Får lov att usäkta att jag inte skriver så mycket i sommar. Det har varit betydligt trevligare att vara ute i friska luften med diverse aktiviteter än att sitta och skriva blogginlägg.
Däremot så har har sista månaden läst mycket, tala är som bekant silver och läsa är guld eller hur det nu var. Ino ekonomin område har jag läst lite makroekonomi, ett gäng årsredovisningar osv. plus mycket annat givetvis. Att läsa affärspress såsom exempelvis di.se börjar jag faktiskt tröttna allt mer på att göra i takt med att dessa tidningar blir allt mer tabloidartade men samtidigt så kan man ju inte undgå eller vad man nu skulle kunna säga att "sörpla" igenom diverse affärstidningar.
Flera nyheter har sista månaden handlat om Svenskar som fått nya toppjobb runt om i världen. Svanberg skall bli ordförande i oljebolaget BP, gamle börsVDn Magnus Böcker skall bli VD för någon asiatisk börs och GM chefen Bo Andersson skall bli ledare för ryska jätten GAZ och såvidare. Jakob Wallenberg sitter ju förresten också i Coca-Colas styrelse.
Samtidigt är det inte lite märkligt att det knappt i affärspressen skriv en enda rad om svensken som kanske har det allra mest prestigefyllda jobbet av alla svenskar utomlands, Lars Olofsson. Jag slår vad om att inte en promille av svenskarna vet om vad han jobbar med.
Lars Olofsson är nämligen VD för franska Carrefour i vår engelskspråkiga värld så är ju massmedia och vi alla mest inriktade på engelskspårika länder och företag. Carrefour är Europas allra största detaljhandelsföretag med en omsättning 2008 på knappt 98Mdr Euro, till dagens kurs lite drygt 1000 Mdr SEK. Om man inte förstår storleken så kan jag berätta att man kan stapa knappt 10 Hennes&Maurtitz på den omsättningen, ett rejälr stort företag. Carrefour växer ju inte lika snabbt som HM men man öppnade trots allt lite drygt 1100(!!) nya affärer förra året, tre om dagen. Främst i världens BRIC länder där tilväxten idag är som högst.
Hur kan det komma sig att vi i Sverige idag är så fokuserade på antingen Norden eller Nordamerika?
Den "bästa" rubriken jag läst hos di.se var: "Indexfonderna följde med börsen ner"
SvaraRaderaSnacka om att konstatera det uppenbara. Att man sedan faktiskt lyckades kräka ur sig en hel artikel i ämnet är kanske ännu mer förbluffande. Erfarna investerare/författtare i utlandet brukar rekommendera folk att "tune out the noise", varmed menas de flesta finansiella medier. Jag kan inte mer än hålla med.
"Hur kan det komma sig att vi i Sverige idag är så fokuserade på antingen Norden eller Nordamerika?"
SvaraRadera1/ USA vann 2:a värlsdkriget
2/ USA är huvudstaden i den ekonomiska världen, med sina 3 aktiebörser, Commodity market i Chicago mfl
3/ I USA är det land som derivat har introducerats och som har växt till en otroligt stor industri. En extrem fördel att kunna försäkra bort risk/göra framtiden mer förutsägbar för företag. Men som även kan användas till att tjäna pengar, med lite insats
4/ USA har flest nobelpristagare, hands down
5/ De allra, allra flesta idéer om marknadsföring kommer från USA
6/ De flesta av konkurrenterna till svenska företag, dock inte alla, är internationella och företrädesvis amerikanska
7/ Amerikanska pensionsfonder, och andra investerare, är extremt duktiga och visar vägen för övriga investerare i världen
8/ listan kan göras mycket, mycket lång...
Följdaktligen skulle jag förvänta mig att det är svårare att hitta investeringsmässiga fynd i USA, i.o.m. att det är alldeles för upptäckt. Istället skulle jag leta så långt från USA som möjligt, särskillt nu med expanderande penningmängd m.m.
SvaraRaderaHåller dock med om att USA är ett fantastiskt land, och det är mystiskt att det ändå finns en del företag i sverige som står sig väldigt bra internationellt sett. Inte illa presterat av 9 miljoner invånare.
Håller för övrigt med om di.se. Har för mig att en gammal investerare sa att när en nyhet nått DI eller andra affärstidningar är det redan för sent att investera i den. Följdaktligen följde han inte dessa utan dagstidningar istället.