Dessa Wallenbergs...

Så där med jämna mellanrum så brukar man påminnas om det där som kanske inte riktigt är så bra med Wallenbergsfären, de ständigt pågående excesserna eller vad man nu skall kalla det. Det är kompensationsprogram till höger och vänster och mängder med diverse förmåner överallt, dolt och öppet, mängder med seglingstävlingar och resor. Det gäller såväl den ”gröna banken”, industriföretagen som maktbolaget Investor. En hel del ”göms” ju också inom EQT som Investor har stor ägaandel i men där ersättningar, styrelsearvoden mm inte redovisas. Men det räcker nog bra med den där dryga halva miljarden som Investor bränner av på kostnader varje år.

Nu i media verkar det mest skrivas om SEB som mitt under brinnande finanskris , nyemission och inställd aktieutdelning för banken, allt mer tilltagande kreditproblem i Baltikum och till på detta ett statlig ev. bankstöd som kräver bonus och lönestopp. Ja då klämmer banken till med en rejäl lönehöjning. Man kan ju verkligen fråga sig om detta agerande inte kostar mer än det smakar i form av Badwill och kund och aktieägarilska än vad det ”gör nytta”. Men det kan är så att det råder en glödhet arbetsmarknad på högre banktjänstemän, eller inte… Sedan blir jag dock personligen innerligen upprörd över alla dessa kommentar man hittar i bloggar och kommentarer om den söta lilla direktörsflickan, att hon borde ta hand om barnen, att hon bara fått sitt jobb för jämställdhetens syfte osv. Man blir bara trött, hur många män har inte fått sina toppjobb enbart för att dom är just det män och haft rätt manliga vänner?… och trängt undan många minst lika kompetenta kvinnor. Idag är det fler kvinnliga studenter på Handelshögskolan är det är män, I näringslivets topp är det omvända då man gärna umgås med liksinnade även idag 2009, tyvärr beklagligt.

Men åter till detta med löner, Ta bara nya ABB chefen, en total ersättning på 147Mkr för ett års jobb. Jo jag tackar en sisådär 76 000kr plus arbetsgivaravgifter i timmen(!) om man räknar med att han jobbar utan semester och 20 dagar i månaden, 8 timmar om dagen. Han hade nog varit synnerligen dyr att anlita som konsult om man säger så och Annika Falkengrens 10-15 miljoner framstår närmast som försörjningsstöd. ABB verkar heller inte ha några problem med att betala ut många miljoner till folk som inte ens jobbar operativt företaget, ett par miljoner för varje styrelseledamot verkar vara melodin i ABB. Man får väl bäst kompetens så?

Sedan är det ju märkligt att det betalas ut fina bonusar(!) i ett Wallenbergbolag som Stora Enso företaget som knappast har gjort något rätt de senaste 10 åren, knappt tjänat pengar för den delen heller eller nått sina finansiella mål (har man gjort det någonsin?) men bonusar delas ändå ut. Man kan ju undra för vad? Journalisten Per Lindwall (helt klart en av mina favoriter) tror bonusen har att göra med gissningar över antalet kottar på julfesten..beredd att hålla med.

Löner och kompensationssystem är väldigt svårt. Självklart skall anställda i ledande ställning ha riktigt bra betalt! Jag personligen kan också tycka att rörliga lönesystem kan vara bra men däremot så skall dessa bonussystem vara långsiktiga. Kortsiktiga bonussystem leder oftast helt fel. I banker kan dom säkerligen vara direkt skadliga då man då uppmuntrar till att ta risk, går det bra initialt får man jävligt bra med stålar direkt, får sedan samma affärsbeslut långsiktiga dåliga effekter är det knappast något som bekymmrar individen som tog besluten för några år sedan. Ett annat problem är att veta vad som påverkar vad, är det konjunkturen som drog upp resultatet? Var det bra jobb osv? Handelsbanken har ett sympatiskt vinstdelningssystem kan jag tycka, avsättningar till oktogonen om man har bättre lönsamhet är konkurrenterna samtidigt som pengarna låses in långsiktigt och mest består av aktier i det egna företaget. Gamla Carnegies vinstdelningssystem var direkt korkat där vinsten företaget gjorde delades 50/50 mellan anställda och aktieägare varje år. Det ledde till alldeles fel kultur där det kortsiktigt handlade om att tjäna så mycket som möjligt riskerna delades inte 50/50 utan där fick aktieägarna ta hela smällen.

Personligen tycker jag om system som sätter en företagsledning i samma sits som aktieägare. Låt bonus bli utbetalad i av företaget återköpta aktier eller optioner på att få köpa aktier, lås in aktierna/optionerna i 8-10 år, sen kan man få lov att skörda långsiktighetens frukter. Jag tror chefer många gånger klarar av livets nödtorft på den ordinarie chefslönen samtidigt som man sitter i samma båt som ägarna som är de som betalar pengarna samtidigt som dom tar del av vinsten.