Ett lästips

Jag tillhör säkert inte helt obekant för de som regelbundet läser denna blogg skaran av individer som gärna läser böcker. Är kanske ingen skönlitterärt monsterläsare men sväljer ett par faktainspirerade böcker i månaden.

Senaste dagarna har jag passat på nyttja sysselsättningen omläsning. Att läsa om böcker kan ju ses som en ganska så intelligensbefriande sysselsättning men repetition är som bekant kunskapens moder. Boken jag denna gång läst om heter ”Till sista droppen” av Jeremy Legett, en bok som för övrigt borde läsas av alla våra riks och kommunala politiker. Då den borde vara en inspiration till framtidens tvingande poltiska beslut. Boken är kort och gott en pedagogisk och vetenskapligt förankrad beskrivning över Peak oil och författaren Legett är en man att lita på, han har varit geolog inom oljeindustrin i många år. Hoppade av och sysslar om jag förstår saken rätt idag med alternativ energi samt pratar om effekterna av peak-oil.

Jag personligen tycker begreppet peak oil är ganska så missvidande och i svensköversättning talar det ganska så lite om vad det handlar om. Begreppet Oljenedgången är ett betydligt mer passande begrepp kan jag tycka. Varför?

Jordens fossila energiresurser såsom olja, kol, gas etc begränsade, exakta och ändliga. Skulle vi kunna dela upp jorden i dess beståndsdelar skulle vi alltså exakt kunna tala om hur mycket som finns kvar av våra olje och gasresurser, pronto. Vi kan och bör givetvis föra en diskussion om hur mycket vi har kvar eller inte. Vi kan tro på det ena eller det andra men det spelar föga roll. Faktum kvarstår det är ändliga och absoluta resurser.

För att använda fotbollstermer så finns det mycket som tyder att vi idag spelar i andra halvlek och när det gäller oljan så har vi hyfsat exakt idag förbrukat ung. hälften av de mera tillgängliga oljeresurserna. Den utvinningstakt som vi kan hålla på vår lilla blå planet följer med största sannolikhet en klassisk normalfördelningskurva. Idag så står vi på toppen. Aldrig har det utvunnits så mycket olja som de senaste åren, men den uppåtgående kurvan kommer inte fortsätta av logiska skäl.

Framför oss har vi då oljenedgången.
Kortfattat så kommer detta innebära att vi med största sannolikhet årtionde för årtionde kommer att kunna utvinna mindre och mindre olja att använda i vår ekonomisk verklighet. Resultatet bli ung. som om den lokala ICA butiken tvingas till att plocka bort en låda med smågodis från den gigantiska godisväggen år för år. Till en början lär det knappast märkas men med tiden så blir det mindre godis att välja på och till slut hamnar vi i rejäla ristsituationen där vi kanske köar in i affären för att få vår tilldelning av gélehallon. Vi kan förhålla oss till detta på två sätt, vi kan sätta oss ner och tjura och tycka det va bättre förr när alla fick smågodis eller så får vi lov att börja äta morötter. Kanske inte lika gott kanske men det fyller ju sin funktion hyfsat.

Framtiden kräver enormt stor anpassningsförmåga för oss människor att förändra vårt leverne, vare sig vi vill det eller inte.

Själv tillhör jag de optimistiskas skara (har möjligtvis med min ringa ålder att göra eller att jag har en underbar fru att pussa god natt på). Jag tror att vi ”hyfsat” väl kan klara av att parera oljenedgången i ett land som konungariket Sverige. Det bli givetvis en stökig färd, krig lär utlösas, vissa delar av jorden lär hamna i svält och det kommer krävas otroligt smärtsamma omställningar. Gamla sanningar och kartor lär ritas om. Men men, jag tror på morotsodlarna.

En annan missuppfattning är att tro att peakoil enbart handlar om priset på olja. Lite ironiskt så skulle man kunna översätta det till en individ som tror man kan fortsätta flyga till thailand varje år för att man tjänar en massa pengar på oljeBULL derivat. Oljenedgången handlar om tillgänglighet att det blir mindre och mindre olja. Självfallet kommer priset på olja att öka med tiden, ibland hyperdramatiskt givetvis. Tyvärr lär nog kostnaderna i stort också göra det och framförallt så lär det bli mindre och mindre olja kvar i backen för våra oljejättar. Blir det ont om olja så lär även solrosfrön bli dyra och så också mjölk, bröd och elstängsel. Jag har övertygelsen att investeringar i oljebolag inte är den alena saliggörande kloka investeringar att göra till följd av oljenedgången. Historien lär oss att sedan 1800-talet mitt till idag finns det nog knappast ett enda oljebolag kvar. Gamla har försvunnit, nya har uppkommit och till sist hamnar vi en historien att det är svårt att vara privatägare av så offentliga tillgångar som energiresurser.

I början av 1910-talet var svenska BraNobel en av världens största oljebolag. Oljepriset har gått upp kraftigt. Tyvärr är de forna aktieägarna i BraNobel inte direkt rika idag (dom lär nog för övrigt också vara döda en masse då det var ett tag sedan det begav sig) deras tillgångar förstatligades och bolaget blev världelöst. Idag äger Gazproam mesta delen av deras tillgångar, till glädje för aktieägarna i Gazproam. Och även framtiden lär nog också den visa på att det är svårt att tjäna pengar på att gräva i gruvor och oljefält. Ofta är det lönsammare att sälja spadar. Sandvikens Jernverk som levererade stål till BraNobel lever ju kvar idag och levererar spadar till dagens lycksökare där ägarna växlar efter varje djup ekonomisk kris.