Börjar man kanske så smått skymta gryningen?

Det är minst sagt bistra tider på världens finansmarknader med mestadels ordentliga ras och säkerligen kommer det bli ordenligt mycket sämre i den reala ekonomin innan det åter börja komma lite mer optimistiska tongångar. Krisen som vi nu genomgår blir allvarlig det tror jag i stort sett alla är överens om och såväl statsförvaltningar, företag stor som små och privatpersoner kommer märka av de bistra tiderna och hur dyrt och knappt det blivit om pengar.

Men vi har genomlidigt mängder med finans och bankkriser tidigare och även om detta i värsta är den allra värsta genom alla tider så kommer det säkerligen ha många likheter med tidigare ekonomiska kriser och katastrofer. Mycket tyder faktiskt på att ett antal "normalfall" går att utläsa i hur en kris fortgår. Jag tänkte jag skulle ta tillfället i akt och berätta hur kreditförlusterna normalt förlöper i en finansiell kris.

För det första så måste det uppkomma någon eller några spekulationsmoment i det finansiella systemet och det är nästan alltid detta som utlöser den finansiella krisen. I denna kris så har det funnits många olika bubblor i kreditgivning kopplat mot fastigheter. Ord som subprimelån och strukturerade kreditobligationer har blivit vardagsmat och en verklig huvudvärk i banksystemet. I andra finansiella kriser så har det exempelvis varit en bubblande aktiemarknad, järnvägsfinansiering, statsobligationer, tulpanlökar eller valutor som varit de utlösande faktorerna och där de initiala förlusterna hos kreditgivare alltid har sin hemvist. I takt med att förlusterna från det aktuella spekulationsmomentet når sitt klimax (är vi där nu?) så brukar ske en överflytt från spekulationsförluster till den relala ekonomin som saktar in, går i recession eller i värsta fall helt tvärstannar och följden av detta blir då att många företag får problem, konkurserna kanske ökar och företag med stora lån får att svårare att finansiera sig. Detta avspeglar sig i ökade kreditförluster till företagsutlåning i banksystemet som ökar allt mer i takt med att spekulationsförlusterna avtar. I den tredjevågen så övergår företagens problem i rationaliseringar, produktionsneddragningar och besparingspaket som i sin tur medför att arbetslöshet och ekonomiska svårigheter för privatpersoner börjar öka och även ge kreditförluster i banksystemet då privatpersoner får allt svårare att betala huslån andra krediter innan ekonomin i sin helhet börjar återhämta sig.

Dessa tre i varandra sammanflätade kreditförlustproblem påverkar varandra i högsta grad och de totala kreditförlusterna i banksystemet nog mer går att se som ett ständigt pågående problem med allt mer accelererande förluster och slutligen avtagande.

Hur aktiemarknaden sedan utvecklas i dessa typer av ekonomiska kriser är väldigt olika från kris till kris mer än att den ekonomiska krisen givetvis sänker börser med 20-30% upp till närmast katastrofala nivåer som på 30talet i USA då börsen nästan sjönk 90% sedan staten hårdnackat inte lade sig i krisen innan 1932 med några direkta stödresurser. I den svenska finanskrisen 89-94 te.x. så föll börsen kraftigt under 1,5 år för att sedan när de verkligen problemen för privatpersoner började värka ut i ekonomin ja då gick börsen trots allt väldigt bra med ex. en uppgång på ca. 30% år 1993 trots att vinsterna föll som furor i bolagen. Men sedan den svenska kronan försvagats ordenligt samtidigt som rationaliseringarna i exportindustrin ledde till stora förhoppningar och slutligen resultat om förbättrad lönsamhet så prisade aktiemarknaden in detta i förväg. Men det var nog inte många privatpersoner som hade råd att köpa aktier då problemen verkligen då låg i denna sektor i ekonomin.