en iPhone, knappt 3% från en androidtelefon och knappt 2% från en ipad samt också knappa procenten som surfar in hit från en Nokiatelefon?( symbian.) .  Dvs snart så läser var 10.e besökare mina blogginlägg från telefonen! och då får (tror jag) inte heller med de som läser bloggen via en RSS-läsare vilket gissningsvis är än vanligare från nallen eller paddan.

 

Helt klart spännande utveckling och jag kan bara gå tillbaka till mig själv. I höstas så skaffade jag mig en ny dyr och allmänt fräck mobiltelefon, en HTC Desire Z. Vad som hänt med mig är nog att jag tillbringar mindre tid vid datorn (som i mitt fall är en ”gammal” Apple iMac från 2005-2006 som fungerar utmärkt) och mer tid vid telefonen trots den ”lilla” skärmen på telefonen. Personligen så tycker jag det fungerar utmärkt att läsa blogginlägg, kolla mailen mm just från telefonen istället för att slå igen stora datorn. Läsa pdffiler är väl så där kan jag dock tycka datorn vinner än så länge (en ipad är väl mer lämplig för ändamålet kan jag tro?)

 

En del blogginlägg har jag också börjat skriva med telefonen (som har en för ändamålet ganska så rekorderligt tangentbord istället för att dutta på skärmen). Skriver blogginlägg gör jag då från googles android-app för blogger även om de flesta inlägg fortsatt postas från iMacen hemma.

Kan det skilja sig vad man vill läsa från en telefon och från en dator?

Svenska stålet

Så sakteliga så börjar situationen för den svenska stålindustrin efter några års mörker. Efterfrågan är inget fel på idag även om priset på stålproduktion kontra inköpspriset på järnmalm och kol (de mest betydande insatsvarorna) inte är lika gynnsamt som det en gång i tiden varit. En lekmanna mässig bedömning är att investeringarna inom den globala stålindustrin 20005-2008 var ”för stora” vilket lett till en betydligt större global produktionsapparat idag än vad det finns efterfrågan för. Medan det i järnmalm och kolindustrin är samma ”trånga” produktion. 

De senaste åren har alltså gruvor gynnats mer än stålverk och följaktligen är det idag en boom inom gruvindustrin och de så bekanta cyklerna går väl om varandra kan jag tro. Ett annat tecken i skyn på en gryende förbättrad situation för stålverken är väl också att det börjar gå bra för Degerfors fotbollsklubb igen. Går det bra för bruket….ja ni vet.

 

Järn och stål är ju en gammal svensk industritradition som spåras tillbaka många hundra år i tiden. Den största uppryckningen gjordes av Gustav Vasa som importerade mängder med kunniga européer till den svenska bergslagsregionen  som lärde oss svenskar att sälja mer än råstål av tvivelaktig kvalité. Idag är vi i Sverige duktiga på stål, världsbäst? Det får andra bedöma.

Vad har vi i Sverige för stålföretag egentligen? Och vart i Sverige hittar vi deras produktion (i sverige)? 

 

Dels så har vi det gamla statliga stålbolag Svenskt Stål AB, idag börsnoterat som har produktion i Luleå, Oxelösund och Borlänge idag. Huvudägare är Industrivärden. Inriktningen är grovplåt (tänk schaktblad till gruvmaskin) och tunnplåt (tänk karrosser till lastbilar) med allt mer speciella tillämplinngar. SSAB har de senaste åren haft lönsamhetsproblem och har det fortfarande.

Sedan har vi Sandvikens Jernverk som idag ingår i den globala jätten Sandvik och inom divisionen med det kryptiska namnet Material technology (tidigare hette det Sandvik specialstål vill jag minnas). Stålindustrin är idag inte längre den viktigaste industrin inom Sandvik utan idag är det främst produktion av skärande verktyg och gruvmaskiner som är den stora biten. Sandvik specialstålverk gör väldigt speciella tillämpningar med allt från ånggeneratorrör till specialtrådar till stålblad i rakapparater. Sandvik har kommit ur sin lönsamhetssvacka och även specialstålet, förslåt Material technology tjänar nu anständigt med pengar.

 

Sedan är det lite tunt med andra börsnoterade svenska stålverk. Många klassiska bruk finns kvar men inte speciellt många är längre egna företag. Klassiska företag som Fagersta, Avesta, Uddeholm, Grängesberg, Degerfors, Hofors finns inte kvar längre.  Men bruken finns kvar och man ingår i andra koncernen 

 

Outokumpo är en riktigt stor aktör i Sverige och börsnoterat i Finland. Dom fokuserar på rostfritt stål och har produktion i bla. Avesta , Degerfors och Torshälla. Outokumpo har haft stora lönsamhetsproblem och en ganska så ansträngd finansiella situation men kanske börjar man efter några svåra år skönja en liten antydan till bättre tider när man gjorde vinst under första kvartalet, kanske dock bara var en effekt av Degerfors fotbollsklubb framgångar?

 

 En annan aktör är Ovako (ej börsnoterad och innehållande bla. SKFs gamla stålverk) som om jag inte har fel har produktion i Boxholm, Hofors, Hällefors och möjligtvis något ställe till. 

 

Sedan finns norska ScanasSom bla är ägare av Björneborg och Söderfors stålverk. Scana är börsnoterat i Norge. Scana har likt Outokumpo och SSAB fortsatt stora lönsamhetsproblem och gör fortsatt förluster under första kvartalet 2011. 

 

En annan aktör som går att investera i aktier i är österriska Voest Alpine som är ägare till gamla Uddeholmsbolag med t.ex. munkfors stålverk.

 

Vill man investera i Frankrike kan man köpa aktier i Eramet som först och främst är inriktat på gruvindustri men även har stålindustri i Sverige genom Kloster Speedspel (Jan Stenbecka gamla skötebarn som bröts loss ur Fagersta) med verksamhet i bergsslagsorterna Vikmanshyttan och Långshyttan. 

 

Sedan har vi ju några andra icke börsnoterade såsom stjärnan,  Åkers (stålverk i Åkers Styckebruk) som tjänat pengar mest hela långkonjan. Och lilla restbiten av Fagersta genom Fagersta stainless som jag inte har en aning om.

 

Ja det var lite om svensk stålindustri och det finns som sagt mer alternativ är SSAB. Biter svenskt stål ännu?

Hur bra lyckas Jens Engwall denna gång?

Turerna kring SAAB rullar vidare och med allra mer tragiska inslag som att anställda nu inte fått ut sina löner och det ser nog allmän mörkt ut för SAAB om man säger så även om vissa delar inom SAAB troligen är klart livskraftiga (exempelvis SAAB Parts). Visst kan man som biltillverkare säkert kortsiktigt räddas men det finns nog skäl att vara ganska pessimistisk långsiktigt. GM har enligt Dagens industri exempelvis sålt lån till Vladmir Antonov för mindre än halva nominella värdet vilket säkert en del om pessimismen kring SAAB. 

 

En av turerna är nu att SAAB sålt maroritetsandelen i SAAB propertys, dvs SAABs byggnader som man verkar inom till bolaget Hemfosa. Detta är en mycket intressant affär skulle jag vilja säga. För Hemfosa är inte vilket fastighetsbolag som helst då man har en smått legendarisk VD och storägare i form av Jens Engwall, en av landets absoluta främst fastighetsräknare. 

 Jens Engwall (och Hemfosas styrelseordförande Bengt Kjell) har sin bakgrund i den svenska fastighetskraschen inom bolagen Securum och Retriva. Securum var ett ”kraschbolag” med staten som ägare och vars tillgångar var övertagna panter av de kraschade bankerna Nordbanken och Gota Bank (Det som idag heter Nordea). Mängder med fastigheter samlades i dessa båda bolag under 92-93. De olika fastigheterna renodlades i olika bolag med olika inriktning och bolagen såldes eller börsnoterades sedan. Bolag som Exempelvis Castellum och Norrporten har sin bakgrund i detta. Samt ett fastighetsbolag vid namn Kungsleden. 

Kungsleden hade en annorlunda inriktning och här var fokus helt och hållet på att köpa fastigheter på vitt skilda ställen och typer bara så länge dom gav bra direktavkastning. Sedan sålde man fastigheterna med lägst direktavkastning och köpte nya ”sunklokaler” och förädlade dessa. Jens Engwall var Kungsledens VD (och sedemera en av bolagets huvudägare) från 1993-2006(börsnotering 1999). 

Kungsleden var den klart starkast lysande stjärnan av fastighetsbolagen på börsen 1999-2006 då bolaget gjorde spektakulärt bra affärer, självklart mest pga generellt stigande fastighetspriser men också genom gott räknasinne. 2006 hoppade Jens Engwall av från Kungsleden och sålde alla sina aktier och ställde tom upp på intervjuer i tidningar som affärsvärlden och Dagens industri och sa att i dagens värdering finns det inget att hämta fastighetsvärlden. Sedan kom då finanskrachen och huxflux 2009 så dyker då Jens Engwall & friends upp och börjar köpa upp lokaler från konkursbon och andra råtthål precis som i begynnelsen av Kungsleden.

 

Hemfosa betalade om jag förstår saken rätt mindre än hälften av det bokförda värdet (dvs kostnaden att bygga upp lokalerna?) för SAABs  lokaler i Trollhättan och första året är hyresfritt för SAAB (om man nu överlever så länge)

 

Jag har själv aldrig varit i SAABs lokaler i Trollhättan men om jag förstår saken rätt är så har Hemfosa (om statens pant släpps) köps 50,1% i SAAB Properties för 255Mkr. Vilket då ger värdet på lokaliteterna lite drygt 500Mkr, eller förenklat 250villor av ”svensk standardtyp”. Vad får man då för pengarna?

 

För det första så får man ett totalt markområde om 120ha, (=1 200 000kvm), på denna mark finns det en testbana, och 480 0000kvm uthyrningsbara lokaler varav 20 000kvm kontor. Resten av lokalerna är förhållandevis moderna industrilokaler byggda mellan 1997-2002 om jag förstår saken rätt. En del lokaler är förstås väldigt specialinriktade exempelvis ett måleri

 

Senaste tiden så har ju Trollhättans logisktiska läge förbättrats betydligt man har nu dubbelfilig motorväg och bra järnväg direkt till Göteborg och det tar väl uppskattningsvis en dryg timme att köra en lastbil från Trollhättan till GBG. Spontant så känns det inte speciellt svårt att fylla lokalerna med andra hyresgäster (om nu SAAB försvinner) även om det förstås kan kräva stora investeringar från fastighetsbolagets sida. Men har man lyckats göra om gamla nedlagda regementen till moderna anpassade lokaliteter med gott om hyresgäster så ska det väl gå att göra samma resa här.

Den som lever får se.

De institutionella bjässarnas dåliga transparans

Investor och andra investmentbolag beskylls ibland för bristande insyn in i deras portföljer. Detta är i mitt tycke förstås beklagligt då man som aktieägare vill veta om vad för typ av tillgångar man äger om man till över råka äga aktier i Investor. Investor är landets största investmentbolag och hade i senaste kvartalsrapport ett substansvärde på lite drygt 169Mdr. Det är verkligen inga småpengar och Wallenbergarnas stolthet är förstås en viktig ägare i det svenska näringslivet. 

 

Jämför man insynen i Investors portfölj mot en större aktiefond, vi kan exempelvis ta Didner & Gerge aktiefond så är det ganska så svårt att få en inblick i Investors ägande genom IGC och EQT exempelvis. Medan vi i aktiefonden Didner & Gerge vid varje kvartalsskifte exakt kan se varje enskild aktie som Didner& Gerge äger. Sista mars ägde man exempelvis 2 909 587 aktier i Hexpol till ett värde om 430 618 876kr. Tydligt och du som fondinnehavare har full inblick i vad dom äger för tillgångar och kan fatta eventuella investeringsbeslut utifrån detta om du skulle vilja.

 

Samtidigt finns det andra kapitalförvaltare som har minst sagt bedrövlig insyn i sina portföljer. Låt oss ta exempelvis Livbolaget AMF Pension dom förvaltar (årsskiftet 10/11) tillgångar på 308Mdr(!) dvs nästan dubbelt så mycket pengar som Investor, eller för den delen Skandia Liv som förvaltar 295Mdr. 

 

Vilken insyn har man i dessa livbolag? Som till skillnad mot Investors 143 000aktieägare har miljontals kunder. Väldigt dålig insyn faktiskt, relativt exempelvis Investor, bedrövligt skulle jag säga.

Skandia är kanske snäppet bättre än AMF. 

AMFs livbolag redovisar bara följande:

Räntebärande svenska 25,8%, Räntebärande utländska 30,7%, Aktier Svenska 14,3%, Aktier utländska 21,8%, Fastigheter 7,1%

 Thats it! 

Mer än så förväntas inte bolagets kunder behöva veta, mer än sida upp och sida ner hur fantastiskt duktiga man är på kapitalförvaltning, vad låga avgifter man har, solvensgrader osv. Men när det gäller en fördjupad insyn i vad man har för tillgångar i kassavalvet, njet! Du som kund har ingen som helst insikt in om bolaget äger grekiska statsobligationer för 1 Mdr eller aktieinnehav i General Motors eller inte. 

 

Skandia är faktiskt lite mer rekorderliga. Här visar man faktiskt upp livbolagets största 10 svenska och 10 största utländska aktieinnehav. Skandia ägde vid årsskiftet exempelvis IBM aktier för 359Mkr. När det gäller räntebärande tillgångar redovisar man bara fördelningen fördelat på kreditrating ja du vet dom där AA….

 

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att i en årsredovisning redovisa (i alla fall en gång om året!) vilka förvaltningstillgångar dessa livbolag har. Personligen tycker jag livbolagen inte har någonting alls att förlora på att faktiskt visa upp vad man äger och vad du som kund är delägare i indirekt. De svenska AP-fonderna får ses som föredömen se exempelvis redovisningen från 2:a Apan och samma öppenhet borde gälla våra gigantiska livbolag.

Ändå mer töntigt blir det när dessa kapitalförvaltare i sin tur kanske kritiserar exempelvis Investor för bristande insyn.... sten i glashus….

Sommarinlägg: livet på sjön och lite tävling

Tidningen Affärsvärlden (nej jag gör ingen avlönad reklam för detta magasin, det kanske jag borde göra?) har i sitt senaste nummer ett reportage under rubriken ”Direktörerna som tar i trä” om båtarna som landets näringslivstoppar tillbringar lata sommardagar i. Givetvis är det inga direkta små ekor avsedda för lite abbormete i standkanten som det är frågan om utan lite mer ståndaktiga segelbåtar som direktörerna kastar loss i. 

 

Vi kan exempelvis ta Jakob Wallenberg som är ägare till ”Regina” som är en 18,68m lång kryssarjakt (har ingen aning om vad "kryssarjakt" innebär faktiskt vilket säger en del om mina båtkunskaper) byggd anno 1939 helt i trädslaget Alm och designad av Jarl Lindblom.  Det finns liksom bara en av denna sort så jag kan tänka mig att det handlar om åtskilliga miljoner i värde. 

 Bildlänk från sailtrust.org

 

Eller vad sägs om båten ”Anhita” en 15,99m lång skjuta på knappt 20ton(!)  helt i trä, byggd 1961 som seglas av Otto Drakenberg (chef för Arcus, ett bolag som Ratos äger)

 

Jag slås framförallt av att alla båtar har så vackra namn. Nu undrar du säkert vad undertecknad har för båt, för det har jag faktiskt i garaget hur otroligt det än låter. Det är en uppskattningsvis 10-15 år gammal Kajak. En North Shore calypso, 5,20m lång och byggd i ”finaste” glasfiber, röd på ovansidan och vit, lite repig undertill. Ganska så bananformad och utrustad med reglerbar skädda (Skädda= en ”hajfena” under vattnet) och en ganska så trång sittbrunn med knästöd. 

Formen och sittbrunnen gör den ganska så lättstyrd i kombination med god kurstabilitet trots avsaknad av roder. Två stycken ganska rejäla packluckor i glasfiber med högst tvivelaktiga gummipackningar.  I mitt tycke en riktigt trevlig kajak för utflykter, mer än för att paddla direkt snabbt med. Absolut inga problem att lasta full med utrustning med och vara ute några dagar med heller. Inköpt för ett par år sedan för hiskeliga 6000kr inkl en fin VKV-paddel, två kapell och snajsig båtkompass. En ny kajak av samma snitt (Lite omgjord och går idag under modellbeteckningen Atlantic) går på cirkus 30 papp utan paddel och andra tillbehör.  Så jag borde nog få tillbaka pengarna i alla fall, kan jag tycka (okej, jag är såklart partiskt och kanske icke trovärdig).

Nu kära bloggläsare, jag skäms att berätta det. Kajaken har inget namn likt de vackra träbåtarna i Wallenberg och Kinneviksfären. Så kan vi givetvis inte ha det som bloggskribent så jag utlyser härmed en ”tävling” där du kan avge förslag på namn som min kära båt ska heta. Förslaget avger du i form av kommentar till detta inlägg. 

 

Något vackert pris har jag tyvärr inte, men jag är öppen för förslag från den vinnande kommentaren om eventuellt prisönskemål, gärna i upplevelseform (nu förstår du säkert att för stora prisönskemål utesluter dig från att vinna tävlingen.).

Om du har lust att paddla kajak i helgen på Vätterns Norra skärgård går det bra att höra av sig till undertecknad.