Kan ETFs bli en framtida bubbla?

Börshandlade indexfonder, som på amerikanska kallas för Exchange Traded funds (ETF) har snabbt blivit en favorit hos småsparare. Och det är ju inte så konstigt. ETF är ju trevliga fonder som saknar den där trögheten som vanliga fonder har att det tar några dagar att lösa in sina andelar om man vill säja. En ETF kan man snabbt sälja av genom att trycka på säljknappen. Nåväl att ETF kostar courtage, men förvaltningsavgiften i fonderna är ofta försumbar med några tiondelsprocent. Så som investerare kan man ex. snabbt positionera sig för att Tysklandsbörsen skall gå upp, eller amerikanska finansbolag eller vad nu det är man vill köpa. Så genom att köpa en ETF så får man indexexponering på just det området man vill utan att ta någon specifik bolagsrisk. Du kan tro att Hedgefondsförvaltare älskar sådana typer av investeringar.

Som alltid när det kommer nya typer av finansiella produkter så bör man alltid, alltid ställa sig en del frågor. Först av allt, behövs produkten? Många typer av finansiella produkter är direkt onödiga, exmpelvis en indexfond med höga avgifter då den billigare med stor säkerhet lär ge högre avkastning. Men man bör också ställa sig frågan om det kan finnas risker i produkten som gör investeringsvärdet lite lägre än vad man kan tro. Många levde säkert i tron att Aktieindexobligationer alltid minst ger pengarna tillbaka, eller närmare bestämt man trodde det fram till att Lehman Brothers gick i konkurs och kunder som köpt sådana av ex. Acta ganska snabbt fick magbesvär.

Häromdagen läste jag en kort notis om vilka typer av investeringar som kan skapa finansiella bubblor. Statsobliagtioner är nog snart dags att klassa in i den kategorin snart med alla dessa offentliga underskott, som som bloggaren Cornucopia skrev för någon vecka sedan så är det ju nästan historiskt vanligt att vissa länder inte betalar igen sina skulder.
Kan det då finnas okända risker med börshandlade indexfonder?
En vanlig fond fungerar på så sätt att man kan köpa och lösa in andelar i fonden. Köper man för en tusenlapp i en fond så får fonden i tusenlapp i kontanter och löser man in sina fondandelar så plockas det ut riktiga pengar ur fonden. En fond som drabbas av stora uttag måste sälja av tillgångar och vice versa så ”tvingas” en fond köpa aktier eller obligationer om det strömmar in pengar i fonderna.

Så fungerar inte en ETF. I en ETF så är det den utgivande banken som bestämmer hur mycket pengar som skall finnas inom fonden och hur mycket andelar som skall ges ut och lösas in. Banken kan helt sonika ge ut nya fondandelar och använda pengarna i fonden. Men man kan också bara handla på andrahandsmarknaden dvs där fonden faktiskt är helt stängd från insättningar och uttag precis på samma sätt som ett bolag vars aktier handlas på börsen. Normalt sett så agerar den utgivande banken både som fondförvaltare och ”market maker” dvs där man håller kursen inom rimliga gränser och utvecklingen följer värde på de underliggande tillgångarna. Banken tjänar således pengar på förvalntingsavgiften, spreaden på köp och säljkurs samt också troligen en del courtage då man marknadsför ETF till sina egna kunder.

Men för ett ögonblick så ställer vi oss frågan om vad som händer om bolaget som ger ut och är market maker för en ETF går i konkurs? Eller om man bank har gett ut så mycket fondandelar att man helt enkelt inte klarar av att agera market maker till den stora volymen vid massiva köp eller säljvågor, det ligger ju som bekant en del incitament till att ha stor förvaltningsvolym. Då är det nog inte så säkert att kursen följer den underliggande tillgångarna på samma sätt som en vanlig fond alltid gör…och risken för bubblor kan finnas speciellt om ETF branschen blir riktigt stor och börjar utgöra systemrisker.