Jag äger aktier i ett energibolag som jag tänkte ta och skriva lite om. Det är inget av mina större innehav och kanske inget värde som man direkt skryter om på kalas att man har. Men i vart fall så äger jag 14 aktier, eller om det var 15 kommer inte riktigt ihåg, så den procentuella vikten i portföljen är inte direkt stor, men likväl har jag lite aktier och får lite aktieutdelning.
Bolaget ja dom tillverkar och säljer elström, fjärrvärme och fossilgas, samt äger elnät och dom verkar i Norden, Tyskland och Beneluxländerna. Bolagets största intäkter kommer från elnäten och elförsäljningen. De andra rörelsegrenarna är betydligt mindre.
Bolaget har idag inget direkt stolt miljöprofil och tittar vi på första halvårets elproduktion så stod fossilkraft (främst kolkraftverk) för ung. hälften av intäkterna. Kärnkraft för 30%, Vattenkraft för 19% och de sista 2% var produktion från Vindkraft och annat förnyelsebar energi.
Tittar vi på det finansiella planet så ser det väl lite sådär ut och lönsamheten har tyvärr gått ned de senaste året även om vinsten är bättre än fjolårets miserabla resultat men mest tack vare höga elpriser.
Omsättningen uppgick till 913kr per aktie första halvåret och kanske kan vi hoppas på en omsättning på omkring 2000kr per aktie. Jag med mina 14 aktier säljer då indirekt el (och de andra verksamheterna) för 28 000kr på helåret.
Vinsten per aktie uppgick första halvåret stannar på beskedliga 67kr per aktie och vi räknar då lite optimistiskt med en vinst på 130kr på helåret kanske. Så med mina 14 aktier så kommer jag då tjäna 1820kr. En del av vinsten stannar ju kvar som arbetande kapital men bolaget brukar ge aktieutdelning varje år och i maj så fick jag senast 39,79kr i utdelning per aktie och därigenom fick jag i alla fall 557kr in i på bankontot.
Bolaget binder mycket kapital och tittar man på intjäningen kontra balansräkningen så hamnar avkastning på eget kapital på omkring 8% idag och det är vilket inget att hoppa av glädje för jämfört med många andra energibolag på börsen. Bolaget själv säger att lönsamheten kommer växa de kommande åren då det varit mycket exngångsposter.
Bolaget har de sista året expanderat ganska kraftigt och köpt andra energibolag. Jag personligen tycker att man förvärvat väl dyrt sista åren och de senaste storköpet ser idag ur min lekmannasyn ut som ett rejält fiasko då intjäningen i detta bolag idag inte står i portportion till det hutlösa priset man betalade. Det senaste bolagsförvävet är ganska nischat på fossilgas och priset på detta har inget varit något höjdare i år.
Baksidan med förvärven är att bolaget dragit på sig en rejäl nettoskuld av lånade pengar. Nettoskulden per aktie uppgår vid halvåret till 1147kr per aktie och för mig med mina 14 aktier så innebär det att jag indirekt står som "garant" för 16 000kr i skulder. Personligen tycker jag det är ganska mycket i relation till de dryga 557kr man får i utdelning.
personligen så hade jag gärna sett att bolaget slimmade till sig. Sålde av lite tillgångar och betade ner sin nettoskuld. Sedan kan jag också tycka att det är beklagligt med bolagets stora slagsida på fossilkraft och jag hade gärna sett att avyttringar skedd inom denna del av energiproduktionen, inte minst skulle det kännas bättre på det moraliska planet.
Bolaget? Ja det är Vattenfall. Äger du kanske också äger aktier?
lördag 31 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
Skall svenska staten subventionera klädinköp på kredit?
Sverige så har vi idag en sk. Insättningsgaranti. Det innebär att de flesta insättningar (upp till ett belopp om 50 000 Euro) i de företag som är anslutna till insättningsgarantin garanteras av svenska staten. Dvs pengar som du har på ditt bankonto får du ut även om banken din går i konkurs.
I grund och botten är det bra med en insättningsgaranti är min grundinställning. Det främsta skälet är att det till viss del motverkar ”bank-runs” och därigenom likviditetsproblem i solida banker. Om en stor svensk bank får problem så är och förblir staten alltid ”sista vägens utlånare” och en statlig garanti tror jag leder till att staten får mindre ingripande.
Men det finns många baksidor med insättningsgarantier. En baksida är att insättningsgarantin leder till lägre räntenivåer. Då mindre insättningar av pengar blir riskfritt och vi då kräver en lägre ränta. Bra för dem som lånar pengar, mindre bra för den som har en förmögenhet på banken. En nackdel med ”konstgjort” låga räntenivåer är att det lätt då stimulerar att ta lån framför att spara. Och man då på så sätt kan bygga upp ett mindre stabil ekonomisk situation i en familj, ett företag eller i ett helt land.
Det finns också en antal saker med insättningsgarantin som är helt fel. Jag tänkte åskådliggöra detta genom att ta upp exemplet Haléns, som är en postorderförsäljare av kläder. Huvudkontoret ligger i Elfsborgsland, Borås, Sjuhäradsbygden.
Haléns säljer alltså via postorderkataloger och internet, kläder, bijouterier, gardiner och liknande. Vad har då Haléns att göra med insättningsgarantin? Jo att många av Haléns kunder köper sina klänningar, polotröjor och julgardiner på kredit. Traditionellt sett så kan man kanske tänka sig att dessa kreditköp har skett via kreditkort där Halénskunden har skaffat sig en kontokredit hos en bank och sedan då betalar sina kläder och julgardiner med detta kreditkort.
Haléns tjänar då pengar på sina kläder och banken tjänar pengar på sina krediter. I syfte att öka sina intäkter så har Haléns själva startat en kreditrörelse där man själv står som kreditgivare på avbetalningar som Haléns kreditkunder har.
Teoretiskt sett skulle haléns då kunan använda sin egen balansräkning och ge lån till sina kunder som man nu har pengar för detta men istället har Haléns startat ett kreditmarknadsbolag vid namn Time Finans AB. Time finans har alla erforderliga tillstånd från finansinspektionen om att vara kreditmarknadsbolag. Man har samtidigt också ett eget inkassobolag som hanterar de räkningarna som inte blir betalada av kreditkunderna (uppdaterat, detta såldes visst i januari månad).
Detta kreditmarknadsbolag har blivit en guldkalv för Haléns vilket kan förklara bolagets marknadsföring att handla kläder och gardiner på krita, vinsten som Time Finans gjorde under 2009 var 125Mkr före kreditförluster och 105mkr efter. Vid slutet av 2009 så hade Time finans 763mkr utlånade till klädköparkunder och 21mkr insatta på någon bank eller två. Enligt årsredovisningen har man tagit ut en genomsnittlig ränta på 28,2% av sina kreditkunder. Trots kreditförluster på 2,5% av utlåningen har man ändå en fantastisk lönsamhet (69% på eget kapital!!)
Nu till det intressanta, hur har då Time finans/Haléns finansierat denna utlåning på dryga 800mkr? Dels har man i verksamheten ett eget kapital på dryga 80mkr och en obeskattad reserv på 94Mkr. Sedan har man då tagit upp lån i form av att man sparkonton där allmänheten kan sätta in pengar. Time Spar heter dessa sparkonton. Idag erbjuds du som sparare en ränta på 2,25% (obundet) pengar som sedan Time då lånar ut till räntan 29% eller liknande. En ränta som få banker erbjuder idag och därmed ur ett sparperspektiv blir ganska så attraktivt, särskilt då att Haléns, förlåt Time Finans AB är anslutna till insättningsgarantin och du som sparare alltid får tillbaka dina pengar (upp till knappt en halv miljon) även om Time/Haléns skulle gå i konkurs. Tom kan du ju ta lån på bostaden till lägre ränta än du erbjuds i sparränta…. riskfritt (såvida inte svenska staten går i konkurs).
Men skulle du sätta in pengar på ett bankonto som du vet används till att låna ut till kreditköpare av kläder om det inte vore för att det just finns en statlig garanti på att du inte kan förlora dina pengar? Skulle du då kanske kräva betydligt bättre ränta än 2,25%?
Är det rimligt att denna verksamhet skall ha statliga subventioner i form av insättningsgaranti? Jag tycker inte det.
I grund och botten är det bra med en insättningsgaranti är min grundinställning. Det främsta skälet är att det till viss del motverkar ”bank-runs” och därigenom likviditetsproblem i solida banker. Om en stor svensk bank får problem så är och förblir staten alltid ”sista vägens utlånare” och en statlig garanti tror jag leder till att staten får mindre ingripande.
Men det finns många baksidor med insättningsgarantier. En baksida är att insättningsgarantin leder till lägre räntenivåer. Då mindre insättningar av pengar blir riskfritt och vi då kräver en lägre ränta. Bra för dem som lånar pengar, mindre bra för den som har en förmögenhet på banken. En nackdel med ”konstgjort” låga räntenivåer är att det lätt då stimulerar att ta lån framför att spara. Och man då på så sätt kan bygga upp ett mindre stabil ekonomisk situation i en familj, ett företag eller i ett helt land.
Det finns också en antal saker med insättningsgarantin som är helt fel. Jag tänkte åskådliggöra detta genom att ta upp exemplet Haléns, som är en postorderförsäljare av kläder. Huvudkontoret ligger i Elfsborgsland, Borås, Sjuhäradsbygden.
Haléns säljer alltså via postorderkataloger och internet, kläder, bijouterier, gardiner och liknande. Vad har då Haléns att göra med insättningsgarantin? Jo att många av Haléns kunder köper sina klänningar, polotröjor och julgardiner på kredit. Traditionellt sett så kan man kanske tänka sig att dessa kreditköp har skett via kreditkort där Halénskunden har skaffat sig en kontokredit hos en bank och sedan då betalar sina kläder och julgardiner med detta kreditkort.
Haléns tjänar då pengar på sina kläder och banken tjänar pengar på sina krediter. I syfte att öka sina intäkter så har Haléns själva startat en kreditrörelse där man själv står som kreditgivare på avbetalningar som Haléns kreditkunder har.
Teoretiskt sett skulle haléns då kunan använda sin egen balansräkning och ge lån till sina kunder som man nu har pengar för detta men istället har Haléns startat ett kreditmarknadsbolag vid namn Time Finans AB. Time finans har alla erforderliga tillstånd från finansinspektionen om att vara kreditmarknadsbolag. Man har samtidigt också ett eget inkassobolag som hanterar de räkningarna som inte blir betalada av kreditkunderna (uppdaterat, detta såldes visst i januari månad).
Detta kreditmarknadsbolag har blivit en guldkalv för Haléns vilket kan förklara bolagets marknadsföring att handla kläder och gardiner på krita, vinsten som Time Finans gjorde under 2009 var 125Mkr före kreditförluster och 105mkr efter. Vid slutet av 2009 så hade Time finans 763mkr utlånade till klädköparkunder och 21mkr insatta på någon bank eller två. Enligt årsredovisningen har man tagit ut en genomsnittlig ränta på 28,2% av sina kreditkunder. Trots kreditförluster på 2,5% av utlåningen har man ändå en fantastisk lönsamhet (69% på eget kapital!!)
Nu till det intressanta, hur har då Time finans/Haléns finansierat denna utlåning på dryga 800mkr? Dels har man i verksamheten ett eget kapital på dryga 80mkr och en obeskattad reserv på 94Mkr. Sedan har man då tagit upp lån i form av att man sparkonton där allmänheten kan sätta in pengar. Time Spar heter dessa sparkonton. Idag erbjuds du som sparare en ränta på 2,25% (obundet) pengar som sedan Time då lånar ut till räntan 29% eller liknande. En ränta som få banker erbjuder idag och därmed ur ett sparperspektiv blir ganska så attraktivt, särskilt då att Haléns, förlåt Time Finans AB är anslutna till insättningsgarantin och du som sparare alltid får tillbaka dina pengar (upp till knappt en halv miljon) även om Time/Haléns skulle gå i konkurs. Tom kan du ju ta lån på bostaden till lägre ränta än du erbjuds i sparränta…. riskfritt (såvida inte svenska staten går i konkurs).
Men skulle du sätta in pengar på ett bankonto som du vet används till att låna ut till kreditköpare av kläder om det inte vore för att det just finns en statlig garanti på att du inte kan förlora dina pengar? Skulle du då kanske kräva betydligt bättre ränta än 2,25%?
Är det rimligt att denna verksamhet skall ha statliga subventioner i form av insättningsgaranti? Jag tycker inte det.
söndag 25 juli 2010
Vad var syftet med stresstesterna?
EU har nu genomfört sina enligt mig mycket knepiga stresstester av de 91 största bankerna inom EU och det var enbart en handfull banker som vid ett teoretiskt scenarie innebärande svagare ekonomisk utveckling, högre räntor, fallande börser och stora kursförluster på bankernas portföljer av europeiska statspapper och "diverse" får så dåliga resultat att dom hamnar på konkursens brant och underskrider det lagstadgade kravet på 6% i primärkapitalrelation (kan det bli veckans ord i pressen nästkommande vecka?). De svenska bankerna är alla starka och hamnar i dessa teoretiska simuleringar på 8,9-10,3% i primärkapitalrelation
I min sinnevärld så är har var enda bank stenkoll på sin balansräkning att man genomför liknande test i stort sett varje kväll innan man går och lägger sig. Skulle det inte vara så att bankerna själva har koll på sina risker så kan man ju hoppas att Finans/bankinspektioner Europa ser till så att bank har koll på sina risker.
Men så kanske inte är fallet, vad vet jag och det kanske då behövdes en teoretisk simulering av fallande börskurser, lite BNP-fall och husprisras.
Det finns ett antal saker som jag tycker är märkliga i testen. Främst handlar det om likviditet. Dvs man har inte testat bankernas likviditet såsom ett scenarie att bankens kunder tar ut sina pengar eller ingen bank vill låna ut pengar till en aktuell bank. Nej detta ser inte EU som ett problem då får vackert riksbankerna ställa upp med nödkrediter. En bank som måste lägga om alla sina lån i morgon är lika stark som en bank som klarar av ingen lånar ut pengar till banken på två år (jmf med Handelsbankens likvidkassa på 550Mdr SEK) Jag vill nog påstå att likviditetskriser är synnerligen allvarliga också då Bankverksamhet ytterst handlar om förtroende. Utan förtroende får en bank svårt att överleva även om man är solid.
En annan sak man inte simulerat är att ett land ställer in sina betalningar. Nej detta kommer ju aldrig hända (har man nu bestämt). Det som är lite kunnig i historia kan väl konstatera att det är mer ovanligt att alla europeiska länder betalar sina räntor och löser in obligationer än att man inte gör det samtidigt. Så nej, EU har nu bestämt att t.ex. Grekland inte går i putten.
Resultaten för de svenska storbankerna är nu också officiella. Sämst (fast ändå på EU mått riktigt bra resultat) resultat får Handelsbanken med bara 8,9% i primärkapitalrelation (veckans ord, lägg det på minnet) efter alla teoretiska trauman, bäst resultat får SEB med 10,3% i slutlig teoretisk primärkapitalrelation. Nordea och Swedbank på pallplats där mellan.
Däremot finns det i de officiella resultaten från de svenska bankerna en mycket intressant sak. respektive bank exponering mot statobligationer. Stresstesterna innehöll simuleringar av sk. "Statsfinansiella chocker" dvs att priset på statsobligationer går ned (räntan går upp) men då inte att något land ställer in betalningarna. (Detta är ju teoretiskt sett omöjligt har ju EU bestämt).
Vi kan ta och titta på en jämförelse mellan den svagaste banken och starkaste. Dvs SHB och SEB. Vi börjar med Handelsbankens statsobligationsexponering idag.
Handelsbanken är ju traditionellt sett en försktig bank med stor kassa av likvida medel så man har en del statsobligationer. överlägsen störst exponering har man i svenska statsobligationer motsvarande 6053Miljoner Euro, sedan följer Finland 412Miljoner Euro, Tyskland 313Miljoner Euro, Norge 171Miljoner Euro, Danmark 116Miljoner Euro, Rumäninen(!) 18Miljoner Euro och lilla Estland 7Miljoner Euro. Resten av bankens utlåning är till privatpersoner och företag (möjligtvis kommuner också kan jag tänka mig)
SEB har å sin sida en radikalt annorlunda portfölj av statsobligationer. Betydligt mer diversifierad om man säger så. 8500Miljoner Euro utlånat till Tyskland, 2242Miljoner Euro till Sverige. inga konstigheter sedan följer då:
Litauen 717Miljoner Euro
Norge 617 Miljoner Euro
Danmark 498 Miljoner Euro
Finland 252Miljoner Euro
Estland 181 Miljoner Euro
Spanien 152Miljoner Euro
Grekland 151Miljoner Euro
Portugal 76Miljoner Euro
Österike 57Miljoner Euro
Lettland 46Miljoner Euro
Men det är ju helt ofarligt att låna ut pengar till stater, dom kan ju inte gå omkull och dessutom så slukar dom inget av bankens egna kapital då statsobligationer har 0% i Kapitalkrav.
söndag 18 juli 2010
När EQT gör affärer med Investor
För några veckor sedan annonserade investmentbolaget Investor att man köper vårdbolaget Aleris av EQT för 4,4Mdr, skuldfritt. Investor satsar 1,7Mdr och resterande pengar lånas upp som en skuldsättning i Aleris.
På samma sätt som våra politiska partier annonserar ut mantrat "skola, vård och omsorg" så verkar det faktiskt som om Investor gör det samma då man investerar allt mer pengar inom dessa områden. Man kan ju alltid föra en diskussion huruvida det är staten eller den privata kapitalet som skall driva våra äldreomsorger eller skolor men det tänker jag inte göra i denna bloggpost.
Företaget som sålde Aleris är EQT III, en private-equity fond som sköts av riskkapitalfondförvalaten EQT Partners, mer om detta senare.
Som säkert många vet så startades EQT en gång i tiden av Investor, SEB och något försäkringsbolag har jag för mig. Än idag så är EQT och Investor intimt förknippade med varandra. Informationen kring EQT är ju ganska så knapphändig men vi skall frösöka utröna lite.
EQT partners som idag är fondbolaget som förvaltar EQT fonderna ägs till 69% av individer inom EQT genom ett Holländskt(!) bolag , vilka exakt är höjt i dunkel men man kan anta att Conni Jonsson som är VD för EQT och Jan Ståhlberg som är styrelseordförande är stora ägare. Resterande 31% av EQT Partners ägs av Investor, i senaste årsredovisning undangömt i några små noter i mikroskopisk text så är denna andel värderad till 25Mkr.
EQT partners får betalt genom fondavgifter i EQT fonder, samt troligen också någon form av prestationsbaserad avgift om respektive fond utvecklas väl.
Aleris som nu Investor förvärvade innehavdes av "aktiefonden" EQT III. Aleris som bolag bröts ut ur Danska bolaget ISS efter att EQT förvärvade ISS 2004. Poföljen av bolag soom EQT III har består utav Aleris, Carl Zeiss, ISS, Leybold, Munksjö och VTI Technologies.
Att placera pengar i EQT III när fonden drogs igång fick vem som helst göra under förutsättning att man hade tillräckligt med pengar till minimiinsatsen som jag kan tänka mig var synnerligen hög. och det är kanske inget som direkt annonseras via nätmäklare och till "vanliga" bankkunder. Vilka exakt som investerar är givetvis konfidentiellt utåt (mer än mot skatteverket förstås) som i vilken fond som helst. Om jag förstås saken rätt så fungerar en invetering i EQT fonder på så sätt att man som investerare ställer en garanti om investeringsåtagande som tas i anspråk när EQT gör sitt första förvärv. Sedan när som säljer bolag får man tillbaka pengar i handen.
Investor som startade EQT en gång i tiden är en stor investerare i EQTs fonder och i den aktuella fonden EQT III så haft ett åtagande om 5,8Mdr. En stor investering och man har stått för 32% av fondens kapitalåtagande (enligt dom själv). i varje rapport så redovisar Investor hur stort åtagande man har gentemot EQT, sista Juni uppgick detta till 3,9Mdr som EQT kan avropa från Investor.
Egentligen ingen konstigt. Nu när EQT säljer Aleris till Investor så får Investor ta del av 32% av vinsten EQT III gjort på Aleris. Minus ev fondförvaltningsavgifter och presatationsavgifter. Men då Investor äger 31% av fondförvaltningsbolaget kan man anta att lite pengar borde tillföras Investor även på detta sätt.
Nu till dilemmat,
Flera av Investors medarbetare och huvudägare (läs Wallenbergs) agerar också inom ramen för EQT, som anställda och som investerare. Inom ramen för EQT innebär i detta fall att man kan ex. kan verka inom investeringsbolag som i fallet Aleris, man kan verka inom EQT fonder som t.ex. EQT III eller så kan man verka inom fondförvaltningsbolaget.
Denna korskoppling mellan bolagen har diskuteras i många snåriga turer bla. på Investors bolagsstämma 2007 där bolaget redogjorde för hur Investors Styrelse var involverad i EQT. Då sade man bla. att Clas "jag-som-satt-alldeles-för-länge-i- Stora-Ensos-styrelse" Dahlbäck både satt som styrelseledamot i Investor, var ordförande i någon EQT fond, industriell rådgivare samt hade själv investerat kapital i fonderna.
Numera så sitter ju inte Dahlbäck kvar i Investor styrelse så ingen skam över honom i detta fall. Men i ett fall där Investor förvärvar bolag från EQT så kan ett antal individer helt klart sitta på dubbla stolar. Låt säga att en individ har större privatekonomisk investering inom EQT än inom Investoraktier då skulle individen teoretiskt sett kunna utnyttja sitt inflytande inom Investor att förmå Investor köpa bolag "för dyrt" och den egna plånboken kan komma att väga tyngre än aktieägarna i Investor?
I Aleris fallet så genomfördes enligt EQT ett auktionsförfarande där investerare fick bjuda på bolaget och följaktligen vill ingen annan betala lika dyrt som Investor.
Vad tycker du om korskopplingen mellan EQT och Investor?
lördag 17 juli 2010
Stockmans modeblogg
Varm lördag, mitt i juli. Känns inte riktigt som jag har lusta att skriva något längre och seriösare inlägg. Istället blir det därför denna dag lite modebloggande.
När man modebloggar så skall man ju inte gå allt för långt bort från ämnet och i detta inlägg skall vi hålla oss kvar i ekonomin värld och titta på något vi alla har användning av, sparbössor.
Jag har ingen aning om ursprunget till sparbössan men jag kan tänka mig att redan gamla greker hade sparbössor. För min del så förknippar jag sparbössan med, Sparbanken.
Här två klassiska sparbössor från Varbergs stads Sparbank. Båda har tillhört min farmor och farfar och har gissningsvis sitt ursprung från 30-40tal. knappast tidigare. Den stora frågan vem av farmor och farfar ägde den blå och vem ägde den gröna? Jag gissar att den blå tillhör farfar.
Den blå sparbössan är den äldsta och märkt med nummer 5876 hos banken. Banken har funnits sedan 1836 och nog haft ganska många kunder sedan dess.
Den gröna sparbössan är något yngre än den blå märkt med nummer 7395 hos banken. Vad som också är spännande med denna bössa är att den innehåller två-tre mynt, men jag saknar tyvärr nyckel så de går inte att öppna. Vem vet kanske har farmor stoppat ett guldmynt i bössan? troligen inte.
Nu till den riktiga raritén. En sparbössa från en bank som gått i konkurs(!!) Det enda jag kan veta säkert om denna sparbössa är att den är från tiden innan 1972 då Göteborgs bank gick samman med Smålandsbanken och bildade Götabanken. Götabanken fick en ny ägare 1985 och drev igenom en fusion och blev sedan Gota Bank efter att ha köpt Skaraborgsbanken från Fredrik Lundberg(!) och Värmlandsbanken 1990. Lundberg sålde minsann i grevens tid och mirakulöst sålde även huvudägaren Proventus i slutet av samma år huvudägarskapet till SPP. Sedan brakade helvetet lös i den svenska finanskrisen i början av 90-talet och banken gick sonika i konkurs och staten fick ta över ägandet. Gota Bank hamnade senare inom Nordbanken och det som blev Nordea.
Sparbössorna blev sedan fulare och fulare. Här en knubbig modell (nr. 11716)och troligtvis en sparbössa för barn i mina föräldrars generation.
I slutet av 60-talet blev sedan sparbössorna i plast. Initialt så behöll dom sin ursprungliga form dock utan metallhandtag. Denna sparbössa upphandlad av Sparbankernas centralupphandling och tillverkad av företaget Skaraplast. Skaraplast blev uppköpt av Hammarplast 1967 så den måste faktiskt vara tillverkad innan den första månlandningen. Nåväl jag tycker ändå den är ganska så ful.
Det som däremot grämer mig allra mest är att jag/mina föräldrar har lyckas slarva bort min egen allra första sparbössa. Givetvis från den lokala sparbanken. Det var en grön plastgris som jag samlade mynt i. Min bror som är lite mer extrem av sig hade en stor rosa jätteelefant om sparbössa, tror att han fick den av mormor och morfar och då var det nog Föreningsbanken som stod bankom bössan. Idag så har jag gjort hål i en plåtburk och använder den som sparbössa (brukar innehålla 400-500kr när den töms).
Vad har du haft för sparbössor?
När man modebloggar så skall man ju inte gå allt för långt bort från ämnet och i detta inlägg skall vi hålla oss kvar i ekonomin värld och titta på något vi alla har användning av, sparbössor.
Jag har ingen aning om ursprunget till sparbössan men jag kan tänka mig att redan gamla greker hade sparbössor. För min del så förknippar jag sparbössan med, Sparbanken.
Här två klassiska sparbössor från Varbergs stads Sparbank. Båda har tillhört min farmor och farfar och har gissningsvis sitt ursprung från 30-40tal. knappast tidigare. Den stora frågan vem av farmor och farfar ägde den blå och vem ägde den gröna? Jag gissar att den blå tillhör farfar.
Den blå sparbössan är den äldsta och märkt med nummer 5876 hos banken. Banken har funnits sedan 1836 och nog haft ganska många kunder sedan dess.
Den gröna sparbössan är något yngre än den blå märkt med nummer 7395 hos banken. Vad som också är spännande med denna bössa är att den innehåller två-tre mynt, men jag saknar tyvärr nyckel så de går inte att öppna. Vem vet kanske har farmor stoppat ett guldmynt i bössan? troligen inte.
Nu till den riktiga raritén. En sparbössa från en bank som gått i konkurs(!!) Det enda jag kan veta säkert om denna sparbössa är att den är från tiden innan 1972 då Göteborgs bank gick samman med Smålandsbanken och bildade Götabanken. Götabanken fick en ny ägare 1985 och drev igenom en fusion och blev sedan Gota Bank efter att ha köpt Skaraborgsbanken från Fredrik Lundberg(!) och Värmlandsbanken 1990. Lundberg sålde minsann i grevens tid och mirakulöst sålde även huvudägaren Proventus i slutet av samma år huvudägarskapet till SPP. Sedan brakade helvetet lös i den svenska finanskrisen i början av 90-talet och banken gick sonika i konkurs och staten fick ta över ägandet. Gota Bank hamnade senare inom Nordbanken och det som blev Nordea.
Sparbössorna blev sedan fulare och fulare. Här en knubbig modell (nr. 11716)och troligtvis en sparbössa för barn i mina föräldrars generation.
I slutet av 60-talet blev sedan sparbössorna i plast. Initialt så behöll dom sin ursprungliga form dock utan metallhandtag. Denna sparbössa upphandlad av Sparbankernas centralupphandling och tillverkad av företaget Skaraplast. Skaraplast blev uppköpt av Hammarplast 1967 så den måste faktiskt vara tillverkad innan den första månlandningen. Nåväl jag tycker ändå den är ganska så ful.
Det som däremot grämer mig allra mest är att jag/mina föräldrar har lyckas slarva bort min egen allra första sparbössa. Givetvis från den lokala sparbanken. Det var en grön plastgris som jag samlade mynt i. Min bror som är lite mer extrem av sig hade en stor rosa jätteelefant om sparbössa, tror att han fick den av mormor och morfar och då var det nog Föreningsbanken som stod bankom bössan. Idag så har jag gjort hål i en plåtburk och använder den som sparbössa (brukar innehålla 400-500kr när den töms).
Vad har du haft för sparbössor?
måndag 12 juli 2010
Ratos satt i skuld, eller förresten, inte riktigt än.
Ibland så föregås man som bloggskribent. Undertecknad har funderat ut ett klurigt tema att skriva om. Ratos och den lite annorlunda situationen att Ratos var på väg att hamna i en situation utan nettokassa utan istället nettoskuld precis som "alla dom andra investmentbolagen". Att Ratos inte har nettokassa är något som händer med ung 10 års mellanrum så det är lite unikt och väl värt att påpeka.
Nu blev det inte riktigt så välplanerat utan idag på morgonen så offentliggör Ratos att man säljer sitt mycket framgångsrika innehavsbolag Haglöfs för 1Mdr och där Ratos genomsnittliga avkastning under den 9 åriga innehavstiden uppgår till ung. 30% per år.
Om du haft turen som Ratos att förränta dina pengar med 30% per år så vet du ju om att man då förvandlar en hundralapp till en tusenlapp på 9 år, en ganska så god avkastning minst sagt.
Försäljningen av Haglöfs är den första som nu Ratos gör på nästan exakt 2 år, senast det begav sig var sommaren 2008 där Ratos gjorde den närmast osannolika affären när man sålde Hägglund Drives både vältajmat och dyrt till Bosch Rexroth om mitt minne inte sviker mig. Sedan dess så har Ratos som bekant inte gjort några försäljningar utan istället har man köpt, köpt gjort tilläggsförvärv inom befintliga innehav, genomfört nyemissioner och löst ut kompanjoner ur innehavbolag som i DIAB och MCC. Hägglundsaffären gav Ratos riktigt stabila finanser med mångmiljardkasssa. En kassan möjliggjort de flera tillskotten och förvärven de senaste två åren.
Ratos är som bekant ett private-equitybolag och inte ett konglomerat av företag såsom t.ex. Midway som kan skicka kassaflöden mellan sina bolag eller ett renodlat investmentbolag som förvaltar aktier såsom t.ex. Svolder eller Industrivärden som kan köpa och sälja lite som man vill med sina aktier. Ratos köper, äger och avyttrar bolag, oftast helägda. och bolagen man äger är många gånger förhållandevis skuldsatta och av bankerna försatta i ringe-fenced konstruktion vilket betyder att Ratos inte kommer åt några kassaflöden från bolagen utan just då vid avyttringar eller då banken går med på utdelningar eller omfinansieringar från innehaven.
Ett 2 årigt "stopp" i avyttringar i kombination med sämre tider i innehavsbolagen med mindre återföringar av kapital ställer därför hårda krav på ägaren särskilt om man dessutom vill göra förvärv och stora utdelningar till sina aktieägare som Ratos dessutom gjort.
Kassan i Ratos har därför logiskt minskat successivt de sista två åren från en topp på nästan 6Mdr och med den sista tidens "spurt" i form av det utköpet av HL Display och nu senast förvärv ett danskt bredbandsbolag. Just nu detta med kassan jag precis hade tänkt skriva om.
För att sammanfatta läget lite
Vid sista mars i år så hade Ratos 2,25Mdr i nettokassa. Sedan dess har man då först och främst delat ut 9,5kr till aktieägarna vilket är nästan exakt 1,5Mdr. Sedan har man då först köpt Remiums HL display aktier för 428Mkr, dock är lite drygt 40mkr av denna köpekilling finansierad via emission av egna aktier så kassan har belastas med 380Mkr eller något sådant, det offentliga erbjudandet på resterande aktier kostar 652Mkr i kontanter. Det sista köpet av Storfa kostar sedan ca. 640mkr. Sedan kan man tänka sig att man också betalat löner till sina anställda som också är kostnader från kassan. Slutsats man kan dra är att kassan förvandlats till en skuld...
Men så genomförde då Ratos försäljningen av Haglöfs nu idag med en försäljningslikvid på 1Mdr och man kan nog tro att man återigen har en liten nettokassa efter alla transaktioner är genomförda. Ang. försäljningen av Haglöfs är det ju lite sorgligt å ena sidan, ett fint bolag som i alla fall jag tycker om. Samtidigt är det väl precis så det skall vara man skall sälja när det är som roligast.
Haglöfsförsäljningen ökar Ratos eget kapital med lite drygt 4,8kr per aktie om jag räknar rätt.
söndag 11 juli 2010
Bokrecension av Jacobs stege
Varma Sommartider, Det är nog många mer än mig som ägnat de senaste dagarna åt att bada, trä smultron på strån och läsa böcker.
Själv har jag de sista dagarna läst boken Jacobs stege, som är Jacob Palmstiernas memoarer. De flesta vet säkert vem jacob Palmstierna är men det skadar ju aldrig med lite repetiton. Jacob Palmstierna var länge en av de mest framträdande tjänstemännen närmast familjen Wallenberg och i 30 års tid arbetade han inom Stockholms Enskilda Bank sedemera SE-banken tillsammans med mängder av styrelseuppdrag inom Wallenbergsfären. 1989 fick han som VD för SEB lov att säga upp sig efter en mediaskandal där det framkommit att flera chefer inom SEB sålt sina hus i ställen som Danderyd och Djursholm till ett bolag inom banken och istället hyrde husen för några tusenlappar i månaden. I samband med slutet inom SEB så kom han på kant med Peter Wallenberg och lämnade succesivt alla sina uppdrag inom sfären.
Mitt i den svenska bankkrisen gjorde sedan Palmstierna en sensationell comeback med att vara räddningsgeneral för konkursade Nordbanken och till på köpet det andra råttboet Gotabanken. Under 10 år var han sedan som vice styrelseordförande och styrelseordförande den som genomdrev en omfattande expansion till det som idag är Nordea. Han har paralellt med detta även suttit med i styrelsen för bla. TetraPak. Idag som vital 77 åring ägnar sig Palmstierna mest åt sina stora skogsarealer på slottet Maltesholm där han vuxit upp och bott hela sitt liv.
Boken är skriven på ett mycket enkelt och intresseväckade sätt vilket gör att den aldrig blir tråkig att läsa och är mycket en kronologisk beskrivning över sin karriär som tjänsteman. Förvånansvärt lite skrivs om privatpersonen och flera krashade äktenskap och en son som avled i unga år berörs förvånans värt lite i boken och man får intrycket av att Palmstierna i alla stycken nog alltid satt arbetet och plikten framför allt vilket också visar sig i memoarerna.
Boken innehåller ett stort antal målande personportträtt av allehanda näringslivspersonligheter som Palmstierna stött på under sin långa karriär och det är inte alltid bara småbussiga kommentarer. Erik Penser sågas vid fotknölarna och lika så Peter "pirre" Wallenberg och Antonia ax:son Johnsson medan familjen Rausing, Erling Persson, Gustaf Douglas, Fredrik Lundberg, finansminsistrar och framförallt de gamla numera avlidna Wallenbergarna lyfts fram i ljusare dager. Palmstierna bär helt klart en beundran för Dodde Wallenberg vilket är tydligt i boken.
Mellan raderna är det i boken mycket kritik mot Handelsbanken och deras sätt att bedriva banking. Palmstierna är tvärt om handelsbanken en stor anhängare av toppstyrning i banker och att styrelsen alltid skall vara med i viktiga kreditbeslut och inte minst i policys hur banken skall bedrivas. En paradox i sammanhangen är att Palmstierna verkar ha en fashination för den lilla familjebanken som Stockholms Enskilda var när han en gång i tiden började där för 50 år sedan samtidigt som han själv var den som förverkligade den första stora nordiska banken som Nordea blev, det rakt motsatta.
Det kanske inte är en bok primärt om investeringar men det skriv förvånasvärt mycket om hur framgångsrika företag bör bedrivas och givetvis också väldigt mycket om banker och dess utlåning givetvis och hur farligt företag lever om man i sina krediter lever ett kringflackande liv hos olika banker och om man samtidigt finansierar sig kort i löptiden på krediter. När lågkonjunkturer slår till är det sådana företag som i första hand får problem medan företag som har generationslånga realtioner till sina husbanker mycket lättare klarar av samma skuldsättning och tapp i fösäljning.
Det ges också mycket beskrivningar av nationalekonomisk och politisk karraktär och Palmstierna ger en skön blandning där han både får lov att ses som pessimist och optimist om framtiden. Många oroande tanker både om stora statsskulder, den otroliga skillnad i sparande och konsumtion mellan USA och länder som Kina och brister i energiförsörjningen. Men samtidigt är han i grundne optimist om framtiden.
Skulle nog ge boken ett ganska gott betyg och tycker nog att den är värd sina 44kronor.
onsdag 7 juli 2010
Vad är normala vinster?
Värdet på ett företag bestäms ytterst av enbart två faktorer, förmåga att generera vinster till sina ägare samt innehavda tillgångar. Ett företag utan förmåga att någonsin generera vinster och som är utan tillgångar saknar mao värde och omvänt så blir ett företag med stora tillgångar och hög förmåga att generera vinster till sina ägare mycket värdefullt.
I detta blogginlägg skall vi fokusera på förmågan att generera vinster. Som alla vet är det verkligen ingen dans på rosor att begripa sig på ett företags vinstgenereringsförmåga. Ena året är det högkonjunktur och företaget tjänar pengar som gräs och sedan bar några år senare är det en finanskris och det är tjofadrittan med alla vinster.
Låt oss ta ett slumpmässigt utvalt företag för att exemplifiera i detta inlägg. Många villavägare behöver nu klippa sina gräsmattor så vad passar då inte bättre än Husqvarna. Företaget som är ett av världens största på t.ex. gräsklippare och motorsågar. Satstillverkare, dvs man sätter samman inköpta produkter till färdiga produkter. Var i ligger husqvarnas förmåga att generera vinster?
Säkerligen kan man lätt hamna i diskussion huruvida lågkonjunkturen i USA eller skuldkrisen i Storbritannien påverkar. För att inte tala om diskussion där den ena individen inte ser någon framtid överhuvudtaget i bensindriva klippomaskin för att nästa individ som ser fantastiska tillväxtmöjligheter i sollcellsdrivna robotgräsklippare. Intressanta diskussioner men det är nog lätt att man fokuserar på fel saker och att det blir kvasidisskussioner ganska långt bort från själva kärnan; hur mycket kan dom tjäna och hur mycket betalar jag för denna förmåga?
De allra flesta börsnoterade företag har olika former av finansiella mål, helt öppet för alla att läsa i t.ex. en årsredovisning. Det första man då ör ta ställning till är hur trovärdigt detta är. Dvs finns det en trovärdig huvudägare, företagsledning osv. Det finns många företag som lovar tungt men levererar tunt så att säga. Ett företag som Husqvarna med Investor och Lundbergs som huvudägare och till på köpet ett av sveriges i grunden äldsta företag finns det nog anledning att tro att dom avsiktigt inte ljuger för investerare.
Husqvarna har ett antal förhållandevis lättbegripliga finansiella mål som man kan skiva ned på baksidan av en post-it lapp. Bolaget ska organiskt växa 5% om året dvs inflationen lus någon procent till. Sedan så skall man i sin verksamhet har en rörelsemarginal på 10% vilket kortfattat betyder att själva biznizen skall tjäna 10kr på en såld hundring. Ett ganska logiskt mål. Sedan har man ett mål om skuldsättningen i företaget att den inte skall vara högre än 2,5ggr EBIDTA vilket betyder vinst före räntekostnader, skatter och avskrivningar. Mao ett rent resultat som inte påverkas av räntelägen, kapitalstruktur olika bolagsskatter osv. Vi lämnar det sista lite där hän. Sista finansiella målet är att dela ut 25-50% av vinsten till aktieägarna.
Vänder vi på post-it lappen så kan vi sätta in siffror.
Tillväxten om 5% i organisk tillväxt är ju i högsta grad beroende av konjunkturen och de senaste åren har det sålt mindre gräsklippare och motorsågar. Det är ju svårt att sia om framtiden och kanske blir det sämre innan det bli bättre osv. Men det lär nog behövas lite gräsklippare och motorsågar även i framtiden. Idag (läs år 2009) så omsatte Husqvarna i vart fall 34Mr, någon som vi vet. Sedan om den växer en minskar någon miljard de kommande 2 åren blir lite av en gisssning.
Sedan var det företaget målsättning om 10% i rörelsemarginal vilket då själv klart betyder att med dagens omsättning så skall Husqvarna tjäna 3400Mkr i rörelseresulat. Sedan har ju Husqvarna idag en finansiella nettoskuld på 6,5Mdr (här behöver vi då bedöma om denna skuld är större eller mindre än målet) och tänker vi oss att snitträntan över tid är 6% så kommer 390Mkr försvinna från rörelseresulatet. Kvar blir 3010Mkr och detta skall vi ju betala skatt på, knappt 800Mkr och kvar till aktieägarna blir 2200Mkr på ett år. Dela med antalet utestående aktier (även detta en uppgift från årsredovisningen) och vinsten hamnar på ca. 3,8kr per aktie. p/e talet på denna normaliserade vinst blir då knappt 12. Den tänkbara utdelningen hamnar då mellan 1-2kr (under förutsättning att balansräkningen är i bra skick) och direktavkastning blir 2-4% mot kursen. Och tillväxten i detta paket skall då i teorin öka med 5% per år.
Det finns ju ohyggligt mycket osäkerhet i dessa siffror och företaget presterar idag klart sämre än vad man själv har som mål. Men det skada inte att ha en hum om vad företaget själv ser som det normala.
Sedan är det upp till var och en att bestämma sig för hur dyrt man tycker detta är dyrt eller billigt eller huruvida man vill strunta i det och istället sikta in sig på att gissa om makrotrender eller försöka analysera företaget ur teknisk analys.
Men tänk så mycket en liten information en liten post-it lapp kan innehålla
tisdag 6 juli 2010
Konsumera mera! , men medvetet
”ekonomibloggarnas urfader” (löparn borträknad) bloggaren miljonär innan 30 , som nog inte skrivit något inlägg på något år eller så är en typisk snålsparare som skrev några halvt dråpliga inlägg om hur han kände sig tillfreds med att värma nudlar i handfatet på ett hotellrummet under en tjänsteresa medans arbetskamraterna var ute och spenderade sina surt förvärvade besparingar på öl i puben och kanske en och annan köttbit i restaurangen. Hans tillfredsställelse låg i vetskapen om att han hade goda ekonomiska tillgångar och i framtiden, kunna slå sig till ro och leva på sina tillgångar. Har absolut inget om att säga om den målsättningen.
Många ekonomibloggar handlar just om detta att spara och investera, om att avstå konsumtion idag mot att ha desto mer förhoppningsvis i morgon. Kanske som en trygghet inför svårare tider eller som ett mål att förverkliga en dröm om ett boende i Monaco, att kunna förverkliga målet om ett stort ägande i ett företag eller leva ett helt ordinärt liv men där lönen kanske kommer från räntor och utdelningar.
Även undertecknad har skrivit många inlägg om att just spara och hålla igen sin konsumtion. Samtidigt med handen på mitt hjärta så har jag svårt för en snålkultur där livet handlar om att om att ideligen avstå från konsumtion och jag ser inget motsatsförhållande i sparande och medveten konsumtion. Medveten konsumtion är kanske i själva verket många gånger målet med att spara? Och ibland kanske våga ”ta en vinst” och byta ut siffrorna på internetbanken mot en ny braskamin.
Medveten konsumtion som att kanske kunna köpa sig en egen bostad utan att äventyra privatekonomin för mycket, eller som inbiten appleentusiast kunna köpa sig en iPhone, eller för den delen kunna resa med familjen till Rom, eller varför inte lyckan med att kunna susa fram längs med storstadens gator i en sprillans ny cykel?, hemmakockens önskan om köksbänk i granit, att kunna förverkliga drömmen om en blommande trädgård, att kunna se en fotbolls-VM final på plats eller ta sig en segeltur på Östersjöns blå vatten.
Jag kan t.ex. här bli lite personlig och ta min mamma som exempel. När min mamma fyllde 50 år (vilket faktiskt bara var för två år sedan) så valde hon att konsumera en sparad slant. Istället för att bjuda in till stor baluns så valde min mamma att bjuda mig och min bror med familj till en veckas semester i ett hyrt strandhus på Bornholm. Givetivis inte billigt, när man kunde välja mellan att ta sig ett dopp i havet eller i poolen innan frukost. Men samtidigt så ville min mamma verkligen att familjen skulle träffas en hel vecka tillsammans, vilket inte blir så ofta då min bror med familj, jag med min fru och mina föräldrar är utspridda i landet. Jag är övertygad om att mamma fick 50års presenten hon verkligen önskade sig.
För egen del så kommer min och min frus adoption med största sannolikhet genomföras under nästa år, vilket skall bli fantastiskt spännande men till en total kostnad om en knapp kvarts miljon kronor i medveten ”konsumtion” och det är innan den där 1,3miljonen som ett barn kostar.
Problemet uppkommer när vi väljer att vilja ha allt…
Därmed är jag motståndare mot vad man skulle kunna kalla, konsumtionssamhället. I vilket vi identifierar oss som människor i vilken konsumtion vi genomför. Statussymboler, märkeskläder, fina huset på fina adressen eller drivor med tekniska uppfinningar såsom elektriska saltkvarnar, eller handväskor för 5000kr mm. Konsumtion som vi många gånger genomför utan större tanke eller i värsta fall för att spegla upp en bild mot andra, eller att vi helt enkelt köper saker vi inte behöver. Men kanske framförallt en (ursäkta uttrycket) slarvighet med pengar, lån, amorteringar och avbetalningar och i värsta fall en konsumtion som inte står i proportion till de ekonomiska förutsättningarna. En slarvighet i sig själv som medför att vi kommer hindras från att lägga pengar och konsumera det vi faktiskt tycker är viktigt i livet.
Mitt råd till dig eller din familj är att tänka som ett långsiktigt fastighetsbolag, driftskostnader skall minimeras, de finansiella riskerna skall inte vara för stora, men lägger man allt för få pengar på underhåll och hyresgästsanpassningar så får man kortsiktigt ett bra kassaflöde givetvis men det finns också en tydlig risk med att det blir allt mer kostsamma sprickor i fasaden eller att hyresgästen kanske finner ett annat hus att bo.
Förresten så börjar min mobiltelefon bli dålig..men den håller nog ett tag till. HTC Legend kan det vara något?
Många ekonomibloggar handlar just om detta att spara och investera, om att avstå konsumtion idag mot att ha desto mer förhoppningsvis i morgon. Kanske som en trygghet inför svårare tider eller som ett mål att förverkliga en dröm om ett boende i Monaco, att kunna förverkliga målet om ett stort ägande i ett företag eller leva ett helt ordinärt liv men där lönen kanske kommer från räntor och utdelningar.
Även undertecknad har skrivit många inlägg om att just spara och hålla igen sin konsumtion. Samtidigt med handen på mitt hjärta så har jag svårt för en snålkultur där livet handlar om att om att ideligen avstå från konsumtion och jag ser inget motsatsförhållande i sparande och medveten konsumtion. Medveten konsumtion är kanske i själva verket många gånger målet med att spara? Och ibland kanske våga ”ta en vinst” och byta ut siffrorna på internetbanken mot en ny braskamin.
Medveten konsumtion som att kanske kunna köpa sig en egen bostad utan att äventyra privatekonomin för mycket, eller som inbiten appleentusiast kunna köpa sig en iPhone, eller för den delen kunna resa med familjen till Rom, eller varför inte lyckan med att kunna susa fram längs med storstadens gator i en sprillans ny cykel?, hemmakockens önskan om köksbänk i granit, att kunna förverkliga drömmen om en blommande trädgård, att kunna se en fotbolls-VM final på plats eller ta sig en segeltur på Östersjöns blå vatten.
Jag kan t.ex. här bli lite personlig och ta min mamma som exempel. När min mamma fyllde 50 år (vilket faktiskt bara var för två år sedan) så valde hon att konsumera en sparad slant. Istället för att bjuda in till stor baluns så valde min mamma att bjuda mig och min bror med familj till en veckas semester i ett hyrt strandhus på Bornholm. Givetivis inte billigt, när man kunde välja mellan att ta sig ett dopp i havet eller i poolen innan frukost. Men samtidigt så ville min mamma verkligen att familjen skulle träffas en hel vecka tillsammans, vilket inte blir så ofta då min bror med familj, jag med min fru och mina föräldrar är utspridda i landet. Jag är övertygad om att mamma fick 50års presenten hon verkligen önskade sig.
För egen del så kommer min och min frus adoption med största sannolikhet genomföras under nästa år, vilket skall bli fantastiskt spännande men till en total kostnad om en knapp kvarts miljon kronor i medveten ”konsumtion” och det är innan den där 1,3miljonen som ett barn kostar.
Problemet uppkommer när vi väljer att vilja ha allt…
Därmed är jag motståndare mot vad man skulle kunna kalla, konsumtionssamhället. I vilket vi identifierar oss som människor i vilken konsumtion vi genomför. Statussymboler, märkeskläder, fina huset på fina adressen eller drivor med tekniska uppfinningar såsom elektriska saltkvarnar, eller handväskor för 5000kr mm. Konsumtion som vi många gånger genomför utan större tanke eller i värsta fall för att spegla upp en bild mot andra, eller att vi helt enkelt köper saker vi inte behöver. Men kanske framförallt en (ursäkta uttrycket) slarvighet med pengar, lån, amorteringar och avbetalningar och i värsta fall en konsumtion som inte står i proportion till de ekonomiska förutsättningarna. En slarvighet i sig själv som medför att vi kommer hindras från att lägga pengar och konsumera det vi faktiskt tycker är viktigt i livet.
Mitt råd till dig eller din familj är att tänka som ett långsiktigt fastighetsbolag, driftskostnader skall minimeras, de finansiella riskerna skall inte vara för stora, men lägger man allt för få pengar på underhåll och hyresgästsanpassningar så får man kortsiktigt ett bra kassaflöde givetvis men det finns också en tydlig risk med att det blir allt mer kostsamma sprickor i fasaden eller att hyresgästen kanske finner ett annat hus att bo.
Förresten så börjar min mobiltelefon bli dålig..men den håller nog ett tag till. HTC Legend kan det vara något?
måndag 5 juli 2010
Investor och Industrivärden allt bättre komplement till varandra
Investmentbolaget Industrivärden är för ovanlighetens skull först ut bland investmentbolagen att redovisa sitt halårsbokslut. Skall man sammanfatta den rapporten i några korta ordalag så kan man säga att substansvärdet i bolaget kortsiktigt utvecklats klart positivt upp 11% sedan årsskiftet (till skillnad mot aktien som inte gått lika bra). Orsaken till den goda kortsiktiga uppgången är att bla. Volvo utvecklats starkt. Industrivärden har också löst en stor aktieswap i Volvo vilken genom man köpt in sig stort i Volvo till genomsnittskursen 63kronor. Konvertibellånet som man emitterade i januari till närmast gräsligt goda villkor (2,5% ränta) har givit råg i ryggen och man har nettoköpt aktier men sålt av aktier i Handelsbanken. Skuldsättningen är nu återigen i den för Industrivärden högre skolan och man gör ett bett på konjunkturuppgång.
Men nu var det inte detta som jag egentligen skulle skriva om utan de allt mer uppenbara skillnaderna mellan Industrivärden och Investor.
Standardrådet om alternativ till en svensk aktiefond har ju ofta varit att köpa investmentbolag, och kanske dela pengarna fifty-fifty mellan Industrivärden och Investor och du får mer eller mindre en rabatterad indexfond. Industrivärden och Investor har ju varit de båda stöttepelarna i form av kapital i våra största svenska företag. I Ericsson har man delat inflytandet men annars så har man allt som oftast varit konkurrenter det är Atlas-Copco vs. Sandvik, Volvo vs. Scania, SSAB vs. SKF, SCA vs. Stora Enso och inte minst SEB vs. Handelsbanken. I grunden helt olika temperament och kultur. ”handelsbankarna” de konservativa och de som gärna skaffar sig både hänglen och livrem. Företagen skall vara integrerade och äga hela kedjan och slå vakt om sina positioner. ”wallenbergaren” de lite mer opportuna, företagen skall specialisera sig, slimma balansräkningar och ge sig ut på nya äventyr.
Förutom att det funnits olika företag i respektive bolags portfölj. Så har dom ändå haft mycket gemensamt. Det har varit mestadels börsaktier och lite onoterat. Men jag tycker mig ändå kunna se att bolaget de senaste 5-10 åren flutit allt mer ifrån varandra.
Både Industrivärden och Investor har gjort strategiomläggningar. Industrivärden har nu sålt av eller börsnoterat hela sin helägda portfölj och äger nu enbart börsaktier, med undantag av konstsamlingen. Men man håller fast vid traditionen att vara ägare av industriföretag även om man själv säger sig vara branschgeneralist.
Investor å sin sida har gjort det omvända, här har Investor sålt av sitt gamla kärninnehav Scania och i grevens tid också OMX (och gjort bytesaffären med stiftelserna och bort försvann Stora, SKF och SAS) och istället har den onoterade delen av portföljen ökat. Samtidigt har Investors tillgångar skjuts allt mer bort från verkstadsindustrin även om den är fortsatt viktig. Till kärninnehavet Astra har nu lagts till Biovitrum, Mölnlycke, och nu senast Aleris. Och säkerligen lär det bli mer så, Investor har ”sitt visitkort” i form av mindre ägarandelar lagda i börsbolag såsom Elekta, Global Health partners och tom Carl Bennets, Getinge. Andra tillväxtområden för Investor har varit undervisning bla. Mao det konjunkturkänsliga har gått ge vika för skola, vård och omsorg som hos vilken politikertal som helst.
Samtidigt så tycker jag den allt större skillnaden mellan Investor och Industrivärden är trevlig och spännande inte minst ur ett diversifieringsperspektiv. Det gamla rådet om att äga både Investor och Industrivärden är nu ett allt bättre komplement till varandra då det inte länge enbart är våra största industriföretag.
Men nu var det inte detta som jag egentligen skulle skriva om utan de allt mer uppenbara skillnaderna mellan Industrivärden och Investor.
Standardrådet om alternativ till en svensk aktiefond har ju ofta varit att köpa investmentbolag, och kanske dela pengarna fifty-fifty mellan Industrivärden och Investor och du får mer eller mindre en rabatterad indexfond. Industrivärden och Investor har ju varit de båda stöttepelarna i form av kapital i våra största svenska företag. I Ericsson har man delat inflytandet men annars så har man allt som oftast varit konkurrenter det är Atlas-Copco vs. Sandvik, Volvo vs. Scania, SSAB vs. SKF, SCA vs. Stora Enso och inte minst SEB vs. Handelsbanken. I grunden helt olika temperament och kultur. ”handelsbankarna” de konservativa och de som gärna skaffar sig både hänglen och livrem. Företagen skall vara integrerade och äga hela kedjan och slå vakt om sina positioner. ”wallenbergaren” de lite mer opportuna, företagen skall specialisera sig, slimma balansräkningar och ge sig ut på nya äventyr.
Förutom att det funnits olika företag i respektive bolags portfölj. Så har dom ändå haft mycket gemensamt. Det har varit mestadels börsaktier och lite onoterat. Men jag tycker mig ändå kunna se att bolaget de senaste 5-10 åren flutit allt mer ifrån varandra.
Både Industrivärden och Investor har gjort strategiomläggningar. Industrivärden har nu sålt av eller börsnoterat hela sin helägda portfölj och äger nu enbart börsaktier, med undantag av konstsamlingen. Men man håller fast vid traditionen att vara ägare av industriföretag även om man själv säger sig vara branschgeneralist.
Investor å sin sida har gjort det omvända, här har Investor sålt av sitt gamla kärninnehav Scania och i grevens tid också OMX (och gjort bytesaffären med stiftelserna och bort försvann Stora, SKF och SAS) och istället har den onoterade delen av portföljen ökat. Samtidigt har Investors tillgångar skjuts allt mer bort från verkstadsindustrin även om den är fortsatt viktig. Till kärninnehavet Astra har nu lagts till Biovitrum, Mölnlycke, och nu senast Aleris. Och säkerligen lär det bli mer så, Investor har ”sitt visitkort” i form av mindre ägarandelar lagda i börsbolag såsom Elekta, Global Health partners och tom Carl Bennets, Getinge. Andra tillväxtområden för Investor har varit undervisning bla. Mao det konjunkturkänsliga har gått ge vika för skola, vård och omsorg som hos vilken politikertal som helst.
Samtidigt så tycker jag den allt större skillnaden mellan Investor och Industrivärden är trevlig och spännande inte minst ur ett diversifieringsperspektiv. Det gamla rådet om att äga både Investor och Industrivärden är nu ett allt bättre komplement till varandra då det inte länge enbart är våra största industriföretag.
torsdag 1 juli 2010
Cirkus HQ, trollerikonster i den högre skolan
Cirkus HQ fortsätter sin sommarturné i den svenska sommarvärmen. Och precis som på en riktig cirkus finns det här både trollkarlar, clowner, cirkusdirekörer, lindansare och så då vilddjuret, tradingportföljen.
Den kärnkraftlika och tidigare så vinstgivande Tradingportföljen är nu avvecklad med en härdsmälta och man börjar nu skönja de ekonomiska konsekvenser. Kostnaderna för att avveckla tradingportföljen har huxflux stigit från några hundra miljoner till 1,23Mdr. Och det har kallats till nyemissioner, sålts delar av företaget, ställs in nyemissioner, gjorts större nyemissioner och nu de sista dagarna givits förskott på nyemissioner så här precis innan halvårsskiftet när böckerna stängs sista juni för kommande kvartalsrapport(och därmed kapitalkrav), och så har styrelse ställts sina platser till förfogande. Mats Qviberg, ordförande och storägare i banken har förklarat han framgent inte kommer sitta i styrelsen.
Etttusentvåhundratrettiomiljoner kronor, det är en del särskilt i relation till bankens storlek. Men precis som HQ skriver i årsredovisningen, HQ är ingen vanlig bank.
Vid den senaste kvartalsrapporten som HQ rapporterade där det mest faktiskt var någorlunda frid och fröjd. Då hade HQ Bank ett totalt eget kapital i balansräkningen på 1236Mkr. Mao skulle HQ inte gjort några insatser för att förstärka det egna kapitalet så kan man nog säga att alternativet hade varit konkurs, i vart fall hade man nog inte uppfyllt sitt kapitalkrav. Och med tanke på att aktiekapitalet uppgår till 69,8Mkr och mer än halva det var förbrukat så hade man fått lov att upprätta kontrollbalansräkning.
Nu har man dock givetvis gjort en mängd åtgärder för att undgå ett armageddon på företaget. Som utomstående i stort sett omöjligt att hänga med i alla turer, framförallt när det gäller bankens kapitalkrav.
Men vi försöker oss på en liten summarisk beskrivning över bolagets egna kapital. Utgångspunkten var som sagt 1236Mkr i eget kapital sista mars. Sedan dess har man nu då åsamkats realiserade förluster på 1230Mkr, då ligger vi på 6Mkr i eget kapital, på miniräknaren .. Sedan har verksamheterna i HQ Bank givetvis tjänat pengar de senaste månaderna, denna intjäning är ju som bekant befattad med stor osäkerhet, dels att siffror inte är offentliggjorda än men också det faktum att turbulensen kan ha påverkats HQ lönsamhet, kunderna kanske har slutat göra affärer med HQ lite kortfattat. Ser vi på det första kvartalet och har detta som måttstock så tjänade HQ Bank 58Mkr exklusive trading i rörelseresultat. Låt säga att vi nu är optimister och säger att bolaget har dängt in 50Mkr i vinster från private banking, kapitalförvaltning (inkl. HQ fonder fram till dom såldes) och investment banking Q2. Någon bolagsskatt lär ju inte HQ inte betala 2010 med tanke på förluster så vi lägger in 50Mkr i eget kapital helt skattefritt. Då ligger vi på 58Mkr. 9miljoner avsatte HQ Bank i bolagskatt för första kvartalet och detta lär HQ kunna återvinna så vi ökar på med 9, då är vi uppe i 67Mkr i eget kapital.
Sedan är nästa trollerikonst att man sålt HQ fonder för 850Mkr till Öresund. Hela denna summa kan givetvis inte läggas in i eget kapital då det till Öresund följer med en hel del eget kapital inom HQ Fonder. Det som skall läggs till i eget kapital är koncernen HQs reavinst. Enligt HQ uppgår denna reavinst till 244Mkr för koncernen HQ i relation till bokfört kapital. 67+244 och vi är uppe i 311 Mkr i eget kapital. Sedan har HQ också nu en option att återköpa HQ fonder och denna option borde ju ha något värde kan jag tycka, hur mycket, det begriper jag inte så det är lika bra att man inte skriver.
En försäljning av HQ fonder betyder givetvis att kapitalkravet (som jag heller inte begriper något omkring) minskar och HQ behöver då för att uppfylla finansinspektionens krav ha en mindre balansräkning.
Sedan för att undgå Bankens tillstånd ryker på stående fot till följd av för dåligt kapitalkrav så har HQ tvingats att få ett förskott på sin kommande nyemission. Öresund och hela familjen Qviberg, inkl. barnen(!) har agerat lindansare på cirkus HQ och givit ett förskott på 235Mkr. I balansräkningen är detta givetvis eget kapital och sammanlagt är vi då uppe på 546Mkr som får lov att bli min gissning hur mycket eget kapital som kommer redovisas i nästkommande kvartalsrapport. I resultaträkningen bli det minus knappt en miljard.
På tre månader har alltså HQ numera avvecklade vilddjuret, förlåt tradingportfölj medfört att bankens eget kapital minskat med 56%(!!) plus då det faktum att en del aktieägare reden givit förskott på kommande nyemission så ser man det exklusive förskottet så har 75% av bankens egna tillgångar bokstavligen gått upp i rök, poff... Jag tror inte Mats Qviberg sovit gott på huvudkudden sista månaderna och jag tror att det yttrats ett och annat hårt ord mellan Sven Hagströmer och Mats Qviberg vid deras gemensamma skrivbord. Men enligt Hagströmers intervju i Dagens Industri så ser man sig fortfarande som partners, i princip…
Den andra frågan är givetvis, hur står det till med Banken i övrigt?
Det mest uppenbara är ju att HQ fonder inte längre finns kvar, utbytt mot en påse pengar där redan hälften är borta, likt om man köpt biljetter till årets Hultsfredsfestival. HQ fonder har de senaste åren tjänat omkring 70-80Mkr på årsbasis så minst 30-40% av bankens intjäningsförmåga är nu borta (om vi räknar tradingen till nollresultat), eller om man skall se det som temporärt borta. Och kortfattat så kan man säga att den kommande nyemissionen får lov att användas för att återta detta tapp. Det är också synnerligen krångligt att beräkna hur dessa alla turer nu påverkat bolagets aktier då dessa förskott och liknande krånglar till det. Men ser man dagens HQ som det aktieägarna äger idag och denna balansräkning är Okej, och hela den kommande nyemission=förvärv av HQ fonder så borde bankens bakomliggande intjäning med dagens verksamhet ligga omkring 2-5kr per aktie om jag höftar rätt. Med ordentligt stor osäkerhet givetvis och 2010, blir det brakförlust givetvis, omkring minus 13-14kr per aktie, Q2.
Ett annat och det största dilemmat givetvis, hur kommer HQ Banks kunder att göra? Tar man bort sina pengar ja då blir det inte skoj..På detta område skall man självklart inte lyssna på ”experter” Carnegie och Handelsbanken/SEB you name it vill givetvis säga typ ”man ser ett ökat antal kundförfrågningar” till följd av cirkusen, eller som Nordnet som ”tyckte sig se att många kunder säljer HQ fonder..”. Samtidigt som HQ själva med största sannolikhet säger något i typ med att ”det är business as usual”.
Frågan är nu vad som händer härnäst? Det idag strippade HQ utreds givetvis av finansinspektionen maa man tagit så stora tradingposter att det har hotat bankens finansiella ställning. Omöjligt att uttala sig om vad denna granskning kommer fram till, men spontant så tror jag ändå att man klarar detta då man inte kan klaga på handlingskraftigheten sista tiden. Sedan har vi styrelsen. Ett annat dilemma är att HQ nu är i samma problem som man var i perioden mellan 2002-2005. Dvs den typ av finansiella som HQ är där är skalbarheten enorm och desto mer pengar man förvaltar desto lönsammare kan man bli. Utan HQ.se (som numera heter Avanza) och utan HQ fonder så får HQ en sämre skalbarhet precis som förra perioden och det kan säkert tänkas bli så att man kan delta i strukturaffär på ett eller annat sätt, fast det mest troliga är att man blir kvar och för nyemissionslikviden köper tillbaka HQ fonder.
Och kan Qviberg och Hagströmer fortsätta kamper ihop? Ingen omöjlighet att dom går skilda vägar, får ta och skriva ett inlägg om hur detta skulle kunna ske.
Den kärnkraftlika och tidigare så vinstgivande Tradingportföljen är nu avvecklad med en härdsmälta och man börjar nu skönja de ekonomiska konsekvenser. Kostnaderna för att avveckla tradingportföljen har huxflux stigit från några hundra miljoner till 1,23Mdr. Och det har kallats till nyemissioner, sålts delar av företaget, ställs in nyemissioner, gjorts större nyemissioner och nu de sista dagarna givits förskott på nyemissioner så här precis innan halvårsskiftet när böckerna stängs sista juni för kommande kvartalsrapport(och därmed kapitalkrav), och så har styrelse ställts sina platser till förfogande. Mats Qviberg, ordförande och storägare i banken har förklarat han framgent inte kommer sitta i styrelsen.
Etttusentvåhundratrettiomiljoner kronor, det är en del särskilt i relation till bankens storlek. Men precis som HQ skriver i årsredovisningen, HQ är ingen vanlig bank.
Vid den senaste kvartalsrapporten som HQ rapporterade där det mest faktiskt var någorlunda frid och fröjd. Då hade HQ Bank ett totalt eget kapital i balansräkningen på 1236Mkr. Mao skulle HQ inte gjort några insatser för att förstärka det egna kapitalet så kan man nog säga att alternativet hade varit konkurs, i vart fall hade man nog inte uppfyllt sitt kapitalkrav. Och med tanke på att aktiekapitalet uppgår till 69,8Mkr och mer än halva det var förbrukat så hade man fått lov att upprätta kontrollbalansräkning.
Nu har man dock givetvis gjort en mängd åtgärder för att undgå ett armageddon på företaget. Som utomstående i stort sett omöjligt att hänga med i alla turer, framförallt när det gäller bankens kapitalkrav.
Men vi försöker oss på en liten summarisk beskrivning över bolagets egna kapital. Utgångspunkten var som sagt 1236Mkr i eget kapital sista mars. Sedan dess har man nu då åsamkats realiserade förluster på 1230Mkr, då ligger vi på 6Mkr i eget kapital, på miniräknaren .. Sedan har verksamheterna i HQ Bank givetvis tjänat pengar de senaste månaderna, denna intjäning är ju som bekant befattad med stor osäkerhet, dels att siffror inte är offentliggjorda än men också det faktum att turbulensen kan ha påverkats HQ lönsamhet, kunderna kanske har slutat göra affärer med HQ lite kortfattat. Ser vi på det första kvartalet och har detta som måttstock så tjänade HQ Bank 58Mkr exklusive trading i rörelseresultat. Låt säga att vi nu är optimister och säger att bolaget har dängt in 50Mkr i vinster från private banking, kapitalförvaltning (inkl. HQ fonder fram till dom såldes) och investment banking Q2. Någon bolagsskatt lär ju inte HQ inte betala 2010 med tanke på förluster så vi lägger in 50Mkr i eget kapital helt skattefritt. Då ligger vi på 58Mkr. 9miljoner avsatte HQ Bank i bolagskatt för första kvartalet och detta lär HQ kunna återvinna så vi ökar på med 9, då är vi uppe i 67Mkr i eget kapital.
Sedan är nästa trollerikonst att man sålt HQ fonder för 850Mkr till Öresund. Hela denna summa kan givetvis inte läggas in i eget kapital då det till Öresund följer med en hel del eget kapital inom HQ Fonder. Det som skall läggs till i eget kapital är koncernen HQs reavinst. Enligt HQ uppgår denna reavinst till 244Mkr för koncernen HQ i relation till bokfört kapital. 67+244 och vi är uppe i 311 Mkr i eget kapital. Sedan har HQ också nu en option att återköpa HQ fonder och denna option borde ju ha något värde kan jag tycka, hur mycket, det begriper jag inte så det är lika bra att man inte skriver.
En försäljning av HQ fonder betyder givetvis att kapitalkravet (som jag heller inte begriper något omkring) minskar och HQ behöver då för att uppfylla finansinspektionens krav ha en mindre balansräkning.
Sedan för att undgå Bankens tillstånd ryker på stående fot till följd av för dåligt kapitalkrav så har HQ tvingats att få ett förskott på sin kommande nyemission. Öresund och hela familjen Qviberg, inkl. barnen(!) har agerat lindansare på cirkus HQ och givit ett förskott på 235Mkr. I balansräkningen är detta givetvis eget kapital och sammanlagt är vi då uppe på 546Mkr som får lov att bli min gissning hur mycket eget kapital som kommer redovisas i nästkommande kvartalsrapport. I resultaträkningen bli det minus knappt en miljard.
På tre månader har alltså HQ numera avvecklade vilddjuret, förlåt tradingportfölj medfört att bankens eget kapital minskat med 56%(!!) plus då det faktum att en del aktieägare reden givit förskott på kommande nyemission så ser man det exklusive förskottet så har 75% av bankens egna tillgångar bokstavligen gått upp i rök, poff... Jag tror inte Mats Qviberg sovit gott på huvudkudden sista månaderna och jag tror att det yttrats ett och annat hårt ord mellan Sven Hagströmer och Mats Qviberg vid deras gemensamma skrivbord. Men enligt Hagströmers intervju i Dagens Industri så ser man sig fortfarande som partners, i princip…
Den andra frågan är givetvis, hur står det till med Banken i övrigt?
Det mest uppenbara är ju att HQ fonder inte längre finns kvar, utbytt mot en påse pengar där redan hälften är borta, likt om man köpt biljetter till årets Hultsfredsfestival. HQ fonder har de senaste åren tjänat omkring 70-80Mkr på årsbasis så minst 30-40% av bankens intjäningsförmåga är nu borta (om vi räknar tradingen till nollresultat), eller om man skall se det som temporärt borta. Och kortfattat så kan man säga att den kommande nyemissionen får lov att användas för att återta detta tapp. Det är också synnerligen krångligt att beräkna hur dessa alla turer nu påverkat bolagets aktier då dessa förskott och liknande krånglar till det. Men ser man dagens HQ som det aktieägarna äger idag och denna balansräkning är Okej, och hela den kommande nyemission=förvärv av HQ fonder så borde bankens bakomliggande intjäning med dagens verksamhet ligga omkring 2-5kr per aktie om jag höftar rätt. Med ordentligt stor osäkerhet givetvis och 2010, blir det brakförlust givetvis, omkring minus 13-14kr per aktie, Q2.
Ett annat och det största dilemmat givetvis, hur kommer HQ Banks kunder att göra? Tar man bort sina pengar ja då blir det inte skoj..På detta område skall man självklart inte lyssna på ”experter” Carnegie och Handelsbanken/SEB you name it vill givetvis säga typ ”man ser ett ökat antal kundförfrågningar” till följd av cirkusen, eller som Nordnet som ”tyckte sig se att många kunder säljer HQ fonder..”. Samtidigt som HQ själva med största sannolikhet säger något i typ med att ”det är business as usual”.
Frågan är nu vad som händer härnäst? Det idag strippade HQ utreds givetvis av finansinspektionen maa man tagit så stora tradingposter att det har hotat bankens finansiella ställning. Omöjligt att uttala sig om vad denna granskning kommer fram till, men spontant så tror jag ändå att man klarar detta då man inte kan klaga på handlingskraftigheten sista tiden. Sedan har vi styrelsen. Ett annat dilemma är att HQ nu är i samma problem som man var i perioden mellan 2002-2005. Dvs den typ av finansiella som HQ är där är skalbarheten enorm och desto mer pengar man förvaltar desto lönsammare kan man bli. Utan HQ.se (som numera heter Avanza) och utan HQ fonder så får HQ en sämre skalbarhet precis som förra perioden och det kan säkert tänkas bli så att man kan delta i strukturaffär på ett eller annat sätt, fast det mest troliga är att man blir kvar och för nyemissionslikviden köper tillbaka HQ fonder.
Och kan Qviberg och Hagströmer fortsätta kamper ihop? Ingen omöjlighet att dom går skilda vägar, får ta och skriva ett inlägg om hur detta skulle kunna ske.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)