Aktiestinsen och sparandelinjen

Idag är det officiellt att 98-årige legendaren Lennart "aktiestinsen" Israelsson kandiderar för Centerpartiet till höstens kommunfullmäktigeval i Nässjö. Jag själv kommer kandidera både till riksdagen och Kumla kommun. Har läst några rykten om det på Twitter så hade det på känn men kul ändå! Man är som sagt aldrig för gammal för att engagera sig. 

Aktiestinsens kandidatur för Centerpartiet är ett utmärkt tillfälle att lyfta fram Centerpartiets förslag om sparandelinje som man hitills helt ärligt ska säga inte rönt någon större framgång med. 

Översiktligt går sparandelinjen ut på att det skall bli mer lönsamt att bli sparsam och det skall finansieras genom att det skall bli mindre lönsamt att låna. Idag är det mer aktuellt än någonsin då svenskarnas benägenhet att låna ökar med stadiga 5% om året samtidigt som sparsamheten förblir låg, ohållbart i längden och ökad sårbarhet i samhället.

En sparandelinje är också viktigt att ta fram då det svenska området för finansiellt sparande nu genomgår vissa förändringar. Det ena som verkat i något år är Investeringsparkonton som går ut på att det skall bli enklare att äga fonder och aktier och är en sparform som schablonbeskattas och många svenskarna ser i dagarna för första gången i sin deklaration hur de förtryckta uppgifterna ser ut i deklarationen. En annan förändring är att skatten för fonder är omgjorda under 2013 och man nu betalar en låg schablonskatt på 0,12% på innehav istället för att fonder genom skatteregler tvingas ge utdelningar som beskattas med 30%. Den tredje och största förändringen är att avdraget för insättningar i pensionsförsäkringar är på väg att försvinna. Detta lär leda till att de allra flesta kommer sluta spara i pensionsförsäkringar och i den bästa av världar övergå till investeringssparkonto.

Summa av dessa förändringar är att fler svenskas kan antas få schablonskattemässiga kapitalinkomster. Av de som har ett sparande som sagt, då allt för få sparar.

Det finns fler sätt att effektuera en sparandelinje. Man skulle kunna tänka sig sänkt kapitalskatt och ränteavdrag. Med mera. Alla olika lösningar har sina för och nackdelar. En generellt sänkt skattesats för inkomst och utgift av kapital på 20% skulle exemplevis får stora förmögenhetsmässiga effekter och främst gynna de 10% av svenskarna som har 70% av den samlade förmögenheten.

Jag personligen gillar centerpartiets förslag om ett grundavdrag på kapitalinkomster. Förslaget jag sett här är att kapitalinkomster på upp till 5000kr blir skattefria. Detta skulle gynna "mindre förmögenheter" hos vanligt folk som får någon tusenlapp eller två i plånboken om dom är sparsamma men för dem med större tillgångar knappt skulle vara märkbart. Detta kan bli en stimulans för en generellt ökad sparsamhet och inöste minst leda till att Skatteverket kan slippa skicka ut tusentals deklarationer till barn vars föräldrar sparat ihop lite fonder eller pengar och där Skatteverket med noggrannhet kräver in de där futtiga hundralapparna i skatt på kapitalinkomsterna för dessa barn. 

Med ett grundavdrag på sparande kan alla, för egen tjänade peng spara ihop de där månadslönerna på bankboken eller i aktiesparande och denna summa kan innehas skattefritt.

Hur kan då finansieringen för detta grundavdrag se ut?

Vi bör verkligen göra något av de generösa ränteavdragen. Kanske sänka gränsen på 100 00kr i ränteutgifter som toppen för 30% ränteavdrag är, ner till kanske 50 000kr per år? Här är jag öppen för en mängd olika förslag på lösningar i syfte att stimulera sparsamhet och minska incitamenten till att leva på kredit.

De tvivelaktiga fondråden

Har du ett fondsparande? Du lär inte vara ensam....

I stort sett alla svenskar har idag ett fondsparande om inte "fritt tillgängligt" så inom ramen för pensionsförsäkringar av olika slag och PPM sparande.

Då i stort sett alla svenskar äger fonder och detta är vårt finansiella sparande i stor utsträckning så finns det mängder med råd att ösa ur. Både från banker och mer oberoende aktörer

Idag råder det någon form av konsensus för hur man skall fondspara. De råden går kortfattat ut på bestämma sitt fondsparande i två steg.

1. fastställ vilken risk du är beredd att ta. Här är oftast någon form av lågrisk, medelrisk eller högrisk man skall identifiera sig med.

Lågriskspararen skall välja mestadels räntefonder, medelspararen skall blanda aktier och räntefonder och högrisk skall välja renodlat med aktiefonder.

Det jag vänder mig mot här i detta läge  är att råden för att vara lite kategorisk är helt oberoende av hur det ser ut på den finansiella marknaden och marknadens utveckling! Börsen kan ha tokrasat 60% eller stigit iväg 300%, räntan kan vara hög eller istort sett noll... Råden blir exakt de samma och inga förändringar av råden. Häpnadsväckande egentligen. Som att rekommendera bilister att alltid köra i samma hastighet.

2. nästa steg i rådgivningen är sedan att fastställa en klokt "fondpaket" inom ramen för sin riskprofil.

På detta steg i rådgivningen verkar det idag råda någon form av konsensus från bankernas att man skall välja någon form av "basfonder" eller liknande i botten. Med "basfonder" verkar menas globalfonder och sverigefonder. Sedan över basfonderna skall man sedan välja att spetsa till det och välja vad som brukar omnämnas "tillväxtfonder" eller kryddor.

Vad som är besynnerligt i sammanhanget är att dessa kryddor och tillväxtfonder i stort sett alltid har högre avgifter än "basfonder". Vilket i sig är värt ett separat blogginlägg då fondavgifter inte har det minsta att göra med fondernas innehåll. Det finns absolut ingen logik i varför t.ex en rysslandsfond ska ha högre fondavgift än en Sverige eller globalfond. 

Så genom att ge rådet att blanda och mixa för en bra allokering så får man totalt sett högre fondavgifter och bankerna kan ändå prata om hur bra det är med lågkostnadsindexfonder samtidigt som man säljer kryddor.

Finns det något som tyder på att dessa kryddor och tillväxtfonder skulle vara bättre val än fonder med klart lägre avgifter? knappast...avgiftsskillnaderna är något som obönhörligen slår mot avkastningen över tid.

Allt lägre fondavgiffter och nätmäklarna borta från tjänstepensioner

I våras så skrev jag ett blogginlägg om att Nätmäklarna Avanza och Nordnet ger allt sämre erbjudanden avseende kollektivavtalad tjänstepension och hade förlorat i upphandlingen (pga av att man hade för höga priser) av den stora tjänstepensionsupphandlingen för privata tjänstemän, ITP. 

För några dagar sedan så presenterades resultatet av nästa stora tjänstepensionsupphandling den som gäller privatanställda arbetare och benämns, SAF-LO. Återigen kan man konstatera att några nätmäklare inte finns med bland de valbara alternativen. I detta fall hade man inte ens skickat in ett anbud då man ansåg sig chanslösa efter de villkor som upphandlaren hade ställt. Förvånande man har kunder som idag har SAF-LO lösning hos t.ex. Avanza. Kunder som nu Avanza förlorar och frågan är om inte man dessutom får ett utflöde av kapital från gamla försäkringar.

Resultatet på upphandlingen blev samtliga inskickade anbud blev antagna och i samtliga fall är det bolag som mestadels förvaltar egna fonder och tradförsäkringar. Traditionella banker och försäkringsbolag såsom Handelsbanken och AMF pension. Avanza och Nordnet står utanför skaran av bolag som får ta del av privata arbetares tjänstepensionsavsättningar.

Man kan konstatera återigen att pensionsförsäkringsmarknaden är stadd under kraftig förändring och villkoren för försäkringarna har ur kundernas perspektiv förbättrats rejält. Går vi tillbaka 5 år i tiden så var normaltillståndet ordinarie fondavgifter och försäkringsavgifter bestående av både fast och rörlig del. Idag har ”gammelbankerna” tagit bort alla försäkringsavgifter och rabatterar dessutom sina egna fondavgifter när kapitalet ligger inom ett pensionssparande. Avgiftssänkningar i många fall på upp mot70% (!).

Denna förändring och avgiftssänkning har medfört att Nätmäklarna såsom Avanza och Nordnet får en allt tuffare situation inom pensionsområdet. Från att tidigare varit en stark utmanare med lägre avgifter relativt storbankerna så har man idag fått se sin affärsidé gå i grus. Från att pension varit ett tillväxtområde för nätmäklarna har det numera blivit en surdeg i alla fall inom kollektivavtalade pensionslösningar.

Denna radikala kostnadsförändring har, inom pensionsområdet har förändrat villkoren betydligt och det är uppenbart att det numera endast är bolag som själva förvaltar fonder som har en chans att bli valbara alternativ Inom något år väntar nya upphandlingar av tjänstepensionsförvaltare för kommun, landsting och  statsanställda och det skulle förvåna mig om inte trenden fortsätter att nätmäklarna kastas ut som valbara alternativ och bankerna blir kvar. 1000-tals Avanza och Nordnet kunder kommer då inte längre kunna välja dessa bolag som förvaltare, pga att dom är för dyra i genomförda upphandlingar.

Det ska bli intressant att se fortsättningen på denna utveckling. Är nästa steg att vanligt fondsparande utanför pensionsområdet får kraftigt sänkta fondavgifter och det blir svårt för nätmäklarna att även få till ett konkurrenskraft erbjudande även här? Tänk kommentaren från bankens säljare "och har du både bolån och fondsparande här får du rabatt på dina fondavgifter med 0.2 procentenheter" 

Eller kommer nätmäklarna starta egen fondförvaltning i större omfattning?

Min brödblogg har förresten gjort något sprattlande återupplivsförsök, har fått lite hjälp på traven i köket vissa dagar ibland  numera  ;)

fondbolagens gnällförening

Som det ser ut nu så införs en föändring av den svenska beskattningen av fonder. Ingenting är förstås klart innan det sista besluten är klubbade i riksdagen men som förslaget ser ut just nu så är det en liten förändring som medför att svenska fonder blir skattebefriade och i gengäld så inför en liten årlig schablonskatt som motsvarar den skatt som tidigare fonden betalat.

För den som inte vet så har svenska fonder tom i år samma beskattning som ett investmentbolag dvs att fondens ränte och utdelningsintäkter är skattepliktiga + ett schablonvärde på 1,5% av fondförmögenheten. Fondens utgifter t.ex. courtage, lönen till fondförvaltaren osv är avdragsgilla (dock ej fondförvaltningsavgiften då denna tillfaller banken som förvaltar fonden) skillnaden mellan fondens intäkter och utgifter måste sedan fonden skatta för eller så måste fonden genomföra en årlig utdelning för lika mycket som det skattepliktiga beloppet. spararen som äger fondandelar får sedan skatta fondens utdlening precis som en aktieutdelning eller ränta på ett bankonto. Det är denna skatt som nu helt skall tas bort och istället ska fondspararen få betala 0,14% eller vad det nu var i en årlig skatt.

Syftet med förändringen är dels att svenska och utländska aktie och räntefonderska beskattas lika. Det är bra enligt mig. Det har ju varit en ganska så sjuk situation att t.ex. norskregisterade fonden Skagen global och storbankernas globalfonder haft olika beskattning (sämre beskattningssituation för den svenskreggade fonden) oftast har den utländska fonden inte behöft skatta någonting och inte har behövt ge utdenning som den svenska.

Sedan är det ingen föändring på situationen med reavinst eller förlust den dagen man säljer fonden. Varför finns då skatten räcker det inte med att betala reavinst/förlust den dagen man säljer fonder?

Syftet är att det ska bli en likvärdig situation mellan fonder och aktier. Skulle skatten inte finns så skulle fonder gynnas skattetekniskt framför aktier av skälet att fonder då skulle kunna återinvestera aktieutdelningar utan skatt inom ramen för fonden. Något som aktieägare inte kan göra. Visst kapitalförsäkring/ISk säger du kanske, men då måste man som sagt betala årlig avkastningsskatt.

Lobbyorganisationen "fondbolagens förening" som är en sammanslutning av diverse banker och försäkringsbolag håller just nu på att slutföra de sista lobbyinsatserna inför riksdagsbeslutet i slutet av november. Lobbytant och farbrödernas från banken har givetvis inget emot att skatten tas bort på fonder men däremot är man kritiska mot att fondsparare beskattas, något som såklart är fullt förståeligt precis som McDonalds tycker momsen på mat är för dyr och kakelsättaren till badrummen tycker ROTavdraget skulle vara 100% av arbetstiden.

Så i slutskedet har nu fondbolagens förening tagit till snyftet. Skatten slår ju mot barnfamiljer och fattiga pensionärer! (obs det gjorde ju den gamla utdleningsskatten på fonder också men det behöver man ju inte berätta). Man har också tagit fram 5 skäl till att genomföra en skattesänkning för just specifikt fonder. Även denna list innehåller ett intressant påstående att införande av skatten skulle missgynna fonder när det i själva verket är så att om man tog bort skatten skulle detta vara en ren subvention på fonder kontra aktier.

Att skatten på fondsparande skulle vara något direkt dåligt fördelningspoltiskt enligt lobbyorganisationen som slår extra hårt mot ensamstående småbarnsföräldrar och fattigpensionärer är kvalificerat skitsnack. Det är knappast dessa som sitter med stora fondinnehav. Hör och häpna skulle jag nog uppskattningsvis gissa att det istället är de allra mest välberagde i vårt samhälle som har störst finansiella tillgångar i form av fonder. De fattigaste barnfamiljerna och fattigpensionärerna har nog i själva verket i många fall inga fonder alls och berörs inte av förändringen.

Det det handlar så klart om lobbyism för fondbolagens förening, vill givetvis att just deras produkter ska subventioneras. Om fonder skattetekniskt gynnas framför aktier ja då kommer i teorin fler välja fonder framför aktier och bankdirektören och fondbolagens föreningens medlemmarbli rikare och kan köpa mer nybakta baguetter till frukostmackan och dyrare skumpa till nyårsafton.

välkommnar fondskatten

Det är inte någon flitig bloggskribent man är minsann men nu när kvällsvädret knappast inbjuder till trädgårdsarbete så kan man ju lika gärna skriva ett blogginlägg.

Det händer en hel del på sparområdet inom våra kära politikers favoritsysselsättning att förändra skatter upp och ner. Dels så fortsätter regeringen med sitt förslag att införa en ny sparform (tokigt enligt mig som jag tidigare skrivit om) denna process har nu hunnit till lagrådsremiss och det börjar bli bråttom att tröska igenom ärendet om det skall träda ikraft till årsskiftet. Återstår att följa processen och jag kommer säkerligen skriva fler inlägg om saken när det färdiga förslaget är klart och klubbat.

Det andra som med största sannolikhet händer vid årsskiftet är att man ger kapitalförsäkringsägare en riktig pungspark (kom inte på något lämpligt könsneutralt uttryck) med en skattehöjning och åtgärder för att komma undan skatteplanering vid årsskiften. Den nya skatten blir 30% av statslåneräntan+0,75%. Idag är statslåneräntan enligt riksgäldskontoret 3,07%. Vilket då innebär en skatt på 1,146% vid dagens situation och sedan ökande i takt med räntehöjningar. Får Sverige betala räntor som Greker och portugiser blir det inte billigt att äga kapitalförsäkringar. Konstruktionen mot skatteplanering medför också att det blir väldigt dyrt att köpa värdepapper i en kapitalförsäkring (eller ISK) med belånad depå. Vilket såklart dom som tjänar på sådana transaktioner opponerar sig emot.

Men istället för att skriva om sånt så tänkte jag ta upp nya fondskatten. Denna nya skatt som väckt ont blod bland *oväntad trumvirvel* fondbolagens förening, svenskans privatekonomiskribent Annika Creutzer och bloggarinnan Finanskvinnan.

Jag ska villigt erkänna, jag förstår inte kritiken. Jag är av åsikten att detta förslag är bra!
För det första, vad det handlar om är inte en ny skatt, utan att man flyttar från att beskatta fonder, till att beskatta fondandelsägare. Skattesatsen är närmast identisk för fondspararen.

Fonder har tidigare beskattats precis som investmentbolag. Dvs mottagna aktieutdelningar är skattepliktiga+1,5% av förmögenheten på innehav där man äger mindre än 10% av hela bolaget och alla kostnader är avdragsgilla (t.ex. fondens erlagda courtage samt utdelning som fonden ger till andelsägarna). Genom att fonden (eller investmentbolaget)  ger en utdelning som är minst lika stor som den skattepliktiga summan, sa då slipper fonden eller investmentbolaget att betala skatt. Fondspararen har varje år fått en liten utdelning precis som aktieägare och denna har beskattats med 30% i kapitalskatt och sedan återinvesterats i fonden eller givits ut som kontanter. De flesta svenskar har ingen aning om detta, annat än att det står i deklarationen något i stilen med Nordea Sverigefond utdelning 53kr.

Att beskatta svenska fonder har skapat stora problem. Varför? Jo för att det har gynnat utländskt fondsparande. Vi kan ta ett klockrent exempel på hur man kunnat utnyttja detta. När mitt brors barn föddes för handfullet år sedan så blev jag så glad så jag ge honom ett litet startbidrag ut i vida världen. Jag kunde exempelvis köpt aktier i ett investmentbolag , köpt någon vacker bankfond på mitt lokala Handelsbankskontor men jag valde istället att sätta in pengar direkt hos ett norskt fondbolag. (ganska känt bolag som har sitt huvudkontor i Stavanger). Denna norska fond behöver inte betala någon fondskatt. Istället kan denna fond behålla alla mottagna aktieutdelningar från bolagen den äger och det enda mitt lilla brorsbarn får är ett norskt årsbesked sedan den dagen han säljer fonden får han givetvis betala 30% i skatt på vinsten men fram till dess, extremt behändig då han slipper betala årlig skatt på utdelning från någon annan fond.

Denna orättvisa mellan olika fonder stoppas nu vid årsskiftet. Allt fondsparande beläggs istället med en schablonskatt och fonderna blir skattefria. Mao både svenska storbanksfonden och norska fonden får precis samma villkor vilket så klart blir rättvist. Både mitt brorsbarn och hans lekkamrater i sandlådan får betala samma skatt.

Hade man då inte kunnat ta bort denna tvångsskatt och förmögenhetsskatt som Annika Creutzer föreslår. Gärna för mig, men detta hade då kraftigt missgynnat aktiesparande i relation mot fondsparande. Aktier man äger inom ramen för fonder hade då i praktiken får skattefria mottagna aktieutdelningar medan aktieägare hade tvingas betala skatt varje år på utdelningar. Att fondbolagens förening tycker så är ju inte så konstigt då gemene man och kvinna hade fått ändå mer skäl att spara i fonder istället för aktier och bankerna hade tjänat än mer pengar på fondavgifter.... 

Två goda placerare

En vanlig svensk aktiefond, med över 1% i årlig fondförvaltningsavgift. Bara känn på orden, det är kort sagt lagom skoj. Allting talar egentligen för att antingen själv köpa svensk aktier eller investera i billigast möjliga indexfond. Alla alternativ där mellan är egentligen inte att rekommendera om man nu inte vill göra sina förvaltare rika. 1% årligen i avgifter leder logiskt sett till en underprestering gentemot jämförelseindex. Att överprestera index med 1% årligen år ut och in, kräver skick förvaltning enbart för att då hålla jämna steg med index.

Men även bland svenska fondförvaltare finns det mycket duktiga långsiktiga förvaltare som är väl värda att uppmärksamma. Jag tänkte skriva några rader om två av dem. Henrik Didner och Adam Gerge som sedan slutet av 1994 förvaltar den från större banker helt oberoende aktiefonden Didner& Gerge aktiefond.  Dom förvaltar en ganska stor fond, hyfsat omtalad men ändå förhållandevis anonym. Deras långsiktiga prestationer är däremot riktigit bra, med tiden.

Jag skriver aldrig om min privatekonomi, vilka placeringar jag själv har och så vidare. Men gör ett litet oskyldigt undantag i detta inlägg. Min fru har i ung. 10 års tid sparat i dessa båda herrars aktiefond och det är uppenbart att hennes val med tiden varit ganska gott, i relation till att spara i någon annan svensk aktiefond som alternativet kanske vore. Under de senaste 10 åren har sveriges börsindex utvecklats ung +40%, totalavkastning, Didner&Gerge aktiefond har under samma tidsperiod utvecklats ung. +150%. Ja sett i årlig avkastning är det förstås ingen lysande investering men så har också tidsperioden inte varit direkt lysande för investeringar i aktier. Drar vi ut linjen lite längre från dess att dessa båda herrar startade sin fond under hösten 1994 så har fonden, EFTER alla avgifter, courtage mm. givit sina fondandelsägare en årlig avkastning på +18,6% per år mot +12,1% per år för OMX index totalavkastning inkluderat utdelningar.  En överavkastning med 6,5% per år, i genomsnitt,  i 16 år. Faktiskt på pricken så när som någon tiondel lika goda resultat (mätt som överavkastning gentemot berörda index) som Warren Buffett och Berkshire Hathaway under samma tidsperiod de senaste 16 åren. Och då har D&G inte alls samma möjligheter till flexibilitet mellan pengar och investeringar. En aktiefond är alltid som sagt ”fullsketen” (västgötskt uttryck) i aktier.

Det är uppenbart att Didner & Gerge är fondförvaltare som till skillnad mot många andra förvaltare faktiskt vågar ta ut svängarna. D&G är en fond som inte alltid har Ericsson, HM, Nordea eller Telia bland de största innehaven. Idag har man t.ex. Trelleborg. Dom har i mitt tycke en väldigt tydlig långsiktig förvaltningsstil eller vad man nu skall kalla det. Helt och hållet grundat på fundamental analys, en förkärlek för ”historiska långsiktiga tillväxtbolag” och man är också synnerligen långsiktiga och håller gärna sällskap med andra långsiktiga huvudägare. Saminvesteringarna med Melker Schörling är t.ex. många genom åren.

Jag vill nog också säga att D&G är ganska mycket av ”contrarians” dvs gärna går mot strömmen och agerar på tvärs gentemot många andra fonder och inte minst mot börsen som helhet. Det som blir populärt säljs av och det som blir opoulärt köps och i alla fall jag har många gånger skakat på huvudet för att sedan kanske nicka lite mer instämmande efter något år. Just deras stora långsiktighet är nog det som imponerar. HM aktier har dom väl ägt sedan start t.ex.  Senaste rapporten är ett bra exempel på deras ”gå mot strömmen”, man säljer av nu populära Volvo och Handelsbanken som man köpt in sig stort i under finanskrisen när fordonsindustri och banker inte var så populärt minst sagt. och köper nu återigen tre ”gamla favoriter” Nokia, HM och Securitas bolag som idag nog får ses som ganska tråkiga av sig.

Det finns ett antal bolag som i stort sett alltid finns med bland fondens innehav år ut och år in där man varit riktigt långsiktig. även om andelarna växlar stort mellan åren. Nokia, HM och Securitas är tre bra exempel, andra exempel är Electrolux, AssaAbloy, Hexagon och Getinge. Tillväxt före värdebaserade företag och alltid företag som konkurrerar med sina konkurrenter med mer än pris. Råvarubolag lyser oftast mao helt med sin fråvaro.

Även om detta låter som ”vilka aktier som helst” som alla andra fondförvaltare köper och säljer så talar ändå de långsiktiga resultaten för sig själv. En intressant iaktagelse är att en annan långsiktigt högpresterande aktiefond ODIN Sverige har likande långsiktiga resultat men har en placeringsstrategi som är diametralt motsatt D&G om än också grundat på fundamentala faktorer. Många vägar bär till Rom som sagt.

Vad innehåller en fond?

Bloggaren flute (som jag skulle kunna länka till om jag nu inte skulle skrivit detta inlägg på mobilen) skriver idag under rubriken "säkra fonder?" Om innehåll i räntefonder och indirekt skriver om osäkerheterna med bostadsobligationer. Jag delar kanske inte riktigt hans syn kring riskerna specifikt när det gäller bostadsobligationer. Först av allt granterar utgivande bank bostadsobligationen fram till dess den går i konkurs. Om detta skulle ske så inträder bankens samtliga bostadslånetagare som garant. Alla i klump, skulle dessa inte kunna betala sina lån så inträder samtliga låtagares hus och lägenhet som garanter. Inte bara de mest skuldsatta utan genomsnittet. De svenska bankerna har utgivna bostadsobligationer till ca. 50procent av marknadsvärden. Kortfattat så måste såväl bostäderna falla i pris med 50%, banken gå i konkurs, låntagarna inte betala sina lån samt att riksbanken inte skall lösa in bostadsobliagationerna vilket man gjorde under finanskrisens mest akuta skeende. Jag vill nog påstå att det är en hyfsat säker placering även om svenska bostadspriser förstås är rejält övervärderade.

Men du var det inte detta jag skulle skriva om utan jag tänkte helt sonika informera om god svensk statlig administration. Om man är nyfiken på vad en specifik svenskregistrerad fond, såväl ränte som aktiefond innehåller för värdepapper så läser man lämpligtvis inte fondbolagets egna knapphändiga information istället går man till myndigheten finansinspektionens hemsida, klickar på marknadsinformation, fondinnehav och sedan söker man upp sin fond. Sedan kan man läsa exakt vilka värdepapper som en specifik fond innehåller med tre månaders mellanrum. Där kan man när det gäller korta räntefonder se just det flute påpekar, att det är riktigt stora skillnader i innehav mellan en så homogen fondgrupp som korta räntefonder. Vissa fonder satsar uteslutande på statsobligationer (amf brukar görrra det t.ex.) medan andra (som simplicity) satsar mycket på företagskrediter.

En mycket bra tjänst enligt mig. Jag personligen skulle inte vara bekväm att investera inågot som jag inte vet vad det innehåller.

Published with Blogger-droid v1.6.5

And the winner is...

Svenska dagbladet har utsett ”Sveriges sämsta fond” och till dånet av pukor och trumpeter har denna ärefyllda titel efter en hård urvalsprocess tilldelats SEB Aktiesparfond. En aktivt förvaltad aktiefond som mestadels består av svenska aktier men också en del utländska diton och faktum är att SEB Aktiesparfond är en av SEB största fonder med ett enormt fondkapital så årligen SEB tar ut sisådär ett tresiffrig antal miljoner kronor i avgifter ur. Fonden har underpresterat sitt jämnförelseindex minst 13 år på raken. Grattis SEB kunder, till den fina utmärkelsen.

Nu ger jag mig ut på ganska så djupt vatten men jag gissar att fonden har sitt ursprung ur SEB Allemansfonder? Allemansfond var något skattesubventionerat sparande som infördes i slutet i början av 80-talet när den dåvarande regeringen tyckte vi sparade för lite ute i folkhemmen och upp till något visst takbelopp så fick man då spara skattesubventionerat på något sätt som jag är för ung för att uttala mig om hur det fungerade exakt.

Det var två typer av allemanssparande. Allemanskonton (ett sparkonto utan skatt på räntan?) samt allemansfonder. Faktum är att undertecknad gjorde sina första bekantskaper med aktier genom en allemansfond hos den lokala Sparbanken. Fast jag minns inte så mycket av det då detta var ungefär samtidigt som jag började utforska världen med en fin röd trehjuling. Lagom till jag började med multiplikationstabellen så avskaffades skattesubventionerna kan jag tänka mig, men fonderna fanns förstås kvar vilket dom gör än idag, (dock inte mitt innehav). Åter nu till SEB Aktiesparfond varför har nu denna fond blivit Sveriges sämsta fond med en hedrande morningstarrating på en stjärna.

Det första vi slås av är en avgift på 1,4%, ja plus sedan depåavgift på fonden till SEB, och courtage som fonden genererar till SEB mm. Så jag kan väl tänka mig att den verkliga avgiften ligger upp mot 2% som varje år naggar kapitalet i kanten. Vad är det för exklusivt innehåll som bankens skarpaste förvaltare har valt att lägga kapitalet i?

Ja de 8 största innehaven är i fallande ordning Volvo, Ericsson, HM, Nordea, Astra och Atlas Copco, på 9 plats finns någon indexprodukt mot Amerikanska S&P 500 och sedan Sandvik som 10:e innehav. Känns inte direkt som några högoddsare. Sedan har då förvaltare lyckats underprestera jämnförelseindex med någon procent per år med sin handel med resultatet att då fonden tappapr ung. 30% mot index över en 8-10 års period. Inte så kul. och faktum är att det känns väldigt mycket som en dyr indexpodukt. 

Ej idag finns det minst sagt bättre likvärdiga alternativ än SEB Aktiesparfond. Rekomenderar om man vill ha kvar samma fördelning (50/50 mellan utlandet och Sverige?) att man väljer en svensk indexfond

Men som sagt problemet är dom som sparat sedan 70-talet i fonden låt säga att man sparat 300 000kr i fonden och den idag är värd 1 Mkr (hypotetiskt exempel). Tyvärr lönar det sig då väldigt dåligt att byta fond om man nu inte idag önskar realisera kapitalet, för det är nog trots allt bättre att ha 1 Mkr i surfonden än 790 000kr i en fond som överpresterar surfonden med låt säga 1% per år.

Men tänk på att inte nyspara i ditt gamla "sur"fondinnehav och meddela gärna din bank att du önskar den årliga utdelningen utbetalad i kontanter istället för i nya fondandelar i "surfonden. för att på så vis minska problemen.

Subventionerat fondsparande nästa giv?

Nätmäklarna som en gång i tiden krigade sig in på den svenska sparmarknaden fann sin nisch med hjälp av främst två faktorer, billigare courtage samt tillgång till alla bankernas fonder. (till yngre läsare kan jag meddela att för 10 år sedan fanns det betydligt fler nätmäklare än Avanza och Nordnet, men de flest är nu döda och begravda och hade exotiska namn såsom Teletrade och HQ.SE,  (ej att förväxla med HQ bank),  )

Nu för tiden skiljer det inte speciellt mycket mellan nätmäklarna och de vanliga gammelbankerna. Courtaget är för den genomsnittligare spararen hyfsat lika och numera så har ju även storbankerna fondtorg där dom förmedlar fonder från hela den svenska marknaden. Exempelvis så har Handelsbankens kunder idag möjlighet att köpa alla tillgängliga fonder på den svenska fondmarknaden

Så det har nog blivit lite så att nätmäklarna blivit en vanlig bank, eller om man skall se det tvärt om kanske när bankerna mer har blivit nätbanker. Hur som haver, same same but different för den genomsnittligare spararen. Därmed inte sagt att småaffärer för några tusenlappar eller de allra aktivaste trejders har klart bättre villkor hos nätmäklare än hos gammelbanken. Fondsparandet däremot skiljer däremot inte mycket förutom då att nättjänsten är bättre kanske

För att de två (möjligtvis skall man säga några till om vi räknar in skandiabanken, fondmarknaden.se, aktieinvest mm) starkaste överlevarna bland nätmäklarna, Avanza och Nordnet skall ha kvar sitt övertag när det gäller fondsparande så är det nog snart dags att visa lite nätmäklare 2.0 från dessa företag. Avanzas gratisfond Zero är ju en synnerligen bra produkt genom att det är en svenska indexfond utan avgifter. Fast det är nog ganska många fondsparare som skulle vilja satsa pengar i annat än svenska indexfonder.

När nu storbanker och gammelbanker har tagit in alla tillgängliga fonder i sina fondtorg så finns det bara pris kvar som konkurrensfaktor för nätmäklarna. Man måste helt sonika börja subventionera kundernas fondsparande. Idag finns ju redan en föregångare på området och det är ju statliga pensionsmyndigheten som förhandlat sig till rabatter. Rabatter som sedan återbetalas spararna genom en extra insättning på PPM-kontot på vårkanten.

Avanza har nu infört detta på lite prov att subventionera kundernas fondsparande, men i synnerligen begränsad skara. Kunden gruppen som är först ut är statstjänstemän som till övers råkar ha sin avtalspension hos Avanza. För denna lilla kundgrupp så inför nu Avanza rabatter, något som är en följdeffekt av att ”valcentralen” för statstjänstemän (Statens pensionsverk) helt sonika gått ut och krävt att bankerna skall sänka sina avgifter, annars får dom inte vara med bland valbara alternativ bland tjänstepensionsförsäkringar. Ett exempel man kan ta hos Avanzas subventioner är Swedbanks Rysslandsfond som har en ordinarie fondavgift på 2,4% medan statstjänstemännen som har sin avtalspension hos Avanza "endast" betalar 0,95%. 

Bra initiativ och jag tror inte vi sett det sista utav prispress på fondsparande. Vill också påpeka att jag inte fått ett korvöre av Avanza för detta inlägg men borde väl kunna snylta till mig lite gratis mat i framtiden kanske?

Hur ska vi hantera svallvågorna i PPM systemet?

I Sverige så har vi statliga premieavsatta pensionspengar som finansieras genom skatt. 2,5% av vår inkomst (upp till ett takbelopp på månadslöner strax över 30000kr i månaden) får vi årligen i december månad utbetalade inom ramen för premiepensionssystemet som tekniskt sett är en fondbaserad pensionsförsäkring. Riktiga pengar (såvida inte staten i framtiden får för sig att genomföra en statliga reduktion) som vi dödliga medborgare får lov att placera i fonder, aktie och räntefonder. Vi får välja upp till 5 olika fonder. Med tiden blir det en liten slant. Undertecknad är t.ex. 30 år och har idag strax under 90 000kr i ppm kontot.


I grunden är det synnerligen bra enligt mig att vi fonderar pengar mot att ha ett system där dina barn helt och fullt ut betalar din pension med de risker detta innebär. Det kan tyckas trivialt med ett fondsparande, särskilt idag när man tillåts spegla in sina fondvalen och administrera eventuella byten in i sin ordinarie internetbank. Den övervägande delen av svenska folket är idag mer eller mindre helt ointresserade av detta sparande och tittar väl möjligtvis till sin pension i ett orange kuvert som delas ut årligen.

Något som växt mycket idag är att man kan överlåta sitt PPM sparande till en förvaltare som mot en kostnad omplacerar dina pengar mellan olika fonder med förhoppningen om att på så sätt ge god avkastning. Ett antal förvaltare har varit mycket framgångsrika, andra har inte skapat mycket värde.

De allra flesta PPM förvaltare är idag är idag vad man skulle kunna säga momentumstyrda dvs de väljer de fonder som idag går bra

Här börjar då problemen. Det har nämligen visat sig att väldigt mycket pengar mer eller mindre förvaltas på samma sätt i samma fonder. Omväxlingsvis in och ut ur olika samma fonder. Ett antal fonder har på detta sätt ena veckan fått se enorma insättningar i relation till fondkapitalet för att nästa vecka få lika stora uttag.

Jag har ingen lösning på problemet . Men samtidigt ser jag problemet i att aktiva placerare skapar kostnader för passiva placerare. Dels inom fonderna där fondernas kostnader för att hantera likviditetsflöden blir större än normalt med t.e.x högre courtagekostnader och negativa mer eller mindre panikartade tvångsförsäljningar av aktier för att hantera uttag ur fonderna. De aktivas kostnader drabbar också PPM centrala administration som totalt sett får ökade kostnader. Kostnader alla tvingas dela kollektivt vare sig man byter fonder eller inte. En del fondbolag har tom. idag dragit i nödbromsen och plockat bort sina fonder från PPM då passiva fondsparare utanför PPM drabbas av de massiva fondbytena. Att mindre bolag gör så är kanske inte så konstigt, men idag har jättebolaget Skagen fonder gått ut offentligt och meddelat att man kommer plocka bort sina fonder från PPM om situationen inte förbättras. Man vill mao värna sina passiva kunders intresse.

Personligen hade jag gärna sett att de individer som ger upphov till kostnader betalar dessa kostnader själv. På ett eller annat sätt Precis lika logiskt som att alla i en by eller stadsdel inte kollektivt betalar en och samma elräkning. Låt säga att man årligen har 4 gratis omplaceringar. Sedan får man lov att betala en kostnad på t.ex 10kr till PPM systemet för varje fondbyte. Det tycker är ett bättre system än dagens kostnadsdrivande modell. En annan hantering är att förbjuda fondförvaltningsbolag men jag förespråkar nog det förstnämnda förslaget.

Om man bara får välja en enda fond?

Jag fick häromdagen ett långt och innehållsrikt mail från en läsare som ganska nyligen hade hittat till denna sida på spindelnätet. Kort och gott gick mailet ut på att individen egentligen inte hade något större intresse och mest kände sig förvirrad inför hundratals fonder och aktier, massa erbjudanden och annat humbug.


Om jag skulle tvingas ge ett råd till en individ om att enbart spara i en enda fond till en totalt passiv sparare som inte vill göra någonting i förvaltning utan vill ägna livet åt att skjuta älg, dricka rödvin, älska var eviga kväll med sin käresta, eller sitta på huk och leka med sin 3 åring hela dagarna istället för att använda bankdosor och inloggningsnamn. Ja då skulle jag nog faktiskt rekommendera en mixfond.

Eller förresten först av allt så skall man amortera sina lån! Men nu var det fondsparande.

Mixfonder har många nackdelar. Sett till helheten i innehåll så har dom oftast ganska stora förvaltningsavgifter i relation till innehållet som oftast är 50/50 mellan aktier och räntebärande papper. En kombination med en aktiefond och en räntefond ger ofta bättre avkastning men det kräver aktiva åtgärder!

Men mixfonder har också ett antal stora fördelar som man lätt glömmer bort. .En Mixfond är automatiskt allokerande vilket betyder att fördelningen mellan aktier och räntepapper är konstant övertiden vilket i praktiken betyder att fonden köper aktier när börsen går ned och säljer av när börsen går upp. Man kan jämföra detta med att spara i en aktiefond och en räntefond i en sådan situation (om man inte säljer/byter fonder) så kommer andelen aktier stiga i takt med att börsen går uppför att vara som störst när börsen når en topp och sedan det omvända att andelen räntesparande är som störst när börsen når en botten. Tror att alla förstår att jämförelsen då är till mixfondens fördel alternativt att man själv då gör en aktiv förändring och byter pengar mellan fonderna. Något man förstås inte gör om man är helt passiv i sitt sparande

Finns det någon hyfsat klok mixfond då för den helt passive småspararen med en liten månatlig insättning? Ett nåorlunda klokt alternativ tycker jag är (hör och häpna) storbanksfonden Ronur Mix Indexfond. Det är en svensk indexfond där hälften av innehållet förvaltas efter OMX S 30 (dvs HM, Nordea, telia… som största innehav) och den andra hälften förvaltas i svenska räntepapper statsobligationer och bostadsobligationer. Fondavgiften är 0,7% och morningstar har rankat fonden som 5-stjärnig inom sin kategori

Ett finansiellt sparande skall givetvis sedan komplitteras av amortering av ev. skulder och gärna någon form av reala tillgångar i form av fastigheter eller kanske lite skog.

Fondsparande som prisinflationshedge?

Som jag nämnde i föregående inlägg så fick jag mig häromdagen presenterat för mig en drös med information kring fondsparande, detta då i utbyte mot att jag och min fru efteråt fick se en spelfilm och äta popcorn och dricka läsk (eller mineralvatten) på bankens bekostnad. Den fond som fick mest uppmärksamhet var Handelsbanken råvarufond. Detta är en fond utan aktieinnehav eller obligationer vilket är det normala i fonder som vänder sig till allmänheten. Istället så investeras här i terminer på råvarumarknaden. I teorin så kommer alltså fonden följa prisutvecklingen på råvaror. Då råvaror som olja, guld och vete inte ger någon löpande avkastning i form av utdelningar eller räntor så kommer fonden inte heller ge någon utdelning, i själva verket så kommer den tappa 0,8% av kapitalet då detta är fondavgiften plus då fondens kostnader för courtage och liknande som aldrig räknas in i fondavgifter utan dras direkt från fonden.

Den aktuella fonden har för avsikt att spegla ett index vid namn, SHB Commodity Index Excess Return. Detta i högsta grad konstruerade index består av följande delar:
13% Olja (Brent Crude Oil)
13% Bensinpriset i Sverige
13% Naturgas
12% Elpriset på Nordpool
11% Koppar
9% Aluminium
7% Guld
5% Sojabönor
4% Zink
3% Vete
3% Nötkött
2% Griskött
2% Pappersmassa
1% Nickel

Dvs i praktiken när elräkningen, bensinräkningen, mjölpaketet, fläskotletten eller Rolexklockan blir dyrare så kommer då dina besparingar också öka i pris. Fonden kan då mao fungera som en "hedge" mot prisinflation på varor som vi idag använder oss i vårt liv. Bensin i tanken, naturgas att värma upp vår arbetsplats med, elen som driver vårt kylskåp, vetemjölet till vårt bröd, fläskotletten på vår tallrik, guldet i vårt bankfack och pappersmassan i vår dassrulle.

Ett antal problem finns dock förstås. Råvaror är döda ting. Ett vetemjölpaket väger normalt sett 2kg. Du kan baka några bröd eller kakor på ett sådant. Men det ger dig ingen avkastning när det ligger i skafferiet, ingen ränta som betalas ut, ingen aktieutdelning till dig som vetemjölägare. Priset på vetemjöl kan förvisso gå upp och vetemjölspaketet kan på så sätt bli mer värt för dig som bullbakare. Bonden däremot som odlar vete på sin åker äger dock en avkastande tillgång där han varje år kan så några frön som växer och blir ett fullvuxen ax som han kan sälja. Nästa år kan han göra om samma sak och förhoppningsvis ur bondens synvinkel så har priset på vete gått upp och han har fått en fin skörd. Om ägaren av en oljekälla inte tjänar pengar på att ta upp oljan ur marken så slutar han/hon förstås, tjänar hon/han väldigt mycket på det så vill han/hon givetvis plocka upp så mycket olja det bara går... (en annan debatt som inte hör hemma i detta inlägg). Mao råvaran i sig är enbart en handelsvara (om än så viktig) och fungerar som ett smörjmedel i vårt liv.

Fonden kan nog få en hel del problem om Handelsbanken skulle hamna på obestånd. terminsmarknaden kan mycket väl sacka ihop fullständigt och frågan är om terminskontrakt verkligen funkar i en rejäl krissituation? Jag tror mig tvivla.

Personligen så har jag svårt med oavkastande tillgångar. En åker, en skog, en fårskock, ett skogsbolag, ett fastighetsbolag tycker jag personligen är trevligare tillgångar om de går att köpa till rätt pris vill säga.

Men vad tycker du?

På bild, tycker verkligen om dessa sköna vackra höstdagar! När man kan grilla en korv eller springa en vacker orienteringsbana i skogen.

Greed is good?

I går kväll så var jag på en kulturbegivenhet dock varken konstutställning eller violinkoncert, utan jag och min fru blev helt sonika bjudna på en biovisning av filmen Money never Sleeps (Wallstreet II) av vår bankkontakt

Film är som den gamle Churchill sa bäst när det är kall, torr och gratis, eller om det nu var champagnen.

I vart fall för att få lov att se på filmen så hade man denna gång skippat alla reklam om coca-cola, non-smoking generation, kavli räkost eller senaste wolkswagenbilen. Utan denna gång så var det ta ersatt av ett föredrag till fondsparande som då min bank ville informera oss kunder om. Vi fick lära oss om vikten med regelbundet sparande, bestämma sin riskbenägehet och hur förträffligt fina fonder som banken kan erbjuda sina kunder. Specialnumret var Sveriges första rena råvarufond till privatmarknaden. Alltså inte en råvarufond som investerar i aktier i t.ex. Brittish Petroleum eller Lundin Mining utan här förvaltas fondens innehav i terminsmarknaden rakt i råvaror. olja, guld, griskött och vete. Inga bolagsrisker utan fonden utvecklas som råvarumarknaden. Förtjänar nog ett blogginlägg i sig, inte minst det komiska i att vara bull i griskött...

Sedan då popcorn och filmvisning. Jag måste medge att jag faktiskt tyckte filmen var lite småtrevlig med gamle Michael Douglas i huvudrollen. Givetvis överfull med massa finansfloskler, hemliga möten mellan bankchefer och unga stressade aktiemäklare men bakom fasaden doldes sig en hel del djuphet kring fenomenet tid och relationer. Och inte minst en hel del skepticism kring hur det står till i det finansiella systemet idag. Producenten var nog lite Bearish kan jag tro

Eller som min fru sa. Jag tycker inte den var jättebra direkt men samtidigt så var den lite småtrevlig. 3,5 solar av 5 skulle jag säga.

Kan ETFs bli en framtida bubbla?

Börshandlade indexfonder, som på amerikanska kallas för Exchange Traded funds (ETF) har snabbt blivit en favorit hos småsparare. Och det är ju inte så konstigt. ETF är ju trevliga fonder som saknar den där trögheten som vanliga fonder har att det tar några dagar att lösa in sina andelar om man vill säja. En ETF kan man snabbt sälja av genom att trycka på säljknappen. Nåväl att ETF kostar courtage, men förvaltningsavgiften i fonderna är ofta försumbar med några tiondelsprocent. Så som investerare kan man ex. snabbt positionera sig för att Tysklandsbörsen skall gå upp, eller amerikanska finansbolag eller vad nu det är man vill köpa. Så genom att köpa en ETF så får man indexexponering på just det området man vill utan att ta någon specifik bolagsrisk. Du kan tro att Hedgefondsförvaltare älskar sådana typer av investeringar.

Som alltid när det kommer nya typer av finansiella produkter så bör man alltid, alltid ställa sig en del frågor. Först av allt, behövs produkten? Många typer av finansiella produkter är direkt onödiga, exmpelvis en indexfond med höga avgifter då den billigare med stor säkerhet lär ge högre avkastning. Men man bör också ställa sig frågan om det kan finnas risker i produkten som gör investeringsvärdet lite lägre än vad man kan tro. Många levde säkert i tron att Aktieindexobligationer alltid minst ger pengarna tillbaka, eller närmare bestämt man trodde det fram till att Lehman Brothers gick i konkurs och kunder som köpt sådana av ex. Acta ganska snabbt fick magbesvär.

Häromdagen läste jag en kort notis om vilka typer av investeringar som kan skapa finansiella bubblor. Statsobliagtioner är nog snart dags att klassa in i den kategorin snart med alla dessa offentliga underskott, som som bloggaren Cornucopia skrev för någon vecka sedan så är det ju nästan historiskt vanligt att vissa länder inte betalar igen sina skulder.
Kan det då finnas okända risker med börshandlade indexfonder?
En vanlig fond fungerar på så sätt att man kan köpa och lösa in andelar i fonden. Köper man för en tusenlapp i en fond så får fonden i tusenlapp i kontanter och löser man in sina fondandelar så plockas det ut riktiga pengar ur fonden. En fond som drabbas av stora uttag måste sälja av tillgångar och vice versa så ”tvingas” en fond köpa aktier eller obligationer om det strömmar in pengar i fonderna.

Så fungerar inte en ETF. I en ETF så är det den utgivande banken som bestämmer hur mycket pengar som skall finnas inom fonden och hur mycket andelar som skall ges ut och lösas in. Banken kan helt sonika ge ut nya fondandelar och använda pengarna i fonden. Men man kan också bara handla på andrahandsmarknaden dvs där fonden faktiskt är helt stängd från insättningar och uttag precis på samma sätt som ett bolag vars aktier handlas på börsen. Normalt sett så agerar den utgivande banken både som fondförvaltare och ”market maker” dvs där man håller kursen inom rimliga gränser och utvecklingen följer värde på de underliggande tillgångarna. Banken tjänar således pengar på förvalntingsavgiften, spreaden på köp och säljkurs samt också troligen en del courtage då man marknadsför ETF till sina egna kunder.

Men för ett ögonblick så ställer vi oss frågan om vad som händer om bolaget som ger ut och är market maker för en ETF går i konkurs? Eller om man bank har gett ut så mycket fondandelar att man helt enkelt inte klarar av att agera market maker till den stora volymen vid massiva köp eller säljvågor, det ligger ju som bekant en del incitament till att ha stor förvaltningsvolym. Då är det nog inte så säkert att kursen följer den underliggande tillgångarna på samma sätt som en vanlig fond alltid gör…och risken för bubblor kan finnas speciellt om ETF branschen blir riktigt stor och börjar utgöra systemrisker.

Får East capitals fondsparare vad dom betalar för?

Svenska dagbladet har igår på nätet en artikel om att många svenska PPM sparare tar en devalveringsrisk genom att investera i baltikumfonder som ev. enligt svenska dagbladet kanske får se rejäla valutaförluster om de baltiska länderna med Lettland i spetsen genomför en devalvering av de inhemska valutorna.

Baltikum är en idag liten aktiemarknad och det är inte speciellt många företag som är börsnoterade i respektive land och dessutom med förhållandevis dålig likviditet och omsättning. När svenska småsparare rusar in och ur baltikumfonder är det något som kan skapa rejält huvudbry för förvaltaren av fonderna då det kan vara svårt att köpa och sälja aktier i de volymer som kundernas in/utflöden motsvarar och det är till och med så att exempelvis East Capitals baltikumfond helt sonika har fått stänga för att hantera dessa problem. Detta berörs också lite ytligt i artikeln.

Baltikum är ju också en ”tillväxtmarknad” som många fondbolag har synnerligen dyra fonder i. East Capitals Baltikum t.ex. tar ut en fondavgift på 2,5% årligen. Är väl i och för sig en del rabatterad i PPM kan jag tro. Inget av detta berörs av dagbladets artikel.

Men vad som svenska dagbladet istället med lite grävande journalistik enligt mig borde grottat ned sig i när det gäller East Capitals baltikumfond är hur East Capital nu valt att hantera alla dessa problem med stora in/utflöden och likviditetsproblemen i de baltiska marknaderna. Vi tar och tittar in lite i fondens senaste rapporterade innehåll.

Fondens största innehav är det estniska detaljhandelsbolaget Tallinna Kaubamaja, det näst störst med drygt 6% av fonden är svenska statsskuldsväxlar(!!). Svenska statsskuldsväxlar är och för sig en trygg placering men att köpa dessa i stort sett nollräntegivande ränteplaceringar i en aktiefond som har en förvaltningsavgift på 2,5% låter som en bra affär främst för fondbolaget. Tittar vi vidare i placeringsinnehaven så hittar vi på tredje plats den svenska storbanken Swedbank, har ju i och för sig en hel del verksamhet i Baltikum men får nog anses som ett svenskt bolag eller? Och för att diversifiera sig lite så hittar vi också wallenbergarnas stolthet SEB bland de större innehaven samt det finska bolaget Olvi och dessutom har man också lite aktier i sig själv genom börsbolaget East Capital explorer. Ett av fondens större innehav är Eesti Telecom och dom är ju just nu under uppköp så jag kan tänka mig att East Capital nu ersätter denna placering med lite Telia aktier eller?

Kommer du ihåg allemansfonderna?

Igår så hittade jag min gamla hemkunskapsbok från högstadiet i bokhyllan när jag letade efter ett recept. Som bekant så var Hemkunskap lite mer än att lära sig laga mat, duka och undvika att diska under rinnande vatten. Det innehöll också en del andra nyttigheter som att lära sin konsumenträtt, källsortering och privatekonomi t.ex.

När jag bläddrade i just kapitlet om privatekonomi som var fullt av en massa snunsförnuftiga meningar om det dumma med att handla på kredit och det är billigast att själv spara först innan man konsumerar.

Men jag fastnade på området sparande där det stod några rader om allemanssparandet. Något som numera inte finns kvar i Sverige även om de flesta bankerna faktiskt har kvar sina allemansfonder trots att dom idag är som vilka fonder som helst. Om jag inte helt missminner mig så var Sparbankens allemansfonder min personliga första kontakt med aktier och fondermen det är nog mer att tacka mina föräldrar för än mig.

Allemanssparandet var ett fördelaktigt sparande som fungerade på så sätt att man antingen satte in pengar på ett allemanskonto eller i en allemansfond. Man fick sätta in maximalt 2000kr i månaden. Avkastningen på detta konto i form av ränta eller utvecklingen på allemansfonderna var skattefria men om man ville ta ut pengar så var man tvungen att betala 1% i avgift till staten. En annan finess med allemanssparandet vara att om man var mellan 18 och 28 år gammal så kunder man ta fördelaktiga lån till en summa som var tre gånger storleken på allemanssparadet för att användas som "flytta hemifrån lån" motsvarande, till en insats i ett köpt boende eller till inventarier.

Syftet för allemanssparandet var och jag citerar finansutskottets betänkande om upphörande av lagen om allemanssparande.

"Allemanssparandet infördes år 1984 för att stimulera hushållens sparande.
Avsikten härmed var att underlätta finansieringen av det statliga
budgetunderskottet och att tillföra näringslivet riskkapital."

Men låt oss se på situationen idag. Är inte dessa ovanstående meningar precis lika viktga idag? Vi har unde rlång tid haft ett för lågt privat sparande i relation till våra lån, ostabilare statsfinanser kräver stabilare privatekonomi hos medborgarna och näringslivet har i dessa dagar också stora behov av riskvilligt kapital för att främja en god långsiktg utveckling.

Borde vi kanske återigen införa allemanssparande 2.0?

Dags att sälja (en del) obligationsfonder

Långa räntefonder/obligationsfonder (med statspapper) tillhör de mer vanliga fonderna i Sverige och det är många miljarder som är placerade i dessa fonder och ett normalt bankråd som man ofta kan stöta på är att man skall spara lite räntefonder och lite i räntefonder, vilket också gör fondtypen vanlig bland många av oss dödliga med några lappar varje månad i en räntefond och några lappar i en aktiefond varje månad är nog ett vanligt sparande.

De svenska Räntefonderna har de senaste åren varit vida bättre placeringar än aktier minst sagt och jag tror allmänt att de flesta faktiskt är nöjda med sina placeringar i räntefonder idag. Efter riksbankens senaste sänkning så tog ånyo denna fondkategori ett skutt och innehavarna fick lie extra kronor i avkastning.

Men kortfattat skulle jag nu säga att det är dags att sälja av de svenska längre obligationsfonderna då fonderna i dag med dessa abnormt låga räntenivåer ”står vid vägs ände”. Från denna nivå är det mer eller mindre omöjligt att räntan på statspapper sjunker i ränta (dvs positiva kursförändringar för en obligationsfond) och lika så ger dagens nominella ränta ingen direkt upphetsande löpande avkastning. I händelse av att vi nu ev. får ränteuppgångar vilket nog mycket talar för i, alla fall på lite sikt. I den situationen finns det stor risk att den trygga och ständigt avkastande räntefonden helt sonika ger negativ avkastning då det låga ränteläget gör att ränteförändringar nu betyder mer än löpande ränteinkomster.

Så om man nu skall sälja av fonder vad finns då för alternativ, när det gäller tryggt räntesparande? I första hand är nog ett bra tips skulel jag vilja säga att betala av lån för även här står vi nog vi vägs ände och bolån t.ex. lär nog knappast bli billigare än det är idag. En amortering och du slipper framtidens räntor, punkt slut. Sedan skall man givetvis inte amortera för snart senare ta ett lån för konsumtion för t.ex. ett bilköp eller en ny panna till huset.

Ett annat alternativ om än med lite mer risk är att växla över till en fond med företagsobligationer. Räntan på dessa är fortsatt någorlunda avkastande även om räntenivåerna gått ned även här. Ett lite mer trist men tryggt alternativ är att satsa på en kort räntefond/likviditetsfond/penningmarknadsfond det är en placering som inte kommer ge någon nämnvärd avkastning men i gengäld så tar du inte risken att få negativ avkastning till följd av räntestegringar, gärna lite inslag av företagscertifikat i fonden skulle jag nog rekommendera.

Sedan finns alltid alternativet att ha pengarna på ett bankonto eller göra en fast ränte eller obligationsplacering men det sistnämnda förutsätter att man inte har behov av likviditeten från att ta ut pengarna när man så önskar.

Lite kommentarer

Det var väldigt vad kommentarer i föregående inlägg så jag tar och skriver lite kommentarer som en bloggpost istället:

Fråga: Om man tror att Brasilien och Ryssland är de bästa marknaderna de kommande året hur går man då tillväga för att komma åt dessa marknader utan att köpa fonder?
Svar: Man skall först ställa sig frågan om det är Brasilien och Ryssland som land som man tror på eller om det är Basilianska och Ryska företag som man tror blir en bra placering? Väldigt ofta så hör man någon hängselbeprydd 35 åring från en nätmäklare prata om att tillväxtmarknader det skall man satsa på osv. för vi skall satsa våra pengar där tillväxten finns osv. Faktum är först av allt at det INTE finns ett långsiktigt samband mellan BNP tillväxt och goda aktiemarknader, detta är en ren och skär bluff att hängselbeprydda 35 åringar tror detta. Investerar man i en brasilienfond så investerar man inte i den brasilianska ekonomin utan man investerar i Brasilianska företag dessutom (hur många kan räkna upp 10 stycken?). Idag så lever vi i högsta grad i en global värld. Går det väldigt bra för Brasilien så medför detta också att det går bra för t.ex. Scania som är störst på lastbilar i Sydamerika och också exempelvis AlfaLaval.
När det gäller de brasilianska företaget som ingår i en brasilienfond så tillåt mig gissa att innehaven består av någon del Eltrobras (elkraft), någon del Petrobras (olja) och kanske ett och annat gruvbolag plus lite andra mindre oljebolag och kanske lite Alcruz (pappersmassa) mm. Ypperliga exempel på företag som verkar på en global värld. Oljepriset är precis lika flyktigt i brasilien som i Sverige och priset dom säljer oljan för är ganska så likvärdig t.ex. Lundin Petroleum. Gruvbolagen sälja sina metaller precis som Boliden och Eltrobras säljer el precis som Fortum.

Fråga: Finns det fler billiga alternativ än t.ex. Avanza Zero?
Svar: Indexfonder finns i mängder med varianter. Det finns både globala indexfonder som mer regionala indexfonder. Om jag inte missminner mig så har ex. fondbolaget SPP en del internationella indexfonder med något lägre avgifter. Även amerikanska fondbolaget Vanguard har mängder med indexfonder.

Fråga: Borde inte banken tillhanda hålla avkastningen per fond i en tjänstpensionsförsäkring?
Svar: Det kan man nog tycka många banker är väldigt dåliga på att redovisa den totala avkastningen över tid och över omplaceringar. Det viktigaste är dock hur mycket som finns i försäkringen idag och vad man kan göra med denna summa än att visa hur historien har varit. Personligen skulle jag gärna hellre ha 100 000kr men där man ligger med förlust än 10 000kr där man ligger med vinst.

Fråga:Det är nog bara en tidsfråga innan nätmäklarna öppnar för aktieplaceringar i internationella marknader(t.ex. Brasilien)
Svar: Det tror jag också. Tänk dock på att redan idag så handlas många stora ”tillväxtmarknadsföretag” på börserna i t.ex. New York och London.

Fråga: Finns det alternativ till svenska investmentbolag?
Svar: Sverige är förhållandevis unik i att flera ägarbolag är noterade. Internationellt sett är detta mycket ovanligt. Ofta är ägarbolag ”i familjens ägo” medan dotterbolagen är noterade. I Sverige så har det under lång tid varit stort samförstånd mellan ”staten och kapitalet” samt en mycket bra fungerande kredit och aktiemarknad vilket lett till mängder med noterade ägarbolag. Internationellt sett så finns ju nämnda textilföretaget Berkshire Hathaway. Norska Orkla får nog nästan räknas in. Nederländerna skall visst också vara ett land där det finns en del ägarbolag noterade också. Men annars är jag väldigt dålig i kunskap över interantionella alternativ.

Fråga: Är det ekonomiskt oförsvarbart att amortera?
Svar: Nej! I Teorin så är det givetvis heltokigt att amortera utan då skall man istället aktivt placera pengarna till en avkastning som är högre än den genomsnittliga låneräntan. I Praktiken så vet alla att det inte är lika enkelt.
Sedan skall man givetvis inte tokamortera och leva utan pengar på fickan. Pengar på fickan kan mycket väl behövas (särskild för en ung människa) och man skall vara ytterst rädd om sin likviditet. Men har man en rejäl buffert och lite långsiktiga investeringar så är det mycket klokt enligt mig att amortera. Men allt beror helt och hållet på målet. Vill man i framtiden bedriva ett eget ägt fastighetsbolag eller annan affärsverksamhet är det viktigt att det finns tillgångar att ”sätta in”.
Att däremot leva med stora bolån, ha väldigt bra inkomster och månatligen putta in en massa pengar varje månad i någon storbanks ”deluxetjänst” med bankens egna fonder det kan jag nog tycka är tveksamt. I det läget så hade i alla fall jag gärna amorterat en bra slant. Man skall gärna dra lite lärdomar från bergsklättring dvs desto högre man klättrar desto hårdare kan man landa. Det är nog lätt att med höga inkomster dra på sig höga utgifter och stora lån. Går inkomsten ned är det svårare att gå åt andra hållet.
Sedan kan jag tycka att visst är det märkligt att individer som bevisligen är synnerligen framgångsrika i sitt yrke som kanske säljande, marknadsförning, konstruktion eller vad det nu handlar om inte har minsta koll på ekonomiska placeringar? När det egentligen handlar om precis samma sak? Man skall köpa något billigt och lönsamt….

Fråga: Webbförsäljning av statspapper har upphört…
Svar: Ursäkta jag verkar vara dåligt informerad. Riksgäldsspar i olika former (vilket egentligen är samma sak) fyller samma behov och detta finns att tillgå via internet. Nu är ju räntan ingen höjdare men ränteläget är ju som det är idag. Företagsolbigationer kan också vara ett gott alternativ idag kan jag tycka.5-6% på hyfsat stabila bolag kan jag tycka är helt okej idag. Ett intressant mellanting mellan räntebärande och aktier kan vara truster eller fastighetsbolag. I USA finns t.ex. ett intressant företag vid namn Realty. Det är ett helt obelånat företag som äger mestadels bostadsfastigheter i USA och där man delar ut en ganska så stor del av driftsöverskottet varje månad(!). Idag är direktavkastningen på årsbasis kring 7% har jag för mig, utdelningen är aldrig sänkt sedan bolagsbildningen, det är annat är högbelånade svenska fastighetsbolag det. Hade varit lite kul med en svensk variant på ett sådant företag.

Till mixfondens försvar!

Det här inlägget skall handla om fonder. För att göra klart det direkt så är jag inget big fan av fonder tvärt om tycker jag det är olidligt tråkigt och ett nödvändigt ont. Personligen så köper jag hellre egna aktier, obligationer eller annat än går via banken å andra sidan så är ju alla svenskar tvingade till att äga fonder inom ex. PPM mm.
Det finns som sagt väldigt många fonder att välja mellan, betydligt mer fonder än det finns företag noterade på stockholmsbörsen t.ex. allt från en vanlig sverigefond till en fond inriktad mot lå¨ngt bort i stan. De två vanligaste typerna om vi kategoriserar fonder lite grovt är aktiefonder och räntefonder och Sveriges största fondbolag är Swedbank Robur och jag kan därigenom tänka mig att den allra vanligaste fondsparkunden är Medel Medelsson, medelålders och boende i en medelstor stad och kund hos just Swedbank. När Medel Medelsson är på rådgivning för att förvalta sin medelstora förmögheten så kommer han få uppvisat för sig en massa siffror, linjer, diagram och färger som talar om risk och möjligheter och allt annat humbug som finansinspektionen har pålagt sådana möten.

Medel Medelssons kanske får framvisat sig ett faktablad för Robur Sverigefond som är en ren aktiefond som investerar i svenska aktier ungefär som index och för detta besvär tar en liten avgift för besväret. De senaste 10 åren har denna fond avkastat ung. +33%. Det är ingen av de bästa svenska fonderna på 10 år och det är heller inte den allra sämsta fonden. Men en medelgod prestation skulle man kunna kalla det om man jämför med andra Sverigefonder på 10år, precis som Medel Medelsson vill ha det. Aktiemarknaden har ju haft det besvärligt de senaste 10 åren med en fallande värdering av medelföretagets omsättning och resultat med tiden, eller om man skall säga det rakt ut, det var dyrt med aktier 1999! Men +33% har ändå fonden skrapat ihop.

Medel Medelsson kanske också får visat för sig Robur svensk obligationsfond som är en ren och skär fond som investerar i svenska statsobligationer. Detta är en fond med lägre risk givetvis och sämre möjligheter. I relation till andra obligationsfonder är det ingen toppenfond men heller ingen bottenfond en medelgod fond helt enkelt som det skall vara i medelbanken. De senaste 10 åren har denna fond avkastat +37%. Om aktiemarknaden haft det tufft det senaste 10 åren så har det varit lite lättare på räntemarknaden där räntorna mestadels i alal fall har sjunkigt de senaste 10 åren.

Låt säga nu att Medel Medelsson likt många andra Roburkunder för 10 år sedan började fondspara. Han ville lite möjligheter att få avkastning och lite trygghet så han satsade 1000kr i vardera Robur Sverigefond och Robur svensk obligationsfond. Ibland som år 2003 så hade räntefonden utvecklats mycket bättre och ibland som sommaren 2007 så hade aktiefonden varit den lysande stjärnan. Så här 10 år senare så är de båda fonderna värda nästa lika mycket på kronan. 1330kr och 1370kr inte mycket att bråka om i skillnad.

Robur har också en blandfond, den heter Robur mix indexfond. Det är en fond som köper svenska aktier för halva fonden och svenska statsobligation för halva fonden. Det är ju samma gäng av gubbar och gummor som förvaltar Mix indexfond som de två fonderna ovan. Det är mao ungefär samma aktier och obligationer som finns i denna fond som de två ovan, i två delar med hälften av varje i samma fond. De två fonderna hade ju som bekant väldigt lika avkastning med 33% och 37% avkastning på 10 år och det så finns det väl starka skäl för att tro att mixfonden har utvecklas med sissådär+35% eller?

Icke då! Mixfonden har trots samma innehav utvecklats +57%. Hur sjutton är detta möjligt egentligen? Hur kan 1+1 bli 3? Orsaken till varför det är så är att mixfonden alltid innehåller ungefär ungefär hälften av varje av aktier och fonder och fonden gör det per automatik som är ganska klokt. Man köper aktier när aktier har gått ned kraft och man säljer aktier när dessa har gått upp för att hela tiden ungefär hålla 50/50. Under perioder där börsen får halvtaskig avkastning på 10 år men går upp och ned om vartannat så blir detta helt okej avkastning för den som rebalanserar sin portfölj eller för fondspararen i mixfonden.

För en individ som är totalt ointresserad av fonder, aktier och räntor (jag tror att det finns ganska många sådana individer) så skulle jag varmt rekommendera att spara i en mixfond och istället för att våndas över vilka fonder man skulle välja i det där PPM kontot eller avtalspensionen. Faktum är att jag tycker många av livbolagen borde likvidera sig själva och omvandla sig till en pensionsmixfond. Du får ingen fantastisk avkastning, du får ingen kass avkastning, men du kommer få en medelgod förvaltning av dina pengar och ibland tom bättre än både räntefonder och aktiefonder över tiden. Idag kanske det inte är helt rätt att satsa på statsobligationer då räntan där är anskrämligt dålig men å andra sidan kanske man inte vet något heller. För Medel Medelsson med ett risktagande som är på medel och totalt ointresserad av att byta fonder så är kanske detta en helt okej produkt kan jag tycka om inte avgifterna är för höga. Många tycker det är bättre att köpa billigast möjliga indexfond och billigat möjliga räntefond visst är så men det kräver då att man själv viktar om sin fondportfölj med jämna mellanrum, något som är sååå tråkigt för många när man istället kan ta en promenad i solen eller ta en kopp kaffe.

För läsaren av denna blogg är mixfonden givetvis ingetting att ha, eller?

Tjuren och Björnen är inget för långsiktiga när det svänger

De börshandlade fonderna XACT BEAR och XAST BULL har blivit väldigt populära bland oss småsparare och detta är egentligen ganska så förståligt då om man har rätt uppfattning om börsen så gör hävstången i dessa fonder att avkastningen blir mycket bra. XACT BEAR som är en fond som avkastar 1,5 gånger nedgångar på börsen har ju varit en strålande affär då denna fond gått upp med mer än börsen gått ned. Att köpa fondandelar i XACT BEAR är idag en av de enklaste sätten att skydda sin aktieportfölj från nedgångar utan att använda sig av optioner eller andra varianter.

XACT BULL som är fonden som avkastar 1,5 gångar uppgångar på börsen förefaller ju också intressant för en långsiktig investerare, tänk bara när börsen vänder upp (hur troligt eller otroligt detta nu är) då kommer BULL att gå upp betydligt snabbare än börsen som helhet. Jag har tom läst om individer som månadssparar i XACT BULL i väntan på vändningen med stort V.

Men man bör vara medveten om att det för långsiktiga investerare finns ett antal stora nackdelar med BULL och BEAR. Ett skäl är en förvaltningsavgift på 0,3%. Det är egentligen ingen stor summa på årsbasis så denna summa kan man i mångt och bortse ifrån kan jag tycka. Ett större problem med fonderna är ”Sundqvist effekten”. Jag skall försöka förklara hur jag menar med Sundqvist effekten. För att uppnå en hävstång i fonden så innebär detta att fonden lånar pengar med en tredjedel av sina tillgångar. Köper du själv fonden för 100kr så skjuts det till 50kr i lån. Varje dag så är alltid belåningen den samma dvs en tredjedel av fondens tillgångar för att avkastningen skall bli 1,5 gånger index plus (BULL) eller minus (BEAR). Låt säga att du investerat en hundralapp i BULL börsen går denna dag upp 5% då går din BULL fond upp 7,5%. Men detta innebär också att du till nästa dag kommer att ha lånat mer pengar i din fond om du satsat en hundralapp så var lånet första dagen 50kr. När nu fonden steg 7,5% så medför detta att fonden lånar upp så en tredjedel är lån 53,75kr blir lånets storlek dagen efter precis som Mats O Sundqvist som kunde låna mer och mer pengar desto mer börsen steg.

Vad skall man nu dra för slutsatser på detta. Jo så länge du har rätt uppfattning om börsen blir givetvis det allt större lånet väldigt trevligt. Att investera i BULL när börsen går upp varje dag är väldigt skoj så att säga. Men precis som för Mats O Sundqvist så kan detta bli bedrägligt att vara högt belånad efter att haft rätt om börsen ett tag. Just när börsen toppar (eller bottnar för BEAR) så är ditt lån som störst och när du då kanske har fel ett tag så bli fallet så mycket starkare (det var inte kul som Mats O Sundqvist att köpa belånade Industrivärden aktier för 140kr stycket..).

I mattematikens mysterium så kan vi då tänka följande hypotetiska resonemang. Hämtat från XACT egna informationsmaterial. Kalle, Lotta och Lisa satsar var sin hundralapp. Kalle han satsar på indexfonden Avanza Zerosom xakt följer index. Lotta hos är optimist och satsar sin hundralapp på XACT BULL medan dysterkvisten Lisa sin vana trogen satsar hundralappen i XACT BEAR.

Första dagen så utvecklas börsen fantastiskt +10%. Kalle har då 110kr, Lotta har då 115kr och Lisa dystergök har 85kr kvar. Dagen efter är sedan scenariet det omvända börsen sjunker -9,09% ve och fasa och incex har då gått +/- 0%. Kalles 110kr blir snabbt återigen exakt 100kr, Lottas 115kr blir dock bara 99,32kr tack vare hävstången som nu verkar i fel riktning. Lisa blir nu dagens vinnare och de 85 kronorna blir nu 96,59kr. Vafalls!! Både BULL och BEAR fonden hade ju lika rätt som indexfonden men båda fonderna är nu värda mindre än indexfonden. Eller för att citera XACT egen informationsbroschyr.
... Denna effekt ska inte misstas för att betyda att Bull och Bearfonderna inte kan avkasta mer än index – vilket är mycket sannolikt – men det betyder att vägen fonderna tar från en indexnivå till en annan och tillbaka igen bestämmer fondernas värde. Detta värde kan inte vara lika högt som det var förra gången...

Så var enda gång börsen kommer tillbaka till en given index nivå, så kommer båda fonderna att ha gått ned (!!) medan XACT fonders ägare Handelsbanken har tjänat pengar, både på förvaltningsavgift, Spread och kanske låneränta och courtage…