torsdag 2 september 2010

Försäkringar och välfärdssystem

Försäkringar är något som vi alla har. Man har en hemförsäkring, kanske en försäkring på en bil, cykel eller en båt. Kanske en drulleförsäkring (privatolycksfall är väl det juridiska namnet),en livförsäkring, en pensionsförsäkring, försäkrade barn eller tom kanske nymodigheten, en sjuk-/sjukvårdsförsäkring.

Försäkringar kostar mycket och tar en del av inkomsten helt klart. Men när man väl behöver dem så är man glad att man en gång i tiden tecknade dem. För trots allt, hus brinner ner, bilar krockar och även om man inte vill tro det ibland kan tom dina egna barn blir alvarligt sjuka för livet. Ibland kanske du tom själv knackar på sankte Pers guldbelagda port, gud förbjude.

Kollektiva försäkringar är en mycket gammal ”uppfinning”, dvs sådana där man själv delar risken med andra och i händelse av katastrof så behövde man inte bära hela bördan alena. I begynnelsen och än idag finns det givetvis sociala försäkringar där man kollektivt hjälper sina medmänniskor. Om grannen hus brinner ner, hjälper man självklart till med uppbyggnaden eller låter grannens familj bo i det egna huset tills dom har någon annan stas att bo, medmänsklighet hos sina vänner är kanske den bästa försäkring man kan ha.

Mer kommersiella försäkringar eller vad man skall säga kan vara av två typer antingen kollektiva/ömesidiga. Dvs där försäkringstagarna gmensamt bär alla risker och får del av alla vinster. Länsförsäkringar är ett sådant bolag, ägt av sina kunder som tar alla vinster ja förutom bolagets kostnader. Sedan finns det vinstdelande dvs försäkringsbolag som är som vilket annat bolag som helst som försöker tjäna pegar. IF är ett sådant bolag och j det finns ju ett och annat hybrid instrument dvs där ett vistgivandebolag ”mjölkar” ett ömsesidigt (Tyckte jag hörde Skandia viskar??). Välskött försäkringsbolag är ofta rejält lönsamma. Dels i form av en lönsam relation mellan premieintäkter och skadeutfall men även i form av en lönsam kaitalförvaltning då det finns ”tillfälligt överskott/buffertskapital” som dessutom kan bidra till vinster.

Även liv- och pensionsförsäkringar i kommersiella form är också förhållandevis gamla företeelser. En av de äldsta uppstod i det karga Skottland och givetvis så var det prästeståndet som var först ut. För om prästen dog, så ställdes prästfrun på bar backe. Så man bildade bolaget Scottish widows. Prästerna kunde genom att betala en liten summa var månad i prästtjänstgöring försäkra ett inkomstbortfall genetemot hustrun ifall det värsta inträffade. Inbetalda premier förvaltades sedan i en reserv samt lånades ut till unga präst som ville bilda bo och behövde låna en slant. Och vips så var pensions-/livförsäkringen uppfunnen. Scottish widows finns faktiskt kvar än idag.

En av orsakerna till att Scottish widow finns kvar var att det var en försäkring byggt på fonderat kapital som nämndes innan. Det har hela tiden funnits reserver, även när prästerna i Skottlands drabbades av Spanska sjukan. Andra försäkringar bygger nämligen på en betydligt mer riskfylld princip som ofta kallas ”pay as you go”. Denna principen bygger på att utbetalningar inte helst skall vara lägre än inbetalningar och man slussar helt enkelt pengar från inbetalara till de som behöver det. Den princip fungerar ju utmärkt fram till dess att den stora katastrofen drabbar oss, den där stora jordbävnigen, eller influensan med stor i. Då finns risken att utbetalningarna skenar och försäkrigssystemet visar stora underskott. Många ”pay as you go” system har havererat genom år.

I välfärdslandet Sverige har vi främst sedan andra världskriget byggt upp mängder med välfärdsförsäkringar i skattesystemen. Vi har ökat våra skattekostnader (premierna) men har istället ett system där vi får utbetalningar när vi har behov av dessa. När vi blir sjuka får vi sjukpenning, tappar vi vår inkomst har vi A-kassor och socialbidrag

Mycket av dessa försäkringar är enligt mitt sätt att se på saken av godo även om vi självklart kan diskutera i vilken omfattning och därmed kostnad som vi kollektiv ska ha i samhället. Men vad som gör mig orolig är att respekten bland våra politker för att det just är frågan om försäkringar, som bör skötas som på vilket försäkringsbolag som helst och inte är så mycket ideologi utan mattematik.
Vad som dessutom gör mig rent av nervös är att många välfärdsförsäkringar helt sonika är uppbyggda på ”pay as you go” och mycket känsliga ökningar av utbetalad ”skadeersättning”.

2 kommentarer:

  1. Sluta.

    Socialförsäkringar kan inte jämföras med sakförsäkringar. Staten som försäkringsgivare går inte med vinst. Därtill är egenavgifterna alltför låga.

    Vid införandet av arbetslöshetsförsäkringen yttrade Ernst Trygger, Högerledare i 1:a kammaren. helt korrekt att "Den så kallade arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring mot tagande av arbete under viss lön." Detta gäller givetvis för den enskilde arbetstagaren. För samhället i stort är det dock av större betydelse att utbetalning av arbetslöshetsunderstöd utgör en försäkring mot utbredd revolutionär vänster.

    Tobias Wallin

    SvaraRadera
  2. Min personliga åsikt är att allmänna försäkringar endast skall täcka ett inkomstbortfall upp till någon form av existensminimum allt utöver det behöver täckas av sparande eller privata försäkringar annars blir det 'en försäkring mot tagande av arbete'. Allmän vård, skola och omsorg bör dessutom vara belagd med avgifter (om än låga) så att inte systemet överutnytjas. / Olin

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel