Midway måste lära sig förklara bättre

Midway Holding är ett gammalt klassiskt blandat konglomerat dvs ett rörelsedrivande drivande bolag med dotterbolag inom vitt skilda områden som egentligen inte har så mycket med varandra att göra mer än att kassflöden kan som koncernbidrag lämnas mellan bolagen med ett moderbolag som ”paraply”. Midway är också blandat i den omfattningen att man också har en kapitalförvaltningsverksamhet där man som ett komplement till de rörelsedrivande bolagen också har en inte oäven börsaktieverksamhet.

Midway har en mycket spartansk ekonomisk redovisning och det är inte lätt som utomstående att alla gånger förstå vad som händer och sker inom bolaget. Kortfattat så kan man säga att man delar upp sin redovisning i affärsområdena teknikföretag, handelsföretag och kapitalförvaltning och kort och gått nöjer sig med en summarisk resultat och balansräkning samt en kassaflödesredovisning. Så det är rena rama motsatsen till det uppsatsskrivande som många andra bolag numera glädjande enligt mig ägnar sig åt för att redovisa för omvärlden vad man är för typ av bolag och hur den finansiella situationen ser ut. Midways redovisning är idag ungefär lika upphetsande som att läsa Investor årsredovisningar från 1930-talet.

Hur kapitalförvaltningsverksamheten ser ut i bolaget är i mångt och mycket även den höjd i dunkel och den enda informationen man får är resultatet i respektive rapport och sedan så brukar det gömma sig en och annan not i årsredovisningen som talar om de större innehaven vid respektive årsskifte. Man brukar dock ibland även starta dotterbolag som har som uppgift att äga belånade aktier i något större börsbolag. År 2007 gjorde Midway t.ex. en rejäl vinst på TeliaSonera aktier på detta sätt. Vad som kanske är desto knepigare är att Midway i alla fall vad jag upplever det som ibland gör olika former av saminvesteringar med Sten K Johnson (huvudaktieägaren i Midway)och hans glada vänner investeringsbolaget i Telia t.ex. var enbart delägt av Midway och för vara minoritetsaktieägare i Midway så måste man ha benhård tro på Sten K Johnsson ibland har han tom gjort affärer med Midway genom att köpa loss fastigheter och hela dotterbolag ibland. Men baserat på historiska prestationer så är han bevisligen framgångsrik.

En annan sak som man bör ta sig en funderare kring är att Midway i alla fall enligt mig har en synnerligen konservativ redovisning och här redovisas minsann inga vinster i onödan och hela balansräkningen är ”hard assets” och det bolaget prioriterar är kort och gott kassaflöden. Även om kassaflödensanalysen är svår att helt vara införstådd i och hur mycket som är kapitalförvaltning respektive rörelsedrivandebolag. Även där får man nöja sig till att få reda på mer en gång om årets i årsredovisningen.

Kort och gott Midway är ett mycket välskött och konservativt skött bolag med god ordning på sina siffror men när det gäller att förklara detta för omvärlden så finns det mycket övrigt att önska. Man borde enligt mig precis som Ratos löpande redovisa resultaten för respektive dotterbolag och sedan så kanske man också borde likt Kinnevik och Latour och redovisa en uppskattning av hur bolagets substansvärde kan se ut.

Kasta efterlevandeskyddet i sjön!

Läste som hastigast ett blogginlägg från en privatekonom på Länsförsäkringar som skrev mycket förnuftigt att man i sitt pensionsval för ev. tjänstepension inte skulle kasta pengarna i sjön genom att ha ett efterlevandeskydd fast man kanske inte ens kan använda sig av skyddet då man i alla fall inte har några efterlevande (exempelvis en ogift man/kvinna utan barn) man betalar då en massa avgifter för någonting som inte är användbart för fem öre.

Tyvärr är det så att många bank och försäkringsbolag marknadsför efterlevandeskydd i pensionsförsäkringar ibland med skrämselpropaganda. När man har en värdefull pensionsförsäkring så vill man givetvis sin respektive och eventuella barn sitt allra bästa för tänk om man dör? Pengarna man då har i en pensionsförsäkring försvinner upp i rök och hur skall det då gå för barnen? Allt vill ju sin respektive och barn väl så vad kan vara mer barmhärtigt än att ha ett efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen?

Jag håller med privatekonomen på länsförsäkringar i det hon skriver att man inte skall kasta pengarna i sjön när det gäller efterlevandeskydd. Ett betydligt bättre val för nästan alla är att kasta efterlevandeskyddet på arbetsgivarbetalda pensionsförsäkringar i sjön istället. Att ha pensionsförsäkringar där man år ut och år in betalar försäkringspremier utöver då försäkringsbolagets alla kostnader leder till en lägre pension men också ibland falsk trygghet.

En tragisk bieffekt är att ett efterlevandeskydd i en pensionsförsäkring ger mycket dåligt skydd när man behöver skyddet som mest. När man som kanske 30 åring står med förhållandevis nyköpt villa och miljonlån så ger efterlevandeskyddet i stort sett inget skydd alls mer än kanske 50 000kr eller något sådant. Sedan som pensionär med färdigamorterat hus, utflugna barn och kanske en rejäl besparing på banken dessutom ja då ökar värdet av efterlevandeskyddet då mer pengar är inbetalt i pensionsförsäkringen man kan ju fråga sig vilken familj som är mest sårbar?

Precis på samma sätt som man lämpligtvis inte tecknar en försäkring på sporthandeln på de nya skidorna eller försäkringen på Tvn och videokameran utan istället har en separat hemförsäkring så gör sig efterlevandeskydd och livförsäkringar bäst separat.

Bor man som singel i hyresrätt så behöver man givetvis knappt något försäkringsskydd alls men när behovet att skydd är större med kanske, hus barn och skulder ja då är alternativet att teckna en privat livförsäkring och kanske och en sjuk(skrivnings)försäkring ett mycket bättre alternativ än att ha efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen.

En livförsäkring på en kvarts miljon kostar inte mer än några tior per månado hos t.ex. länsförsäkringar eller Skandia och lägg till några tior till och du har en försäkring som där du får några tusenlappar till varje månad om du skulle bli långvarigt sjuk. En fristående försäkring från efterlevandeskyddet ger direkt vid tecknandet bästa skyddet. Genom att hålla försäkringen utanför pensionsförsäkringen så kommer också din pension (om du nu lever den dagen) också som en bisak att bli lite högre.

Avanza goes into debt?

Nätaktiemäklaren Avanza har sedan lång tid tillbaka haft som ett övergripande mål att icke-courtageintäkter skall vara större än bolagets samlade kostnader. För en aktiemäklare så utgör givetvis aktiecourtage den viktigaste intäkten men är också en intäkt som svänger i takt med börsutvecklingen går börsen upp så ökar intäkterna och går börsen ned så minskar intäkterna för Avanza och det finns en risk att en expansion av förvaltat kapital och fler kunder ökar bolagets kostnader till följd av expansion och sedan när börsnedgångarna kommer så minskar bolagets vinster betänkligt då relation kostnader-intäkter försämras. För att då försöka stabilisera den bakomliggande ”svängigheten” i ett aktiemäklares lönsamhet så har Avanza målet att icke-courtagebringande intäkter utgör ”taket” för bolagets kostnader, mycket klokt resonerat enligt mig.

Hur tjänar då en internetaktiemäklare pengar förutom courtage? I huvudsak finns tre olika intäktskällor dels kostnader som man fakturerar sina kunder som t.ex. depåavgifter, kostnader för försäkringar, uppläggningsavgifter för blankningsaffärer osv. Sånt har Avanza inte mycket av. En annan intäktskälla av mer återkommande karaktär är kick-backs på fonder. Det fungerar på så sätt att alla avanzakunder är en gemensam kund hos de fondbolag som mäklaren erbjuder och att denna stora kund då får rabatt på fondavgiften medan kunderna faktureras fullt ut på fondavgiften. Låt säg att en fond har en förvaltningsavgift på 1,5% och Avanza har förhandlat fram att man får en kick-back på 0,4% av insatt fondkapital. Om Avanzas kunder då gemensamt sätter in 1Mkr i denna fond så får Avanza en årlig kick-back på 4000kr per år och per miljon.

Kanske inte låter så mycket men man ser samtidigt vitsen med att ha många kunder med långsiktigt pensionssparande t.ex.

Sedan finns den traditionella intäktskällan för alla banker. Räntenettot. Dvs skillnaden mellan räntan som banken betalar sina inlåningskunder och ev. kreditgivare samt räntan som man själv får in på de kunder som tagit upp lån i banken.

Nästan alla banker har idag ett stort inlåningsunderskott bland sina kunder vilket kortfattat betyder att vi svenskar har mindre pengar på sparkontot än vi har i lån på våra bostäder mm. För att balansera detta ”underskott” i banken så måste banken själv ta upp lån för att kunna ge lån. (en vanlig missuppfattning är att banken lånar ut luft men så är givetvis inte fallet). T.ex. om Banken har stora bostadslån bland sina kunder så ger banken i sin tur ut bostadsobligationer för att få in de pengar som krävs för att kunna finansiera sina kunders lån och kunna ta del av ränteskillnaden.

Alla banker har dock inte inlåningsunderskott. Avanza Bank har i själva verket ett inlåningsöverskott på ca. 6,5Mdr dvs Avanzas kunder har istället mer likvida medel på sparkonton, i kapitalförsäkringar och depåer än vad kunderna har i lån hos banken. Har banken ett inlåningöverskott så måste ju själv banken placera detta överskott till en högre ränta än man själv ger sina kunder. Beroende på vilken risk banken vill ta så kan man placera pengarna på olika sätt. Avanza är en bank som vill ta väldigt låg risk och man inte ens placerat sitt överskott i svenska banker utan lagt överskottet i det säkraste som finns, riksgälden mao.

När nu riksbanken chocksänkt räntan till noll och intet så har detta klart drabbat Avanzas räntenetto (ungefär halverat!) och inlåningsöverskottet har knappt kunna förvaltas med vinst alls (räntan är i stort sett noll!) vilket då gjort det mycket svårare för Avanza att uppfylla sitt mål om att ha icke courtageintäkter som är större än kostnaderna.

I syfte att öka förräntningen på inlåningsöverskottet så lanserar man idag en helt ny produkt, sk. ”Superlånet” där räntan sätts till 0,99% på upptagna värdepapperslån till låg risk (maximalt 35% av ett antal likvida och förutbestämda aktier som kunderna innehar). Och syftet är givetvis att minska bankens inlåningsöverskott och på så sätt även öka bankens räntenetto. Att räntan sedan sätts till nivåer som är lägre än gängse bostadslåneräntor lär säkert locka en och annan kund att ta ut ett värdeppapperslån och för dessa pengar betala av lån med dyrare räntesatser även om det säkerligen främst kommer locka kunder att med lånade pengar köpa mer aktier och Avanza tjänar både mer courtage och räntenetto…
Skall bli intressant och se om Avanzas inlåningsöverskott blir kvar eller om Avanza framgent ger sig ut på kreditmarknaden att själv ta upp lån för att låna ut till sina kunder.

Lite intressant kuriosa är att det börsnoterade Investmentbolaget Industrivärden skulle faktiskt kunna sänka sina lånekostnader en del om man satte in sina aktieinnehav i en depå hos Avanza och ersatte sin korta finansiering på någon miljard med Avanzas ”superlån”. Avanzapojkarna Storåkers och Hemberg får väl ringa upp direktörer Nyrén och Hedelius…..

Fyllelånen förbjuds äntligen i Finland

Läste som hastigast i en nyhetsnotis att Finland nu tar ett stenhårt grepp mot fyllelånadet i landet. Man har nämligen beslutat sig för att förbjuda medborgarna att ta SMS lån efter klockan 23 på kvällen. Som Gert Fylking skulle sagt, äntligen!
Nej i Finland så skall man nu som ansvarstagande samhällsmedborgare enbart få lov att ta snabblån via sms mitt på ljusan dan, inga nattliga eskapader i berusning här inte. Man får gott lov att sova på saken till klockan 07:00 då smslånen återigen öppnar sina portar, kanske lagom för att hinna hem och se på krognotan kan jag tro?

Men detta skulle man ju kunna utveckla, kanske borde man istället inför alkolås på mobilen? Då kanske man slipper både felskickade snusksms, samtal till svartaxi och smslån på en och samma gång? Vore det något?
Eller är det första april idag?

Har EQT blivit en gökunge för Investor?

Investor var tillsammans med Öresund de första bolagen att redovisa resultaten för det senaste kvartalet. När det gäller Investor så är ju dessa rapporter numera med Börje Ekholm som Överbefälhavare rena skönlitterära mästerverken fylld med anekdoter och andra små lustigheter blandat med en allvarsam ton om de skräckinjagande tider vi befinner oss i.

Om jag förstått de senaste tidningskommentarerna om Investor utveckling i år så är det lite omvända världen mot hur det såg ut i våras då geniförklarades Investor och Ekholm till ha gjort vältajmade försäljningar nu handlar kommentarerna om att Investor missat börsfesten och hur fega Investor varit i ”window of opportunites” som var öppet förra hösten fram till i våras. När nu börsen rusat iväg ordentligt och skapat rikedom åt dem som ägt aktier för fulla muggar.

Jag kan tycka att tidningskommentarerna är lite onyanserade och inte riktigt går på djupet till varför Investor i relation till börsen som helhet haft en lite medioker utveckling. För faktum är att Investor inte alls haft en dålig utveckling i börsportfölj av kärninvesteringar denna del av Investor har haft en totalavkastning de första tre kvartalen om +39% val i fas med börsens totalavkastning om 42% och då utgör ändå AstraZeneca en av de största Investor innehaven och detta bolaget har haft en medioker utvecklig relativt sett i år. Bättre har det gått för t.ex. Electrolux som är upp 130% i totalavkastning och SEB som är upp +50% fram till sista september. Investor har också tecknat sina ägarandelar i nyemissioner som i alla fall hitillis visat sig vara finansiella lyckokast.

Noterade aktier är också det allra största affärsområdet för Investor. Har det varit Investors ”enorma” kassa som varit bromsklossen för substansvärdesutvecklingen då? Kassan uppgick den sista september till 1,1Mdr i absoluta tal givetvis enorma summor men relativt sett till Investors balansomslutning nästan lilleputt pengar 1,1 Mr utgör mindre än 1% av substansen och 1% i nettokassa eller nettoskuld gör ingen direkt skillnad för den totala substansvärdesutvecklingen.
Så vad är då orsaken till den relativa kräftgången när det inte varit något fel på aktieportföljen eller inte heller direkt kassan.

Jo Investor har nämligen några gökungar i familjen.

Först de operativa innehaven som såsom grupp inte har kunnat tjänat så mycket pengar att man kunna täcka sina räntebetalningar utan att nagga på det egna kapitalet sista åren. I själva verket är det idag bara Mölnlycke som klarar av att leverera lite pengar. Resten har gått back. Och även om teleoperatören 3 nu har börjat nå break-even i sina resultat så har 5Mdr de senaste åren försvunnit från investerat eget kapital, mer än ett helt Husqvarna för att ge lite perspektiv. Enligt Kung Börje så är dock utvecklingen inom många operativa företag på god väg, återstår att se hur gott.

En annan klar gökunge i den totala portföljen numera är EQT. Riskkapitalfonderna inom EQT levererade för några år sedan fina vinster och kassaflöden till Investormen nu när vinstnivåerna gått ned så är det många EQT bolag som haft svårt med sina finanser och betala höga räntor. 1,5Mdr har Investor fått skjuta till i kapitaltillskott samtidigt som man fått skriva ned värden med över miljarden. Även här kan man nog anta att det blir några tuffa år där Investor inte kan räkna med några jättevinster utbetalade från EQT. Även EQTs höga belåning av sina innehav (jämförelse mot t.ex. Ratos) straffar sig nu när resultaten gått ned.

Den sista gökungen i Wallenbergarna stolthet är bolagets alla kostnader. Med tanke på EQT, operative innehav mm så är det ju i stort sett omöjligt att får reda på exakt hur stora omkostnader och förvaltningsutgifter som bolaget drar runt. Men på ett år är det i alla fall minst en halv miljard på årsbasis.
Men Investor har en spännande framtid framför sig då bolaget har mycket krut i bössan och säkerligen kan göra något billigt förvärv av ett nytt operativt bolag det närmsta halvåret. Vilket bolag kan man tänka sig lägga beslag på?

På bild, var ute och paddlade i helgen. Kallt men fantastiskt bra väder.

Varumärken kommer och går men några består

Ett starkt varumärke är givetvis guld värt för ett företag. Genom att man har ett starkt varumärke så kan man kortfattat sälja en produkt med ”mediokert” innehåll . Det mest klassiska exemplet på ett fantastiskt starkt varumärke är givetvis Coca-Cola.

Coca-Cola är ett företag som säljer i stort sett likvärdiga produkter med flera andra företag. Cola drycker smakar i stort identiskt vare sig dom heter Ica-cola, Cuba-cola, Pepsi, hemgjorde sodastreamcola eller just Coca-Cola. Men genom att Coca-Cola är ett så enormt starkt varumärke så kan Coca-Cola sälja sin egen produkt (vet att Coca-Cola också har mängder med andra produkter än just Cola) både dyrare och i betydligt större omfattning än sina konkurrent. Produktens värde sitter således i varumärket.
Däremot så kan man givetvis inte sälja ett medioker produkt allt för länge innan varumärken kanske solkas ned och försvagas. Givetvis är dock också så att våra värderingar av produkters värde kan skifta med tiden dvs populariteten kan växla. Inte minst modebolag är ju i denna sits där det ena årets skall vara Levis jeans, nästa år är Diesel populärt och sedan nästa år så kommer några annat märke upp.
Det genomförs varje år givetvis en massa undersökningar av dyra välbetalda konsulter där man rankar de starkaste varumärkena. I de senaste globala mätningarna så är världens mest starka varumärke just ovan nämnda Coca-Cola., men så har det inte alltid varit!

Låt oss gå tillbaka 12 år i tiden, vilka företag var det då som var världens allra starkaste varumärken? (källa: Interbrands, ”best global Brands” 1996) Jo Coca-Cola var ett starkt varumärke redan då plats nummer 2 i rankingen med McDonalds på guldplats (idag nere på plats 8). Andra varumärken som var starka 1996 är lika starka idag t.ex. Microsoft, Disney. Men det finns också ett antal företag som åkt rejäl kälkbana. Allra värst har det gått för Kodak plats 4 i världen för 12 år sedan som ständig huvudsponsor av olympiska spel mm. Idag, inte ens på plats 100 så kan det gå när man missar den digitala revolutionen. Det andra sänkena är Levi’s och Marlboro som inte alls är lika populära idag som tidigare och detsamma gäller också ”The best a man can get”, Gilette som dalar i popularitet.

Sedan så har vi då dagens ärade stjärnor och tillväxtraketer företag såsom Toyota, Google och Nokia som blivit betydligt starkare varumärken.

Men hur går det i framtiden, Microsoft är det företaget bland de 100 starkaste varumärkena om 12 år? Erövrar WESC världen? Blir det återigen status att äga en Mercedes eller ett hus med Electroluxkylskåp?

Hur nöjd är du?

Varje år så genomförs det sk. Nöjd kund undersökningar bland alla svenska banker dessa genomförs av den oberoende organisationen svenskt kvalitetssindex. Undersökningen genomförs såväl bland privatpersoner som företagskunder och det publiceras också årlig statistik över kundnöjdheten totalt sett.

I statistiken finns ett antal intressanta fakta kan jag tycka. En aspekt är att vi svenskar övertiden faktiskt blivit allt mer nöjda med våra bankontakter. Går vi tillbaka i tiden, 5, 10, 15 år så var vi då mindre nöjda än idag. I förhållande till fjolåret är dock företagskunder klart mindre nöjda i år medan privatpersoner överlag är mer nöjda. Bankkrisen till trots så verkar bankerna har prioriterat kundvården.
Den svenska bank med allra mest nöjda kunder är Länsförsäkringar bank med Handelsbanken som god tvåa och den bank som idag har minst nöjda eller mest besvikna kunder eller hur man nu skall förklara det är SEB och Sparbanken Finn. En bank som i förhållande till fjolåret tappat mycket i kundnöjdhet är Danske Bank medan ”bubblaren” uppåt är ”övriga banker” (t.ex. Ikanobanken, Nordnet, Ålandsbanken osv.)

Bland de fyra svenska storbankerna så har Handelsbanken de i särklass mest nöjda kunderna och det som är förhållandevis imponerande är att Handelsbanken faktiskt av storbankerna har haft nöjdast kunder, 21 år i rad(!), en rejält lång tid. I förhållande till fjolårets mätning så har Handelsbanken i år mer nöjda kunder, Nordea i stort sett oförändrat medan Swedbank och SEB i år har allt mindre nöjda kunder. Nordea/nordbanken är historiskt en bank med många missnöjda kunder men här så verkar kunderna bli allt mer nöjda och för första gången har nu Nordea mer nöjda kunder än både Swedbank och SEB.

Personligen så är jag nog s nöjd med min bank (har främst Handelsbanken men även lite Länsförsäkringar och Avanza Bank). Framförallt så har jag en fantastiskt trevlig personlig bankvinna på Handelsbanken.

Är du nöjd med din bank och vilken/vilka banker är det?

Pensionen och bolånet

En tidningsrubrik löd att det det var en övervägande majoritet som var nöjda med sin privatekonomi men en hel del av oss svenskar oroade oss för försörjningen efter arbetslivet dvs pensionen.

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om just det intressanta att två saker som bolån och pensionen hänger ihop. Då det är förhållandevis intressant.
De flesta inser säkert idag att svenska folket i genomsnitt idag har större bolån på den egna bostaden än pengar på bankonton vi har ett så kallat sparunderskott i våra banker. Det är i sig inget direkt katastrofläge i sig utan fullt normalt. I vissa andra tider bla. på 20-talet så var det den omvända situationen där bankerna hade mer pengar på inlåning än vad efterfrågan på lån var. För att bankerna då skulle tjäna pengar så tjänade man pengar på obligationslån, preferensaktier, utlandstransatktioner och många andra konstigheter. Familjen Wallenbergs förmögenhet har sin grund i många av dessa riskfyllda placeringar där man kunde ta över ägarandelar i företag som AB Atlas och Allmänne elektriska Aktiebolag när bolagen i stort sett gick i konken. Man ägnade sig också mer aktivt åt att då in som betydligt mer aktiv affärspartner än att bara låna ut pengar.

Men idag har vi som bekant den omvända situationen en betydligt större efterfrågan på pengar än större än efter frågan att få ränta på sina pengar. En vanlig missuppfattning är då att banken sitter på sitt kontor och lånar ut luft, vilket givetvis inte är sant. Banken måste för att kunna låna ut mer pengar än vad man har lånat in själv låna upp pengar utanför sina egna kunder, det som vi benämner kapitalmarknaden. Om en bank däremot inte får lån av denna nyckfulla kapitalmarknad då kan det bli mycket allvarliga då bankens affärsverksamhet kan få svårt att fortsätta om man inte har mycket stora likviditetsreserver.

Ett mycket vanligt förekommande lån är idag reguljära bostadslån till privatpersoner. (dvs lån upp till 75% av uttagna pantbrev på fastigheten. En total marknad på många miljarder som bankerna inte har i inlåning på sina konton utan då är hänvisade till att låna upp på kapitalmarknaden. I Sverige har bankerna konstruerat en marknad för sk. Bostadsobligationer. Dessa fungerar extremt kortfattat så att banken ”klumpar ihop” alla sina bolån (reguljära bottenlån) och ”säljer” dessa bolån i form av bostadsobligationer till investerare. Bostadsobligationerna fungerar också på så sätt att dom har ett skydd, om banken skulle gå i konkurs så får obligationsinnehavarna överta alla inbetalningar från bankens bolånetagare (någon som givetvis aldrig skett ännu). Risken är således betydligt lägre än att låna ut pengar till banken och låna dem låna ut dessa till vem de vill (t.ex. företagskrediter, topplån på bostäder, bilfinasiering, kreditkort, båtlån och allt annat, you name it). Genom att ge ut bostadsobligationer (och ställa kundernas villor och bostadsrätter i pant) så kan således banken billigare låna upp pengar för just specifikt bostadslåneutlåning än ”vanlig” upplåning.

Så vem köper då dessa bostadsobligationer? Det gör vi… samtidigt som vi lånar pengar av banken.

Innehavarna/investerarna är nämligen räntefonder, livbolag, pensionsstiftelser, AP fonder, utländska placerare såsom Kinesiska statsfonder, Norska oljefonder,. andra bankers likviditetsreserv osv. Institutioner som har gräsligt mycket pengar och måste placera dom i någon form av tillgång. Så samtidigt som du pensionssparar så medverkar du också till att sänka dina egna bolåneräntor och tjäna pengar på grannens.
Man inser också det viktiga i att denna handel med bostadsobligationer fungerar smärtfritt, när handeln förra hösten i stort sett stoppades så ryckte riksbanken ut och intervenerade marknaden för att bankernas kreditgivning skulle fungera till konsumenten.

På bild, visst är Höstaster vackert? tagit i vår trädgård i igår.

Rebalansering, trejding eller passivitet?

Engelskan finns ett bra uttryck som heter Asset allocation vilket man nog skulle kunna översätta som till tillgångsfördelning. Mao hur man väljer att fördela sina sparpengar och det är nog enlig tmig en sak som många borde fundera ganska så nog på då det är faktor som också högsta grad bestämmer avkastningen på dina tillångar

Asset allocation kan tillämpas på många olika plan. Dels på ett övergripande plan t.ex. där man hypotetiskt låt säga har 1 Mkr i tillgängligt kapital. En halv miljon kronor kanske är instoppade i en bostad, en buffert på låt säga 150 000kr på banken och en aktiedepå på 350 000kr.

Sedan kan man tillämpa en diversifiering på en aktiedepå som kanske kan bestå av ett antal olika aktier, gärna i olika branscher och någorlunda jämn fördelning mellan dessa innehav, ur ett riskperspektiv.

Många har säkerligen en god förståelse för detta synsätt att man inte skall stoppa alla pengar i samma korg utan istället ta begränsade risker med både hängslen och livrem.

Problemet uppkommer sedan när man har ägt sina tillgångar i ett långt tag med allra största chans har man då haft olika förmögenhetsutveckling på olika tillgångar, några tillgångar har åkt kälke i nedfösbacke andra har stigit till stjärnorna osv. Resultatet är att man inte längre har den fördelning som man från början tänkt sig. Speciellt gäller detta ”långsiktigt passiva” investerare. Där man för eller senare får olika former av sedfördelningar. Har man t.ex. under 10 års tid fondsparat i en rysslandsfond så kan jag mycket väl tänka mig att denna utgjorde en (väl) stor del av portföljen för många fondsparare låt säga sommaren 2007. En god princip är således att ha koll på sina risker!

Sedan kan man ju också ibland behöva agera trädgårdsmästare rensa ut lite ogräs, sätta en och annan ny planta i trädgården för att få en snyggare omgivning. För denns skull behöver man inte varje dag rycka upp nya och gamla plantor i någon form av trejding.

Samma fenomen med en tillgångsfördelning som kan bli snedfördelad är t.ex. om man aktivt vill satsa på en aktieportfölj med hög direktavkastning vilket jag kan finna ibland bland en del ekonomibloggar på nätet, en del förespråkar också en form av ”evigt ägande” dvs där man köper en aktie med hög direktavkastning och så förväntas denna aktie växa i kurs och utdelning i ett långt lyckligt race mot förmögenheten.

Har man varit med ett tag så talar i alla fall min erfarenhet för att olika aktier utvecklas på olika sätt. Ibland så ger vissa aktier en hög direktavkastning och ibland är det lägre direktavkastning. Ibland går kursen upp medan utdelningen sänks ibland det vice versa, ibland sänks både kurs och utdelning och ibland så går båda upp givetvis.

Om man då passivt utan några som helst byten av värdepapper förvaltar en portfölj med olika aktier i syfte få en hög direktavkastning så kommer man med tiden få en portfölj som har högst genomsnittlig direktavkastning om man själv inte aktivt förändrar innehaven. Att ha en hög genomsnittlig direktavkastning anser jag kräver ett visst mått av aktivitet beroende på utvecklingen.

Inte minst kan man ju se det på att det är många av de aktier som idag ger hög direktavkastning som hade väldigt låg direktavkastning för 10 år sedan. Tänk aktier som Astra, Securitas och HM dom gav väl en halv procent eller något i direktavkastning för 10 år sedan.

Utvecklingen inom statsförvaltningen senaste åren

En del som läser denna blogg kan jag tänka mig har ett visst intresse för skatter, hur vår skattepengar används och staten. Så i denna bloggpost blir det lite av den varan.

Jag kan tycka att det ibland är en ganska schblonartad bild i media (och bland bloggar) om hur utvecklingen i statsförvaltningen ser ut. Så jag tänkte nedan ge en mycket kort resumé hur utvecklingen varit i statsförvaltningen senaste 2 åren.

De senaste 2 åren så har antalet anställda inom staten minskat med ungefär 5000 individer de största neddragningarna av antalet anställda har skett inom Försvarsmakten och intilliggande myndigheter medan "kategorin" samhällskydd och rättsskipning dvs poliser, domare, kriminalvården osv har ökat med knappt 1000 personer.

En av de främsta skälen till att minskningen av anstalet anställda är att vi de senaste åren har haft en ganska stor rationalisering inom svenska myndigheter där främst många myndigheter har slagits samman. Ett exempel på detta är tillkomsten av Diskrimineringsombudsmannen (DO) som också medförde en nedläggning av JämO, HomO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och handikapp ombudsmannen.

Totalt sett bara det senaste åren så hela 49 Myndigheter lagts ned medan 16 myndigheter skapats (bla. Transportstyrelsen och Inspektionen för socialförsäkring och trenden fortsätter där det blir allt färre myndigheter istället för på 90-talet då vi hade ganska så kraftig tillväxt i antalet myndigheter. Idag så har vi totalt sett 208 olika myndigeheter allt från mycket kända myndigheter såsom Försäkringskassan, skatteverket och Högsta Domstolen till lite mindre kända myndigheter såsom Folke Bernadotteakademin, Forum för levande Historia och Revisornämnden.

Den kanske svåraste omstruktureringen i myndighetssverige idag är reformeringen av Försvarsmakten där man samtidigt gör stora uppsägningar av personal och nyrekrytering av andra personalkategorier i år kommer t.ex. anstalet anställda i försvarsmakten minska med ett par hundra medan prognosen för de där på kommande åren är en ökning av det totala antalet anställda i Försvarsmakten.

En annan tydlig trend idag är ett allt större fokus på energifrågor vilket syns mycket i landets universitet och Högskolor men också i utökade anslag inom Statens energimyndighet och utökade uppgifter för myndigheter med angränsade områden som t.ex. Jordbruksverket med mera. Så energifrågorna är någon som ökar i omfång.

De största området med flest anställda inom staten är utbildningssektorn dvs våra Universitet och Högskolor samt därtill angränsande myndigheter.

Åldersmässigt så är statens anställda klart äldre än arbetsmarknaden totalt sett vilket de kommande åren troligtvis kommer medför en större personalomsättning. Nästan en tredjedel är idag 55 år och äldre bland statsanställda samtidigt så ökar den faktiska pensionsåldern allt mer i staten och idag (till skillnad mot 20 år tillbaka i tiden) så går statsanställda i pension senare än övriga arbetsmarknaden. Som helhet är staten också mycket jämställd med ung 50% män och kvinnor anställda medan de i olika specifika myndigheter kan skilja mycket. Genomsnittslönen bland statliga tjänstemän och kvinnor är idag 27 900kr i månaden.

En av de senaste logiska tillkomsterna i statsförvaltningen är myndigheten Tillväxtvärket, förlåt skall visst stavas med E. :-) en sammanslagning av Glesbygdsverket, NUTEK och Institutets för tillväxtpolitiska studier.

På bild. Här plockar man lite äpplen mest varje dag, äppeldricka i kylen, äppelmos, äppelpaj mest varenda dag, styckfrysta äpplen i frysen och ett gäng torkade äpplen. Ändå ser ett av våra äppelträd ut som följer. Har du något bra äppelrecept?