Många frågor men få svar

Det är valår i år och alla lobbyister, intresseorganisationer och politiska partier gör sig redo för att värva väljare till sina partier eller försöker få politiska partier att ta till sig intressegruppernas kärnfrågor. Pensionärerna (eller om istället kanske skulle använda begreppet ”Sveriges rikaste generation”) verkar i år dragit längsta strået och om jag förstår saken rätt lovar samtliga partier nu skattesänkningar och mer pengar över i plånboken.

Personligen så blir jag nästan lite beklämd vilka prioriteringar som styr den politiska debatten. Det är för eller emot om händelser i Armenien/Turkiet 1915 skall klassifiseras som folkmord eller inte, huruvida vi skall ha RUT-avdrag eller inte, om vi skall ha tre eller fyra jobbskatteavdrag, om vi skall lagstifta om kvotering om börsbolags styrelseplatser, om vi skall ha jämställdhetsbonus, om taket i föräldraförsäkringen eller om A-kassan skall höjas/sänkas några procentenheter. Med all respekt för dessa frågor men är detta det absolut viktigaste frågorna att agitera i Plenisalen om? Jag tycker nog inte det… även om man givetvis kan ha en åsikt om respektive sakfråga.

Många framtidsfrågor diskuteras idag väldigt lite kan jag tycka. Långsiktig energiförsörjning (mer än elpriset vintern 09/10) är något vi verkligen borde ta på allvar, lika så budgetdisciplinen så vi inte hamnar i samma sits som länderna på Cornucopias snygga diagram. Men det som det kanske är mest beklämmande tyst om och vad som är en mer akut fråga är ungdomsarbetslösheten om man diskuterar den som är det nästan alltid diskussioner hur hög A-kassa dessa ungdomar borde ha. Nästan en fjärdedel av landets 18-25 åringar är arbetslösa, Enbart i en stad som Västerås handlar detta om ca. 1700 individer. Säkerligen är deras arbetslöshet också orsaken till ökade socialbidragskostnader, kronofogdeökningar mm mm. Risken för social generationsoro lär inte minska om denna arbetslöshet blir bestående. Här borde vi diskutera och lägga förslag om hur vi skulle kunna underlätta dessa generationsklyftor som håller på att byggas upp.

Kanske borde vi hantera det som i början på 1800-talet? Jasså, kommer inte ihåg hur det var? Jo i tjänstehjonlagstiftningen som gällde fram till 1833 så var det ett krav för obesuttna (dvs de utan egen mark) att dessa var skyldiga enligt lag att ha inneha ”laga försvar” vilket kan likställas med en försörjning. Att vara arbetslös var helt sonika ett lagbrott och straffen som utdömdes var inte helt oväntat, straffarbete. Vilket kanske inte var så kostigt i 1800-talets ekonomi (fram till 1870-talet) där den stora ständiga bristvaran var just arbetskraft, energi, råvaror var det gott om. Och ”Brottslingarna” fick vackert bygga vägar, järnvägar och kanaler åt staten mellan vårbruk och skördetid då det fanns mer jobb att tillgå.