I det senaste större börsraset om varade mellan 00 till 02 så drabbades flera av de svenska livbolagen mycket hårt och vissa bolag fick gör återtag av utbetalad ränta, vissa fick radikalt ändra sina placeringar för att skydda solvensen och andra fick tom omvandlas från ömsesidiga till vinstutdelade bolag och frågan är om inte dagens kris återigen kan komma att aktualisera känsligheten i de traditionella livbolagen.
Livbolag är för den som inte är fullt insatt ett annat namn för vad man skulle kunna kalla traditionellt pensionssparande. När de första pensionskassorna togs fram så förvaltades dess pengar ömsesidigt dvs de anställda/pensionsspararna osv. förvaltade pengar ihop. Pengar som sedan skulle användas till deras pension och det skulle fungera både att viss individer betalade in pengar och andra kanske tog ut pengar som pension. Detta är en mycket gammal "uppfinning" och livbolagen kom till långt före aktiefonden var uppfunnen. Livbolagen fick sitt definitiva uppsving under början av 80-talet då man införde olika subventioner för att folk privat skulle spara pengar till sin pension. Det vanliga är att livbolagen är ömsesidiga detta betyder att alla pengar som finns i livbolaget är spararnas pengar och flera av bolagen är inte ens vinstgivande utan skall förvaltas ill vad man skulle kunna säga självkostnadspris. Speciellt lustigt blir ju detta om ett vinstrivande företag inom sig har ett livbolag. Skandia är exempel på en sådan konstruktion och där har det minst sagt förekommit flera intressanta turer som att livbolaget (skandia liv) köper tjänster av moderbolaget (skandia) och vips så kan man på så sätt ta ut ganska höga avgifter även ur livbolag som förvaltas ömsesidigt. Egentligen så har Skandia fått ett oförskämt dåligt rykte speciellt när det gäller traditionellt pensionssparande för det har faktiskt Skandia Liv varit mycket duktiga på att förvalta och bolagets kunder har fått god avkastning relativt sett.
Livbolagen har i mångt och mycket stora pedagogiska problem med att förklara hur avkastningen från dessa bolag fungerar. I grund och botten har varje livbolag ett antal placeringar det kan vara allt från aktier, obligationer, fastigheter, hedgefonder och skogsmark osv. Dessa placeringar ger sedan en viss avkastning som vilken fond som helst. Vissa år blir avkastningen bedrövlig, andra år blir den mycket bra osv. Men för att jämna ut mellan goda och dåliga år och på så sätt skydda sparare mot att pengarna minskar precis innan man går i pension så får man som livbolagssparare inte avkastnings på detta sätt utan man får avkastning på lite olika matematiska sätt. Dels så får man en "garanterad" avkastning som brukar vara 2-3% före avgifter skulle det sedan visa sig att det går mycket bra för livbolagets placeringar så uppkommer också en "bonus ränta" som betalas ut till spararna. Denna avkastning är däremot inte garanterad utan kan i framtidens tas tillbaka men även att detta kapital kan fortsätta växa vidare om det fortsätter att gå bra. Det är mao inte lätt som livbolagssparare hålla koll på vad man egentligen har och inte har och vilken avkastning som kan förväntas osv. Om man sparar under mycket lång tid så får man också förmoda att bolagets placeringar avkastar bättre än den "garanterade" räntan och idag sitter många äldre sparare med ofta mycket stora belopp som inte är garanterade utan i värsta fall kan tas tillbaka om börs och räntemarknaden säckar ihop. I grund och botten så är det avkastningen på livbolagets placeringar som spelar roll om ett bolag förvaltar pundet bra de kommande 20 åren är detta mycket mer värt än vilken ränta som ett bolag har idag.
Konstruktionen av livbolagen medför ju att bolagen måste hålla en mycket strikt riskkontroll. Dels vill man ju inte ta så stora risker att placeringarna blir dåliga så att tom den garanterade räntan äventyras, samtidigt vill man ju ta del av aktiemarknadens långsiktiga avkastning. I bolaget hålls normalt sett också ett "överskott" av pengar dvs pengar som inte är bokförda som en tillgång för någon specifik sparare. Detta är ju givetvis en mycket bra buffert att ha för att fortsätta betala ut god avkastning till sina sparare men också att "ha och ta av" i fall avkastningen på bolagets placeringar. Som sparare kan man följa dessa nyckeltal som solvens mm.
Livbolagen konstruktion medför en svaghet om placeringarna blir mycket dålig under en tid. Först försvinner "bufferten", man måste sänka återbäringsräntan och dessutom när det gått riktigt illa så måste man skära ned på risken för att inte äventyra den garanterade räntan. I börsnedgången 00-02 drabbades flera livbolag mycket hårt vilket medförde att i stort sett all poäng med bolagen försvann och placeringar omvandlades till en ren obligationsportfölj för att garantera spararna någonting. Vissa bolag klarade sig ganska bra som Skandia och AMF av det skälet att man skar ned på aktieinnehavet och satsade mer på obligationer mycket lämpligt. Andra bolag som KPA och Salus ansvar gjorde nästan tvärt om man gick verkligen in i väggen fullständigt. Jag skulle vilja säga att de största förlorarna var de kommunalt anställda som inte gjort ett aktivt pensionsbolag där kommunerna fortsatt pumpa in avtalspensioner i KPA traditionella försäkring trots att det i stort sett är omöjligt att bolaget ger en bra långsitktig avkastning. Vissa bolag som t.ex. handelsbanken gick in och stöttade upp sitt livbolag under livolagskrisen 02-04 genom att omvandla livbolaget till en vinstgivande bolag. Detta medför att Handelsbanken i detta fall står för nedåt riskerna och betalar pengar till livbolagets sparare under vissa premisser om resultatet varit dåligt men i gengäld så snor man lite avkastning om det gått bra. 2005 och 2006 kunde såldes SHB kvittera ur vinster ur Handelsbanken Liv men nu är det nog snart dags att betala.
Nu så efter den senaste nedgången på börsen är det dags nu igen med en återupprepning och en livbolagskris 2.0?
Jag tror många livbolagsdirektörer bävar och faktum är att nyckeltalen för många livbolag försämrats betänkligt. I själv verket tror jag att många bolag kan gå samma väg tillmötes mo antingen som bedrövligt skötta KPA där man accepterar en dålig avkastning eller att bolaget blir vinstgivande som SHB. Länsförsäkringar har redan flaggat för att ev. försöka ombilda sitt livbolag efter SHB modellen. Det kommer blir en lång process då det är spararna som måste acceptera en sådan ombildning och hur pedagogiskt förklarar man en sådan sak?
Nu skall vi dock inte måla fan på väggen fullständigt och det som talar för att livbolagen klarar av denna finansiella turbulens på börsen bättre än förra gången det begav sig är att räntenivåerna har ökat lite och det medför att obligationsportföljerna ger en lie bättre avkastning. En avkastning som kan väga upp förluster på aktier och krisen kanske inte blir lika allvarlig denna gång som 02-04 då räntorna knappt gav någonting.
Som statligt anställd är jag också livbolagssparare tillsammans med alla andra statligt anställda genom det ömsesidiga livbolaget Kåpan där 2% ens månatliga lönesumma sätts in. Kåpan är mycket lite känt främst kanske av att det inte är öppet för vem som helst utan det är bara vi statstjänstemän som får vara med. Det brukar därför aldrig vara med på någon ranking i dagstidningar etc. och bolaget gör aldrig någon reklam (i ett ömsesidigt livbolag medför ju en reklambudget att avkastning tappas) men faktum är att bolaget långsiktigt har lyckats mycket väl och tillhör de bäst avkastande livbolagen i Sverige dessutom mycket låga avgifter då det endast är en handfull individer som arbetar på Kåpan till skillnad mot t.ex. AMF hela staber av folk . Senaste åren har dock varit sådär och bolaget har gått på en och annan smäll i främst amerikanska obligationer men å andra sidan har man gjort fina vinster på skogsfastigheter som är en ganska ovanliga som placeringar.
På bild, ja det är toppen på Kebnekaise
I morgon drar jag till fjälls så ha det bra några dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar