Portföljtänkande vs. fokusinvestering

Att inte ha alla ägg i samma korg och att sprida sina risker är någon man brukar få inpräntat hårt från såväl banker, duktiga investerare och privatekonomer. Dels handlar det om att ha en bra diversifiering på sitt sparande mellan räntebärande, reala investeringar (tex. din bostad även om detta kanske inte skall räknas som en investering utan mer kapitalbevarande) och aktier. Givetvis kan man också ha investerade pengar i andra typer av investeringar som vindkraftandelar, fastighetsinvesteringar och kanske ett eget företag. Likaså bör man hålla en hög soliditet i sina investeringar så att inte privatekonomin riskerar raseras av att inkomsten eller kassaflödet under en period blir lägre och därmed kanske räntor till ett för stort lån kan bli problematiska och givetvis en bra buffert för oväntade utgifter så man inte behöver sälja tillgångar för den där drömsemestern eller den nya lyx diskmaskinen.

I teorin är riskspridning bland investeringar något mycket dåligt istället borde man fokusera sina investeringsbara medel till där man får mest i avkastning precis på samma sätt som ett företag koncentrerar sina investeringar till där man får bäst utväxling på pengarna. Mao borde man identifiera den att allra bästa investeringen och där investera alla pengarna. I praktiken lär man sig dock ofta att detta är en förhållandevis farlig strategi om utväxlingen på investeringen inte blir den man tänkt sig och att man sitter med all risk i ett företag. Men för en duktig placerare eller för den delen en entreprenörs egna företag är detta helt klart mer lönsamt framför att sprida ut sina investeringar.

Studerar man den svenska aktieägarstatistiken är det uppenbart att många svenska aktieägare de senaste åren haft ganska magra resultat när det gäller aktiesparande där ungefär hälften äger aktier i ett enda bolag och många gånger då i bolag som Ericsson, TeliaSonera eller SEB som alla tillhör svenska folkets allra populäraste aktieval. Ung hälften av svenska VPC registrerade aktieägare tillämpar i sina aktieinvesteringar mao en mycket stor fokus investering genom att bara äga aktier i ett enda bolag. Medel antalet aktieinnehav som svenska aktiesparare har i snitt ligger på ca. 2,5 olika aktier vilket betyder att halvan av befolkningen som inte enbart äger en aktie ofta har en bättre riskspridning.

Själv är jag kluven till förhållandet mellan fokusinvesteringar med ”all-in” tänkande i förhållande till mina egna investeraringar. Själv är jag egentligen en förespråkare för ganska fokuserade fåtal investeringar framför att sprida ut investeringarna samtidigt är mina egna investeringar väldiversifierade då aktieportföljen inte utgör alla besparingar som man kanske kan tro när man läser denna blogg och att aktieportföljen i sig är enligt mig synnerligen riskspridd på tio olika innehav varav tre investmentbolag inget innehav är heller markant större än resten. Mao tillämpar jag i praktiken en form av portföljtänkande i mina investeringar. Frågan är nu om detta är bra eller dåligt i praktiken, som jag skrev innan så är det i teorin dåligt då man borde koncentrera sina investeringar till den förmodat bästa investeringen.

Personligen är jag dock övertygad om att en väldiversifierad aktieportfölje med som i mitt fall tio olika innehav om än kanske inte kan ge den bästa avkastningen så kan portföljen i alla fall en portfölje ge mycket god avkastning såväl absolut som relativt och därmed uppfylla syftet jag har med aktieägande. Däremot tycker jag inte att man som mindre privatsparare bör eftersträva en mycket väldiversifierad aktieportfölj med fler än 20 olika innehav nackdelen som jag ser med detta är att det blir högre förvaltningskostnader, svårare med informationsinhämtning osv. Mitt råd är att man koncentrerar sig till mellan 5 och 10 olika innehav och gärna då något eller några investmentbolag som är ypperliga placeringar på lång sikt för de flesta aktieägare. Denna mix ger enligt mig en bra avvägning mellan fokusinvesteringar och portföljtänkande. Portföljen bör självfallet byggas upp under en tid om man idag kanske inte äger en endaste aktie men när man har nått upp i önskat antal innehav handlar det sedan om att konsekvent och metodiskt öka ägarandelen i respektive företag genom nysparande och återinvesterade aktieutdelningar med tiden ger detta förhoppningsvis en bra avkastning och utväxling på investerade pengar. Risktänkandet bör enligt mig istället bygga på att man inte har alla pengar investerade i aktier och inte för stora lån.