Leta goda ägare

I aktieinvesteringar fokuseras det ofta om att företaget som det skall investeras i skall vara bra för sina ägare (uttryckligen att man skall tjäna så mycket pengar som möjligt) lika så finns det självfallet också bolag där ägarna av bolaget inte direkt är det som tas hänsyn till i första rummet.

Efter att ha hört P3 dokumentär i ett 1,5tim program om Skandia skandalerna (finns som podcast i iTunes eller via www.sr.se) så är jag också benägen att påstå att alla börsnoterade aktiebolag också ha ett behov av goda ägare. I fallet Skandia är det enligt mig ganska uppenbart att det vara frånvaron av goda ägare direkt skadade företaget vilket slutligen ledde till att ”gamla Skandia” aldrig mer blev sig likt. För att göra en lång historia kort ang. vad som hände med ”gamla Skandia” så först så såldes det amerikanska dotterbolaget till ett större försäkringsbolag, Skadeförsäkringsbolaget såldes till finska Sampo (IF heter det i Sverige idag) och kapitalförvaltningen såldes till DnB NOR. Det som sedan var kvar lade företaget Old Mutual ett bud på och köpte ut från börsen efter att Skandia varit börsnoterat sedan 1853. Sorgligt eller inte men det hade aldrig hänt om man inte hade haft bättre ägare. I Bolagets utvecklades en tjänstemannakultur som var direkt skadlig i kombination med flera vansinniga affärsmässiga beslut. Något som i slutändan drabbade både anställda och ägare.

Så vad skiljer då en god och bra ägare från en mindre bra ägare?
Det första som måste utvecklas är en samsyn mellan ägare/styrelse och anställda i företaget. Det skall inte finnas två olika synsätt och där beslut tas som kan sägas t.e.x gynna de anställda betydligt mer än ägarna. Likaså är det av yttersta vikt att ett företag sköts med ett långsiktigt perspektiv. Ett vanligt problem är annars att det tas lite för riskfyllda kortsiktiga beslut som vara en form av spekulation där främst anställda gynnas om det går bra och om det går dåligt så får ägare ta hela smällen.

I finanssektorn vill jag påstå att behovet av duktiga ägare och styrelsemedlemmar är särskilt viktigt. Inte minst visas detta i Skandia och Carnegieskandalerna i Sverige och flertalet internationella liknande skandaler. Lika så finns det finansiella företag som haft mycket goda ägare och där både anställda och ägare haft en bra utveckling. Spontant kan man nog dra slutsatsen att H&Q finansbolagen haft goda ägare. Även starka ägare som Stefan Persson i HM, Lundberg, Nibe, Hexagon osv är bolag som haft synnerligen god nytta av den trygghet som behövs för att anlägga ett långsiktigt affärsmässigt perspektiv i bolagen. En trygghet där det är helt okej att göra några dåliga kvartal där man bygger upp långsiktiga värden.

I den svenska koden för bolagsstyrning så har det de senaste åren utvecklas en något trist tendens till att Styrelsen har blivit någon form av kontrollstation i kontakten mellan aktieägare och företagsledning. Vilket ibland medför att styrelsen mer blivit en form av extra revisorer istället för att vara aktivister/visionärer och företagsbyggare. Jag håller helt och fullt med Vdn i Investor, Industrivärden och Öresund i deras kritik mot denna allt större kontrollstation i svensk bolagstyrning. Visst finns det många gånger behov av en motkraft till vidlyftiga och korkade företagsledningar men i de allra flesta fall vinner alla företag på att det finns en gemsam samsyn och gemensam utvecklingsvilja i företaget mellan ledning och styrelse precis på samma sätt som på alla arbetsplatser är bäst om arbetstagare och arbetsgivare har en gemensam syn på hur ett företag skall drivas.

Mitt råd när det gäller investeringar i aktier att leta efter goda och starka ägare. Speciellt gäller det investeringar i finansiella företag.

Psst. Bilden är tagen på klippan Kilt rock i Skottland av undertecknad år 2005. Tänkte starta en trend med någon trevlig naturbild i varje inlägg.