Hög BNPtillväxt=hög avkastning på aktier?

Jag upplever att det idag råder ganska stor samstämmighet bland många fondsparare om att en hög ekonomisk tillväxt i ett visst land eller region leder till en hög förväntad avkastning på aktier som handlas på respektive hemmamarknad.

Många banker och fondbolag säljer fonder gärna i stil med: "Köp fondandelar i XXX fonden så får du ta del av en en världens mest snabbväxande länder..". De senaste åren fantastiska utveckling på världens tillväxtmarknadsfonder stärker ju helt klart uppfattningen att det borde vara bättre att lämna aktieinvesteringar i länder som t.ex. Sverige som inte kan sägas ha någon fantastisk BNP tillväxt idag och istället investera i fonder som investerar i länder som Kina, Indien osv. Idagens DI kan man tom läsa att ungdomar måste ha en Kinafond i sitt sparande för att lyckas tjäna en förmögenhet på aktier i framtiden av skälet att Kina kommer bli den nästkommande stormakten. Inte vill ni bli fattiga ungdomar, köp Kinafonder!

Så då måste det ju vara ganska enkelt att tjäna pengar på fonder, eller? Bara placera pengarna i de länder som har den högsta BNP tillväxten och vänta fram till dagens då USA har fallit och Kina är stormakten nummer ett. Då detta samband idag verkar så utbrett kan det ju vara ganska intressant om vad vetenskapen på området säger.

I helgen har jag läst två uppsatser av svenska studenter. Kan aktieutvecklingen förklaras med hjälp av förväntad BNP-tillväxt? Av Jonas Johansson och Daniel Olsson och Påverkar den ekonomiska tillväxten avkastningen på aktier? av Linda Johansson. Därtill har jag också passat på att läsa ett PM under namnet Economic Growth and Equity Returns av Jay R. Ritter som är Cordell professor of finance (vad nu det betydyder...) vid Florida universitet.

Alla dessa tre har genomsamt att dom studerat om just detta samband att en hög förväntad BNP tillväxt defacto leder till en hög avkastning för aktier på den marknaden. Som alltid när man läser uppsatser och liknande inom ekonomins område så brukar desa vara fulla av signifikanstal och t-test och annat akademiskt mumbo jumbo som kanske inte alltid är så lättförståligt för den som bara önskar ett någorlunda svar på frågan som man söker ett svar på. Självfallet blir studier som dessa också behäftade med svagheten att man enbart behandlar ekonomisk historia och trots allt är det ju inte säkert att framtiden blir som historien. Kanske upprepar sig inte mönster som tidigare har varit signifikanta.

Båda de svenska uppsatser hänvisar i sin källhänvisning till den käre professorn på Florida universitet så det finns nog skäl att studera Ritters arbete mera ingående. I detta PM under namnet Economic Growth and Equity Returns har genomförts en långtidsstudie över BNP tillväxten under perioden år 1900 till år 2002 i kombination med avkastinngen på aktiemarknaden i ett antal länder så det är ett visst begränsat urval vilket läsare bör ha i minnet. I så långa studier är det också synnerligen svårt att få tillgängliga resultat då det varit ett antal extraordinära händelser som har stor påverkan på aktier långsiktiga avkastning. För att inte säga förödande.

Händelser som revolutioner, krig och hyperinflation är tre saker där all historisk avkastning kan försvinna. T.ex. investerade man i Ryssland under början av 1900-talet och därefter bara såg sina pengar växa så kunde man konstatera att hundra år senare fanns inte en krona kvar av besparingarna av det faktum att Ryska revolutionen fullkomligt raderade ut all företagsamhet i landet och avkastningen blev defaco -100% år 1917. Venezuela är väl på väg att göra samma sak idag. Att vara på den förlorande sidan i krig är heller inte något som är lysande och där förutsättningar finns för att alla ens tillgångar i aktier blir värdelösa. Faktum vilket kanske inte är så förvånande är att länder som under 1900-talet helt varit utanför krig tillhör de bästa länderna att investera i. Hyperinflation är den tredje faktorn som kan radera ut alla ens tillgångar. Så innan du investerar bör du fokusera dig på länder där revolutioner (förstatligande) inte inträffar allt för ofta, länder som inte går i krig och länder där hyperinflation inte förekommer.

Så hur var det nu med frågan om BNP utveckling och avkastning på aktier då? Var det så? Svaret på den frågan är enligt Ritter ett rakt och ärligt nej det är tom på det sättet att det finns en svag negativ statisisk korrelation dvs de länder med sämre BNP utveckling får bättre avkastning på aktier på lång sikt. Självfallet är det inte på det sättet att negativ BNPutveckling är bra, det är uselt men det bästa på lång sikt är ganska måttlig men stabil BNP utveckling.

Sedan finns det också betydliga skillnader mellan olika länder. Värt att nämna är t.ex. skillnaden mellan Italien och Sverige. Under dessa 102 som undersökningen omfattade så har Sveriges och Italiens BNP utveckling varit ganska likartad. Sveriges aktiemarknad har däremot med hästlängder slagit Italiens aktiemarknad sett som avkastning. Tar vi bort inflationen så har den svenska börsen under dessa 102 år avkastat mellan 7-8% per år i genomsnitt i real avkastning, smått fantastiskt. Den italienska aktiemarkanden har inte haft en lika ljus historia då den reala avkastningen varit blott 2% per år vilket anmärkningsvärt tom varit sämre avkastning än den italienska obligationsmarknaden. Ett land som Japan som under 1900-talet har haft en mycket bra BNPutveckling har en avkastning på börsen som ligger mitt mellan Italien och Sverige. Ett land som Australien som har haft förvånansvärt dålig ekonomisk tillväxt sett till många andra länder har faktiskt varit den aktiemarknad som varit bäst i världen de senste dryga hundra åren. Så det är stor chans att Mr Crocodile Dundee sitter på en stor förmögenhet i aktier.

Men hur sjutton kan vara på detta viset?
Där ekonomin växer måste ju avkastningen bli högre då tillväxten borde skapa högre vinster. Ritters studier tyder på att en hög och kraftig BNP tillväxt skapar ett stort ökat välstånd bland befolkningen men också en mängd nya företag som inte är riktigt lika effetiva som stora företag. Dvs vinster, aktieutdelningar och löneutbetalningar från effektiva och växande bolag tas ur dessa bolag och investeras i nya bolag som inte ger samma räntabilitet men som däremot skapar en hög BNP tillväxt dvs länder med många framgångsrika storföretag är bra för aktiemarkanden.

En annan slutsats är att företagsstyrningen i ett land är mycket viktigt, länder med korruption, dålig respekt för ägande osv ger en dålig avkastning och länder vars näringsliv är vitt som snö ger goda möjligheter för aktieägande därav kanske skillnaden mellan Italien och Sverige.

Ytterligare en stark framgångsfaktor är övertiden en ganska lågt värderad börs sett som genomsnittligt p/e tal vilket ofta blir fallet i länder med sämre BNP utveckling. Börser som har denna låga värdering över tiden har bättre förutsättningningar för att skapa bra vinster till aktieägarna av det skälet att varje vinstkrona blir billigare att köpa. En hög värderad börs skapar mycket stora krav på att tilväxten övertiden måste vara klart bättre än den lägre värderade börsen.

I dagens globaliserade värld fungerar ju det också på det sätt att även länder med lägre tillväxt (t.ex. Sverige) har internationella företag (t.ex. Sandvik) som i allra högsta grad gynnas av den snabbare ekonomiska tillväxten i länder som Kina och Indien idag.

Men hur var det nu? Vi ungdomar var väl tvungna att köpa köpa en Kinafond för att lyckas med aktier de kommande 20 åren?