Statlig kreditreglering?

Finansinspektionen har nu lagt sitt förslag( som i och för sig nu skall ut på remiss) om ett allmänt råd om begränsningar på bostadslån. Det allmänna rådet som nu kommer gälla svenska banker och kreditinstitut från i höst är mycket kort och koncist, bostadslån bör begränsas till 85% av bostadens värde. För övrigt samma begränsning som finns på bankernas utgivande av bostadsobligationer.

Ett sådant förslag är givetvis tacksamt att skriva blogginlägg kring. Bostäder och bostadslån är något som många kommer i kontakt med och som tar upp en stor del av privatekonomin. Jag tror också många med mig kan hålla med om att det är bra att myndigheter vidtar åtgärder i syfte att begränsa en allt mer ökande skuldsättning som vi idag har i samhället. Samtidigt är det uppenbart att förslaget är mycket tacksamt för bankerna, enda sättet att minska sina skulder är som bekant att amortera och något amorteringskrav av lån innehåller inte finansinspektionens förslag.

Men åter då till förslaget om allmänna råd att begränsa nyutlåning av bostadslån till 85% av marknadsvärdet. Vad kan man tycka om det? Är statlig kreditreglering som på det gamla goda 70-talet något som staten överhuvudtaget skall ägna sig åt? Är inte bankerna kloka nog själva för att begränsa sina kreditförluster?

Vad kommer härnäst en statig reglering av antalet mobiltelefonabonnemang som man får lova att inneha som svensk medborgare? Det är synnerligen välbehövligt då mobiltelefonskulder är den allra vanligaste kronofogdeskulden, eller? På 80-talet då vi hade en bankreglering om utlåningskvoter så ledde ju detta till att svenska folket började låna hos Finax och Svea kredit och liknande…. En av förklaringarna till problemen på 90-talet att mycket utlåning gick förbi bankerna.

Först och främst vill jag klargöra att det i högsta grad är sunt att inte låna mer pengar än 85% av marknadsvärdet vi köp av en privatbostad, en rejäl kontantinsats bör alla ha ur det perspektivet är rådet bra. Tillika är det sunt att amortera sina bostadslån (det senaste året har man ju fått en 5% gratis amortering av riksbanken). Mest sunt är det givetvis att inte ha några bostadslån alls då behöver man varken betala räntor eller amorteringar.

Samtidigt så finns det mycket i förslaget som man kan vara kritisk till och det kan mycket väl bli effekter av detta förslag som mer eller mindre får motsatt effekt mot vad finansinspektionen tänker sig.

Det mest uppenbart positiva effekten är att det klassiska bosparandet lär ta fart. Det är mycket bra att fler framförallt ungdomar nu verkligen kommer spara undan pengar i syfte att kunna köpa sig en egen bostad. Detta är en välbehövlig effekt.

En klart negativ effekt är dock fokuseringen på marknadspriser och lån i relation till marknadspriser, den riskerar att stärkas allt mer. Jag är av åsikten att betalningsförmågan alltid skall stå i centrum när kredit beviljas. Inte pantens värde. Ett hus eller lägenhet marknadspris spelar ingen som helst roll för om du får det knapert i kassan eller inte. Däremot spelar det stor roll för kreditgivaren och ev. kronofogden. För dig som privatperson är det givetvis mer riskfyllt (utifrån den månatliga budgeten) att exempelvis ta en avbetalning på en ny Ferrari på 80% av värdet än att ta ett 91% lån på en fiat punto årsmodell 2003 av det skälet att 80% av en ferrari är mycket pengar medan den 7 år gamla fiat punto nog går att köpa för en billig penning. Enligt mig ligger de stora riskerna i stora lån...

En uppenbar risk jag ser med förslaget är att det blir mer kontracykliskt än det är idag. Exempelvis så är det färre som kommer renovera sina bostäder om det blir prisnedgångar och lågkonjunkturer till följd av att kredittillgången stryps än mer än idag medan det då kommer byggas upp latenta kreditbehov som kan komma att ”explodera” så fort bostadspriserna stiger och helt plötsligt fler kanske ”får råd” att ta lån än tidigare. Givetvis borde folks förmåga att ta kredit styras av deras inkomster inte av husprisutvecklingen. Sunt?

Säkerligen så lär det också nu i sann bankanda skapas en mängd hokus-pokus finansiella produkter som vänder sig till (unga?) individer med hög betalningsförmåga men med små finansiella tillgångar. En kundgrupp som givetvis många banker vill ha men som missgynnas av regelverket. En tänkbar produkt för denna grupp är att man konstruerar ett ”topplån” som pantförskrivs på föräldrarnas hus eller någon snäll gammal faster istället för den egna bostaden utan att föräldrarna för den delen går i borgen. Sunt? I värsta fall leder det till att man börja låna ut bolån idag mot framtida arv i framtiden. En omvänd form a ”seniorlån” som nu kanske kommer marknadsföras under namn som "Enkla Generationslånet". Sunt?

En annan produkt som nu säkerligen blir mycket populär är studielån. Många fler än idag lär i framtiden säkerligen ta maximala studielån under en högskoleperiod vare sig man behöver det eller inte då detta kan bli en enkel väg att bygga upp bostadskapital på. Statliga Centrala studiestödsnämnden kommer mao överta en del av bolånemarknaden i Sverige. inte något som minskar de totala skulderna. Sunt?

En annan bieffekt lär säkerligen bli att konkurrensen på svensk bankmarknad minskar av skälet att bankerna maa förslag inte lägre från pantförskriva ”topplån” på bostaden. Topplånen som banken ger ut kommer hamna i samma prioritering som andra eventuella krediter. Sättet att hantera denna risk för banken blir att komma över fler av kundernas affärer och se till att alla krediter hamnar i samma bank.. Nischbanker som har blancolån eller för den delen bara sparande kommer tappa på bekostnad av ”storbanker” som hamnar i bättre förhandlingsläger. Banker som exempelvis Avanza (som för en delen inte har bostadslån) blir säkert en av de stora förlorarna på förändringen då pengar kommer söka sig därifrån för att gå in i kontantinsatser eller användas som ”pant” för bostadslånebanken. Och räkna med rejäla ”VIP-erbjudanden” för den som samlar sina bankaffärer hos sin bolånebank.

Som sagt finns det inga ting som är enkom onda eller goda.