Alla dessa lån..

En del av de problem som världsekonomin nu går igenom har sin grund i investeringar för lånade pengar. Banker som haft alldeles för litet eget kapital, Fastighetsägare som lånat alldeles för mycket pengar, kreditkort som används för flitigt och företag som också lånat för mycket pengar för förvärv och expansion av företaget. Att investera för lånade pengar det tror jag alla har en uppfattning om är riskfyllt även om olika former av tillgångar får anses som olika riskfyllda. Att belåna en fastighet till 50% av marknadsvärdet kanske många upplever som förhållandevis konservativt om man har råd med höga räntor vill säga men en 50% belåning av en aktieportfölj är tusan så mycket mer riskfyllt. I alla nedgångsfaser i ekonomin finns det många förlorare bland såväl privatpersoner, företag som professionella investerare.

I media har vi den senaste tiden ex. hört om företagaren Mats O Sundqvist som legat tungt belånad i aktier och fastigheter. Det har han gjort i många år i högre eller mindre grad sedan lång tid tillbaka. Ex. börsfallet 00-02 klarade hans portfölj galant med fasigheter, fastighetsaktier och aktier i bla. Hexagon och Öresund. I de senaste åren uppgång har han varit för offensiv och när nedgången kom denna gång drabbades han desto hårdare.

Ett annat företag som drabbats ordentligt hårt i denna nedgång är det av Vostok Nafta avknoppade företaget Vostok Gas som är ett förvaltningsbolag av främst familjen Lundin aktieinnehav i den ryska gasjätten Gazproam. I takt med att den ryska börsen åkt ordentlig kälke och "kraschat" ordentligt så har även Gazproam aktierna sjunkit betydligt och Vostok Gas har haft en belåning hela tiden där belåningsgraden bara ökat och ökat under det senaste året för att under förra vecka bli akut och tvingade fram tvångsförsäljningar av Gazproamaktier för att Vostok Gaz skulle uppfylla sina kreditlöften om belåningsgrad. En stor del av substansvärdet har urholkats och med utförsäljningarna finns inte längre samma möjligheter att återvinna förlorad mark.

Vad som är lite ironiskt i sagan om Vostoks belåning är att när man köpte in sig tungt i Gazproam med lånade pengar så var det inga banker som ville låna pengar utan Vostok fick lov att vända sig till obligationsmarknaden och mindre placerare. Man gav då ut en rätt så intressant obligation som faktiskt jag själv ägde under en period. Villkoren på denna obligation var att Vostok betalade en årlig ränta på vad jag tror var 5,5% av det nominella beloppet och utöver detta fick man bonusränta om substansvärdet ökade i företaget varje år. En form av "obligation extra" kan man säga och man tvingades till dessa "lockbeten" för att få investerare att låna ut pengar för förvärven av Gazproamaktier när inte banken ställde upp. Under 2006 eller 2007 (kommer inte ihåg exakt) så blev vi obligationsägare tvångsutlösta av Vostok enligt villkoren i prospektet som jag har för mig var en uppköpskurs på 106% plus upplupen ränta. Skälet var då att det gått så bra för bolaget i substansvärdestillväxt och bankernas riskvillighet hade ökat att man nu kunde refinansiera sitt obligationslån mot ordinära banklån med kreditvillkor om en viss högsta belåningsgrad. Vostok var säkerligen glada åt att slippa betala den dyra räntan till oss obligationsägare. Idag efter senaste veckans tvångsutförsäljningar tror jag inte man skrattar lika högt….

Hur man än vänder och vrider på det så är och förblir krediter en viktig del av normal affärsverksamhet och därigenom också investeringsverksamhet. I stort sett alla företag på stockholmsbörsen har lån i någon form och det gäller nog ner till de flesta privatinvesterare också som trots att man äger aktier säkerligen har något studielån, lån på en fastighet eller om man är riskbenägen också lån på aktieportföljen. Nätmäklarnas signaler om ett ökat antal tvångsförsäljningar tyder nog på att så kan vara fallet. Det är av detta skäl som nu statsmakterna gör vad man kan för att rädda banksystemet då utan kreditgivning från banker blir det en katastrof för belånade privatpersoner och företag när man inte får några lån.

Att låna till aktier kan vara synnerligen lukrativt om aktierna går bra vill säga och bland de mest spektakulära affärer som jag hört talas om som en "privatperson" gjort vad jag känner till är när investeraren Sven-Olof Johansson med några miljoner på fickan lyckades övertala sin bank om att få lov att köpa 10% av Saab-Scania i början av 90-talet. Även om SAAB-Scania då var ett oförskämt billigt företag värderingsmässigt är det ju ganska anmärkningsvärt att en privatperson kunde köpa aktieposter av denna storlek (SAAB-Scania innehöll vid den tidpunkten både SAAB personbilar, Scania lastbilar och försvarsföretaget SAAB). Historien slutade med att Investor till slut köpte ut Johansson och lade ett bud på hela SAAB-Scania och tog bort det från börsen. Johansson gjorde sig en rejäl hacka med skyhöga risker. Tidigare i karriären hade Johansson blivit barskrapad i en annan affär och några år senare så gick banken (Gota Banken) som hade lånat ut pengarna till Johansson i konken.

För egen del är jag konservativ och tillhör inte de mest riskbenägna individerna och håller mig ganska försiktig till lån och höga boendekostnader.

Idag har jag också "haft förmånen" att bli bjuden på goda parmaskinkemackor och kaffe av en nätmäklarfirma. Mer om detta i kommande inlägg.