Dags att ta tag i pensionen!

Öppet brev till Aktiespararnas Vd Elisabeth Tandan (samt spridet till landets större pensionsbolag)

Aktiespararna har under mer än 40 år bedrivet ett aktivt och i många stycken framgångsrikt arbete med at förbättra villkoren för aktieägande och sparande generellt i Sverige. Man har varit en viktig röst i debatten om att ta bort den skadliga förmögenhetsskatten och andra principiellt viktiga frågor. Däremot är det min uppfattning som yngre aktiesparare att organisationen i stort sett helt missat ett viktigt arbete som en röst i den svenska pensionsdebatten.

Det svenska pensionssystemet har de senaste 10 åren gått igenom stora förändringar och den allra största förändringen är övergången för majoriteten av pensionslösningar från förmånsbestämda till premiebaserade pensioner. Enkelt beskrivet medför detta att pengar avsätts idag på ett annat sät för individens pension och att avkastningen på dessa pengar bestämmer individens pension mot att tidigare då individen med staten, sina arbetsgivare eller försäkringsbolag hade olika former av löften om en viss bestämd pension i relation till individens slutlön. Förändringen till premiebaserade pensioner gäller mer än den allmänt kända premiepensionen (PPM) utan en majoritet av löntagarna på arbetsmarknaden omfattas också av olika premiebaserade tjänste och avtalspensioner även om det på många avtalsområden finns långa övergångsperioder såsom t.ex. privatanställda tjänstemän som i de flesta fall går under den förmånsbestämda ITP planen. Samtliga större avtalsområden på arbetsmarknaden har idag dock premiebaserade pensioner för anställda födda 1979 och senare.

Förändringarna av det svenska pensionssystemet har också medfört en radikalt förändrad förmögenhetssituation för svenska löntagare. Från att tidigare förvaltningen av pensionskapitalet samt självklart även risken legat i famnen på staten och våra arbetsgivare har förvaltningen och därmed också risken överförts till individen själv. Detta medför behov av bred folkbildning inom sparområdet och ansvarstagande pensionssparare men det medför också stora möjligheter och individuella finansiella tillgångar som tidigare inte funnits i samma utsträckning.

Då pensionssparandet är ett långsiktigt sparande med regelbundna insättningar under lång tid så kan för en majoritet a av medborgarna pensionssparandet med tiden utgöra individens största finansiella tillgångar. Då pensionen är ett långsiktigt sparande är det också vanligt med aktiebaserat sparande främst idag genom olika former av aktiefonder. De flesta kommer därmed med tiden sitta på miljontillgångar i aktiefonder utan att individen i övrigt sparande kanske aldrig köpt några aktier.

Det är lätt att glömma av vilka förhållandevis stora avsättningar som med tiden sker till dessa premiebaserade pensioner även om premiebaserade pensioner kanske medför något lägre pensioner än tidigare som en procent av individens slutlön. Nedanstående exempel baseras på en 28 årig individ med en löneinkomst på 30 000kr per månad. Individen arbetar på ett kollektivavtal där pensionsavsättningar utgör en summa om 4,5% av individens bruttolön.

Avsättning till premiepension per månad: 750kr

Avsättning till individens tjänstepension: 1350kr

Totalt utgör alltstå pensionssparandet dryga 2000kr per månad för en individ med 30 000kr i månadslön helt utan egna insättningar, varje månad och en summa som höjs i takt med individens löneutveckling samt det faktum att pensionskapitalet förhoppningsvis får en bra avkastning. Med tiden blir dessa anspråkslösa summor allt större belopp. Med hänsyn tagen till en löneutveckling på 3% och en avkastning på t.ex. 6-7% medför detta att enbart premiepensionen och denna avtalspension kan uppgå till så mycket som fem miljoner vid 65 års dagen. Pengar som troligtvis är placerade i t.ex. aktiefonder.

Aktiespararna har folkbildat under många år när det gäller aktiesparande i allmänhet och det är min personliga uppfattning att Aktiespararna som organisation idag bör göra sin röst allt mer hörd i pensionsdebatten då pensionsområdet präglas av stora faktorer som missgynnar individen idag

Frågor som Aktiespararna och för den delen också svenska bank och försäkringsbolag skulle kunna verka för i den svenska pensionsdebatten

• Verka för införande av obligatorisk flytträtt av allt pensionskapital. Det är en stor skandal att en hundralapp insatt i en pensionsförsäkring kan vara låst för flytt under en livstid även om man som kund är missnöjd och kostnader missgynnar avkastning. Framförallt gäller dessa vissa traditionella försäkringar som drabbades hårt av den stora börsnedgången 00-02 och där nu individerna sparar i en form av räntefond i kanske 30 år utan att ha möjlighet att flytta sina pengar för att få bättre avkastning. Inlåsningseffekter skapar uppenbart sämre pensioner. I vissa traditionella försäkringar är det helt klart möjligt med dagens solvens och grad att avkastningen framgent kan få svårt att täcka ens inflationen med avdrag för kostnader och skatt detta gäller även vissa "förhandsval" på arbetsmarknaden där pengar hos "ickeväljare" placeras.

• Verka för regeländringar där det ges möjlighet till sammanläggningar av olika tjänstepensioner inom inkomstskattelagens kategori P. Idag är det en situation där en individ som är född på 70-80-tal som under sin yrkeskarriär kanske har 10 olika arbetsplatser många gånger kan ha 15-20 olika tjänstepensionsförsäkring vid pensionering. Svenska folket måste få möjlighet att på ett kostnadseffektivt och begripligt sätt förvalta sin totala pension. Precis på samma sätt som det vore synnerligen dumt att ha 15 olika aktiedepåer är det lika dumt att ha 15 olika fondförsäkringar för sitt pensionssparande. Regeländringar måste idag fram för att kunna genomföra sammanslagningar av t.ex. två pensionsförsäkringar med liknande villkor.

• Verka för bättre villkor för privat pensionssparande för individer som har löneinkomster under gränsen för statlig skatt. Idag är det individer med höga inkomster som har bäst incitament att pensionsspara i egen regi. Behovet av ett privat pensionssparande torde vara lika stort även för individer med lägre inkomster. Mao behöver det ske förändringar i avdragsreglerna alt. annan form av beskattning vid uttag av pensioner i syfte att bättre än idag stimulera ett långsiktigt sparande.

• Vara en aktiv debattör mot de höga kostnaderna som idag är förknippat med pensionssparande. Det finns ingen som helt vettig förklaring till att det är som idag där vanligt fondsparande är förknippat med lägre kostnader än om man sparar i samma fonder inom ramen för en pensionslösning. Snarare torde regelbundenheten i insättningar, långa spartider mm. medföra att sparande inom pensionslösningar borde vara billigare än reguljärt fondsparande. Banker och försäkringsbolag borde snarare återbetala viss del av fondavgifterna istället för att ta ut extra avgifter. De långa spartiderna gör avgifter till en synnerligen viktig faktor för hur stor pensionen vid uttag blir.

• Direktsparande i aktier skall vara möjligt i premiepensionssystemet och inom ramen för andra gällande fondförsäkringar. Att pensionssparare idag är bundna till fonder med många gånger flera procent i avgifter medför lägre pensioner och större vinster för banker och försäkringsbolag. Fondavgifter på så "lite" som 1-2% procent äter upp mycket av individens pension. Det är uppenbart att förhandlare från fack och arbetsgivarhåll idag är okunniga om fördelarna med aktiesparande framför fondsparande under långa spartider.

• Vara en motkraft mot det stora fackliga inflytandet på pensionsområdet. Den svenska fackföreningsrörelsen är idag i högsta grad en av de tyngsta finansiella aktörerna då flera av de större pensionsbolagen har koppling till fackföreningsrörelsen. Med detta ägandeförhållande håller det faktiskt på att byggas upp en form av nya löntagarfonder inom ramen för pensionssystemet. Den röstmässiga makten som pensionskapitalet medför med andras pengar håller sig bäst utanför fackföreningsrörelsen särskilt tydligt visar sig detta då ordföranden i Metall talade om "vårt" pensionsbolag då han kritiserade försäljningar av A-aktier i Scania som ett försäkringsbolag med koppling till fackföreningsrörelsen hade gjort.

• Möjligheterna till Individuella pensionskonton bör utredas. Ett tänkbart alternativ för att få större kunskap och lägre avgifter i pensionssystemet är införande av sk. Individuella pensionskonton. Dvs en och samma försäkring där premiepensionen kan sättas in, arbetsgivare kan avdragsgillt sätta in pensionspremier och individen själv kan sätta in eget avdragsgillt pensionssparande. Individen kan sedan själv välja i vilken bank/försäkringsbolag som detta konto skall föras. Detta torde ge privatpersoner större möjligheter till översikt och förståelse men även möjligheter att med låga kostnader förvalta sitt pensionskapital. Möjligheterna skall också finnas i ett individuellt pensionskonto att göra ett medvetet val att frånsäga sig egen förvaltning och då överlåta förvaltningen av det individuella pensionskontot till en egen vald traditionell pensionsförsäkring med samma betingelser som ovan.

• Verka för att försäkringstagare skall få rösträtt på finansiella innehav i försäkringar. När allt fler finansiella tillgångar ligger inom ramen för försäkringssparande medför detta en allt större institutionalisering där röstmakten inte hamnar hos ägarna utan hos ombuden i form av banker och försäkringsbolag. Röstmakt och ägarinflytande skall alltid vara hos ägarna.

Förändringarna på pensionsområdet har den senaste tioårsperioden har överlag varit goda men det är nu dags att ta tag i finputsen och förbättra villkoren för det svenska pensionssparandet.

Med vänlig hälsning

Cristoffer Stockman
cristoffer.stockman@gmail.com
www.stockman.nu