Häromdagen så skrev jag några rader om Hufvudstaden så det är väl lika bra att ja väljer att utveckla resonemang lite om detta ärevördiga fastighetsbolag.
Först av allt vill jag klargöra att Hufvudstaden nog med ganska bred marginal kan klassificeras som stockholmsbörsens allra tråkigaste bolag, alla kategorier. I Hufvudstaden finns inga ambitioner på expansion och tillväxt, och det lär nog inte hända något direkt spektakulärt i bolaget innan rattmuffen både tagits av och på ett dussintal gånger och både en och två influensaepidemier har ankrat konungariket.
Hufvudstaden har en lång oh brokig historia som sträcker sig tillbaka till 1915 då bolaget startades av finansmannen och tändstickskungen Ivar Kruger. 1915 var en annan tid än idag och Investor hade inte ens bildas. Kruger var en driven karl, full av entreprenörskap och hisnande planer för framtiden. Vid denna tid hade herr Kruger precis börjat bygga sitt tändsticksimperium men han och kumpanen Paul Toll hade varit igång några år med ett byggföretag vid namn Kruger & Toll, berömt för att använda sig av armerad betong som en av de första bolagen. Som byggbolag under denna industriella revolutions dagar så torde de ha funnits en logik i att också bilda fastighetsbolag och på så sätt förvalta en del av byggvinsterna i färdigbyggda fastigheter.
K&T byggde mycket i kungllga Hufvudstaden och vad passade då inte bättre än att förvalta fastigheter även där. Sedan genom dårtionden så har bolaget präglats av en rad intressanta händelser för K&T fall och konkurs med resultatet att Skandinaviska Banken fick överta bolaget då man hade varit största utlånare till Kruger, samtidigt som Handelsbanken och Wallenbergs gnuggade händerna och roffade åt sig de ädlaste rubinerna i Krugers maksfär. Skandinaviska banken hade bildat investmentbolaget Custos för att kunna driva vidare sina nödlidande krediter (jämför med Investor och Industrivärden). Hufudstaden började med tiden må ganska väl expanderade ibland och ägde ett tag tom sommarstugor som man hyrde ut, omstrukturerades ibland och var med i fastighetskriser ibland innan mitten av 90-talet då Herrar Hagströmer och Qviberg i nattliga räder tog kontrollen över modern Custos och därigenom också Hufvudstaden indirekt.
Custos fick en ny Vd på uppdrag av H&Q då som idag är ganska känd, tennisprofilen och räknenissen Christer Gardell. Han fick helt enkelt uppdraget att börja realisera de värden som fanns i Custos. Hufuvstaden började struktureras om ut med en internationell satsning och renodla till fastigheter i centrala Göteborg och Stockholm och sedan försöka hitta en lämplig köpare, vilket man hittade i Fredrik Lundberg och Lundbergföretagen som hade varit en mindre ägare ett tag. Hufvudstaden såldes till ett rejält överpris och H&Q och Gardell tackade för kaffekakan och köpte istället in sig i ett betydligt billigare fastighetsbolag vid namn Drott och det är en saga i sig. Mats Qviberg lär för övrigt ha sagt att försäljningen av Hufvudstaden var deras bästa affär någonsin, även om Lundberg även han tjänat bra med pengar på köpet.
Så Hufvudstaden av idag då är det något att sträcka ner handen i syltburken för? Dotterbolag inom Lundbergs som man är.
Idag så har man ett extremt koncentrerat fastighetsbestånd bestående av ett gäng fastigheter i Göteborg och i Stockholm mellan Kungsträdgården och Humleparken. Såväl NK huset om femmanhuset ingår i Hufvudstaden och man kan nog utan att sticka ut hakan allt för mycket säga att bolaget äger Sveriges allra mest eftertraktade fastigheter med en aldrig sinande ström av hyresgäster, för vem vill inte ha kontor nära Stureplan?
Man bedriver också en ganska så omfattade parkeringsverksamhet så att shoppande mammor och pappor kan parkera bilen när det är dags att julshoppa på femmanhuset. De attraktiva fastigheterna och stabila hyresgästerna medför givetvis att fastigheterna är synnerligen dyra och har en låg direktavkastning, men i gengäld stabilitet.
Som förvaltande kommersiellt fastighetsbolag så är Hufvudstaden mycket välskött, låga skulder (3,4Mdr i relation till fastigheter värda 18,2Mdr) sedan har man också givetvis då man i stort sett aldrig säljer fastigheter en stor ”eventuell” skatteskuld i balansräkningen som fastiskt är större än lånen men det är ju gratis finansiering så länge man inte säljer. Då Hufvudstaden inte har några tillväxtambitioner så brukar man dela ut omkring 50-80% av rörelseresultatet (driftsnetto minus lånekostnader), resultatet blir att utdelningen blir synnerligen stabil och ökandes med normalt sett några procent om året. 2006 så genomförde man en stor utförsäljning (man sålde fastigheten World trade center i Sthlm) och delade då ut i försäljningslikviden rakt av och sedan är man tillbaka och förvaltar det man har. Den lilla peng som blir över när utdelningen är utbetalad brukar användas för investeringar i befintliga fastigheter i syfte att pumpa ut lite mer hyreskronor ur hyresgästerna.
Men hyresgästerna brukar allt som oftast vara väldigt nöjda kan jag tro då Hufvudstaden ideligen brukar vara i topp när landets kommersiella hyresgäster betygsätter sin hyresvärd. Men aktien kan vara intressant den gången direktavkastningen på den ordinarie utdelningen kliver upp på en femma-sjua (omkring max 40spänn per aktie idag). Eller som portföljförvaltaren Simon Blecher en gång sa, Hufudstaden kan man alltid köpa om man vill ha tråkigt i en sådär 10-15 år…
onsdag 2 september 2009
tisdag 1 september 2009
Lördag hela veckan?
Bloggaren Cornucopia har utlyst lördagen till modebloggsdag på sin blogg.
Jag tycker det är ett mycket lovvärt initiativ av Cornucopia att genom en mer ytlig approach lyfta upp kategorin "ekonomibloggar" eller vad man nu skall kalla det till en något högre nivå och förhoppningsvis nå en bredare läsekrets. Trots allt verkar Mode vara ett område som intresserar många bloggläsare med tanke på att blondinbella senaste veckan haft 246012 besökare enligt bloggtoppen mot lite drygt 2000 besökare på de mest populära ekonomibloggarna. Så för att lyfta svenska folkets intresse för ekonomi, sparsamhet och investeringar så tycker jag det är helt okej att lördagen viks åt mode.
Så jag hänger på, Cornu!
På lördag blir blir det "dagens outfit" och mobilkamera bilder på denna blogg. obs, detta gäller enbart lördag, och givetvis så ber jag seriösa bloggläsare om ursäkt för detta oseriösa inlägg. och varför inte utnämna lördagen till stora modebloggsdagen bland "ekonomibloggar"?
Man kanske skulle registrera adressen www.snygghäck.se för detta ändamål?
Jag tycker det är ett mycket lovvärt initiativ av Cornucopia att genom en mer ytlig approach lyfta upp kategorin "ekonomibloggar" eller vad man nu skall kalla det till en något högre nivå och förhoppningsvis nå en bredare läsekrets. Trots allt verkar Mode vara ett område som intresserar många bloggläsare med tanke på att blondinbella senaste veckan haft 246012 besökare enligt bloggtoppen mot lite drygt 2000 besökare på de mest populära ekonomibloggarna. Så för att lyfta svenska folkets intresse för ekonomi, sparsamhet och investeringar så tycker jag det är helt okej att lördagen viks åt mode.
Så jag hänger på, Cornu!
På lördag blir blir det "dagens outfit" och mobilkamera bilder på denna blogg. obs, detta gäller enbart lördag, och givetvis så ber jag seriösa bloggläsare om ursäkt för detta oseriösa inlägg. och varför inte utnämna lördagen till stora modebloggsdagen bland "ekonomibloggar"?
Man kanske skulle registrera adressen www.snygghäck.se för detta ändamål?
Korrekt historisk aktieinformation inte så lätt som man tror
Den mycket ambitiöse bloggaren 40procent20år har åtagit sig ett ambitiöst projekt i hemsidan Börsdata. En hemsidan fullspäckad med gamla hederliga börsguiden fundamental information presenterat gratis via internet, diagram och staplar över utdelningar, eget kapital, vinster och omsättning osv. Dvs ett lite snabbare sätt att ta del av enklare finansiell information än att läsa i gamla årsredovisningar. Bland annat har tagit fram en lista döpt till svenska utdelningseliten som består av företagen som delat ut pengar i 10 år och under dessa 10 år alltid höjt eller bibehållit utdelningarna, fina välskötta företag helt klart och trevlig hemsida som påminner en hel del om en gammal hemsida om fanns för några år sedan men jag minns bara inte namnet…..
Företagsinformation såsom aktieutdelningar och tom aktiekurser är faktiskt inte en så enkel verksamhet som man kan tro och det är inte lätt att hålla siffrorna up to date, dessutom så finns det också en hel del tolkningsfrågor på hur man skall presentera resultatet. Tolkningsfrågor på utdelningar? Va? Låter väl knepigt det är väl bara att spotta in hur många kronor som delats ut?
Nja inte riktigt, utan det finns utrymme för tolkningar för det finns en hl del saker som kan ställa till det i siffrorna på ett ställe som t.ex. börsdata.se Låt mig exempelvis ta Ratos en aktie som enligt 40procent20år är ett företag bland ”utdelningseliten” trots att man faktiskt sänkt sin utdelning…eller så har man kanske inte det?
Om jag inte minns helt fel så delade man senaste ut 9kr per aktie, året innan delade man ut 5,50kr i ordinarie utdelning men 5,50kr i extra utdelning dvs totalt 11kr per aktie, innan dess så har jag för mig att man hade en utdelning om jag inte helt missminner mig på 7,50kr per aktie men sedan dess så har man splittat aktien 2:1 dvs per aktie idag 3,75kr per aktie men sedan samma år så genomförde man också ett inlösenprogram där först aktien splittades i tre och sedan löste man in var tredje aktie för 19kr styck. (därav splitten 1:2). Dvs totalsumman var 7,50/2 kr+19/2 kr= totalt 13,25 kr per aktie.
Så om vi skall vara riktigt petig så har faktiskt Ratos sänkt den totala utdelningen tre år på raken för den aktieägare som köpte 200 aktier och har dom kvar! Först 13,25kr per aktie, sedan 11kr och nu senast 9kr. Men den ordinarie utdelningen den har ökat år för år men ganska många procent.
Men vad som händer i alla siffror och kurvor är att splitt-inlösenprogram inte räknas in bland utdelningar utan justeras efter beslut av skatteverket! Dvs ett inlösenprogram på medför att anskaffningsvärdet fördelas procentuellt efter börskurserna på inlösendagen! Tänk att ett företag handlas för 200kr för en aktie man gör en split inlösen på först splitt 3:1 (varav en inlösenaktie) och sedan inlösen av var tredje aktie för 10kr. Det logiska är ju då att de 200kr är fördelade på Inlösenaktie 10kr och de två vanliga aktierna för 95kr. Inlösenaktien består således av 5% av börsvärdet. Skatteverket fattar då beslut att 5% av värdet skall fördelas på inlösenaktien och 95% på de resterade aktierna. Dessa belopp används i deklarationen trots att de flesta upplever det som en ”krånglig” aktieutdelning.
Men vad man också bör fundera över att detta också används i företagsinformationen, fast det kanske inte direkt är relevant, eller är det det?. I exemplet ovan så sänks alla historiska börskurser med 5% och alla historiska utdelningar sänks också med 5% fast att det knappast är relevant, fick man 5kr per aktie så fick man ju 5kr per aktie inte 4,75kr inlösenomkräknat. Dessutom så kommer inte inlösenprogrammet som medförde pengar i handen synas i någon företaginformation! (mer än på skatteverkets hemsida eller i en undertext i en ÅR. Även bloggaren 40procent20år har tagit upp dessa ”justerade” nyckeltal som är lite knepiga.
Ratos inlösenprogram på 19kr kunde ju lika gärna ha varit en utdelning, eller hur?
Ett bolag som däremot inte sänkt sin utdelning på länge men som inte finns med bland utdelningseliten är Hufvudstaden. Hufvudstaden dom har kört den ”enkla vägen”, att om man haft lite för mycket kapital så har man delat ut detta, rakt av inga krångliga inlösenprogram! Något år så blev det runt 20% i direktavkastning har jag för mig då man sålt fastigheten World Trade center och delat ut likviden till aktieägarna. Men den lite ”dolda” ordinarie utdelningen har oftast tickat upp några procent per år, men i företagsinformation så blir man straffad med att ha sänkt sin utdelning.
Det finns också många andra saker som kan ställa till det med historiska börskurser och utdelningar. T.ex. nyemissioner eller optionsprogram till ledningen. Där nyckeltal och börskurser justeras upp och ned…
Som sagt, siffror är många gånger tolkningsfrågor, eller skall vi säga rena rama snurren?
Företagsinformation såsom aktieutdelningar och tom aktiekurser är faktiskt inte en så enkel verksamhet som man kan tro och det är inte lätt att hålla siffrorna up to date, dessutom så finns det också en hel del tolkningsfrågor på hur man skall presentera resultatet. Tolkningsfrågor på utdelningar? Va? Låter väl knepigt det är väl bara att spotta in hur många kronor som delats ut?
Nja inte riktigt, utan det finns utrymme för tolkningar för det finns en hl del saker som kan ställa till det i siffrorna på ett ställe som t.ex. börsdata.se Låt mig exempelvis ta Ratos en aktie som enligt 40procent20år är ett företag bland ”utdelningseliten” trots att man faktiskt sänkt sin utdelning…eller så har man kanske inte det?
Om jag inte minns helt fel så delade man senaste ut 9kr per aktie, året innan delade man ut 5,50kr i ordinarie utdelning men 5,50kr i extra utdelning dvs totalt 11kr per aktie, innan dess så har jag för mig att man hade en utdelning om jag inte helt missminner mig på 7,50kr per aktie men sedan dess så har man splittat aktien 2:1 dvs per aktie idag 3,75kr per aktie men sedan samma år så genomförde man också ett inlösenprogram där först aktien splittades i tre och sedan löste man in var tredje aktie för 19kr styck. (därav splitten 1:2). Dvs totalsumman var 7,50/2 kr+19/2 kr= totalt 13,25 kr per aktie.
Så om vi skall vara riktigt petig så har faktiskt Ratos sänkt den totala utdelningen tre år på raken för den aktieägare som köpte 200 aktier och har dom kvar! Först 13,25kr per aktie, sedan 11kr och nu senast 9kr. Men den ordinarie utdelningen den har ökat år för år men ganska många procent.
Men vad som händer i alla siffror och kurvor är att splitt-inlösenprogram inte räknas in bland utdelningar utan justeras efter beslut av skatteverket! Dvs ett inlösenprogram på medför att anskaffningsvärdet fördelas procentuellt efter börskurserna på inlösendagen! Tänk att ett företag handlas för 200kr för en aktie man gör en split inlösen på först splitt 3:1 (varav en inlösenaktie) och sedan inlösen av var tredje aktie för 10kr. Det logiska är ju då att de 200kr är fördelade på Inlösenaktie 10kr och de två vanliga aktierna för 95kr. Inlösenaktien består således av 5% av börsvärdet. Skatteverket fattar då beslut att 5% av värdet skall fördelas på inlösenaktien och 95% på de resterade aktierna. Dessa belopp används i deklarationen trots att de flesta upplever det som en ”krånglig” aktieutdelning.
Men vad man också bör fundera över att detta också används i företagsinformationen, fast det kanske inte direkt är relevant, eller är det det?. I exemplet ovan så sänks alla historiska börskurser med 5% och alla historiska utdelningar sänks också med 5% fast att det knappast är relevant, fick man 5kr per aktie så fick man ju 5kr per aktie inte 4,75kr inlösenomkräknat. Dessutom så kommer inte inlösenprogrammet som medförde pengar i handen synas i någon företaginformation! (mer än på skatteverkets hemsida eller i en undertext i en ÅR. Även bloggaren 40procent20år har tagit upp dessa ”justerade” nyckeltal som är lite knepiga.
Ratos inlösenprogram på 19kr kunde ju lika gärna ha varit en utdelning, eller hur?
Ett bolag som däremot inte sänkt sin utdelning på länge men som inte finns med bland utdelningseliten är Hufvudstaden. Hufvudstaden dom har kört den ”enkla vägen”, att om man haft lite för mycket kapital så har man delat ut detta, rakt av inga krångliga inlösenprogram! Något år så blev det runt 20% i direktavkastning har jag för mig då man sålt fastigheten World Trade center och delat ut likviden till aktieägarna. Men den lite ”dolda” ordinarie utdelningen har oftast tickat upp några procent per år, men i företagsinformation så blir man straffad med att ha sänkt sin utdelning.
Det finns också många andra saker som kan ställa till det med historiska börskurser och utdelningar. T.ex. nyemissioner eller optionsprogram till ledningen. Där nyckeltal och börskurser justeras upp och ned…
Som sagt, siffror är många gånger tolkningsfrågor, eller skall vi säga rena rama snurren?
måndag 31 augusti 2009
Än har Ratos koll på sina risker
Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om Ratos som brukar vara populärt om jag förstår saken rätt bland bloggen läsare. Ratos, som för någon vecka eller två sedan avlämnade sin rapport för det första halvåret.
Ratos har under det sista året kommunicerat att de kommande 2 åren blir ”mellanår” för Ratos med små möjligheter att göra stora exitresultat, men nu är ju Ratos heller inget direkt helt renolda private equity fond utan med tanke på att man är noterat som investmentbolag så har Ratos ganska bra möjligheter att under lite sämre affärsförhållande verka som ett gammalt hederligt konglomerat med dotterbolag som sinsemellan inte direkt har något med varandra att göra men där moderbolaget kan utgöra en fin plantskola och odlingsjord för fina bolag.
Så kortsiktigt så får vi nog se på Ratos som just ett konglomerat som får försöka ”värka ut” den sämre konjunkturen. Först av all så kan man maa rapporten dra slutsatsen att Ratos likt nästa alla andra bolag har drabbats av de sämre tiderna och många av innehavsbolagen har fått se efterfrågan
Jag vet att jag skrivit det många gånger förut men det viktigaste ha förståelse för när det gäller Ratos är Ratos övergripande målsättning att man över innehavsperioden för innehaven skall generera en årlig avkastning på 20% på investerat kapital, den avkastning skall komma ifrån industriellt och finansiellt riktiga beslut. Historiskt har Ratos visa sig vara ett mycket bra ägare med ett resultat överstigande sin målsättning.
Samtidigt är det då som aktieägare mycket viktigt att hålla koll på det kapital som Ratos har till sitt förfogande och möjligt att arbeta i aktieägarna tjänst. Mer viktigt än att fokusera på vad den redovisade vinsten är för tillfället då denna med tanke på Ratos verksamhet kan variera kraftigt kvartal till kvartal men också år till år.
Ratos gick in i år 2009 med en hundralapp per aktie i eget kapital oh vid halvårsskiftet så redovisade man ett kapital på 93 kr per aktie samtidigt så bör man då också betänka att man skyflat ut 9kr per aktie till aktieägarna. Så det faktiska kapitalet har vuxit till sig med två kronor under året, de två kronorna är givetvis ett resultat av vinster i innehaven som skapats. Dessa två spänn på en hundring på ett halvår ligger givetvis långt från Ratos målsättning om 20% på kapitalet om året. Sedan är det givetvis så också att vissa innehav i Ratos portfölj har backat mer än andra och Ratos agerar oftast med en belåning i innehavsbolagen som är kopplade till att bankerna som lånar ut pengar har krav på bolagen att uppfylla vissa nyckeltal. Då nu lönsamheten i flera bolag är sjunkande så leder detta till att Ratos måste skjuta till kapital i innehavsbolagen i syfte att den finansiella hävstången skall vara under kontroll och bankerna också skall vara nöjda med riskerna. Om vänt så leder givetvis att Ratos kan få ganska fina lyft i lönsamheten den dagen volymer och efterfråga börjar öka.
Det första halvåret så har Ratos lastat in lite gyllene guldslantar i Contex, Diab, Euromaint, Inwido och Jötul i syfte att ta ner deras skulder. Samtidigt är det intressant att Ratos kan göra dessa nyemissioner helt utan de problem som många börsnoterade bolag har vid nyemissioner med krångliga processer och dyra garantipremier
De senaste åren har man kunnat lyfta ur pengar i inlösen/refinansieringar och utdelningar men idag så är det lite payback time och man skall nog vara klart nöjd med att Ratos moderbolag har så starka finanser med nästan 3Mdr på kassakistans botten att ta av för nödår och för förvärv.
Men den bakomliggande verksamheten har trots allt vad jag bedömer hittills i alla fall bra riskkontroll men spontant så känns det kanske som att Ratos borde ta det lite varligt med utdelningen till våren. Då ”konglomerat Ratos” i löpande avkastning på ett år har svårt att tjäna in de där 9kronorna per aktie på ett år och pengar mycket väl just kan behöva användas för amorteringar i innehavsbolagen.
Sedan finns det ju som alltid några bolag som fortsatt utvecklas väldigt bra i portföljen. Anticimex och Haglöfs ger mycket fina pengar. Anticimex klarar idag nästan 20% på eget kapital i avkastning i löpande verksamhet trots ganska stora skulder att betala ränta på. Surdegarna är de större innehaven Lindab och Inwido som tappat en stor del av sin lönsamhet. Värderingen av Ratos som aktie ger i dag vid handen att man kan förvänta sig en avkastning de kommande 10 åren omkring 10-12% i totalavkastning om Ratos fortsatt uppfyller sina målsättningar och 5-6% om avkastningen på eget kapital hamnar kring halva målsättningen.
Ratos har under det sista året kommunicerat att de kommande 2 åren blir ”mellanår” för Ratos med små möjligheter att göra stora exitresultat, men nu är ju Ratos heller inget direkt helt renolda private equity fond utan med tanke på att man är noterat som investmentbolag så har Ratos ganska bra möjligheter att under lite sämre affärsförhållande verka som ett gammalt hederligt konglomerat med dotterbolag som sinsemellan inte direkt har något med varandra att göra men där moderbolaget kan utgöra en fin plantskola och odlingsjord för fina bolag.
Så kortsiktigt så får vi nog se på Ratos som just ett konglomerat som får försöka ”värka ut” den sämre konjunkturen. Först av all så kan man maa rapporten dra slutsatsen att Ratos likt nästa alla andra bolag har drabbats av de sämre tiderna och många av innehavsbolagen har fått se efterfrågan
Jag vet att jag skrivit det många gånger förut men det viktigaste ha förståelse för när det gäller Ratos är Ratos övergripande målsättning att man över innehavsperioden för innehaven skall generera en årlig avkastning på 20% på investerat kapital, den avkastning skall komma ifrån industriellt och finansiellt riktiga beslut. Historiskt har Ratos visa sig vara ett mycket bra ägare med ett resultat överstigande sin målsättning.
Samtidigt är det då som aktieägare mycket viktigt att hålla koll på det kapital som Ratos har till sitt förfogande och möjligt att arbeta i aktieägarna tjänst. Mer viktigt än att fokusera på vad den redovisade vinsten är för tillfället då denna med tanke på Ratos verksamhet kan variera kraftigt kvartal till kvartal men också år till år.
Ratos gick in i år 2009 med en hundralapp per aktie i eget kapital oh vid halvårsskiftet så redovisade man ett kapital på 93 kr per aktie samtidigt så bör man då också betänka att man skyflat ut 9kr per aktie till aktieägarna. Så det faktiska kapitalet har vuxit till sig med två kronor under året, de två kronorna är givetvis ett resultat av vinster i innehaven som skapats. Dessa två spänn på en hundring på ett halvår ligger givetvis långt från Ratos målsättning om 20% på kapitalet om året. Sedan är det givetvis så också att vissa innehav i Ratos portfölj har backat mer än andra och Ratos agerar oftast med en belåning i innehavsbolagen som är kopplade till att bankerna som lånar ut pengar har krav på bolagen att uppfylla vissa nyckeltal. Då nu lönsamheten i flera bolag är sjunkande så leder detta till att Ratos måste skjuta till kapital i innehavsbolagen i syfte att den finansiella hävstången skall vara under kontroll och bankerna också skall vara nöjda med riskerna. Om vänt så leder givetvis att Ratos kan få ganska fina lyft i lönsamheten den dagen volymer och efterfråga börjar öka.
Det första halvåret så har Ratos lastat in lite gyllene guldslantar i Contex, Diab, Euromaint, Inwido och Jötul i syfte att ta ner deras skulder. Samtidigt är det intressant att Ratos kan göra dessa nyemissioner helt utan de problem som många börsnoterade bolag har vid nyemissioner med krångliga processer och dyra garantipremier
De senaste åren har man kunnat lyfta ur pengar i inlösen/refinansieringar och utdelningar men idag så är det lite payback time och man skall nog vara klart nöjd med att Ratos moderbolag har så starka finanser med nästan 3Mdr på kassakistans botten att ta av för nödår och för förvärv.
Men den bakomliggande verksamheten har trots allt vad jag bedömer hittills i alla fall bra riskkontroll men spontant så känns det kanske som att Ratos borde ta det lite varligt med utdelningen till våren. Då ”konglomerat Ratos” i löpande avkastning på ett år har svårt att tjäna in de där 9kronorna per aktie på ett år och pengar mycket väl just kan behöva användas för amorteringar i innehavsbolagen.
Sedan finns det ju som alltid några bolag som fortsatt utvecklas väldigt bra i portföljen. Anticimex och Haglöfs ger mycket fina pengar. Anticimex klarar idag nästan 20% på eget kapital i avkastning i löpande verksamhet trots ganska stora skulder att betala ränta på. Surdegarna är de större innehaven Lindab och Inwido som tappat en stor del av sin lönsamhet. Värderingen av Ratos som aktie ger i dag vid handen att man kan förvänta sig en avkastning de kommande 10 åren omkring 10-12% i totalavkastning om Ratos fortsatt uppfyller sina målsättningar och 5-6% om avkastningen på eget kapital hamnar kring halva målsättningen.
torsdag 27 augusti 2009
Fegisar vinner i längden
Svenska Dagbladet( i alla fall på nätet) har idag flera artiklar med Fredrik Lundberg med en lätt kritisk ton. Lundbergs ammunition är slut, inget börsklipp för maktbolagen, Lundberg förvånad över det kraftfulla börsrallyt
Mao så har nu e24.se bytt fott och från att ha varit pessimister om framtiden och kritiserade av SHB/Lundbergssfären (när det var köpläge) till att nu vända på klacken och istället ta upp att tesen att "Lundberg har missat börsrallyt" osv.
Det är givetvis ett korrekt konstaterande att flera av de svenska investmentbolagen inte har direkt varit aktiva på köpsidan. SHB har gjort knappt något, Investor har stöttat sina innehav i nyemissioner, Kinnevik har kasat nya pengar efter gamla i Metro, Ratos har bara gjort små tilläggsförvärv osv.
Jag kan tycka det är lite besynnerligt att våra affärstidningar som Dagens Industri, Svenska dagbladet, Affärsvärlden osv är så sensationshungriga på dom stora affärerna i Näringslivet samtidigt vill jag nog säga att dom är ganska dåligt införstådda i hur våra svenska investmentbolag verkligen fungerar.
Kortfattat så kan man säga att svenska investmentbolag har och kommer alltid ha väldigt små möjligheter att göra stora tilläggsförvärv i stora börsnedgångar. Förutsättningar för dessa förvärv är helt sonika att man säljer av innehav. Investor försäljning av Scania är ett lysande exempel, dess pengar kan Investor använda (även om man redan bränt iväg mer än hälften), den andra möjligheten är ökad skuldsättning eller ett stort operativt kassaflöde (dvs ett år av kraftigt ökande utdelningar från innehaven). Skuldsättning är ofta problematiskt i stora nedgångar och kassaflödet är ju bara att glömma när tiderna blir sämre, tvärt om blir det ofta tvärt om dvs bolaget måste öka sina skulder enbart för att betala ut fjolårets utdelningspliktiga resultat, En miljard av Investors kassa försvann på så sätt i våras utan minsta notis i affärspressen.
Men även trots dessa faktorer och investmentbolagen hade gjort förvärv så är detta faktiskt något som inte skulle märkts direkt mycket. Hade Investor köpt in sig i ett bolag i våras för låt säga 1Mdr och kursen har gått upp 50% så har man som sagt tjänat 500Mkr vilket ger ung en halvprocent eller något på Investors substansvärde. Dvs det som spelar roll och verkligen roll är innehavens kort och långsiktiga utveckling. Vältajmade börsaffärer spelar (i all fall kortsiktigt) väldigt liten roll.
Men åter Till herr Lundberg och hans Lundbergföretag som för övrigt idag rapporterade sent som attan för det andra kvartalet, har dom verkligen varit så dåliga på att ta tillvara möjligheterna?
Låt oss ta en titt på kassaflödet i Lundbergs.
Lundbergs har det första halvåret fått 881Mkr i Aktieutdelningar från sina innehav samt 148Mkr i rörelseresulat från sina fastigheter. Totalt ung. 1Mdr.
Denna miljard har Lundbergs använt på följande sätt:
-Man har delat ut 372Mkr till sina aktieägare
-Man har investerat i börsaktier för 313Mkr
-Man har gjort fastighetsinvesteringar på 87Mkr
-Samt betalat skatt, räntor och kostnader för moderbolaget på ung. 100Mkr
Det som är kvar upp till miljarden har man använt för att minska sin nettoskuldsättning lite.
Att göra nettoinvesteringar i aktier på dryga 300Mkr och 87Mkr i fastigheter är ingen liten summa även om Lundbergs är ett stort bolag, att dessutom göra detta samtidigt som man betalar utdelning till sina ägare och amorterar ned sina skulder är bra/förståndigt klokt.
Är då ammunitionen slut som E24.se skriver? Knappast om man studerar Lundbergs balansräkning. Det är sant att Holmen har långt kvar till nästa extra utdelning, och när det gäller Hufvudstaden så blir det nog bara en liten utdelningshöjning till nästa år, Industrivärden, Sandvik lär sänka utdelningen, medan resten nog förhoppningsvis kan behålla sin utdelning. Men trots nästa vårs lite sämre inkomster så har Lundbergs resurser då man är så stadd i kassan.
Lundbergs är dock konservativa och man har uttryckt en "tak" på skuldsättningen som är 50% skuldsättning av sina fastigheter och börsportföljen helt obelånad. För att komma upp hit så kan man investera knappt 1,5 Mdr. En trevlig krigskassa att ha och man kan också jämföra lite med andra bolag. Låt säga att Lundbergs skulle låna upp sina fastigheter lika mycket som ett stabilt bolag som Fabege och sedan låna upp sin börsportfölj som Investors maxlånetak på 30% då har Lundbergs ett kapital att ta av som är drygt 9Mdr stor. Tillsammans med sin och döttrarnas egna börsportföljen så skulle mao Lundbergs redan idag i stort sett kunna köpa ut Industrivärden från Börsen, men fram till dessa dröjer nog en 15-20 år...
tisdag 25 augusti 2009
Ett bortglömt storföretag?
Som ni säkerligen har förstått som läsare av denna blogg så har jag ett liten fabless för svensk näringslivshistoria mm. så denna dag blir det inget om börsen eller något om den makroekonomiska utvecklingen utan några rader om ett stort onoterat företag med svensk anknytning.
Vi svenskar känner ju till flera stora onoterade bolag med svenskanknytning, alla studenters favorit företag IKEA t.ex. och statliga vattenfall. Två företag som det skrivs väldigt mycket om i svensk media och som är ständigt aktuella. Det finns också många företag som är rejält stora men som man i stort sett aldrig hör ett knyst om, Tetra Laval är ett sådant företag.
Tetra Laval har en väldigt brokig historia, fylld av familjeintriger i värsta såpoperastil och stora ”hemliga” ekonomiska transaktioner för att undgå att betala skatt i Sverige. Företaget har varit på vippen att gå i konkurs många gånger om men räddas av strålande insatser i företaget och någon gång också av familjen Wallenberg och deras bank.
Men den som startade allt var nu bortgångne Ruben Rausing eller närmare bestämt några av hans anställda. Ruben ville bli rik och satsade på en marknad där möjligheterna att göra stora pengar på de rätta ideeérna fanns, han sa helt sonika upp sig från sitt jobb som ”påläggskalv” i Stockholms Enskilda Bank och startade ett förpackningsbolag, Åkerlund&Rausing. Några anställda inom företaget råkade sedan göra en riktigt fin uppfinning, en pappersförpackning i form av en tetraeder/pyramid. Det kanske inte låter så mäkligt och det tog många år innan man fick en fungerande verksamhet men i grunden var ”tetran” en revolution, fullt i klass med ett annat svenskflaggskepp såsom kullagret. ”Tetran” medförde att man kunde transportera flytande livsmedel i en lätt, hygienisk förpackning men det viktigaste av allt var att man kunde förpacka det flytande livsmedlet i ett slutet kontinuerligt system. Det kanske inte låter så märkligt men denna lilla förpackning har sparat många människors liv i världen, då inga bakterier kan ta sig in i förpackningen och medförde också att lagringstiderna ökade markant vilket inte minst var en sak som sparat många av världens U-länder från svältkatastrofer. Dessutom kunde man minska kostnaderna på alla mejerier, transportföretag och hos dagligvaruhandlare.
”Tetran” har sedan utvecklas i en mängd olika former, fyrkantiga förpackningar, påsliknande, med skruvkork, Hexagonliknande osv. Företaget Tetra Pak har också utvecklas, efter de första 30 årens ”hawaiiföretagande” och återkommande kriser och konfliker. 1990 så köpte man upp ”gamla” Alfa Laval och bytte namn till Tetra Laval.
Det finns givetvis ingen fullödig årsredovisning över företaget hemlighetsfull som man är men kortfattat så består idag Tetra Laval av tre rörelsedrivande helägda bolag. Dels Tetra Pak, en av de mest internationella företag vi har i Sverige med verksamhet i knappt 200(!!) länder och en årsomsättning på ungefär 90Mdr. Sedan finns i koncernen en del av ”gamla Alfa Laval” dvs DeLaval som riktigt stora på mjölk maskiner, omsättning ung 11Mdr, sedan företaget Sidel som är väldigt okänt men deras plastflaskor är väldigt kända dvs dom gör PET flaskor. Omsättning ca. 13 Mdr.
Totalt omsätter de rörelsedrivande bolagen således 115 Mdr och om man var börsnoterade så hade man varit en av de absolut största företagen i OMXS30. Sedan utöver de rörelsedrivande bolagen så finns det givetvis en mängd olika tillgångar, bland annat så är man största ägare det på börsen återintroducerade verkstadsbolaget, Alfa Laval med ung. 30% av kapitalet. Sedan finns det säkert en ”hel del” andra tillgångar i bolaget kan man misstänka så sent som 1995 så köpte en av Rubens Rausings barn och hans familj ut den andra delen av släkten. Halva Tetra Laval köptes då för 40Mdr, kontant mao ett sammanlagt värd på 80mdr, sedan dess har ju Tetra förpackningsrevolution fortsatt så värdet är väl minst dubblat till idag.
I dag finns i bolagets styrelse , 3 st barnbarn till Ruben Rausing. Alla lär nog för övrigt vara bland världens allra rikaste individer. Jörn, Finn och Kirsten Rausing, den sistnämnda med en frisyr minst lika hårresande som *hon på Sverige television vad hon nu heter*. Wolksswagenchefen BERND PISCHETSRIEDER sitter för övrigt också i styrelsen
Tetra Laval är som sagt en av de mest internationella företag med svenskanknytning som vi har. Det är också ett företag som kanske har den tydligaste inriktningen på de sk. BRIK länderna. Kina är största marknaden och Brasilen nummer två. Även om Tetra givetvis är stora i USA och har många viktiga svenska underleverantörer såsom exempelvis Kinnevikägda Korsnäs som tillverkar vätskekartong.
Och sist men inte minst, i söndags var jag på barndop och fick uppleva tetrans baksida dvs man sticker i ett sugrör i förpackningen lämnar över den till en liten tvååring som klämmer till allt för hårt med beryktat resultat….. Varför finns det inte en backventil i sugrör som det finns i ex. en pipmugg, vore väldigt praktiskt för bordsgrannar till 2 åringar? Borde försöka uppfinna en sådan och ta patent.
måndag 24 augusti 2009
Nyemission bra både för Swedbank och banksystemet
Swedbank har fått stå ut mycket spott och spe i såväl blogginlägg media media som vid fikabord och tv soffor runt om i Sverige. Jag tror alla är överens om att bankens risktagande i Baltstaterna och Ukraina varit på tok för höga vid fel tillfällen och det tragiska är att Swedbank varit med och upprepat många av de misstag som genomfördes under den svenska bankkrisen. Man kan lugnt ställa sig från om vad ”sparbanken” lärt sig av 90-talets finanskris i Sverige.
Swedbanks aktieägare har straffas dyrt för detta, i rejäla kursfall för aktien och först en nyemission och nu inte allt för lång tid efteråt ytterligare en nyemission. Rekordvinster har vänts till rörelseförluster med kreditförlusterna inräknade. De båda nyemissioner uppgår nu sammanlagt till 27Mdr vilket faktiskt är ungefär lika mycket pengar som Swedbank/föreningssparbanken har haft i aktieutdelningar sedan dessa fusionerades samman. Var enda krona som delats ut har nu på kort tid stoppats tillbaka. Lagom kul, kan jag tror för gamla aktieägare.
Men samtidigt idag så skall man nog inte glömma bort att dessa båda nyemissioner ger Swedbank rejält starkare finanser och om jag förstår saken rätt så får man efter den nu kommande nyemissionen en av hela europas starkaste balansräkningar bland banker. Å andra sidan lär det behövs då Swedbank med sin affärsexponering inte direkt har den roligaste profilen på affärsverksamhet med banking i Baltikum, Ukraina osv. Men att Swedbank nu med privata pengar genomför en nyemission är någon som är bra för hela det svenska banksystemet. Ju mer eget kapital som finns i de svenska bankerna desto bättre för hela banksystemet, har vi dessutom mycket privat kapital i våra banker så minskar risken att staten måste agera lender of last resort som i fallet Carnegie och Kauphing Sverige.
En intressant passus i denna nu föreslaga nyemission är att ett antal fristående sparbanker nu förmodas öka sin ägarandel i Swedbank. Denna gång är det de starkaste sparbankerna som stärker greppet och inte de sparbanker som tidigare hade bildat ett gemensamt bolag. Nu i denna nyemission är det ett antal fristående sparbanker som stärker sin position. En av många är t.ex. lilla Varbergs sparbank som tidigare hållit sig helt utanför sparbankernas belånade affärsbolag som nu har köpt in sig och nu äger en knapp procent av Swedbanken, helt själva.
Men till sist måste man ställa sig frågan, hur kan aktieägarna i Swedbank ha förtroende för den nuvarande ordföranden? Han som är ”arkitekten” bakom Ukraina och de senaste årens kraftiga expansion i Baltstaterna. För mig är det ganska obegripligt…….
Swedbanks aktieägare har straffas dyrt för detta, i rejäla kursfall för aktien och först en nyemission och nu inte allt för lång tid efteråt ytterligare en nyemission. Rekordvinster har vänts till rörelseförluster med kreditförlusterna inräknade. De båda nyemissioner uppgår nu sammanlagt till 27Mdr vilket faktiskt är ungefär lika mycket pengar som Swedbank/föreningssparbanken har haft i aktieutdelningar sedan dessa fusionerades samman. Var enda krona som delats ut har nu på kort tid stoppats tillbaka. Lagom kul, kan jag tror för gamla aktieägare.
Men samtidigt idag så skall man nog inte glömma bort att dessa båda nyemissioner ger Swedbank rejält starkare finanser och om jag förstår saken rätt så får man efter den nu kommande nyemissionen en av hela europas starkaste balansräkningar bland banker. Å andra sidan lär det behövs då Swedbank med sin affärsexponering inte direkt har den roligaste profilen på affärsverksamhet med banking i Baltikum, Ukraina osv. Men att Swedbank nu med privata pengar genomför en nyemission är någon som är bra för hela det svenska banksystemet. Ju mer eget kapital som finns i de svenska bankerna desto bättre för hela banksystemet, har vi dessutom mycket privat kapital i våra banker så minskar risken att staten måste agera lender of last resort som i fallet Carnegie och Kauphing Sverige.
En intressant passus i denna nu föreslaga nyemission är att ett antal fristående sparbanker nu förmodas öka sin ägarandel i Swedbank. Denna gång är det de starkaste sparbankerna som stärker greppet och inte de sparbanker som tidigare hade bildat ett gemensamt bolag. Nu i denna nyemission är det ett antal fristående sparbanker som stärker sin position. En av många är t.ex. lilla Varbergs sparbank som tidigare hållit sig helt utanför sparbankernas belånade affärsbolag som nu har köpt in sig och nu äger en knapp procent av Swedbanken, helt själva.
Men till sist måste man ställa sig frågan, hur kan aktieägarna i Swedbank ha förtroende för den nuvarande ordföranden? Han som är ”arkitekten” bakom Ukraina och de senaste årens kraftiga expansion i Baltstaterna. För mig är det ganska obegripligt…….
lördag 22 augusti 2009
Ratos vs. Industrivärden 7 år tillbaka i tiden
Journalisten Tomas Linnala på e24.se skrev häromdagen i en artikel en jämförelse mellan Ratos och Industrivärden där han jämförde de bägge ägarbolagens marknadsvärden på börsen sedan 10 år tillbaka i tiden. Konstaterandet var att Ratos strategiförrändring 1999 från att vara ett vanligt investmentbolag såsom Industrivärden till att bli ett bolag som satsar på främst onoterade företag varit mycket lyckosamt.
Artikeln fick mig att börja rota i bokhyllan då jag nog tycker Linnala gör det lite lätt för sig genom att bara titta på marknadsvärden så jag skall i nedanstående ord försöka göra en liten utvecklingen. Men bara då 7 år tillbaka i tiden. Varför då välja 7 år? jo det är för att undertecknad ägt aktier i båda dessa bolag i lite drygt sju år båda två medan lite längre i fallet Ratos. Ibland lite mer aktier i bland lite mindre osv. men jag har hela tiden i stormar och solsken i alla fall haft lite aktier i båda dessa bolag i minst 7 år.
Först så måste man ju konstatera det mycket intressanta sammanträffandet att substansvärdet idag faktiskt nästan på kronan är lika högt i både Industrivärden och Ratos. Ratos redovisar ett eget kapital innestående i sina bolag på 93 kr per aktie och Industrivärdens tillgångar kanske efetr fredagens kursrusning ligger någon krona över detta. priset på aktierna är ju en annan sak.
Vad som däremot mot kanske är än mer sammanträffande är att priset på respektive aktien vid utgången av nådens år 2002 var också den nästan på pricken lika, 92kr för Industrivärden (man har dock splittat 1:2 på vägen) medan Ratos kostade 95,5kr per aktie och även Ratos har ju splittat 1:2. Dock kan man inte titta på börskurvan från någon mäklare över Ratos då bolaget också gjort ett inlösenprogram vilket i mäklarvärlden innebär en justering av kursen medan för aktieägarna är det pengar i fickan.
Substansvärdet vid utgången av 2002 var dock lite olika. Ratos var dyrare och här låg substansvärdet bara någon krona över kursen medan Industrivärden som alltid handlas med hyfsat rabatt så där var substansen 124kr per aktie (motsvarar idag 62kr) man fick mao "mer för pengar" av att köpa industrivärden.
Men "värdet" på ett investmentbolag är som konservativ investerare, substansvärdet dvs hur mycket pengar finns tillhanda och utdelningar på vägen. Ratos handlas ju idag till en rejält premie mot bokfört värde. Med det bortser vi från i denna undersökning, för vi vet ju inte kanske är det så att Ratos återigen kanske trillar ned i priset på aktien till sitt substansvärde.
Men låt säga då att man vid årsskiftet 2002/2003 gick till sin bank och köpte X aktier av vardera sort. Hur har dessa utvecklas fram till idag? (vilket då är lite relevant för undertecknad då han ägt aktier i båda under denna tid) För som jag skrivit så många gånger förr så styrs inte avkastningen av enbart kursutvecklingen utan också att utdelningar som man fått på vägen.
I många fall så brukar man beräkna totalavkastningen som att utdelningen återinvesteras i akiekursen vid tillfället för X-dagen. För den som till övers inte råkar ha sina aktier hos aktieinvest eller Handelsbanken aktiespar vilka båda två tillhanda håller återinvesterade utdelningar så förefaller det sig ju så att utdelningarna trillar in som pengar, inte som aktier.
Vi tänker oss nu att den lilla farbrorn (eller gumman) som gick till banken och köpte både företagen dock var en slö jävel som bara ville samla utdelningarna på hög dvs utbetalade utdelningar från de båda bolagen återinvesteras inte ut blir kontanta medel. från årskskiftet 2002 fram till idag så har Indsutrivärden delat ut 26kr och 25 öre per aktie (omräknat för splittar) inte illa pinkat och en krona i handen är ju lika mycket värd i pengar som en i aktier tänker den lilla farbrorn (eller gumman). 26,25 är faktiskt 57% av summan han/hon en gång i tiden betalade för aktien.
Men han/hon har nog också haft tillfälle att glädja sig åt Ratos då det bolaget delat ut sedan 2002 54kr och 24 öre per aktier, vilket hör och häpna faktiskt är mer än han/hon betalade för aktien.
Så här har utvecklingen sett ut med utbetalda utdelningar blivit lagda på hög på substansvärdet.
På detta sätt så har Industrivärdet givit en årlig avkastning på substansvärdet på 9,6% från 2002 fram till idag med Ratos givit ung 18,5% i årlig tillväxt på substansen. Kom dock ihåg att jag räknat med 0% i ränta på utdelningar så avkastningen har varit bättre såvida man inte köpt dyra aktier 2006-2007 för utdelningarna vill säga. Ratos har mao gjort bättre affärer än Industrivärden det går inte att ifrågasätta, men värderingen på bolaget har också stuckit iväg.
Hur framtiden ser ut kan vi dock bara gissa om.
Artikeln fick mig att börja rota i bokhyllan då jag nog tycker Linnala gör det lite lätt för sig genom att bara titta på marknadsvärden så jag skall i nedanstående ord försöka göra en liten utvecklingen. Men bara då 7 år tillbaka i tiden. Varför då välja 7 år? jo det är för att undertecknad ägt aktier i båda dessa bolag i lite drygt sju år båda två medan lite längre i fallet Ratos. Ibland lite mer aktier i bland lite mindre osv. men jag har hela tiden i stormar och solsken i alla fall haft lite aktier i båda dessa bolag i minst 7 år.
Först så måste man ju konstatera det mycket intressanta sammanträffandet att substansvärdet idag faktiskt nästan på kronan är lika högt i både Industrivärden och Ratos. Ratos redovisar ett eget kapital innestående i sina bolag på 93 kr per aktie och Industrivärdens tillgångar kanske efetr fredagens kursrusning ligger någon krona över detta. priset på aktierna är ju en annan sak.
Vad som däremot mot kanske är än mer sammanträffande är att priset på respektive aktien vid utgången av nådens år 2002 var också den nästan på pricken lika, 92kr för Industrivärden (man har dock splittat 1:2 på vägen) medan Ratos kostade 95,5kr per aktie och även Ratos har ju splittat 1:2. Dock kan man inte titta på börskurvan från någon mäklare över Ratos då bolaget också gjort ett inlösenprogram vilket i mäklarvärlden innebär en justering av kursen medan för aktieägarna är det pengar i fickan.
Substansvärdet vid utgången av 2002 var dock lite olika. Ratos var dyrare och här låg substansvärdet bara någon krona över kursen medan Industrivärden som alltid handlas med hyfsat rabatt så där var substansen 124kr per aktie (motsvarar idag 62kr) man fick mao "mer för pengar" av att köpa industrivärden.
Men "värdet" på ett investmentbolag är som konservativ investerare, substansvärdet dvs hur mycket pengar finns tillhanda och utdelningar på vägen. Ratos handlas ju idag till en rejält premie mot bokfört värde. Med det bortser vi från i denna undersökning, för vi vet ju inte kanske är det så att Ratos återigen kanske trillar ned i priset på aktien till sitt substansvärde.
Men låt säga då att man vid årsskiftet 2002/2003 gick till sin bank och köpte X aktier av vardera sort. Hur har dessa utvecklas fram till idag? (vilket då är lite relevant för undertecknad då han ägt aktier i båda under denna tid) För som jag skrivit så många gånger förr så styrs inte avkastningen av enbart kursutvecklingen utan också att utdelningar som man fått på vägen.
I många fall så brukar man beräkna totalavkastningen som att utdelningen återinvesteras i akiekursen vid tillfället för X-dagen. För den som till övers inte råkar ha sina aktier hos aktieinvest eller Handelsbanken aktiespar vilka båda två tillhanda håller återinvesterade utdelningar så förefaller det sig ju så att utdelningarna trillar in som pengar, inte som aktier.
Vi tänker oss nu att den lilla farbrorn (eller gumman) som gick till banken och köpte både företagen dock var en slö jävel som bara ville samla utdelningarna på hög dvs utbetalade utdelningar från de båda bolagen återinvesteras inte ut blir kontanta medel. från årskskiftet 2002 fram till idag så har Indsutrivärden delat ut 26kr och 25 öre per aktie (omräknat för splittar) inte illa pinkat och en krona i handen är ju lika mycket värd i pengar som en i aktier tänker den lilla farbrorn (eller gumman). 26,25 är faktiskt 57% av summan han/hon en gång i tiden betalade för aktien.
Men han/hon har nog också haft tillfälle att glädja sig åt Ratos då det bolaget delat ut sedan 2002 54kr och 24 öre per aktier, vilket hör och häpna faktiskt är mer än han/hon betalade för aktien.
Så här har utvecklingen sett ut med utbetalda utdelningar blivit lagda på hög på substansvärdet.
På detta sätt så har Industrivärdet givit en årlig avkastning på substansvärdet på 9,6% från 2002 fram till idag med Ratos givit ung 18,5% i årlig tillväxt på substansen. Kom dock ihåg att jag räknat med 0% i ränta på utdelningar så avkastningen har varit bättre såvida man inte köpt dyra aktier 2006-2007 för utdelningarna vill säga. Ratos har mao gjort bättre affärer än Industrivärden det går inte att ifrågasätta, men värderingen på bolaget har också stuckit iväg.
Hur framtiden ser ut kan vi dock bara gissa om.
torsdag 20 augusti 2009
Riskanalyser av fastighetsbolags substansvärden
I veckans upplaga av tidningen affärsvärldens så har man samlat en diger skara förståsigpåare i en börspanel som fått tycka till om den framtida utvecklingen på börsen. I panelen så ingick så ofta som förr den notoriske optimisten Mats Qviberg. Mats Qviberg är ju en framgångsrik gammal aktiemäklare som blivit miljardär på äldre dar genom fantastiska affärer ihop med kompanjonen Sven ” pessimisten” Hagströmer.
Mats Qviberg tog i artikeln upp fastighetsbolag och han ställde sig lite frågande till priset på Fabege där för övrigt Qviberg är både huvudägare och styrelseledamot. Och han jämförde priset på aktien (idag 36kr) med substansvärdet på företaget vilket i senaste rapporten är på 59kr per aktie. Substansvärdet på ett fastighetsbolag räknas helt sonika ut genom att man tar värdet på alla tillgångar dvs fastigheter och ev. pengar och drar sedan bort bolagets skulder, kvar blir då ett substansvärde.
Substansvärdesaffärer är ju för övrigt H&Q sfärens gamla hemmaplan där man genom åren gjort en mängd goda affärer på att köpa något som handlas till ett pris understigande dess substans och sedan realisera det fulla värdet. Listan innehåller bla. nedläggningen av Custos, övertagandet av Drott har skapat mången krona i Qvibergs plånboko.
Om man skall tro redovisningen i Fabege så handlas alltså bolaget idag med 40% substansrabatt historiskt stor rabatt helt klart på fastighetsbolag. Och Mats Qviberg bedyrade att revisorer och andra granskade ögon intygade att substansvärdet var just var det var om inte mer. Nu är det ju så att ett fastighetsbolag inte enbart är ett substansvärde utan många andra faktorer är minst lika viktiga att ta hänsyn till när det gäller fastighetsaktieaffärer. Kassaflöden, ränteteckningsgrader, vakansgrader, hyresutveckling osv. men i denna bloggpost skall vi just fokusera på en enda sak substansvärdet.
Substansvärdet är i senaste Fabegerapporten är 59kr och priset 36kr. Marknaden litar antagligen inte på att bolaget skall kunna behålla sitt substansvärde eller så värderar man ned bolaget för den dåliga avkastningen dvs driftsöverskottet i relation till investerat kapital. Den första punkten är alltså om marknaden inte litar på bolagets substansvärde, låt oss leka med lite siffror.
Fabege ägde sista juni fastigheter för 29,4Mdr och övriga tillgångar för 0,8Mdr. Sedan så hade man räntebärande lån som uppgår till ung 19Mdr samt övriga skulder på ung 1,2 Mdr för enkelhetens skull. Man har då ung. 10 Mdr i eget kapital och det utgör substansvärdet.
För att bolagets egna kapital skall gå ned så måste antingen bolaget ha en löpande förlust eller så måste bolagets tillgångar skrivas ned. Fabege som välartat fastighetsbolag lär knappast sätta sig i situationen att förlora pengar löpande på driften såvida inte räntan löper helt amok. Återstår då nedskrivningar av tillgångar dvs att bolagets fastigheter sjunker i pris mao det som marknadens aktörer idag prisar in i Fabegeaktien utifrån ett substansvärdesperspektiv.
Om vi tänker oss att fastigheterna sjunker med 10% i pris vad händer då med bolagets substansvärde? Då skrivs fastigheterna ned från 29,4 till 26,46Mdr och bolaget har fortfarande skulder på 19 + 1,2 kvar blir då 6,2Mdr i substansvärde plus övriga tillgångarna på 0,8Mdr. Då Fabege har 164 382 154 utestående aktier så blir då substansvärdet på ungefär 42,6 kr per aktie. Sedan bör man ju också komma ihåg at bolaget har en viss löpande intjäning som bättrar på substansvärdet lite för varje kvartal.
Om fastigheterna skrivs ned med 20% i pris ja då faller substansvärdet ned till 23,5+0,8=24,4 minus skulderna på 20,2Mdr och kvar blir 4,2Mdr eller 25,5kr per aktie.
Mao dagens akiekurs på Fabegeaktien prisar in att fastigheterna skall skrivas ned med ungefär 12-15% procent i Fabeges fall, förvaltningsresultatet oräknat. Den viktigaste aspekten för värdet på näringsfastigheter är sedan hyresnivåerna, kommer dessa sjunka med 12-15%? Det berör vi inte i denna bloggpost.
Mats Qviberg tog i artikeln upp fastighetsbolag och han ställde sig lite frågande till priset på Fabege där för övrigt Qviberg är både huvudägare och styrelseledamot. Och han jämförde priset på aktien (idag 36kr) med substansvärdet på företaget vilket i senaste rapporten är på 59kr per aktie. Substansvärdet på ett fastighetsbolag räknas helt sonika ut genom att man tar värdet på alla tillgångar dvs fastigheter och ev. pengar och drar sedan bort bolagets skulder, kvar blir då ett substansvärde.
Substansvärdesaffärer är ju för övrigt H&Q sfärens gamla hemmaplan där man genom åren gjort en mängd goda affärer på att köpa något som handlas till ett pris understigande dess substans och sedan realisera det fulla värdet. Listan innehåller bla. nedläggningen av Custos, övertagandet av Drott har skapat mången krona i Qvibergs plånboko.
Om man skall tro redovisningen i Fabege så handlas alltså bolaget idag med 40% substansrabatt historiskt stor rabatt helt klart på fastighetsbolag. Och Mats Qviberg bedyrade att revisorer och andra granskade ögon intygade att substansvärdet var just var det var om inte mer. Nu är det ju så att ett fastighetsbolag inte enbart är ett substansvärde utan många andra faktorer är minst lika viktiga att ta hänsyn till när det gäller fastighetsaktieaffärer. Kassaflöden, ränteteckningsgrader, vakansgrader, hyresutveckling osv. men i denna bloggpost skall vi just fokusera på en enda sak substansvärdet.
Substansvärdet är i senaste Fabegerapporten är 59kr och priset 36kr. Marknaden litar antagligen inte på att bolaget skall kunna behålla sitt substansvärde eller så värderar man ned bolaget för den dåliga avkastningen dvs driftsöverskottet i relation till investerat kapital. Den första punkten är alltså om marknaden inte litar på bolagets substansvärde, låt oss leka med lite siffror.
Fabege ägde sista juni fastigheter för 29,4Mdr och övriga tillgångar för 0,8Mdr. Sedan så hade man räntebärande lån som uppgår till ung 19Mdr samt övriga skulder på ung 1,2 Mdr för enkelhetens skull. Man har då ung. 10 Mdr i eget kapital och det utgör substansvärdet.
För att bolagets egna kapital skall gå ned så måste antingen bolaget ha en löpande förlust eller så måste bolagets tillgångar skrivas ned. Fabege som välartat fastighetsbolag lär knappast sätta sig i situationen att förlora pengar löpande på driften såvida inte räntan löper helt amok. Återstår då nedskrivningar av tillgångar dvs att bolagets fastigheter sjunker i pris mao det som marknadens aktörer idag prisar in i Fabegeaktien utifrån ett substansvärdesperspektiv.
Om vi tänker oss att fastigheterna sjunker med 10% i pris vad händer då med bolagets substansvärde? Då skrivs fastigheterna ned från 29,4 till 26,46Mdr och bolaget har fortfarande skulder på 19 + 1,2 kvar blir då 6,2Mdr i substansvärde plus övriga tillgångarna på 0,8Mdr. Då Fabege har 164 382 154 utestående aktier så blir då substansvärdet på ungefär 42,6 kr per aktie. Sedan bör man ju också komma ihåg at bolaget har en viss löpande intjäning som bättrar på substansvärdet lite för varje kvartal.
Om fastigheterna skrivs ned med 20% i pris ja då faller substansvärdet ned till 23,5+0,8=24,4 minus skulderna på 20,2Mdr och kvar blir 4,2Mdr eller 25,5kr per aktie.
Mao dagens akiekurs på Fabegeaktien prisar in att fastigheterna skall skrivas ned med ungefär 12-15% procent i Fabeges fall, förvaltningsresultatet oräknat. Den viktigaste aspekten för värdet på näringsfastigheter är sedan hyresnivåerna, kommer dessa sjunka med 12-15%? Det berör vi inte i denna bloggpost.
onsdag 19 augusti 2009
Energitankar
Energibolag är något som det inte dräller med på Stockholmsbörsen nä rbåde Graninge , Sydkraft mm sedan flera år inte finns där längre. Självfallet finns det Nordiska alternativ som Hafslund eller Fortum, men det hade varit klart spännande med ett svenskt alternativ till exempelvis kanadensiska Great Lakes Hydro som för övigt snart skall byta namn till Brookfield Renewable och 2011 skall bli ett vanligt aktiebolag istället för en fond/trust.
Great lakes som jag snart skall beskriva ägs till 50,1% av kapitalförvaltaren Brookfield en viktig sak att komma ihåg. Brookfield är ett prive equity företag fokuserat på infrastruktur, energi, skogs och fastighetsinvesteringar. Alla investeringar görs hittills i fondform ungefär likt t.ex. svenska EQT. Vissa av fonderna såsom just nämnda Great Lakes Hydro eller skogsfonden Acadian Timber är börsnoterade medan andra är helt privata. Brookfield är alltid delägare i alla fonder/företag och även moderbolaget Brookfield går att handla på de nordamerikanska börser.
Great Lakes är som sagt ett energiföretag, eller närmare bestämt en energitrust/fond. Man äger idag 89 stycken vattenkraftturbiner och 126 vindkraftverk som alla ständigt och jämt står och utvinner el. Man arbetar uteslutande med långsiktiga avtalsleveranser på upp till 20 åriga elkontrakt och långsiktiga låneupphandlingar och låser på så sätt in starka och stabila kassaflöden på lång tid så länge vind och vattenkraftverken är välskötta och välavkastande. Sedan bolaget bildades för ung. 10 år sedan så har man genererat en årsgenomsnittlig avkastning på de pengar man använt på ca. 12%. Idag så verkar man med en balansräkning med ung. 70% lånade pengar och 30% aktiekapital. Med tanke på den synnerligen stabila verksamheten och bundna lån och bundna elkontrakt så skapar man ständigt och jämt kassaflöden till hyfsad risk och man har idag tom månatliga utdelningar till aktieägarna som idag på årsbasis motsvarar ung. 7% av aktiekursen. 2011 så ändras lagstiftningen för truster och börsnoterade fonder i Kanada vilket medför betydligt högre skatter men Great Lakes målsättning är att dagens amorteringar (kassaflödet som genereras utöver utdelningarna) och en viss expansion i alla fall skall medför att nuvarande månatliga utdelningar skall kunna behållas över denna period. Vid expansion vs köp av vatten eller vindkraft så har Great Lakes ibland använt sig av sin egen aktie som betalningsmedel, ganska klokt för att hålla finanserna i skick. Kanske inte vrålspännande överlag men visst hade det varit intressant med ett svenskt alternativt även om utdelningarna då hade blivit årsvis istället för månadsvis.
För knappt 2 år sedan så hade jag ganska så långtgående planer på att investera i ett lokalt energiprojekt i form av vindkraftverk i Aktiebolagsform. Idag så här i efterhand är jag glad att jag inte gjorde den investeringen även om jag är glad över att fått hyfsat god insyn i vindkraftsprojekt. Dels så har ju elpriset fallit ganska kraftigt vilket i sig försenat projektet som ännu inte är igång men kanske mer problematiskt hade varit/är att Swedbank var huvudfinansiär med en i mina ögon ganska aggressiv finansiering. Jag hade för min andel i vindkraftverket fått satsa drygt 100 00kr i form av några tusenlappar i aktiekapital och resten i ett aktieägarlån för att månatligen förhoppningsvis kunna ta del av kassaflöde i form av ränta samt att min ”andel” också hade lånat upp 900 000kr av Swedbank. Projektet hade alltså ur bankens perspektiv arbetat med ung. 10% soliditet och 90% Swedbankpengar. Så där vansinnigt stora marginaler och kassaflöden och jag tror inte banker är så pigga idag att omfinansiera projekt som dessa till villkor som dessa.
Projektet även om jag inte är med i båten gav mig ganska så stor insyn i vilka delar i vindkraftkedjan som tjänar pengar, främst den som äger marken (betalat arende) samt den som bygger vindkraftverken. Ägaren har mindre marginaler och tar större risker.
Great lakes som jag snart skall beskriva ägs till 50,1% av kapitalförvaltaren Brookfield en viktig sak att komma ihåg. Brookfield är ett prive equity företag fokuserat på infrastruktur, energi, skogs och fastighetsinvesteringar. Alla investeringar görs hittills i fondform ungefär likt t.ex. svenska EQT. Vissa av fonderna såsom just nämnda Great Lakes Hydro eller skogsfonden Acadian Timber är börsnoterade medan andra är helt privata. Brookfield är alltid delägare i alla fonder/företag och även moderbolaget Brookfield går att handla på de nordamerikanska börser.
Great Lakes är som sagt ett energiföretag, eller närmare bestämt en energitrust/fond. Man äger idag 89 stycken vattenkraftturbiner och 126 vindkraftverk som alla ständigt och jämt står och utvinner el. Man arbetar uteslutande med långsiktiga avtalsleveranser på upp till 20 åriga elkontrakt och långsiktiga låneupphandlingar och låser på så sätt in starka och stabila kassaflöden på lång tid så länge vind och vattenkraftverken är välskötta och välavkastande. Sedan bolaget bildades för ung. 10 år sedan så har man genererat en årsgenomsnittlig avkastning på de pengar man använt på ca. 12%. Idag så verkar man med en balansräkning med ung. 70% lånade pengar och 30% aktiekapital. Med tanke på den synnerligen stabila verksamheten och bundna lån och bundna elkontrakt så skapar man ständigt och jämt kassaflöden till hyfsad risk och man har idag tom månatliga utdelningar till aktieägarna som idag på årsbasis motsvarar ung. 7% av aktiekursen. 2011 så ändras lagstiftningen för truster och börsnoterade fonder i Kanada vilket medför betydligt högre skatter men Great Lakes målsättning är att dagens amorteringar (kassaflödet som genereras utöver utdelningarna) och en viss expansion i alla fall skall medför att nuvarande månatliga utdelningar skall kunna behållas över denna period. Vid expansion vs köp av vatten eller vindkraft så har Great Lakes ibland använt sig av sin egen aktie som betalningsmedel, ganska klokt för att hålla finanserna i skick. Kanske inte vrålspännande överlag men visst hade det varit intressant med ett svenskt alternativt även om utdelningarna då hade blivit årsvis istället för månadsvis.
För knappt 2 år sedan så hade jag ganska så långtgående planer på att investera i ett lokalt energiprojekt i form av vindkraftverk i Aktiebolagsform. Idag så här i efterhand är jag glad att jag inte gjorde den investeringen även om jag är glad över att fått hyfsat god insyn i vindkraftsprojekt. Dels så har ju elpriset fallit ganska kraftigt vilket i sig försenat projektet som ännu inte är igång men kanske mer problematiskt hade varit/är att Swedbank var huvudfinansiär med en i mina ögon ganska aggressiv finansiering. Jag hade för min andel i vindkraftverket fått satsa drygt 100 00kr i form av några tusenlappar i aktiekapital och resten i ett aktieägarlån för att månatligen förhoppningsvis kunna ta del av kassaflöde i form av ränta samt att min ”andel” också hade lånat upp 900 000kr av Swedbank. Projektet hade alltså ur bankens perspektiv arbetat med ung. 10% soliditet och 90% Swedbankpengar. Så där vansinnigt stora marginaler och kassaflöden och jag tror inte banker är så pigga idag att omfinansiera projekt som dessa till villkor som dessa.
Projektet även om jag inte är med i båten gav mig ganska så stor insyn i vilka delar i vindkraftkedjan som tjänar pengar, främst den som äger marken (betalat arende) samt den som bygger vindkraftverken. Ägaren har mindre marginaler och tar större risker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)