Vad hände med kyrktornen?

Jag håller just nu på och läser en bok vid namn ”Det stora bankrånet” finns på ablibris för 170kr. Missförstå nu inte den handlar nu varken om svindyra fondavgifter eller är en kriminalroman med spektakulära bilfärder. Framförallt så handlar boken om Swedbanks och dess föregångar i alla deras äventyr. Det är klart fachinerande att följa alla turer om hur sparbankerernas internbank blev en internationell storbank och på vägen lyfte hela länder (samt lokala huvudkontor) till oanade höjder såsom Lettland och deras högsta byggnad som råkar vara Swedbanks HK i landet.

För lång tid sedan var det visst en bankkamrér på en Tysk sparbank som myntade begreppet Kyrktornprincipen vad det nu kan ha hetat på tyska. Denna kyrktornsprincip innebär kortfattat att en bank finns till för sin omgivande bygd, ta hand om sparkapital och arvskiften och finansiera investeringar i det lokala näringslivet och byggnationer. Vilket varit bankers uppgift sedan urminnes tider. När bankkamrén sedan på söndagsförmiddagarna efter högmässan tog en promenad upp i det lokala kyrktornet så skulle han kunna blicka ut över sina insättare och låntagare.

Om du aldrig stått i toppen av ett kyrktorn så rekommenderar jag det som gammal kyrkvaktmästarsommarjobbare skarpt, det är en vacker syn att stå vid stora klockor och blicka ut över bygden och inte minst se fram till nästa kyrktorn.

Den tyske ursprungsmyntaren av begreppet var säkerligen en klok man då det har visat sig att kyrktornprincipen oftast innebär att en bank blir välskött med små eller t.ex. som i vissa fristående sparbankers fall, inga(!) kreditförluster. När man som bank träffar sina kunder i mataffären, vid sidan av fotbollsplanen eller i järnaffären ja då får man naturligt en relation mellan sig och sina kunder och inte minst bygger man förtroende och ansvarstagande. Samtidigt innebär kyrktornprincipen stora begränsningar en lokal bank har svårt att växa med sina kunder om en näringsverksamhet li framgångsrik och expanderar. En postorderfirma i Insjön kanske var något för den lokala sparbanken, dagens ClasOhlson koncern är kanske inte något som Leksands sparbank kan agera husbank åt så att säga. Och det är här vi också måste förstå många bankers förändringar från små lokala till stora globala.

Tyvärr är det många banker som lämnat kyrktornsprincipen och samtidigt inte klarat av de små lokala affärerna som att låna pengar till ett husbygge. Idag så har kreditgivning blivit något ansöknings formulär på någon internetsida och en kredithandläggare som sitter på något SBAB kontor och i bästa fall kanske har några minuter i telefon innan man säger bu eller bä till ett kreditbeslut. Många banker har också gett sig in i verksamhet som man inte förstått sig på. Inte minst små lokala sparbanker som Tomelilla Sparbank som under 1980-talet slutskeende fick för sig att öppna stockholmskontor och börja finansiera internationella fastighetsaffärer, det gick inte så bra några år senare för den sparbanken så att säga….

För egen del så tror jag inte man bör vara allt för förvånad över om just Swedbank går tillbaka till att vara sparbankernas bank eller helt sonika delas och styckas. Lokal bankverksamhet som det lilla villalånet utgår bäst ifrån den lokala kontorsverksamheten hur omodernt det än låter och kanske i bästa fall med stöd av ett sparbankgemensamt hypoteksbolag (sparbankerna kanske helt sonika köper kontoren av Swedbank). Sedan finns det delar av Swedbank som kanske gör sig bättre i en stor internationell bankkoncern och kanske kan bankerna ge bättre råd till sina kunder om kapitalförvaltningsverksamhet som fondförvaltning faktiskt ligger utanför den egna banken.