Beskattningen av aktier har alltid varit en politisk diskussionspunkt med många förändringar hit och dit i takt med de politiska vindarna. Tänk på 60-talet då behövde man inte skatta alls för vinster man realiserade om man haft aktierna längre än 5 år, men däremot i sanna pomperipossa-andra så fick man i vissa fall betala över 60% av hela kapitalet(!!) i skatt om man råkade ärva föräldrarnas miljonförmögenhet. Huga, det var tider det…
De senaste åren är det många som krävt att beskattning av aktier/kapitalinkomster måste förändras och den verkliga spiken i kistan slog Skatteverkets generaldirektör när han i media sa att skattereglerna är så komplicerade (in minst vid splitt-inlösenprogram) att det är dags att vi inför schablonbeskattning av aktier på något sätt. Aktiespararna och inte minst fondbranschen har krävt att man måste kunna byta aktier och fonder utan att skatt utlöses. Nätmäklarna började skrika att svenska folket måste få friheten att köpa och sälja i högre takt.
Regeringen tillsatte utredningar…
Idag har det börjat läcka ut lite hur regeringen tänkbara beskattning kan tänkas se ut. Enligt gammelmedia så införs en ny sparform spardepå/allemanskonto. I denna spardepå kan man enbart föra in kontanter. Man blir ägarregisterad för alla innehav i spardepån, ev. utdelningar, inlösenprogram och köp försäljningar blir skattefria. Istället så kommer spardepån att schablonbeskattas månatligen eller årligen oklart om det blir med höga eller låga avkastningsskatten. Det blir mao en hybrib mellan gamla kapitalpensionen, kapitalförsäkring men med ägarregistrering. En övergång till spardepå blir frivillig och kräver att nuvarande innehav realiseras och kontanter sätts in i spardepån.
Personligen anser jag att förslaget bör återremitteras till papperskorgen! Ett riktigt uselt skitförslag.
Införande av en spardepå/allemanskonto löser i stort sett ingenting av de problem som påtalats mer än insiderregler kan bli bättre och att spardepåägarna får äta räkmackor på bolagsstämmor samt att Kapitalförsäkringen också blir stendöd som placeringsform om nu det sistnämnda var något eftersträvansvärt?.
Löser spardepån det problemet med att många idag har gamla allemansfonder från 70-talet? Nej, förändrar det beskattningen av aktier? Nej, Blir det mer valfrihet och konkurrens? Nej Skapar det ytterligare förvirring mellan olika sparformer? Ja
Vi tar t.ex. faster Svea 68 år gammal. Hon har sparat och gnetat med några hundralappar i sparbankens allemansfond varje månad sedan Olof Palmes glansdagar. Idag är allemansfonden värd 1Mkr och anskaffningskostnaden 300 000kr, latent reavinst 700 000kr. Svea skulle gärna byta till Avanza Zero då den fonden är i stort sett lika i innehav i respektive fond med 1,4% lägre årliga avgifter. Det skulle ge henne bättre avkastning i framtiden, med ung. 1,4% per år. Är det rationellt för Svea att sälja av allemansfonden betala 210 000kr i skatt och placera 790 000kr i spardepå i Avanza Zero? Knappast! Det skulle ta henne över 20 år innan den nya bättre fonden tog igen kostanden att realisera trots att nya fonden är ett bättre val. Svea bli mao även framgent inlåst i sin dåliga fond!
Ragnar 38 år köpte Ratos och Hexagonaktier för 13 år sedan istället för en ny tjock-tv. Han har god tro på Ratos och Hexagon och vill ha kvar sina aktier. Är det rimligt för honom att sälja av sina aktier med kanske 500% i vinst, betala skatt sätta in pengar i spardepån och köpa tillbaka Ratos och Hexagonaktier? Knappast! Men däremot är det rimligt för honom kanske att nyspara i spardepån med påföljden att han har än mer depåer, konton och skatteregler att hålla koll på
Vi tar Personaldirektören René 42 år som arbetar på börsnoterade stora firman AB. Dom har ett personalaktieprogram där man kan avstå lön mot tilldelade aktier med inlåsning på 10 år i ett ”incitamentsprogram”. Skulle detta fungera i en spardepå som hon kanske ändå har en slant i? Knappast
Nej, Sverige behöver inte ytterligare en sparform för aktier och fonder! Sverige behöver en förändring i beskattning av finansiella tillgångar. Vi behöver också skapa lösningar som förhindrar banker att fortsätta ta ut oskäliga avgifter på gamla och vi behöver en sparform som förenklar byten av finansiella tillgångar.
Stockmans alternativa förslag på spardepå
Till en spardepå kopplas ett anskaffningsvärde som depåförande bank åtar sig att kontoföra och rapportera till skatteverket på samma sätt som en aktiefond. Till spardepån skall föras alla VPC-registerade värdepapper (även optioner) och även kapitalförsäkringar. Gamla värdepapper läggs in i spardepån med sitt nuvarande anskaffningsvärde, kapitalförsäkringar läggs in med anskaffningsvärde=värdet på kapitalförsäkringen. Spardepån får såldes ett anskaffningsvärde och ett nuvärde och görs obligatorisk för alla som äger finansiella tillgångar, vips får vi en ny beskattning.
Inom spardepåns ram kan alla typer av förändringar genomföras helt utan skattekonsekvenser. Utdelningar görs skattefria som i en kapitalförsäkring och alla tillgångar ägarregisteras. För att kompensera staten för frånvaro av utdelningsskatt påförs den låga avkastningsskatten (hälften av skatten mot dagens kapitalförsäkringar o,58% år 2009) att tas ut med några ören/kronor varje dag automatiskt. Eventuella kontantuttag ur spardepån tas upp för reavinstbeskattning som sköts automatiskt av banken.
Te.x. du har ett anskaffningsvärde på spardepån på 1 Mkr och nuvärdet är 2Mkr. Och du plockar ut 100 000kr ur depån så tas 50 000kr tas så upp som kapitalinkomst, Är anskaffningsvärdet 1Mkr och nuvärdet 700 000kr och du tar ut 100 000kr så gör du en kapitalförlust på 30 000kr. Allt redovisas automatiskt i deklarationen helt utan några blanketter precis som aktiefonder.
I samma förslag sänks sedan reavinstbeskattningen till i ett första steg 20% på överskott av kapital och som en konsekvens sänks även avdragsmöjligheterna för kapitalunderskott till 20% (t.x. räntor på bolån) så dämpar vi lite boprisbubbla samtidigt.
Så tycker jag...
torsdag 19 november 2009
onsdag 18 november 2009
Får man göra reklam?
Jag tänkte ta tillfället i akt att göra lite reklam (helt oavlönat dessutom)
Eftermiddag och kväll den 2:december arrangerar Aktiespararna i Örebro ett flertal arrangemang maa av föreningen här i staden fyller 35 år. Detta firar man med några kortare föredrag med aktie/ekonomi/börsinriktning, en trevlig supé med ett glas vin, en kortare koncert med en lokal operasångare och lite mingel och dans för att ge lite glamour över tillfället.
Bland fördragshållare kan nämnas Vostok Naftas IR-nisse, Aktiespararnas VD Gunter Mårder, Några finansnissar från någon fondförvaltningsfirma, lite resetips, någon som skall prata om teknisk analys och något företag som vill ha i pengar i en nyemission och vill berätta om sina goda framtidsmöjligheter. Samt också av någon outgrundlig anledning, även undertecknad som förmodas prata om något trevligt, idag ännu okänt.
Det kommer också vara ”Smartskallesoffa” ja ni vet en sån där panel där kloka män, kvinnor och bloggare sitter och tycker om det ena och det andra. Någon som är tokoptimist om gruvbrytning i mindre Asien, någon som tror att börsen går upp 7% kommande 29 dagarna, någon som ondgör sig över Wallenbergdirektörer och någon som oroar sig över USA höga statsskuld och matförsörjning.
Länk
Så om du bor i Örebro eller i omnejd så passa på att ha en trevlig eftermiddag/kväll den 2:a december tycker jag. Mingel och mat smakar ju dessutom gott. Vem vet, kanske vi ses på dansgolvet? (Är dålig på discodans men klarar mig hyfsat i bugg)
Eftermiddag och kväll den 2:december arrangerar Aktiespararna i Örebro ett flertal arrangemang maa av föreningen här i staden fyller 35 år. Detta firar man med några kortare föredrag med aktie/ekonomi/börsinriktning, en trevlig supé med ett glas vin, en kortare koncert med en lokal operasångare och lite mingel och dans för att ge lite glamour över tillfället.
Bland fördragshållare kan nämnas Vostok Naftas IR-nisse, Aktiespararnas VD Gunter Mårder, Några finansnissar från någon fondförvaltningsfirma, lite resetips, någon som skall prata om teknisk analys och något företag som vill ha i pengar i en nyemission och vill berätta om sina goda framtidsmöjligheter. Samt också av någon outgrundlig anledning, även undertecknad som förmodas prata om något trevligt, idag ännu okänt.
Det kommer också vara ”Smartskallesoffa” ja ni vet en sån där panel där kloka män, kvinnor och bloggare sitter och tycker om det ena och det andra. Någon som är tokoptimist om gruvbrytning i mindre Asien, någon som tror att börsen går upp 7% kommande 29 dagarna, någon som ondgör sig över Wallenbergdirektörer och någon som oroar sig över USA höga statsskuld och matförsörjning.
Länk
Så om du bor i Örebro eller i omnejd så passa på att ha en trevlig eftermiddag/kväll den 2:a december tycker jag. Mingel och mat smakar ju dessutom gott. Vem vet, kanske vi ses på dansgolvet? (Är dålig på discodans men klarar mig hyfsat i bugg)
tisdag 17 november 2009
Vart har alla investmentbolag tagit vägen?
Investmentbolag såsom Investor och Kinnevik är populära investeringsobjekt för den som äger aktier och det med rätta då investmentbolagen som grupp på lång tid i totalavkastning oftast överträffar börsindex. Pga att den totala underliggande börsportföljen blir mycket indexlik men där portföljen kan handlas med rabatt men där utdelningar blir lika stor som de underliggande bolagen och direktavkastningen på så sätt blir bättre än börsen men kanske+ 1% per år på index, på lång sikt.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.
Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.
Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.
För många år sedan fanns det många investmentbolag tar vi fram en Dagens Industri eller Affärsvärlden från svunna tider hittar vi kanske en lista som ser ut som exempelvis Asken, Atle, Bacho, Bure, Carnegie (gammel-gamla bolaget) , Custos, Export-Invest, Fannyudde, Industrivärden, Investor, Kinnevik, providentia Ratos, Sanna, Säfveån, Öresund.
Idag har vi bara en bråkdel kvar och trenden är nog den att det kommer bli färre och färre på börsen. Nu senast i raden så skall Bure och Skanditek gå samman, fullt logiskt då man kapar kostnader och får andra stordriftsfördelar.
Fondförvaltaren för aktiefonden HQ Sverige, Simon Blecher som förut var journalist på Affärsvärden skrev för några år sedan att Investmentbolagen går mot en säker död (men jag hitta bara inte länken på internet)….Vad tror du? Jag tror Simon har rätt även om Investor nog lär finnas kvar på börsen länge än.
Det är nu du skall deklarera!
November, mörkt, kallt och ruggigt och långt kvar till deklarationen skall vara inskickad. Samtidigt är det nu som du skall ta tag i din skatt för året, deklarationstider! (såvida du inte äger en kapitalförsäkring).
Det skrivs mycket om hur besvärligt det är att deklarera aktier och visst är det kanske till viss del sant (även om en viss del är "reklam" för fonder och kapitalförsäkringar), särskilt för dem som säljer 20 år gamla aktier samtidigt så bör inte deklarationen i sig inte vara så svår att enbart deklarationen skall göra att du istället väljer att spara i en kapitalförsäkring. Såvida du inte är Högskolestudent, då kan en kapitalförsäkring vara mycket god idé att ha just en kapitalförsäkring(tänker på fribelopp) . Själv så blev jag under min studieperiod bla. återbetalningsskyldig på studiemedel då jag total sett tjänat för mycket (kapital+tjänst), surt sa räven även under IT-bubblans tidevarv.
Är man någorlunda strukturerad som människa så är det "hyfsat" enkelt att deklarera aktier även om man inte har en kapitalförsäkring.. När man köper en aktie så är det lämpligt att spara notan sparar i en pärm och lika så när man sedan säljer aktien skriver man ut den notan och sparar i en pärm. I denna pärm så sparar man också ev. nyemissioner som man deltar i samt ev. split-inlösenprogram som man deltar i. Då har man koll på historiken i företaget. Har man glömt av vad som hänt i bolaget som kan ha betydelse för skatten så är www.skatteveket.se en trevlig sida, skriv bara t.ex. Investor informationsrutan så poppar all aktiehistorik upp sedan 70-talet eller något.
Köp och försäljningar bör inte enligt mig grundas på skatten, det bör man ALLTID komma ihåg. Man bör inte dra sig för att sälja en aktie som ligger med stor vinst och även omvänt med förlust. Aktier bör säljas av det skäl att inte längre vill äga en del i företaget. En placering som ligger på minus ä en latent tillgång som faktiskt är ”värd” nuvarande pris samt 30% av förlusten, dvs mer värd är vad du ser i din depå. En tillgång som utvecklats positivt och har stor reavinst är däremot värd mindre än vad man kan sälja den för maa skatten.
Så hur gör man då rent praktiskt när man bör tänka på skatten? (frågan riktad till dem som inte har en kapitalförsäkring). Under årets första 9 månader så tycker jag du inte skall tänka på skatten alls utan ev. transaktioner skall baseras på din uppfattning om du kan kan förmera ditt kapital. Sedan någon gång i september oktober så gör du en sammanställning över årets ev. reavinster och reaförluster t.ex. så kanske du gjorde en vinst på 20 000kr på en försäljning och minus 3000kr på en annan affär. Du har då således en total vinst på 17 000kr.
Efter detta konstaterande så letar man upp en ev. ”surdeg” som kanske har en latent reaförlust på 10 000kr men där du tycker att framtidsutsikterna ser helt okej ut och du inte vill sälja. Då gör du en sk. Vändningsaffär, du säljer helt snoika företaget som ligger med latent förlust och sedan dagen efter köper tillbaka samma aktie med samma antal i bästa fall tjänar du någon krona också. Vips har din totala reavinst gått ned från 17 000kr till enbart 7000kr och din skatt blir då således enbart 2100kr och du har kvar en precis lika stor portfölj med samma innehåll men där anskaffningsvärdet förändrats. Om du i din ”septembersammanställning” ligger på minus så försöker man göra en vändningsaffär med en vinstaktie. Målsättningen är att komma så nära noll som möjligt, men på plussidan.
Den som är kortsiktig (daytrejder motsv) har ofta mycket svårt att utnyttja skattekvittning utan deras beskattningar brukar normalt sett följa börskurvan ganska logiskt, dvs uppgångsår (som i år) blir det stor vinst medan nedgångsår ( som fjolåret) så redovisar kortsiktiga handlare ofta då totala minusresultat och det är svårt att göra något åt skatten (kan vara klokt att fundera över kapitalförsäkring om man är aktiv handlare). Långsiktiga placerare har däremot stora möjligheter att utjämna förhållandet mellan goda och dåliga år skattekniskt och istället redovisa en liten beskattningsbar vinst varje år (även om depåvärdet kanske svänger upp och ner bestänkligt). Genom systematisk, klok skatteplanering och vändningsaffärer så kan man realisera små vinster eller tom ”nolla” varje år och istället äga aktier med skattekredit av staten. (man får mao ett lån med 0% ränta av staten) och betalar skatten i framtiden istället.
En kategori som verkligen bör tänka sig noga för i deklarationerför är individer med mycket höga bostadslån och höga låneutgifter. Avdragsrätt på kapitalunderskott gäller fullt ut enbart upp till 100 000kr, så ha höga bostadslån och realiserade stora förluster kan bli riktigt obehagligt då får man inte tillbaka några pengar av staten inte…
Den som däremot exempelvis bor i hyresrätt med frikostiga aktieutdelningar och därigenom har ett överskott av kapital genom utdelningar kan passa på att realisera någon liten förlustaktie varje år och behålla ”vinnaraktierna”, det är kanske inte helt skattetekniskt optimalt men leder faktiskt till att man får lägre skatt på sina aktieutdelningar! (även om skatteåterbäringen kommer ett år senare) och dessutom att portföljen ofta ligger på plus (många lägger alldels för stor vikt vid GAV)Tänk dock på att reaförlusterna inte får vara större än den summa man fått i aktieutdelning.
Som överkurs kan man också ev. ”likvidtetsplanera” sin deklaration, även om det inte är att rekommendera!!. Men detta menar jag t.ex. följande, man vet om att man har mycket stora utgifter det kommande året men efter det kanske några stora år med mindre utgifter och bättre möjlighet att betala skatt. Det är skattetekniskt inte optimalt men skapar likviditet (dvs stor skatteåterbäring). Man säljer då helt sonika av allt man har som ligger på minus och kommer gärna upp i totalt underskott av kapital. Men man behåller det som ligger på plus och kvittar inga förluster. Då får man tillbaka 21% av total realiserade förlusten. Pengar som du får i skatteåterbäring året efter och kan använda för den stora utgiften utan att då behöva sälja av några finansiella tillgångar.
Lär säkert finnas någon individ som hade i stort sett en bart förluster i slutet av 2008, h*n sålde av alla aktier h*n ägde och köpte tillbaka direkt dagen efter, när skatteåterbäringen kom i Juni 2009 fick individen huxflux 21% av depåvärdet vid årsskiftet som h*n köpte mer aktier för. Idag kan jag förmoda att individen förlorade skattetekniskt med råge har vägs upp av det extra vältajmade tillskottet då reavinsten (och den latenta framtida skatten) är hyfsat hög.
Det skrivs mycket om hur besvärligt det är att deklarera aktier och visst är det kanske till viss del sant (även om en viss del är "reklam" för fonder och kapitalförsäkringar), särskilt för dem som säljer 20 år gamla aktier samtidigt så bör inte deklarationen i sig inte vara så svår att enbart deklarationen skall göra att du istället väljer att spara i en kapitalförsäkring. Såvida du inte är Högskolestudent, då kan en kapitalförsäkring vara mycket god idé att ha just en kapitalförsäkring(tänker på fribelopp) . Själv så blev jag under min studieperiod bla. återbetalningsskyldig på studiemedel då jag total sett tjänat för mycket (kapital+tjänst), surt sa räven även under IT-bubblans tidevarv.
Är man någorlunda strukturerad som människa så är det "hyfsat" enkelt att deklarera aktier även om man inte har en kapitalförsäkring.. När man köper en aktie så är det lämpligt att spara notan sparar i en pärm och lika så när man sedan säljer aktien skriver man ut den notan och sparar i en pärm. I denna pärm så sparar man också ev. nyemissioner som man deltar i samt ev. split-inlösenprogram som man deltar i. Då har man koll på historiken i företaget. Har man glömt av vad som hänt i bolaget som kan ha betydelse för skatten så är www.skatteveket.se en trevlig sida, skriv bara t.ex. Investor informationsrutan så poppar all aktiehistorik upp sedan 70-talet eller något.
Köp och försäljningar bör inte enligt mig grundas på skatten, det bör man ALLTID komma ihåg. Man bör inte dra sig för att sälja en aktie som ligger med stor vinst och även omvänt med förlust. Aktier bör säljas av det skäl att inte längre vill äga en del i företaget. En placering som ligger på minus ä en latent tillgång som faktiskt är ”värd” nuvarande pris samt 30% av förlusten, dvs mer värd är vad du ser i din depå. En tillgång som utvecklats positivt och har stor reavinst är däremot värd mindre än vad man kan sälja den för maa skatten.
Så hur gör man då rent praktiskt när man bör tänka på skatten? (frågan riktad till dem som inte har en kapitalförsäkring). Under årets första 9 månader så tycker jag du inte skall tänka på skatten alls utan ev. transaktioner skall baseras på din uppfattning om du kan kan förmera ditt kapital. Sedan någon gång i september oktober så gör du en sammanställning över årets ev. reavinster och reaförluster t.ex. så kanske du gjorde en vinst på 20 000kr på en försäljning och minus 3000kr på en annan affär. Du har då således en total vinst på 17 000kr.
Efter detta konstaterande så letar man upp en ev. ”surdeg” som kanske har en latent reaförlust på 10 000kr men där du tycker att framtidsutsikterna ser helt okej ut och du inte vill sälja. Då gör du en sk. Vändningsaffär, du säljer helt snoika företaget som ligger med latent förlust och sedan dagen efter köper tillbaka samma aktie med samma antal i bästa fall tjänar du någon krona också. Vips har din totala reavinst gått ned från 17 000kr till enbart 7000kr och din skatt blir då således enbart 2100kr och du har kvar en precis lika stor portfölj med samma innehåll men där anskaffningsvärdet förändrats. Om du i din ”septembersammanställning” ligger på minus så försöker man göra en vändningsaffär med en vinstaktie. Målsättningen är att komma så nära noll som möjligt, men på plussidan.
Den som är kortsiktig (daytrejder motsv) har ofta mycket svårt att utnyttja skattekvittning utan deras beskattningar brukar normalt sett följa börskurvan ganska logiskt, dvs uppgångsår (som i år) blir det stor vinst medan nedgångsår ( som fjolåret) så redovisar kortsiktiga handlare ofta då totala minusresultat och det är svårt att göra något åt skatten (kan vara klokt att fundera över kapitalförsäkring om man är aktiv handlare). Långsiktiga placerare har däremot stora möjligheter att utjämna förhållandet mellan goda och dåliga år skattekniskt och istället redovisa en liten beskattningsbar vinst varje år (även om depåvärdet kanske svänger upp och ner bestänkligt). Genom systematisk, klok skatteplanering och vändningsaffärer så kan man realisera små vinster eller tom ”nolla” varje år och istället äga aktier med skattekredit av staten. (man får mao ett lån med 0% ränta av staten) och betalar skatten i framtiden istället.
En kategori som verkligen bör tänka sig noga för i deklarationerför är individer med mycket höga bostadslån och höga låneutgifter. Avdragsrätt på kapitalunderskott gäller fullt ut enbart upp till 100 000kr, så ha höga bostadslån och realiserade stora förluster kan bli riktigt obehagligt då får man inte tillbaka några pengar av staten inte…
Den som däremot exempelvis bor i hyresrätt med frikostiga aktieutdelningar och därigenom har ett överskott av kapital genom utdelningar kan passa på att realisera någon liten förlustaktie varje år och behålla ”vinnaraktierna”, det är kanske inte helt skattetekniskt optimalt men leder faktiskt till att man får lägre skatt på sina aktieutdelningar! (även om skatteåterbäringen kommer ett år senare) och dessutom att portföljen ofta ligger på plus (många lägger alldels för stor vikt vid GAV)Tänk dock på att reaförlusterna inte får vara större än den summa man fått i aktieutdelning.
Som överkurs kan man också ev. ”likvidtetsplanera” sin deklaration, även om det inte är att rekommendera!!. Men detta menar jag t.ex. följande, man vet om att man har mycket stora utgifter det kommande året men efter det kanske några stora år med mindre utgifter och bättre möjlighet att betala skatt. Det är skattetekniskt inte optimalt men skapar likviditet (dvs stor skatteåterbäring). Man säljer då helt sonika av allt man har som ligger på minus och kommer gärna upp i totalt underskott av kapital. Men man behåller det som ligger på plus och kvittar inga förluster. Då får man tillbaka 21% av total realiserade förlusten. Pengar som du får i skatteåterbäring året efter och kan använda för den stora utgiften utan att då behöva sälja av några finansiella tillgångar.
Lär säkert finnas någon individ som hade i stort sett en bart förluster i slutet av 2008, h*n sålde av alla aktier h*n ägde och köpte tillbaka direkt dagen efter, när skatteåterbäringen kom i Juni 2009 fick individen huxflux 21% av depåvärdet vid årsskiftet som h*n köpte mer aktier för. Idag kan jag förmoda att individen förlorade skattetekniskt med råge har vägs upp av det extra vältajmade tillskottet då reavinsten (och den latenta framtida skatten) är hyfsat hög.
måndag 16 november 2009
Det farliga räntesparandet
Att räntespara är tryggt och säkert sägs det, den som spar h*n har som sagt. Givetvis är det sant och alla människor har behov av en slant på banken inte minst som en likviditetsbuffert för sämre tider då sjukdom, arbetslöshet osv kan drabba oss alla.
Aktier, fastigheter och andra typer av investeringar är ses däremot som riskfyllda placeringar och det är givetvis sant så svängningarna på dessa placeringar kan vara betydande. Ner ena året med med nästan hälften och sedan tjurrusning året efter om vi pratar om aktiemarknaden 2008-2009. Men vågar då hålla på med aktier? Verkar ju vara rena ramen spekulationen…..då är det tryggare med bankboken eller hur?
Samtidigt så talas det mycket lite om det riskfyllda räntesparandet och med detta menar jag då inte risken att en utgivare av en företagsobligation går i konkurs utan något helt annat nämligen penningvärdets eviga tendens att försämra sig med tiden. Särskilt riskfyllt blir detta i det läget vi nu befinner oss i men låg ränta och svag tro på framtiden.
En liknande situation inträffade i början av 30-talet. Ekonomin försämrades rejält men krugerkrascher, statsfinanserna började urholkas, riksbanken fick sänka räntan och vår tro på framtiden sjönk betänkligt. För att hantera krisen så lånade svenska staten pengar av svenska folket (och andra intressenter) och man lånade upp pengar genom att ge ut en 35 årig statsobligation från 1933 till 1968. Tiderna var usla 1933 så räntan blev 3% per år. Tryggt och säkert, 3% årligen som utbetalades en gång om året, i 35 år.
Det låter tryggt, men blev en fullkomligt usel investering. Det var korrekt att perioden 1933 till 1968 var oroliga tider men såväl andra världskriget, korea-krig och ett vietnamkrig på slutet. Samtidigt, för sveriges del så blev dessa år inte så illa som man kunde befara 1933. Men det var också en tid när värdet på en krona försämrades ganska så betänkligt. Från deflation som var vanligt förekommande på 20-30 talet så fick vi inflation och det som på 30 talet gick att köpa för en krona kostade mångdubbelt så mycket på 60-talet.
För den som investerade en krona i statsobligationen 1933 så fick man bara tillbaka bara en rejält tilltufsad krona 35 år senare. Dessutom efter skatt så täckte inte ens utbetalningarna
Herr Anér i boken som jag citerade i inlägget häromdagen konstaterade att fram till att hans bok skevs så var den faktiska (realt) avkastningen på obligationen minus ungefär 80% (!!) alltså, hela 4/5 delar av värdet på det investerade kapital et hade gått upp i rök, pga det försämrade penningvärdet. Skulle man sälja obligationen när Anér skrev sin bok skulle man dessutom realisera en kursförlust på obligationen då man i början av 60-tale ville ha högre kupong än 3% varpå oblipgationen fick säljas till underkurs.
Problemet idag är att vi är många som genom AP-fonder, pensionsstiftelser, livbolag, uppbackning för försäkringspremier till huset osv osv äger just långa svenska statsobligationer i en likartad situation som år 1933, när det idag är låg ränta och dåliga framtidsutsikter och många kanske ser börs, fastigheter och andra tillgångar som allt för riskfyllda. Problemet är om en kronas värde minskar med tiden…
Som jag ser det finns det betydande risker med statsobligationer idag, en inflation runt 0% lär vi inte ha speciellt många år till och blir det sedan lite högre räntor och mer inflation så kommer värdet på innehav minska rejält.
Aktier, fastigheter och andra typer av investeringar är ses däremot som riskfyllda placeringar och det är givetvis sant så svängningarna på dessa placeringar kan vara betydande. Ner ena året med med nästan hälften och sedan tjurrusning året efter om vi pratar om aktiemarknaden 2008-2009. Men vågar då hålla på med aktier? Verkar ju vara rena ramen spekulationen…..då är det tryggare med bankboken eller hur?
Samtidigt så talas det mycket lite om det riskfyllda räntesparandet och med detta menar jag då inte risken att en utgivare av en företagsobligation går i konkurs utan något helt annat nämligen penningvärdets eviga tendens att försämra sig med tiden. Särskilt riskfyllt blir detta i det läget vi nu befinner oss i men låg ränta och svag tro på framtiden.
En liknande situation inträffade i början av 30-talet. Ekonomin försämrades rejält men krugerkrascher, statsfinanserna började urholkas, riksbanken fick sänka räntan och vår tro på framtiden sjönk betänkligt. För att hantera krisen så lånade svenska staten pengar av svenska folket (och andra intressenter) och man lånade upp pengar genom att ge ut en 35 årig statsobligation från 1933 till 1968. Tiderna var usla 1933 så räntan blev 3% per år. Tryggt och säkert, 3% årligen som utbetalades en gång om året, i 35 år.
Det låter tryggt, men blev en fullkomligt usel investering. Det var korrekt att perioden 1933 till 1968 var oroliga tider men såväl andra världskriget, korea-krig och ett vietnamkrig på slutet. Samtidigt, för sveriges del så blev dessa år inte så illa som man kunde befara 1933. Men det var också en tid när värdet på en krona försämrades ganska så betänkligt. Från deflation som var vanligt förekommande på 20-30 talet så fick vi inflation och det som på 30 talet gick att köpa för en krona kostade mångdubbelt så mycket på 60-talet.
För den som investerade en krona i statsobligationen 1933 så fick man bara tillbaka bara en rejält tilltufsad krona 35 år senare. Dessutom efter skatt så täckte inte ens utbetalningarna
Herr Anér i boken som jag citerade i inlägget häromdagen konstaterade att fram till att hans bok skevs så var den faktiska (realt) avkastningen på obligationen minus ungefär 80% (!!) alltså, hela 4/5 delar av värdet på det investerade kapital et hade gått upp i rök, pga det försämrade penningvärdet. Skulle man sälja obligationen när Anér skrev sin bok skulle man dessutom realisera en kursförlust på obligationen då man i början av 60-tale ville ha högre kupong än 3% varpå oblipgationen fick säljas till underkurs.
Problemet idag är att vi är många som genom AP-fonder, pensionsstiftelser, livbolag, uppbackning för försäkringspremier till huset osv osv äger just långa svenska statsobligationer i en likartad situation som år 1933, när det idag är låg ränta och dåliga framtidsutsikter och många kanske ser börs, fastigheter och andra tillgångar som allt för riskfyllda. Problemet är om en kronas värde minskar med tiden…
Som jag ser det finns det betydande risker med statsobligationer idag, en inflation runt 0% lär vi inte ha speciellt många år till och blir det sedan lite högre räntor och mer inflation så kommer värdet på innehav minska rejält.
torsdag 12 november 2009
Låten mig citera eder, Herr Anér
Som läsarna av denna bloggen säkerligen förstått så har jag en förkärlek för gamla böcker (gärna inom näringslivshistoria) och då är det ju trevligt att bo ett skapligt världsrekordförsök bort från det närbelägna biblioteket.
Just nu håller jag på att läsa en halvt sekel gammal bok, ”Att bygga upp och bevara förmögenhet” av Josef Anér. Som bokens titel talar om så handlar den mycket om det som skrivs på ”ekonomibloggar” och i dagens privatekonomiska litteratur. Mycket är givetvis sig likt idag med aktier, obligationer, fastigheter, skogsinvesteringar och guldtackor även om den givetvis är skriven i en tid präglad av krugerkrasch och klart mindre sociala skyddsnät och långt innan BRIC-fonder, aktieindexobligationer, CDOer, BEAR-certifikat och turbowarranter. Jag kan ibland ställa sig frågan om det inte är lika goda råd att gå ”back to basics” och inte svälja alla råd från någon hängelsbeprydd banktjänsteman som upplyser oss om hur "omoderna" vissa sparformer är.
Jag kommer att få skäl att återkomma till boken i inlägg framgent då den tar upp mycket förnuftigheter som är lika aktuella idag som för 50 år sedan men sett från den tidens ögon. Anér ondgör sig bl.a. över dåtidens höga huspriser, de höga skatterna på kapitalinkomster, vikten av att amortera och penningsvärdets dåliga beständighet.
Men den gode Josef levde i ett annat tidevarv helt klart, sett med dagens ögon. Så jag tar mig friheten att citera Direktör Josef Anér om grunderna för att bygga förmögenhet:
Hustruns roll i sparandet
Skall ni utifrån ett knapert utgångsläge bygga upp en förmögenhet, stor som liten och skall ni kunna spara, beror det inte bara på er egen läggning utan det beror framförallt på hurdan hustrun ni har….. Har ni varit lycklig nog att få en bra hustru och lever ni ett lyckligt äktenskap, så skall ni mot henne spela med öppna kort. Ni skall tala om för henne hur mycket ni tjänar, om ni hava skulder, hur mycket av era inkomster eder familj förbrukar. Det är endast på detta sättet ni kan räkna med en förstående och effektiv hjälp från hennes sida.
Har hon återigen sådan läggning att hon inte kan bära och rätt förbruka ett sådant förtroende, inte kan inställa sig mot samma mål som ni, ja då får ni välja mellan att hålla henne i mörker och okunnighet, lämna henne direkt felaktiga uppgifter eller också avstå från att genom sparsamhet komma upp på ett högre ekonomiskt plan såvida ni inte till äventyrs har så stora inkomster, att de inte utan svårighet kunna konsumeras.
Ja herrejösses……Mycket har helt klart blivit bättre i dagens samhälle. Min kära hustru brukar mobba mig att jag inte äger aktier i Öresund.
Just nu håller jag på att läsa en halvt sekel gammal bok, ”Att bygga upp och bevara förmögenhet” av Josef Anér. Som bokens titel talar om så handlar den mycket om det som skrivs på ”ekonomibloggar” och i dagens privatekonomiska litteratur. Mycket är givetvis sig likt idag med aktier, obligationer, fastigheter, skogsinvesteringar och guldtackor även om den givetvis är skriven i en tid präglad av krugerkrasch och klart mindre sociala skyddsnät och långt innan BRIC-fonder, aktieindexobligationer, CDOer, BEAR-certifikat och turbowarranter. Jag kan ibland ställa sig frågan om det inte är lika goda råd att gå ”back to basics” och inte svälja alla råd från någon hängelsbeprydd banktjänsteman som upplyser oss om hur "omoderna" vissa sparformer är.
Jag kommer att få skäl att återkomma till boken i inlägg framgent då den tar upp mycket förnuftigheter som är lika aktuella idag som för 50 år sedan men sett från den tidens ögon. Anér ondgör sig bl.a. över dåtidens höga huspriser, de höga skatterna på kapitalinkomster, vikten av att amortera och penningsvärdets dåliga beständighet.
Men den gode Josef levde i ett annat tidevarv helt klart, sett med dagens ögon. Så jag tar mig friheten att citera Direktör Josef Anér om grunderna för att bygga förmögenhet:
Hustruns roll i sparandet
Skall ni utifrån ett knapert utgångsläge bygga upp en förmögenhet, stor som liten och skall ni kunna spara, beror det inte bara på er egen läggning utan det beror framförallt på hurdan hustrun ni har….. Har ni varit lycklig nog att få en bra hustru och lever ni ett lyckligt äktenskap, så skall ni mot henne spela med öppna kort. Ni skall tala om för henne hur mycket ni tjänar, om ni hava skulder, hur mycket av era inkomster eder familj förbrukar. Det är endast på detta sättet ni kan räkna med en förstående och effektiv hjälp från hennes sida.
Har hon återigen sådan läggning att hon inte kan bära och rätt förbruka ett sådant förtroende, inte kan inställa sig mot samma mål som ni, ja då får ni välja mellan att hålla henne i mörker och okunnighet, lämna henne direkt felaktiga uppgifter eller också avstå från att genom sparsamhet komma upp på ett högre ekonomiskt plan såvida ni inte till äventyrs har så stora inkomster, att de inte utan svårighet kunna konsumeras.
Ja herrejösses……Mycket har helt klart blivit bättre i dagens samhälle. Min kära hustru brukar mobba mig att jag inte äger aktier i Öresund.
onsdag 11 november 2009
Investeringskalkylerna bär största ränterisken
Nästan dagligen så bombarderas man nu av varnande förmaningar om den just nu låga räntan och det är givetvis gott så, Den nuvarande ränta ÄR näst intill absurd låg vilket får till följd att en del av vår konsumtion lever med hkälp av konstgjord andning just nu. Världens centralbanker har i denna lågkonjunktur valt att aktivt använda räntevapnet för att undvika en krasch i ekonomin, hittills helt klart framgångsrikt då vi undvikit både stor deflation och inflation.
Det finns skäl att vara orolig för bla. den allt mer ökande bostadsutlåningen och det mest effektiva sätt att broms just denna del av samhällsekonomin vore nog att börja inför amorteringskrav i någon kan jag tycka. Kanske lite kensyanistiskt men jag tror att vi måste börja aktivt diskutera frågan i alla fall för att undvika allt för exploderande skuldsättning.
Personligen så tror jag faktiskt ändå inte att hushåll med bostadslån tillhör gruppen där det nuvarande ränteläget kan ställa till med mest problem. Bara för ett år sedan lite drygt så var trots allt räntan på 6,5% på bostadslån och de allra flesta hushåll överlevde detta också. Den svenska normalfamiljen har enligt mig de flesta gånger ett betydande konsumtionsutrymme som man kan skära ned på och räntehöjningar får på så sätt avsedd effekt att bromsa inflations och expansionseffekter. I takt mer stigande räntenivåer kommer vi också få se stigande alternativ kostnader för egen bostad dvs högre hyror.
Vad som däremot kan bli ett rejält samhällsproblem är alla företags investeringskalkyler när nu räntan är låg, kan förväntas vara låg men också att även långsiktig ränta är låg, och inflationen är låg. Låt säga att man som företag idag står inför situationen att räkna på en större investering. Vilken kalkylränta kan man använda för att räkna på en investering är lönsam eller olönsam?
Räcker en kapitalavkastning om +3% om året?, 5%, 7%, 10%? Med dagens låga räntor är det nog lätt att vi gör investeringar som kanske genererar låt säga 6% om året och vi får god avkastning, idag låter denna avkastning ganska trevlig ju...men den blir olönsam för ett företag om deras finansiering ligger på 7% och samma verksamhet som man då investerade i bör läggas ned. Speciellt besvärlig kan jag tänka mig att situationen är i mycket kapitalintensiv industri som idag många gånger har skral lönsamhet och där investeringar i hög grad lånefinansieras där kan investeringskalylerna verkligen slå fel. Samtidigt som många gärna idag utnyttja kort ränte finansiering då detta förbättrar kasaflödet rejält.
Det finns skäl att vara orolig för bla. den allt mer ökande bostadsutlåningen och det mest effektiva sätt att broms just denna del av samhällsekonomin vore nog att börja inför amorteringskrav i någon kan jag tycka. Kanske lite kensyanistiskt men jag tror att vi måste börja aktivt diskutera frågan i alla fall för att undvika allt för exploderande skuldsättning.
Personligen så tror jag faktiskt ändå inte att hushåll med bostadslån tillhör gruppen där det nuvarande ränteläget kan ställa till med mest problem. Bara för ett år sedan lite drygt så var trots allt räntan på 6,5% på bostadslån och de allra flesta hushåll överlevde detta också. Den svenska normalfamiljen har enligt mig de flesta gånger ett betydande konsumtionsutrymme som man kan skära ned på och räntehöjningar får på så sätt avsedd effekt att bromsa inflations och expansionseffekter. I takt mer stigande räntenivåer kommer vi också få se stigande alternativ kostnader för egen bostad dvs högre hyror.
Vad som däremot kan bli ett rejält samhällsproblem är alla företags investeringskalkyler när nu räntan är låg, kan förväntas vara låg men också att även långsiktig ränta är låg, och inflationen är låg. Låt säga att man som företag idag står inför situationen att räkna på en större investering. Vilken kalkylränta kan man använda för att räkna på en investering är lönsam eller olönsam?
Räcker en kapitalavkastning om +3% om året?, 5%, 7%, 10%? Med dagens låga räntor är det nog lätt att vi gör investeringar som kanske genererar låt säga 6% om året och vi får god avkastning, idag låter denna avkastning ganska trevlig ju...men den blir olönsam för ett företag om deras finansiering ligger på 7% och samma verksamhet som man då investerade i bör läggas ned. Speciellt besvärlig kan jag tänka mig att situationen är i mycket kapitalintensiv industri som idag många gånger har skral lönsamhet och där investeringar i hög grad lånefinansieras där kan investeringskalylerna verkligen slå fel. Samtidigt som många gärna idag utnyttja kort ränte finansiering då detta förbättrar kasaflödet rejält.
tisdag 10 november 2009
Den svenske aktieägaren
Den svenske median-aktieägaren är inte en rik man eller kvinna (i alla fall inte i aktier mätt) även om svenska i våras ägde ung. 412Mdr, en ansenlig summa även om potten med fonder är större inte minst genom pensionssparandet.
Enligt statistiska centralbyrån så äger idag ung. 17,7% av oss svenskar aktier. Medelaktieportföljen är värd (eller närmare var i somras värd) ung. 230 000kr sedan har vi givetvis en stor ”snedfördelning” mellan de som äger mycket och de som äger lite och mer relevant är nog att se på medianaktieportföljen, den låg i somras på ung. 13 000kr, det blir man inte fet på så att säga.
Mäns aktier är värda 15 000kr och kvinnors portföljer är i medianen 11 000kr och då räknar vi ändå bara på de 17,7% av oss svenskar som äger aktier. De 5 % av oss svenskar som äger aktier till störst värde äger faktiskt hela 80% av kapitalet med individer som Sven Hagströmer, Fredrik Lundberg och Gustaf Douglas bla den rikaste promillen. Deras förmögenheten är fjärran från mediansvensken med sina 15 000kr.
Lite beklagligt kan själv tycka är att vi svenskar faktiskt idag har ett halverat ägande i svenska börsbolag mot i början av 80-talet. Idag så tar de flesta omvägen via banken och deras fonder vilket gjort fondbolag och pensionsförvaltare till storägare istället för människor av kött och blod.
Det är en ganska så ålderstigen skara den svenska aktieägaren. Mer än 73% av det samlade aktieärdet ägs av individer som är äldre än 55 år och då är ändå gruppen strax under dvs 45-54 år en stor ägare. Vi (identifierar mig själv denna grupp) i åldern 34 år och yngre än minsann inga direkta stora aktieägare och alla svenskar födda 1975 och senare äger enbart 9% av hushållens aktier, tillsammans. Det är heller inte direkt vanligt att ”ungdomar” äger aktier för den delen heller i kategorin 18-24 år t.ex. så äger enbart svenskarna 8,8% aktier mot 33% av landets pensionärer. Det är också många direkt intressanta könsaspekter på aktieägad, hur kan det komma sig att det är betydligt vanligare att pojkar i åldern 0-6 år äger aktier än flickor i samma ålder?
SCB har också en intressant statistik som visar på att ju yngre man är desto mindre bolag äger man aktier i och i börsens small-cap lista är ynglingarna vanligare än bland gubb och gum aktierna som Scania, SEB och Investor på Large Cap.
Det finns tydliga inkomstskillnader i aktier som kort och gott går ut på ju större taxerad inkomst man har desto mer omfångsrik är aktieportföljen förutom dom som nolltaxerat i tjänsteinkomst som faktiskt äger mer aktier än de som har en inkomst mellan 1kr till 99 999kr i årsinkomst av tjänst.
Källa: SCB
Enligt statistiska centralbyrån så äger idag ung. 17,7% av oss svenskar aktier. Medelaktieportföljen är värd (eller närmare var i somras värd) ung. 230 000kr sedan har vi givetvis en stor ”snedfördelning” mellan de som äger mycket och de som äger lite och mer relevant är nog att se på medianaktieportföljen, den låg i somras på ung. 13 000kr, det blir man inte fet på så att säga.
Mäns aktier är värda 15 000kr och kvinnors portföljer är i medianen 11 000kr och då räknar vi ändå bara på de 17,7% av oss svenskar som äger aktier. De 5 % av oss svenskar som äger aktier till störst värde äger faktiskt hela 80% av kapitalet med individer som Sven Hagströmer, Fredrik Lundberg och Gustaf Douglas bla den rikaste promillen. Deras förmögenheten är fjärran från mediansvensken med sina 15 000kr.
Lite beklagligt kan själv tycka är att vi svenskar faktiskt idag har ett halverat ägande i svenska börsbolag mot i början av 80-talet. Idag så tar de flesta omvägen via banken och deras fonder vilket gjort fondbolag och pensionsförvaltare till storägare istället för människor av kött och blod.
Det är en ganska så ålderstigen skara den svenska aktieägaren. Mer än 73% av det samlade aktieärdet ägs av individer som är äldre än 55 år och då är ändå gruppen strax under dvs 45-54 år en stor ägare. Vi (identifierar mig själv denna grupp) i åldern 34 år och yngre än minsann inga direkta stora aktieägare och alla svenskar födda 1975 och senare äger enbart 9% av hushållens aktier, tillsammans. Det är heller inte direkt vanligt att ”ungdomar” äger aktier för den delen heller i kategorin 18-24 år t.ex. så äger enbart svenskarna 8,8% aktier mot 33% av landets pensionärer. Det är också många direkt intressanta könsaspekter på aktieägad, hur kan det komma sig att det är betydligt vanligare att pojkar i åldern 0-6 år äger aktier än flickor i samma ålder?
SCB har också en intressant statistik som visar på att ju yngre man är desto mindre bolag äger man aktier i och i börsens small-cap lista är ynglingarna vanligare än bland gubb och gum aktierna som Scania, SEB och Investor på Large Cap.
Det finns tydliga inkomstskillnader i aktier som kort och gott går ut på ju större taxerad inkomst man har desto mer omfångsrik är aktieportföljen förutom dom som nolltaxerat i tjänsteinkomst som faktiskt äger mer aktier än de som har en inkomst mellan 1kr till 99 999kr i årsinkomst av tjänst.
Källa: SCB
måndag 9 november 2009
Är det dags att lägga ner PPM?
Jag har i "alla tider" varit en klar förespråkare för det svenska pensionssystemet samt PPM men idag måste jag medge att jag mer och mer börjar tvivla på systemet. Skulle jag tvingas svara på frågan om PPM skulle vara kvar så hade jag lagt min röst på att lägga ner PPM-konton.
Varför?
Det svenska pensionsystemet bygger på det fonderas pengar för min framtid genom statliga, arbetsgivar- och ev. egna fonderadepensionsavsättningar. Utöver att vi dessutom har ett icke fonderat skuldbokföreningsystem där yngre generation betalar för äldre generation. Detta system kan jag tycka har mycket sympatiska inslag och pensionssystemet i sig anser jag det inte är något större fel på även om man givetvis exempelvis kan diskutera hur mycket i statliga pensionsavsättningar som skall vara fonderade eller skuldbokförda. Idag utgör det fonderade PPM 2,5% av taxerad inkomst av tjänst medan den skuldbokförda inkomsten pensionen motsvarar 16% av taxerad inkomst av tjänst t.ex.
Men se då detta med fonderade pensionsavsättningar och alla pensionsval i arbetsgivarinbetalda försäkringar man skall göra. Låt säga att yrkeslivet är 40 år långt för den normale arbetstagaren och man byter arbete ibland och att man alltid har någon form av tjänstepension från sin arbetsgivare. Dessutom så kanske man sätter av lite egna pengar i någon pensionsförsäkring hos någon bank och så skaffar man ny bank ibland.
Följden blir absurd, Dagens 80-talister har redan innan 30 års åldern skaffat sig en handfall pensionsförsäkringar att göra val inom och när man är uppe i medelåldern så lär man ha dryga 10 stycken för att som pensionsn är sedan kanske ha 15 olika pensionsförsäkringar. Nog för att det är trevligt att välja fonder osv. Men att göra detta i 15 olika försäkringar känns näst orimligt.
Jag anser därför att vi behöver en lagförändring. Vi behöver införa personliga pensionskonton. Där vi som medborgare kan få insatta fonderade pengar från staten, arbetsgivare kan sätta in pengar och man kan även själv sätta in pengar. Precis på samma sätt som både Försäkringskassan, arbetsgivare och man själv kan sätta in pengar på ett bankkonto. Detta pensionskonto skall man sedan få placera hos valfri av Finansinspektionen godkänd bank eller livbolag. För den som inte vill sköta minsta sak själv så skall hela kapitalet kunna flyttas in i en traditionell pensionsförsäkring och för den som själv kanske vill vara lite mer aktiv så skall det kunna erbjudas samma placeringsmöjligheter som i dagens IPS. Efterlevandeskydd skall avskaffas för allt pensionskapital och istället skall pensionsförsäkringar tillfalla dödsbo precis som dagens IPS.
Vi får genom individuella pensionskonton större möjligheter att ta ett ansvar för våra pensioner och också en möjlighet att faktiskt begripa någonting som vi idag inte gör (t.ex. att alla pensionsbolag inte ens tvingas rapportera till minpension.se)
För övrigt så anser jag pensionen bör göras om till inkomst av kapital. Dvs platt skatt på avdrag vid insättning och platt skatt på uttag ur pensionen. Idag är det ett märkligt system där individer med låga inkomster klart missgynnas i avdragsgillt pensionssparande och också en olustig blockpolitiks-debatt om vilken skattesats som pensionärer skall betala på sina inkomster, när detta borde vara en ickefråga.
Kanske bör vi också utreda hur våra pensionpengar kan komma till bäst användning i energiomställning av samhället. Kanske borde man öppna för att placera pensionen i ett vindkraftverk, eller en liten skogsbit?
Varför?
Det svenska pensionsystemet bygger på det fonderas pengar för min framtid genom statliga, arbetsgivar- och ev. egna fonderadepensionsavsättningar. Utöver att vi dessutom har ett icke fonderat skuldbokföreningsystem där yngre generation betalar för äldre generation. Detta system kan jag tycka har mycket sympatiska inslag och pensionssystemet i sig anser jag det inte är något större fel på även om man givetvis exempelvis kan diskutera hur mycket i statliga pensionsavsättningar som skall vara fonderade eller skuldbokförda. Idag utgör det fonderade PPM 2,5% av taxerad inkomst av tjänst medan den skuldbokförda inkomsten pensionen motsvarar 16% av taxerad inkomst av tjänst t.ex.
Men se då detta med fonderade pensionsavsättningar och alla pensionsval i arbetsgivarinbetalda försäkringar man skall göra. Låt säga att yrkeslivet är 40 år långt för den normale arbetstagaren och man byter arbete ibland och att man alltid har någon form av tjänstepension från sin arbetsgivare. Dessutom så kanske man sätter av lite egna pengar i någon pensionsförsäkring hos någon bank och så skaffar man ny bank ibland.
Följden blir absurd, Dagens 80-talister har redan innan 30 års åldern skaffat sig en handfall pensionsförsäkringar att göra val inom och när man är uppe i medelåldern så lär man ha dryga 10 stycken för att som pensionsn är sedan kanske ha 15 olika pensionsförsäkringar. Nog för att det är trevligt att välja fonder osv. Men att göra detta i 15 olika försäkringar känns näst orimligt.
Jag anser därför att vi behöver en lagförändring. Vi behöver införa personliga pensionskonton. Där vi som medborgare kan få insatta fonderade pengar från staten, arbetsgivare kan sätta in pengar och man kan även själv sätta in pengar. Precis på samma sätt som både Försäkringskassan, arbetsgivare och man själv kan sätta in pengar på ett bankkonto. Detta pensionskonto skall man sedan få placera hos valfri av Finansinspektionen godkänd bank eller livbolag. För den som inte vill sköta minsta sak själv så skall hela kapitalet kunna flyttas in i en traditionell pensionsförsäkring och för den som själv kanske vill vara lite mer aktiv så skall det kunna erbjudas samma placeringsmöjligheter som i dagens IPS. Efterlevandeskydd skall avskaffas för allt pensionskapital och istället skall pensionsförsäkringar tillfalla dödsbo precis som dagens IPS.
Vi får genom individuella pensionskonton större möjligheter att ta ett ansvar för våra pensioner och också en möjlighet att faktiskt begripa någonting som vi idag inte gör (t.ex. att alla pensionsbolag inte ens tvingas rapportera till minpension.se)
För övrigt så anser jag pensionen bör göras om till inkomst av kapital. Dvs platt skatt på avdrag vid insättning och platt skatt på uttag ur pensionen. Idag är det ett märkligt system där individer med låga inkomster klart missgynnas i avdragsgillt pensionssparande och också en olustig blockpolitiks-debatt om vilken skattesats som pensionärer skall betala på sina inkomster, när detta borde vara en ickefråga.
Kanske bör vi också utreda hur våra pensionpengar kan komma till bäst användning i energiomställning av samhället. Kanske borde man öppna för att placera pensionen i ett vindkraftverk, eller en liten skogsbit?
torsdag 5 november 2009
Om Warren vore fransman?
Buffett & Munger på Berkshire Hathaway beslutade sig igår för att göra sin största investering någonsin genom att lägga bud på bolaget Burlington Northern Santa fe (BNSF) där Berkshire idag redan är en av bolagets största ägare. Affären är helt klart av jättedimensioner och motsvarar med svenska mått en affär där man köper ut hela Investor från börsen gånger 1,5 ungefär…inte illa.
Senaste året har Berkshire helt klart ökat takten i sina investeringar. Man har gått ifrån att inte göra så mycket mer än att samla pengar på hög till att göra enorma investeringar. Berkshire gick in i nyemission av preferensaktier i Goldman Sachs när företaget var på fallrepet säkerligen med glädje för Goldman styrelseledamot den gamle Investor VD Clas Dahlbäck, När Munger & Buffett ändå höll på så köpte dom upp preferensaktier i General Electric med samma villkor och företaget Marmon Industries och nu så gör man sin största investering i historien med ”lite” tåg. Kanske sluts cirkeln på så sätt att Buffett en gång i tiden bak på 30-talet investerade mycket i just järnvägsbolag och andra substansrika företag.
Det är helt klart att Berkshire på senare tid fått ett stort intresse för exempelvis kraftförsörjning och logistik i alla dess former, främst järnvägsbolag. ”Utiliies” utgör idag utgör idag en av viktigaste grenarna på Berkshire Hathaway familjen. Buffett & Co äger idag mycket stora infrastrukturrelaterade delar såsom kraftverk, pipelines och så inte minst järnvägssystem. En intressant iakttagelse är mycket av dessa investeringar är koncentrerade till Mid-west. Utan att direkt ha läst på så kan jag mycket väl tänka mig att totalt sett så är Berkshire redan idag (innan budet på BNSF) både är en av BNSF största ägare och kunder, inte minst genom Berkshire bolaget MidAmerican.
Och så slutligen det där om Warren Buffett vore fransman. Ja då tror jag faktiskt att Warren Buffett skulle börjat läsa på en del kring bolaget Veolia Environnement. Då det bolaget innehåller mycket av vad just Buffett köpt mycket av på senare år. Veolia är kanske inte så känt bland oss svenskar mer än att dom driver vissa tågförbindelser och var det inte Stockholms tunnelbana också ett tag?
Men Veolia är mycket mer än så. Främst så är man kanske världens allra största vattentransportörer då man driver vattensystem i hela världen (bla. störst i USA). Sedan är man också en rejält stor aktör på sophantering och återvinning, tredje divisionen är drift av fjärrvärmesystem och slutligen den minsta delen av företagen just tåg, buss och tunnelbanor. Bolaget har haft en del strul med lönsamheten men kanske är den på väg upp och verksamheten lär nog finnas kvar i framtiden också? Och det är inget litet bolag med en omsättning på 36Mdr Euro men rejält med skulder. I takt med alla staters ökade statsskulder så torde också behovet av privatseringar/utförsäljningar inom Veolias verksamhetsområden med tiden få sig en uppåtknuff.
Senaste året har Berkshire helt klart ökat takten i sina investeringar. Man har gått ifrån att inte göra så mycket mer än att samla pengar på hög till att göra enorma investeringar. Berkshire gick in i nyemission av preferensaktier i Goldman Sachs när företaget var på fallrepet säkerligen med glädje för Goldman styrelseledamot den gamle Investor VD Clas Dahlbäck, När Munger & Buffett ändå höll på så köpte dom upp preferensaktier i General Electric med samma villkor och företaget Marmon Industries och nu så gör man sin största investering i historien med ”lite” tåg. Kanske sluts cirkeln på så sätt att Buffett en gång i tiden bak på 30-talet investerade mycket i just järnvägsbolag och andra substansrika företag.
Det är helt klart att Berkshire på senare tid fått ett stort intresse för exempelvis kraftförsörjning och logistik i alla dess former, främst järnvägsbolag. ”Utiliies” utgör idag utgör idag en av viktigaste grenarna på Berkshire Hathaway familjen. Buffett & Co äger idag mycket stora infrastrukturrelaterade delar såsom kraftverk, pipelines och så inte minst järnvägssystem. En intressant iakttagelse är mycket av dessa investeringar är koncentrerade till Mid-west. Utan att direkt ha läst på så kan jag mycket väl tänka mig att totalt sett så är Berkshire redan idag (innan budet på BNSF) både är en av BNSF största ägare och kunder, inte minst genom Berkshire bolaget MidAmerican.
Och så slutligen det där om Warren Buffett vore fransman. Ja då tror jag faktiskt att Warren Buffett skulle börjat läsa på en del kring bolaget Veolia Environnement. Då det bolaget innehåller mycket av vad just Buffett köpt mycket av på senare år. Veolia är kanske inte så känt bland oss svenskar mer än att dom driver vissa tågförbindelser och var det inte Stockholms tunnelbana också ett tag?
Men Veolia är mycket mer än så. Främst så är man kanske världens allra största vattentransportörer då man driver vattensystem i hela världen (bla. störst i USA). Sedan är man också en rejält stor aktör på sophantering och återvinning, tredje divisionen är drift av fjärrvärmesystem och slutligen den minsta delen av företagen just tåg, buss och tunnelbanor. Bolaget har haft en del strul med lönsamheten men kanske är den på väg upp och verksamheten lär nog finnas kvar i framtiden också? Och det är inget litet bolag med en omsättning på 36Mdr Euro men rejält med skulder. I takt med alla staters ökade statsskulder så torde också behovet av privatseringar/utförsäljningar inom Veolias verksamhetsområden med tiden få sig en uppåtknuff.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)