torsdag 2 juli 2009

Dela ut eller inte dela ut del 2

I går skrev jag ett inlägg om aktieutdelningar och sammanfattningsvis kan man säga att min åsikt är att det viktigaste är den operativa verksamheten dvs att ett företag utvecklas väl och har hälsan framför dess historik, utdelningspolicy osv. Ett typexempel på hur fel det kan bli när man enbart tittar på historisk direktavkastning och utdelningar är företaget Bank of America, en av världens största banker. BAC har under många varit en notorisk utdelningshöjare och allt som oftast haft god direktavkastning. Det har vem som helst kunnat se enbart genom att googla 2 minuter på internet. Den som investerade för ett år sedan i BAC kanske trodde att den aktien hade fantastisk direktavkastning, var undervärderad och bolaget säkerligen skulle fortsätta vara samma pålitliga utdelare. Problemet var att BAC inte hade hälsan oh var vid god vigör, i själva verket var patienten sjuk för att inte säga halvt döende sin stola historik till trots och några utdelningar är det knappast att räkna med. Bolaget har istället med Warren Buffett, amerikanska staten och nu också i nyemissioner fått kämpa för sin överlevnad.

En annan viktig faktor när man ser på ett företags direktavkastning och långsiktiga utdelningspotential är dess balansräkning. Ett företag kan för tillfället ha en stark eller svag balansräkning. Vad som avgör detta kan ju räknas på många olika sätt. Man kan se på soliditet, relationen eget kapital mot lån, eller lånestorleken gentemot företagets rörelseresultat. Så länge som ett företag har en stark balansräkning (exempelvis HM)så betyder temporära svängningar i resultat och kassaflöden inte speciellt mycket för ett företags möjlighet att ha bra utdelningar. I själva verket kan man kanske dela ut mer än man tjänar under en period om man tror att lönsamheten kommer åter. Ett företag med mycket lån däremot blir känsligare för störningar i verksamheten och för konjunkturen. Orsaken till att SCA i våras sänkte sin aktieutdelning berodde inte direkt påp att resultatet sjönk från året innan, utan det som oroar styrelsen och aktieägarna är det faktum att bolaget har en stor nettoskuld på 47Mdr till följd av flera förvärv och desto mindre avyttringar och nu var också kreditmarknaden var i gungning, i den situationen handlar det om att bara försiktig och gammal historik betyder inget.

Det är uppenbart att i de senaste årens högkonjunktur så har en del företag delat ut det mesta av sina kassaflöden och expanderat på just lånade medel. Det behöver inte vara fel att ha lån i verksamheten men stora lån gör utdelningar mer känsliga och det viktigaste av allt är kanske att ett skuldsatt företag har en stabil och långsiktig ägare. Är det skuldsättning i flera led då kan det lätt bli ett korthus av ett företag som historiskt varit en högutdelare. Trelleborg och Eniro är två företag som gick från att vara högutdelande till nyemissioner.

Personligen är jag lite småförtjust i bolag som har en tydlig utdelningspolicy, tydliga avkastningskrav och tydliga krav på balansräkningen. Schörling-Douglasbolagen såsom t.ex. Securitas, Assa, Nibe men även Lundbergsbolagen samt Bennet såsom t.e.x Holmen, hufvudstaden och Getinge. Lundbergs prioriterar stabila finanser väldigt hårt i när bolagen är i högkonjunktur så skickar man iväg engångsutdelningar medan Schörling, Douglas kanske är mer tillväxtinriktade och håller nere utdelningarna något.

1 kommentar:

  1. Hej Christoffer,

    Vill som vanligt tacka för din läsvärda och intressanta sida.
    Har noga följt din diskussion om utdelningar och visst har det mycket med balansräkningar osv. att göra. Jag skulle dock vilja tillägga ytterligare en parameter:

    Utdelningen beskattas ju med 30 % om man inte har ett Aktiebolag som man gör sina affärer i.
    Jag skulle nog vilja säga att utdelningen mycket beror på ditt förtroende för bolagsledningen att kunna göra bättre affärer än vad du kan själv. Som ett ex. skulle jag vilja ta Investmentsbolaget Ratos, som jag ägt under ganska många år och som du säkert förstår varit en strålande affär.
    Mitt förtroende för vd Arne Karlsson och styrelseordförande Olof Stenhammar är således mycket stort. Därför blev jag i våras inte särskilt glad över den generösa utdelningen, 9 kr vill jag minnas. Skall jag återplacera dessa i samma företag försvinner ju skatten på 30%.
    Nu har jag sett i dina tidigare inlägg att investments bolag bör dela ut minst den utdelning de får från egna innehav, skattetekninskt.
    Men kan det också vara så att större ägare förväntar sig en historiskt bra utdelning, som gör att företagen fortsätter ge så hög direktavkastning. För Ratos del röstade man också igenom en så kallad apportemission dvs där man kan ge ut nya aktier att användas som betalning vid ev. inköp av nya företag till portföljen, jag tycker att detta passar dåligt ihop med en generös utdelning.
    Har du några synpunkter, funderingar på detta ?

    Mvh /Rille

    SvaraRadera

MediaCreeper