Äga aktier i 25 år, bara en chans på tio

Bloggens läsare har säkert förstått att jag fokuserar på långsiktigt aktiesparande, med detta menas att jag inte är spceciellt intresserad om huruvida börsen går upp eller ner 3% den kommande veckan och jag har eller inge intresse av att göra snbba klipp och sälja för 52 kr och köpa för 49kr. Istället så investerar jag oftast i vad jag anser vid tidpunkten för investeringen vara en god investering sett till andra alternativ syftet är sedan att behålla aktierna och därmed ta del av det långsiktiga värdeskapande som sker i företagen som jag är delägare i förhoppningen är givetvis också att aktien med tiden också kanske värderas upp. Något specifikt tidsperspektiv har jag inte på mitt aktieägande men min åsiktikt är nog att ett 10 års perspektiv bör man nog ha på sitt aktiesparande och jag själv perosnligen är inte alls främmande för att äga aktier i låt säga 20-30-40 år om det vill sig väl.

Detta kan för vissa säkert ses som en synnerligen tråkig eller konstig strategi då många på börsen försöker göra kortsiktiga klipp där man letar efter den "bästa" aktien och goda affärer på några månaders sikt. Andra kanske tycker att detta låter sunt och kanske liknar den strategi du som läsare valt. För mig personligen känns det som ett mycket bra val och något som jag kan med tiden hålla mig till.

Alla typer av studier tyder på att långsiktigt aktieägande i bra företag är synnerligen lönsamt med tiden och många av de risker som finns på aktiemarknaden är överlag oftast av kortsiktig karaktär om man gör sunda investeringar. Självfallet finns det tillfällen då aktier av värderingsskäl självfallet skall säljas då den värderingen gör att möjligheterna till god långsiktig avkastning blir dåliga de kommande åren. Maa är det troligt att även långsitktiga investerare ibland få se sina aktier vara ordentligt "dyra" vilket säkerligen Ericssons aktieägare runt milleniumskiftet är medvetna om. Dvs långsiktighet behöver inte betyda att man måste behålla aktier eller någon form av långsamhet utan är nog att betrakta med ett visst mått av relativitet.

Förutsättningen för att ta del av ett företags långsiktiga värdeskapande är självfallet det faktum att företaget har kvar sin börsnotering med tiden och att företaget inte blir uppköpt etc. Idag läste jag en ganska intressant artikel i tidningen affärsvärlden om hur svårt detta faktiskt kan vara.

Låt säga att det är år 1985 och du bestämmer dig för att investera i några svenska aktier. Vid denna tidpunkt fanns det 252 noterade företag på stocksholmsbörsen. Av dessa 252 bolag finns det idag dryga 20 år senare enbart kvar 34 bolag ochfaktum är att nästan 9 av 10 bolag är uppköpte/konkursade osv. Många idag kända bolag som vid denna tid hade många aktieägare har försvnnit ut från börsen, bolag som Hemglass, Custos, Guldfynd, Iggesund, Gränges, Svensk Betongindustri och Consafe finns idag inte att tillgå som aktieägare. Givetvis är det över övervikt mot att små bolag har försvunnit ut från börsen och de fåtal storbolag som fanns har istället köpt upp många småbolag.

Så vad är det nu för bolag som finns kvar på börsen efter dessa 2 dryga 20 år?
Självfallet våra stora ägarbolag som Investor, Industrivärden och t.ex. Lundbergs och dessutom våra allra största verkstadsindustrier som AtlasCopco, Volvo och Electrolux och våra storabanker som Handelsbanken och SEB och ett och annat skogsbolag. Men det finns också några mindre bolag som t.ex. Nolato, Kabe och Fenix Outdoor som för 20-30 år sedan var en av Europas allra största friluftsföretag vid namn Fjällräven (Kånken, gyroryggsäcken och grönlandsjackan kommer väl alla äldre friluftsintresserade ihåg) mot att idag i relation till branchen var en betydligt mindre aktör och stora tappade marknadsandelar.

Så om du skall äga aktier i 25 år så måste man allt ha lite tur då det enbart är 10% chans att aktien finns kvar då.