Tidsaspekter på ägande

Igår läste jag en ganska intressant amerikanskt diagram (Källa: Skagen fonders statusrapport) som redovisade studier över hur länge den genomsnittlige ägaren av aktier äger just sina aktier. Den första slutsats på lång sikt man kan dra är att ägandetiden går ned i perioder när börsen går bra och sedan vid kraftiga nedgångar så äger genomsnittsindividen sina aktier längre tid. Dvs när börsen går upp så är det roligare att köpa och sälja aktier medan folk glömmer bort sina aktier när det går ned och stoppar dom i byrålådan. Låter inte som någon klok strategi egentligen och i Sverige är väl fortsatt LBI international ett av de mest ägda företaget i mindre poster? Det företaget hette förr i tiden Framfab eller fusionspartnern Information Highway.

I den senaste årets nedgång så har detta historiska mönster inte alls varit likartat mot historien utan nu har istället ägandetiden av aktier fortsatt att falla under nedgång och den genomsnittliga tiden som man är ägare av en viss aktie är nu ca. 7 månader, folk har mao sålt aktier som aldrig förr. Många drar säkert slutsatsen att detta har med informationsutvecklingen när köp och säljknappen bara är ett tryck bort är det säkerligen så att handeln ökar. Det har också de senaste 40 åren varit en strukturell nedgång i innehavstiden då man för 40 år sedan ägde sina aktier i genomsnitt 8 år ungefär. Men däremot är det en myt att folk inte kunde handla aktier intensivt förr, under 20-talet exempelvis så var innehavstiden av aktier precis lika kort som idag. Måste varit synnerligen goda tider för telefonbolag och postverk kan jag tänka. En annan slutsats man nog kan dra är att de som köpte aktier under 60-70 talet säkerligen allt som oftast gjorde väldigt bra affärer med samma aktier i upp mot 10 år. Undrar om dagens kortsiktiga ägare gör lika bra affärer? I nedgång säkerligen bättre, men i nästa uppgång? Men när det vänder är väl långsiktigt aktieägande en nästan utrotningshotad sysselsättning.

Nej nu skall jag gå ut i skogen och springa lite