Ostrukturerade produkter?

Först vill jag säga att jag har varit ute och paddlat kajak i helgen därav bristen på inlägg sista tiden..

Efter kollapsen för den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers så kommer det återigen fram hur onödiga och dessutom till viss del hur osäkra "strukturerade produkter" värdepapper är samt vilka kreditrisker dessa strukturerade produkter skapar i det finansiella systemet. Även svenska banker är i högsta graden påverkade. Istället för att skriva runt om detta så tänkte jag skriva om ett exempel på aktiendexobligation.

Börje Börjesson ät kund i storbanken AB och har några hundratusen över på sparkontot som "står och samlar damm" enligt uttanlanden från ex. Avanzas chefsekonom Claes Hemberg har han hört. Så börje ger sig till Storbankens kontor för lite rådgivning vad han kan göra med sina pengar. Av sin personliga bankvinna får han rådet att "våga ta risker men ändå inte förlora pengar". Så Börje tecknar sig för en Aktieindexobligation som heter Våga och Vinn. För denna obligation betalar han 110 000kr plus 2000kr i courtage. I denna obligation så är han alltid garanterad pengarna tillbaka (100 000kr) men han har också chans att ta del av värdestegringen på den vara av ett råvaruindex, ett fastighetsindex och ett aktieindex m 5 år. Börje tycker detta låter mycket bra. Han får garanterat tillbaka sina pengar så han behöver inte känna att han förlorar och dessutom är han inte beroende av hur börsen går för han får även en extra avkastning från antingen råvaruindexet om det stiger samt och fastigheter stiger i pris. Så Börje köper och går lättad hem och slipper känna att hans pengar samlar damm.

Vad händer nu?

I det första fallet (låt oss kalla detta fall Penser) så sålde helt enkelt storbanken någon annans Aktieindexobligation. Mao så kanske Börje köpte en skuldförbindelse till en amerikansk investmentbank som lovar att uppfylla detta löfte som Börje fått i sitt produktblad över placeringen. Mao Börje har köpt något från någon han inte visste om (eller ej heller kanske fick information om). Löften löer givetvis ut enligt produktbladet under förutsättning att banken inte går i konkurs. Skulle det vara så att banken (den amerikanska investmentbanken) går i konkurs så får kunden försöka kräva in sin skuld precis som alla andra låntagare till banken. Skulle Storbanken gå i konkurs där Börje är kund så faller investerareskyddet ut dvs Aktieindexobligationen får Börje med sig till nästa banken som han blir kund i. Storbanken agerar i detta fall precis som vilken elektronikfirma som helst när man säljer andra bankers produkter. Penser fonkomissions kunder som köpt marknadsneutral aktieindexobligation lär nog bli varse om detta den kommande tiden.

I det andra fallet (låt oss kalla detta fall Swedbank) så står storbanken som garant och emittent. I det fallet så har Börje en skuldförbindelse på storbanken och det känns ju kanske lite mer tryggt. I det fallet så måste Storbanken uppfylla villkoren i Börjes produktblad på Aktieindexobligationen. Skulle storbanken gå i konken så får Börje försöka kräva in sin skuld som vilka andra långivare som helst. Det intressant är dock hur banken gör för att säkra sina åtaganden.

För det första så köper Storbanken en nollkupongare (obligation där all ränta betalas ut i när obligationen löser ut) hos kanske Riksgälden eller varför inte i någon annan bank så man får lite bättre ränta tex. ett fastighetslån till ett dotterbolag inom Lehman Brothers. Detta för att alltid få tillbaka Börjes satsade pengar och kunna betala ut detta till Börje när AiOn löser ut. För att sedan skydda sina åtagande för avkastningsdelen. Aktieindexobligationen innehöll ju ett villkor där Börje skulle få avkastningen från det index som utvecklades bäst av råvaruindex, aktieindex, och fastighetsindex. För att säkra detta åtagande så köper Storbanken optioner/certifikat/warranter eller andra former av mer eller mindre suspekta produkter. Aktieindex är ju ganska enkel för här finns ju standardiserade Omx optioner som handlas på börsen. För råvaror så köper man ex. optioner från en holländsk bank som tagit fram ett råvaruindex med olika råvaror. Detta är kanske en likvid produkt eller en produkt med något mindre likviditet. För att säkra sitt åtagande mot fastighetspriser så köper man kanske optioner på något "real estate turbo super-duper index" som en amerikansk investmentbank tagit fram.

Låt säga nu att den amerikanska investmentbanken efter 3 år av 5 år på obligationen (och optionen givetvis också) hamnar på obestånd. Och kan inte uppfylla sina åtaganden då upphör också optionen att fungera. Givetvis tråkigt för den amerikanska investmentbankens aktieägare och anställda som blir satta på bar backe. Men om fastighetsindex visar sig ha stigit kraftigt så kanske dessa innehåller ett värdemoment i Börjes aktieindexobligation som säkras av Storbanken. I det fallet så måste Storbanken dels konstatera att opionen är värdelös samtidigt som banken har en skuld. Mao så måste banken ta en kreditförlust. Gör man detta tillräckligt ofta och i hög utsträckning så kan det lätt bli betydande belopp. För Börjes del får vi hoppa att storbankens förluster inte blir så stora så att storbankens egna finanser hotas utöver då att aktieutdelningen till bankernas aktieägare bli lite sämre.

Det är allt mer uppenbart att konstruktionen av massa strukturerade produkter som sålts till såväl privatpersoner, pensionsfonder och andra instituionella är en bidragande orsak i den nu pågående finanskrisen. De strukturerande produkterna skapar också en större sammanflätning mellan olika banker där man blir allt mer sammansyltande i varandras affärer och riskerna som bankerna tar inte är kopplade i egen bok utan allt mer sammanflätade mot värdeppaper. För egen del väcker detta bara avsky. Vad kommer härnäst? En stor fördel med den pågående finanskrisen är att mycket trams förhoppningsvis rensas upp.

Det trista är att produkterna många gånger är fullkomligt onödiga och många gånger skapade enbart för att svara mot ett konstlat kundbehov. Alla kunder vill vinna men ingen vill förlora….