söndag 11 april 2010

Från jord till bord

Det finns ju ett gammalt slitet uttryck som säger att människan lever ej av bröd alena. Det må vara sant men likväl så klarar vi oss inte många dagar utan man får mat (men trots allt upp mot en vecka om vi bara får i oss vatten enligt en god vän till mig som är instruktör i svenska överlevnadssällskapet).

Trots att vi i Sverige tillhör skaran bland de 10% av länderna med minst invånare per kvadratkilometer så är Sverige ett nettoimporterande land när det gäller mat. Det betyder således att vår export av matvaror är mindre än vår import och den dagen all import av matvaror till Sverige skulle upphöra till följd av ett tredje världskrig eller liknande så skulle vi börja drabbas av svält, får sluta överkonsumera mat eller slänga mindre i soptunnan hur man nu väljer att se det.

Jag kan tycka detta är synnerligen märkligt.
Ett land som Sverige med förhållandevis få invånare till dess yta samt god jord nästan över allt i syd och mellansverige. Borde inte ett sådant land kunna klara av att föda sin egen befolkning?

Sanningen ligger nog i att det med vårt välstånd i detta land inte är speciellt lönsamt att producera mat på bordet och kombinationen av låga tranportkostnader och höga arbetskraftkostnader gör det ekonomiskt rationellt att lägga produktion på andra platser. Dessa ständigt ekonomiskt rationella beslut kan ur ett mera mänskligt perspektiv ses som förhållandevis knepiga.

Läste häromdagen exempelvis om hur man fiskar på svenska västkusten, skickar fiskefångsten till andra sidan jorden för att rensas(!) och paketeras sedan så skickar vi tillbaka fisken till konunga riket och vi konsumenter hämtar upp det trevliga paketet i fiskdisken. Denna hantering är givetvis ekonomisk rationell och Bevisligen så är det billigt med transporter kan jag ur ett mänskligt perspektiv tycka….

Jag har förmånen att ur mathänsyn bo mycket bra. Ca. 5min fotpromenad och jag kan bliva in genom dörren på en mycket fin ICA maxibutik som har allt man kan önska sig det finns varor från allsköns lönsamma megabolag såsom Nestlé, Kraft Foods och Unilever. Det finns också givetvis varor den svenska livsmedelsjätte Latmännen som är ett företag, förlåt ekonomisk förening, som är lika stor (omsättning på ca. 30Mdr) som flera svenska börsnoterade utan att vi svenskar vet om det. Lantmännen ägs ju utav Sveriges bönder (i alla fall 57000 av dem) motsats mot publika börsnoterade företag med ständig mediabevakning. Lantmännens lönsamhet är fjärran från megabolagen som nämndes innan. Sedan finns det också i ”vår” ICA butik här i stan ett bra urval av närproducerad mat av lokala bönder och entreprenörer.

Lönsamhetsmässigt har dessa det säkerligen etter värre och det handlar nog mest om att själv få mat bordet framför några expansiva företagsplaner.

Valet är ditt!
Själv köpte jag igår både lokalprodcuerat stenmalt mjöl och lite kaffe som var på extrapris till glädje för Warren Buffett som är huvudägare i det där bolaget som står bakom kaffet.

4 kommentarer:

  1. Är det en freudiansk felskrivning när du stavar det "Latmännen"? :D

    SvaraRadera
  2. Jag tror nog, som du är inne på, att det finns goda möjligheter att bli självförsörjande i Sverige, om behovet skulle uppstå.

    Men så fort man försöker tvinga fram odling som inte behövs introducerar man den vanliga härvan av inneffektivitet, subventioner, ojuste konkurrens mot fattiga länder etc.

    Det man politiskt får göra är att försöka sköta planstyrningen bra så att odlingsmarken finns där om behovet uppstår. En och annan skogsskövling kan förstås behövas först.

    SvaraRadera
  3. B> Kan kanske vara så.. :-)

    Lundalappen> Du har rätt även om det är lite tragiskt.

    SvaraRadera
  4. Njut av ditt Gevaliakaffe. :)

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel