Vem blir nästa Sally Kistner?

De olika politiska blocken i Sverige börjar allt mer nu forma sina förslag till höstens val och den röda sidan har nu kommit överens att återinföra förmögenhetsskatten som man själva tog bort för en del år sedan.

Det bör kanske klarläggas att jag personligen är kategorisk motståndare av förmögenhetsskatt och detta beror nu inte på att jag skulle vara någon ev. storbetalare av en sådan skatt utan min uppfattning är att en sådan skatt är i högsta grad kontraproduktiv och djupt orättvis.

Förmögenhetsskatt handlar om att betala skatt utan att ha haft några inkomster, det är en skatt som främjar slösaktighet framför sparsamhet, en skatt som främjar till att belåna aktier och bostäder och framförallt så är det nog en pensionärsskatt och storstadsskatt. Det är också en extra straffskatt på kapitalförsäkringar då kapitalförsäkringar skall tas upp till sitt fulla nominella värde vid årsskiftet mot andra värdepapper som normalt sett har en lägre förmögenhetsskattegrund, (gamla A-listan hade t.ex. 70% i förmögenhetsskattegrund) vilket då innebär att en kapitalförsäkring på 3Mkr förmögenhetsbeskattas med 15 000kr per år medan den som äger en aktieportfölj på 3Mkr förmögenhetsbeskattas för denna med en tiondel, 1500kr (räknat på 70% förmögenhetsskattegrund och 1,5% i förmögenhetsskatt med brytpunkt 2Mkr och "allt annat oräknat".

Nu är jag varken pensionär eller storstadsbo men tycker likväl att förmögenhetsskatt är ett jäkla ofog. Det är inte en skatt som drabbar de som är allra rikast utan istället många gånger "den sparsamma pensionären" eller den mycket duktiga entreprenören. Jag är av uppfattningen att en förmögenhetsskatt kommer dränera landet på kapital och är det något vi behöver för att komma ur en lågkonjunktur så är det kapital att använda i företag. Säkerligen kommer rika svenska privatpersoner lägga mer pengar på skatterådgivning än dom kommer betala i skatt.

När man pratar om förmögenhetsskatt, arvskatt och gåvoskatt och liknande skatter så tänker jag ju utsökt på två kvinnor del Pomeripossa i Monismanien som är en påhittad figur av Astrid Lindgren samt Sally Kistner vars barn blev utsatt för ett av de största rättsövergreppen i svensk historia.

Först Pomperipossa i Monismanien. Detta är en saga som skrevs av Astrid Lindgren i Expressen 1976 och handlar om en kvinna som jobbade och slet men desto mer hos jobbade desto fattigare blev hon och tillslut så fick hon lov att betala 102% i skatt till staten i Monismanien. Det sjuka var just att så var fallet för vissa "rika" mindre högavlönade individer i Konungariket Sverige. Sagan fick tom sådan spridning att dåvarande finansministern fick offentligt lov att erkänna att i vissa situationer med en liten förmögenhet, egenföretagare, kapitalinkomster osv så fick man vackert lov att betala just 102% i skatt på sina inkomster.

Den andra kvinnan och kanske än mer tragisk var Sally Kistner. Sally Kistner var i börja av 1980-talet en av Sveriges allra rikaste individer. Orsaken var att Sally var änka efter medicinbolagets Astras grundare och innehavare av en närmast enorm aktiepost i bolaget. Men sedan ville det sig inte bättre än att Sally dog en vacker höstdag och vid efterföljande årskskifte fastställdes dödsboets tillgångar efter denna offantliga rika kvinna. i och med att det var årsskifte så fastställdes förmögenhetsskattevärdet, sedan fastställdes arvskatten, sedan så var man på den tiden också tvungen att ta upp en reavinstbeskattning och då skulle ju staten ha sina pengar på den reavinsten osv osv.

Problemet var att "marknaden" insåg att Sallys dödsfall skulle innebära Sallys arvingar skulle vara tvungna att sälja stora mängder aktier för att ha råd att betala skatten (som fastställdes vid årsskiftet) varpå resultatet givetvis blev att aktiekursen på Astra störtdök

Slutresultatet blev att staten krävde in 249Mkr i skatt från dödsboets men där fanns bara 230Mkr...varpå en konkurs blev oundviklig. En av Sveriges rikaste familjer blev barskrapade och varenda krona, konstverk, sommarstuga osv som fanns i Sallys ägo övertogs av staten. och vi pratar inte Karl XI reduktion av den svenska staten utan år 1983.

Resultatet blev givetvis att många av Sveriges mer förmögna individer tog sin Mats ur skolan flyttade från landet i ren panik och skräck för att hela företag skulle fått tvångssäljas om huvudägare skulle råkat få en tegelsten i huvudet (vilket förövrigt var den direkta kommentaren Fredrik Lundberg framförde när han flyttade till ett litet alpland knappa året efter Sxallys död.)

Fredrik Lundbergs båda döttrar är nog för övrigt några av de som skulle få betala allra mest i förmögenhetsskatt då dessa har enorma aktietillgångar men inte över 10% av något börsbolag (en magisk gränsk för att slippa betala förmögenhetsskatt senast det begav sig). Dessa båda kvinnor lär nog tyvärr inte stanna i Sverige om man skall pytsa in 18-20Mkr om året i förmögenhetsskatt när man som Louise Lindh kanske i bästa fall har en lön på 1Mkr....