Jag anser staten gjort rätt med i Carnegiesoppan.

Personligen tycker jag att statens hanterande av denna krissituation i Carnegie har hanterat förhållandevis okej även om det säkerligen i efterhand kommer komma fram historier som kommer tala om problem, missuppfattningar, konspirationsteorier mm. Men man skall ha klart för sig att detta är en form av krishantering med kravet på att alla statliga interventioner sköts snabbt och förhållandevis smärt fritt. Men vad jag kan tycka idag anser jag att myndighetssverige gjort bra insatser.

Först när de första skandalerna dök upp på Carnegie genomförde Finansinspektionen en samlad granskning av banken vilket först ledde till ett antal varningar från Finansinspektionen med krav på att ordna upp problematiken i företaget. I takt med att ytterligare problem uppdagas så utdömer finansinspektionen ett av de hårdaste krav som utdömts, dels ett bötesbelopp på 50 Mkr, men man kräver också att bankens Vd och styrelse ordförande avgår samt direkta krav på att fel och brister rättas till i verksamheten. När sedan Carnegie återigen får stor problem och banken tvingas ta en kreditförlust på 1 Mdr som var ett resultat av en alldeles för stor kreditexponering mot en enskild kund och fallande börskurser. Det framkommer då också att banken till viss del vilselett finansinspektionen genom att ha försökt dölja kreditexponeringen mot denna jämtländska kund.

I samband med den sista problematiken beslutar sig sedan en av bankens finansiärer (Handelsbanken?) att dra in sitt lån till banken och kräva pengarna åter vilket i sin tur utlöser en allvarlig likviditetskris hos Carnegie och man blir då bara dagar från konkurs. I det läget så ställer riksbanken upp på en nödkredit för att avvärja konkurs. Riksbanken utökar sedan krediten efter ett större behov och som pant för detta lån pantförskriver styrelsen dotterbolagen i Carnegie i syftet att undvika konkurs.

Parallellt utreder nu finansdepartementet huruvida Carnegie är en viktig bank för den ekonomiska stabiliteten och kommer fram till slutsatsen att så är fallet och upprättar då en krisplan om banken inte skulle överleva av någon anledning. I finansinspektionens särskilda granskning framkommer sedan att Carnegie har så stora brister i verksamheten samt också det faktum att man underlåtit att rätta till de misstag som finansinspektionen tidigare påtalat vilket då leder till att finansinspektionen drar in Carnegies banktillstånd.

I det läget faller en planerad villkorad nyemission bland Carnegies aktieägare och banken utan tillstånd uppfyller då inte längre sina låneavtal med riksbanken som då utnyttjar sina panter och övertar dotterbolagen. För att genomföra en kontrolled avveckling och värna om överförs då Carnegies dotterbolag till statens internbank Riksgälden på uppdrag av finansdepartementet. Då staten trätt in som ägare i Carnegie med agendan att kontrollerat

Mao tycker jag myndigheterna har gjort ett samlat och väl övervägt agerande. Långivare slipper kreditförluster, kunder riskerar inte få se t.ex. aktieindexobligationer, derivatprodukter och kapitalförsäkringar bli utsatta för värderingsproblematik samt inte minst det faktum att störningarna i den finansiella systemet blir så lågt som möjligt. Det är givetvis tråkigt med denna utveckling för aktieägarna som nu nog blir ganska lottlösa men det är inte alls säkert att banken överlevt även om banktillståndet hade blivit kvar även om en nyemission säkerligen hade stabiliserat finanserna.

Det finns en grupp aktieägare som det är värt att skänka en extra tanke och det är flera anställa i försäkringsrådgivaren Max Mathisen. Dessa entreprenörer skapade ett klart lönsamhet finansiella företag inriktat på pensioner. Bolaget såldes sedan till Carnegie mot aktier som till 90% inte fick avyttrats inom 3 år. Under hela krisen har Max Mathisen fortsatt att leverera ett stabilt bra resultat. De som sålde Max Mathisen har alltså sålt sitt bolag för i stort sett noll och intet…och det värsta är väl att man inte har pengar för att köpa tillbaka sitt bolag. En verklig mardröm för de inblandade minst sagt.

Det sista lär nog inte vara sagt om Carnegie och på ett eller annat sätt lär Carnegies olika verksamheter dyka upp i andra finansiella företag och kanske kommer tom namnet Carnegie leva vidare i någon form.

Och till sist en liten passning till affärsvärlden och liknande ”grävande” tidningar. Om Carnegie har fått redovisa stora kreditförluster mot Skrindan koncernen med ägaren Mats O Sundqvist. Man har tvångsförsålt aktier på löpande band. Men faktum är att Mats O fortfarande är 6:e största ägare i både Industrivärden och SCA…Hur kan det förhålla sig på så sätt? Borde inte Carnegie krävt Sundqvist i KK för att få in sina fordringar? Eller är det kanske motsvarande Handelsbanken som idag sitter på dessa ägarpositioner?

Kanske skapar Handelsbanken idag ett nytt "investmentbolag" likt fastighetsbolaget Näckebro som var ett hopkok av övertagna panter i senaste fastighetskrisen och som delades ut till Handelsbakens ägare.