söndag 18 juli 2010

När EQT gör affärer med Investor



För några veckor sedan annonserade investmentbolaget Investor att man köper vårdbolaget Aleris av EQT för 4,4Mdr, skuldfritt. Investor satsar 1,7Mdr och resterande pengar lånas upp som en skuldsättning i Aleris.

På samma sätt som våra politiska partier annonserar ut mantrat "skola, vård och omsorg" så verkar det faktiskt som om Investor gör det samma då man investerar allt mer pengar inom dessa områden. Man kan ju alltid föra en diskussion huruvida det är staten eller den privata kapitalet som skall driva våra äldreomsorger eller skolor men det tänker jag inte göra i denna bloggpost.

Företaget som sålde Aleris är EQT III, en private-equity fond som sköts av riskkapitalfondförvalaten EQT Partners, mer om detta senare.

Som säkert många vet så startades EQT en gång i tiden av Investor, SEB och något försäkringsbolag har jag för mig. Än idag så är EQT och Investor intimt förknippade med varandra. Informationen kring EQT är ju ganska så knapphändig men vi skall frösöka utröna lite.

EQT partners som idag är fondbolaget som förvaltar EQT fonderna ägs till 69% av individer inom EQT genom ett Holländskt(!) bolag , vilka exakt är höjt i dunkel men man kan anta att Conni Jonsson som är VD för EQT och Jan Ståhlberg som är styrelseordförande är stora ägare. Resterande 31% av EQT Partners ägs av Investor, i senaste årsredovisning undangömt i några små noter i mikroskopisk text så är denna andel värderad till 25Mkr.

EQT partners får betalt genom fondavgifter i EQT fonder, samt troligen också någon form av prestationsbaserad avgift om respektive fond utvecklas väl.

Aleris som nu Investor förvärvade innehavdes av "aktiefonden" EQT III. Aleris som bolag bröts ut ur Danska bolaget ISS efter att EQT förvärvade ISS 2004. Poföljen av bolag soom EQT III har består utav Aleris, Carl Zeiss, ISS, Leybold, Munksjö och VTI Technologies.

Att placera pengar i EQT III när fonden drogs igång fick vem som helst göra under förutsättning att man hade tillräckligt med pengar till minimiinsatsen som jag kan tänka mig var synnerligen hög. och det är kanske inget som direkt annonseras via nätmäklare och till "vanliga" bankkunder. Vilka exakt som investerar är givetvis konfidentiellt utåt (mer än mot skatteverket förstås) som i vilken fond som helst. Om jag förstås saken rätt så fungerar en invetering i EQT fonder på så sätt att man som investerare ställer en garanti om investeringsåtagande som tas i anspråk när EQT gör sitt första förvärv. Sedan när som säljer bolag får man tillbaka pengar i handen.

Investor som startade EQT en gång i tiden är en stor investerare i EQTs fonder och i den aktuella fonden EQT III så haft ett åtagande om 5,8Mdr. En stor investering och man har stått för 32% av fondens kapitalåtagande (enligt dom själv). i varje rapport så redovisar Investor hur stort åtagande man har gentemot EQT, sista Juni uppgick detta till 3,9Mdr som EQT kan avropa från Investor.

Egentligen ingen konstigt. Nu när EQT säljer Aleris till Investor så får Investor ta del av 32% av vinsten EQT III gjort på Aleris. Minus ev fondförvaltningsavgifter och presatationsavgifter. Men då Investor äger 31% av fondförvaltningsbolaget kan man anta att lite pengar borde tillföras Investor även på detta sätt.

Nu till dilemmat,
Flera av Investors medarbetare och huvudägare (läs Wallenbergs) agerar också inom ramen för EQT, som anställda och som investerare. Inom ramen för EQT innebär i detta fall att man kan ex. kan verka inom investeringsbolag som i fallet Aleris, man kan verka inom EQT fonder som t.ex. EQT III eller så kan man verka inom fondförvaltningsbolaget.

Denna korskoppling mellan bolagen har diskuteras i många snåriga turer bla. på Investors bolagsstämma 2007 där bolaget redogjorde för hur Investors Styrelse var involverad i EQT. Då sade man bla. att Clas "jag-som-satt-alldeles-för-länge-i- Stora-Ensos-styrelse" Dahlbäck både satt som styrelseledamot i Investor, var ordförande i någon EQT fond, industriell rådgivare samt hade själv investerat kapital i fonderna.

Numera så sitter ju inte Dahlbäck kvar i Investor styrelse så ingen skam över honom i detta fall. Men i ett fall där Investor förvärvar bolag från EQT så kan ett antal individer helt klart sitta på dubbla stolar. Låt säga att en individ har större privatekonomisk investering inom EQT än inom Investoraktier då skulle individen teoretiskt sett kunna utnyttja sitt inflytande inom Investor att förmå Investor köpa bolag "för dyrt" och den egna plånboken kan komma att väga tyngre än aktieägarna i Investor?

I Aleris fallet så genomfördes enligt EQT ett auktionsförfarande där investerare fick bjuda på bolaget och följaktligen vill ingen annan betala lika dyrt som Investor.

Vad tycker du om korskopplingen mellan EQT och Investor?

3 kommentarer:

  1. Intressant inlägg. Tänkte själv inte på alla de personliga kopplingar som finns mellan bolagen.

    / Johan

    SvaraRadera
  2. Jag gillar det inte alls, faktiskt så illa att jag idag passade på att göra mig av med hela mitt Investor-innehav.

    Förutom den för en Investor-aktieägare klart störande kopplingen mellan EQT och Investors ledning så irriterar jag mig även på att Investor handlar för mycket om makt till priset av mindre klok förvaltning. Jag anser att en anledning till att Investor har haft så stort investeringsutrymme som man haft de senaste åren varit framförallt för att kunna rädda husbanken SEB om det skulle behövas. Jag var som aktieägare i Investor inte intresserad av att husbanker, huslastbilstillverkare, hustelekombolag eller vad det nu än må vara räddas just för att de "husbolag".

    Investor har en motiverat hög substansrabatt i mina ögon just eftersom man får en massa maktambitioner på köpet och systerföretag med dunkla kopplingar.

    SvaraRadera
  3. Ja, man blir ju förbannad, det är av den här anledningen Investor handlas med rabatt. Funderar på att sälja mina Investor A och köpa något annat. Industrivärden C kanske?

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel