Är Lars-Erik och Gunnel ondskan personifierad av Svenska naturskyddsföreningen?

Svenska naturskyddsföreningen skickade häromdagen ut ett pressmeddelande om svensk naturvårdspolitik där föreningen uttrycker sin oro över nuvarande regering och dess arbete inom området.

Naturvård är ett viktigt ämne att diskutera då jorden vi ärvde skall förvaltas av våra barn. Svenska naturskyddsföreningen har här en viktig uppgift att föra fram sina medlemmars åsikter. Samtidigt så tycker jag det är så uppenbart tragiskt att SNF bara blir mer och mer politiskt bundna vänsterut och deras viktiga lobbyarbete liknar mer och mer som vilket reklambroschyr som helst. Om SNF skall ha mer framgångar så bör dom nog tona ned ideologier och vara lite mer pragmatiska och opolitiska.

I pressmeddelandet skriver SNF att nuvarande regering ” sätter det privata ägandet före alla medborgares önskan om att värna naturen för kommande generationer”. Jag misstänker här att man bla. tänker på de statliga utförsäljningarna av skogsfastigheter till privata intressenter från statliga Sveaskog där förövrigt fd. statministern Göran ”skogspatron” Persson är styrelseordförande och gör ett bra jobb.

Själv så känner jag flertalet privata mindre skogsägare, två av dem är t.ex. Lars-Erik en pensionerad banktjänsteman på dryga 70år och Gunnel i 60 års åldern som arbetat inom svenska kyrkan hela livet. Jag skulle vilja ställa frågan till SNF på vilket sätt Gunnel och Lars-Erik utgör ett hot mot den svenska floran och faunan? I Själva verket så skulle jag vilja säga att deras skogar sköts med synnerligen god hänsyn till framtida generationer.

I påskhelgen fick jag möjlighet att ge mig ut i skogen ett par gånger i mina föräldrars hemtrakter dock varken i Lars-Eriks eller Gunnels skog och på en av rundorna så sprang jag igenom två skogsområden, ett som ägs av en mindre privat skogsägare som för övrigt var ute och röjde i skogen med en skinande nyinköpt Husqvarna motorsåg och blev synnerligen förvånad när han fick se mig utnyttjandes allemansrätten och komma springande mellan hans granar i blöta skor. Denne trevliga skogsägare tar definitivt ansvar för sin skog och dess djur och växtliv.

Ett annat skogsområde på min runda som jag sprang igenom ägs av kommunen. Sprang är för övrigt nog fel, ”knö sig” är nog ett mer passande begrepp då detta skogsområde är radikalt misskött inte minst den lilla våtmark som finns i mitten och jag tror inte jag sett någon kommunaltjänsteman i detta skogsområde så länge jag levt, så inte i påsk heller. I detta skogsområden skulle jag vilja säga att man varken tar hänsyn till naturvärden eller produktionsförmågan i skogen och vi pratar här inte direkt om någon skyddsvärd gammelskog om någon trodde det. Vanlig hederlig lövskog med inslag av gran.

Jag anser det synnerligen märkligt att SNF tycker Lars-Erik och Gunnel skulle vara en fara för svensk naturvård mot att deras skog hade ägts av det offentliga som t.ex. statliga Sveaskog, kommuner eller länsstyrelser. I själva verket så tror jag att vi i allmänhet är mer rädda om det vi äger själva än det offentliga äger. Privata skogsägaren företaget SCA är för övrigt rankade som en av världens mest ansvarstagande storföretag när det gäller etik.